I förlängningen.

Då var det så igen. Det har varit förfärligt mycket att göra och inte bara avlönat jobb. Svärmor behöver hjälp då och då till exempel. Dessutom har vi en hel del att göra själva. Vi, eller rättare sagt, mannen har röjt i källaren och stuvat om en del så att det är lättare att spela flipper. Bland annat. Jag har letat reda på julsakerna och tömt några kartonger på annat från lägenheten.

Jag har slängt en del julgardiner som jag sydde för cirka 25 år sedan. De var blekta och tråkiga, och framför allt passar de inte våra fönster. Tanken var att jag skulle skaffa nya, men har inte hittat några jag tycker tillräckligt bra om, därför har bara köket fått julgardiner idag. Ja, jag vet, det är fortfarande lite för tidigt att sätta upp dem, men jag har inte tid i morgon eller på lördag och jag är ledig idag.

Då passar jag på att baka bröd, delvis för att jag är trött på köpebröd, men mest för att få upp temperaturen i köket. Vi behöver få tag på en vedleverantör om vi inte ska frysa ihjäl i vinter. Köket byggdes om av tidigare ägare för några år sedan och då togs elementet bort, för att få mer förvaring, vilket jag i och för sig har full förståelse för, och då blev det nödvändigt med en kamin...

Bakdagar är också ytterst väl lämpade att kombinera med tvättbestyr, så andra omgången tvätt ligger i maskinen nu. Jag har också hunnit hjälpa svärmor till VC för provtagning och har även handlat för henne, så du förstår att jag var uppe tidigt idag. Vaknade redan halv sju, då bemanningen ringde och ville ha hjälp på avdelning 4, men jag hade ju lovat svärmor och det känns angeläget att få det gjort.

Jag gick förstås inte upp då, men det var lögn att somna om. Halv åtta gick väckarklockan igång och då var det inte mycket att be för. Ut och hämta tidningen i halv storm och regn medan kaffet blev klart. Kvart över åtta ringde svärmor och var nästan klar att ge sig av. Hoppla, det var tidigt för att vara hon, men hon hade sovit dåligt inatt.

Mat har vi förstås lagat och ätit sedan förra inlägget. Till exempel detta:

Fisksufflé med överbliven torsk och piggvar. Det är alldeles nödvändigt att rensa frysen ibland, nämligen. Det lackar ju som sagt mot jul och det ska lagas mat i god tid, eftersom jag jobbar hela veckan, måndag till lördag, före julafton. Lilla julafton blir jag ledig och det tänker jag vara till och med annandagen. Det ser både jag och mannen fram emot.

En annan dag fick slökokar'n jobba, förutom att mannen fick ladda den förstås. Rotmos och rimmad oxbringa smakar bättre än någonsin då man kommer hem efter jobbet och längtar efter en dusch och att få ta det lugnt och samtidigt möts av dessa ljuvliga dofter!

Jag gillar ju att "fynda" mat, som du vet. Bringan var nedsatt i pris på grund av kort datum, men jag har som sagt en frys att stoppa in sådant jag inte tillagar direkt och på det viset gör jag en insats både för miljön och min plånbok. Matsvinn och -förstörelse har jag svårt för!

Även dessa entrecôter är "fyndade" och smakade alldeles utmärkt med en champinjonstuvning och hasselbackspotatis. Det är inget att skämmas för att man rotar i fyndlådan som en del affärer har, eller att med blicken svepa över hyllorna på jakt efter de röda lapparna där fyndlåda saknas. Varenda gång jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det, även om jag bara ska ha potatis eller något annat.

Man tar helt enkelt hem fyndet och lägger i frysen, vilket också gör det så mycket enklare att skriva matsedel för en hel vecka i taget, när man vet vad som redan finns hemma.

Kycklingbullar med lite tex-/asiatwist i kryddning och anrättning är också billigt och ännu godare när man har fyndat färsen. Vi borde alltså inte skämmas för att man fyndar. Däremot om vi slänger fullt ätbar mat för att det står "bäst före" samma dag. Bäst före-datum är inte detsamma som ruttet det datumet eller ens dagen efter. Lukta, smaka och laga till eller frys in, och bli miljövänligare!

Brödet är klart och vi har hittat på ett sätt att lysa upp i köket, där kaminen står och det inte finns ett enda eluttag, av någon outgrundlig anledning. Det finns hål i väggen för elledningar, men det är inte något framdraget alltså. Än så länge, i alla fall. Vi hoppas på att få hjälp av en bekant snart. Det vore en jättebra plats att ha slökokar'n på, för övrigt...

Nu fick vi dra förlängningssladd in i TV-rummet så länge. Vi måste nog skaffa fler förlängningar och grenuttag om vår bekant dröjer, för man vill ju ha ljus i sitt hus, speciellt till jul.

Nästa vecka blir det att pendla till Uddevalla och Apoteket på sjukhuset där. Det ser jag fram emot! Kanske inte just att köra fram och tillbaka, men att jobba förstås! Jag har redan varit där två dagar och den tredje infaller i morgon. På lördag räcker det att åka till Torp och hoppa in för någon under fem timmar. Efter det får vi gäster, det ska också bli riktigt roligt!

Ha det fint och pyssla lugnt!




,

Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!

Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.

Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!

Baksmälla?

Hur är det möjligt att vakna och känna sig bakfull utan att ha druckit mer än 1½ glas vin kvällen innan? Antagligen för att jag gått av mitt "skift" och är redigt trött efter alla timmarna på jobbet den senaste veckan. Både revidering och kampanjbyte samtidigt är lite för mycket av det goda. Och då gjorde jag bara en del av grovjobbet kvällen innan det var dags för den nya kampanjen.

Det tar tid att få klart allt eftersom kunderna såklart kommer för att göra nya fynd. Och kunderna går givetvis före allt annat. Att skriva ut nya prislappar kan ta närmare två timmar och så kommer det ju nya varor som måste plockas upp på hyllorna också. Sedan ska man möblera om för att följa nya planogrammet någotsånär. Fast det går inte så bra. Ett stort apotek på liten yta är en utmaning...

Mannen var inte hemma när jag kom hem igår kväll, men maten var nästan färdig ändå. Slökokar'n hade gått i åtta timmar med en oxbringa så jag behövde bara göra potatismos för att vi skulle bli mätta. Två lunchlådor blev det dessutom.

Jag har ju nämnt lammköttet från Hulanhålan tidigare och igår var det dags att hämta hem det, vilket föll på mannens lott i år. Idag har jag ägnat mig åt att stycka ner köttet ytterligare för att få mer praktiska och hanterbara styckdetaljer i frysen. Vi sparade några kotletter till middagen idag. Det blir ett avsteg från fiskfredagsregeln alltså, men det blir fisksoppa i morgon så det gör inget alls.

Mannen har ju servat mig med mat hela veckan och diskat för hand, men lagom tills jag blev ledig kom äntligen diskmaskinen hem, vilken tur för mig! Den är så vit, blank och fin och väldigt efterlängtad! Mannen fick dock efterlysa den igår, för den skulle levererats i onsdags enligt försäljaren som ringde i måndags, men så skedde alltså icke.

Någon på firman hade visst glömt bort just denna leverans och tyckte sedan uppenbarligen att de inte hade tid att klämma in oss förrän nästa vecka, men då fick mannen nog och pratade vederbörande till rätta. Den trevlige installatören kom när jag fortfarande låg i sängen och löste sudoku, så jag stannade kvar och lät dem pyssla själva. Jag hade bara varit i vägen, tänker jag...

Någon annan nytta än styckning och matlagning kommer jag nog inte göra idag. Jag har ont i mina tummar och är för trött för att städa. Vi åker nog ut och skaffar lite ät- och drickbart i och för sig, men det får nog räcka. Vi har ju hela helgen på oss att städa, tvätta och packa mannens kappsäck. Jag ska klippa honom också, företrädesvis innan städningen då...

Ha en härlig fredag och var rädd om dig!