Artificiell andning.

I natt har vi sovit som små grisar, mannen och jag. Endast en gång har jag vaknat och det var för att det var för tyst vid sidan om mig. Jag var tvungen att sträcka ut handen för att känna om mannen verkligen låg kvar i sängen, vilket han gjorde. Vilken lycka! Han ser redan piggare ut och har inte lika ont i halsen när han vaknar, det kommer bli så bra det här!

Jag är så glad för att jag propsade på att hans snarkning skulle utredas och det visade sig ju att hans problem låg i spannet för grava sådana. Det tog lite längre tid än vi hade hoppats att få ut maskinen, men sådant kan man inte råda över. Tur att jag ringde avdelningen också, eftersom han inte fått någon tid, annars hade han missat den igår.

Vi visste inte hur lång tid genomgången skulle ta, så jag körde honom till Sahlgrenska igår morse. Han skulle ringa när det var klart, så jag åkte hem och löste fredagens superkluriga sudoku medan jag väntade och hoppades. Hade han inte fått med snarkmaskinen hem vete sjutton om jag hade hämtat honom över huvud taget. Natten till igår var vidrig, men så är han ju lite förkyld också...

Idag ska vi fira svärmor som fyllt 83. Min svägerska och två barn är på plats hos henne och den äldste sonen ska bjuda på mat ikväll. Han är en matglad kille och en sällsynt duktig amatörkock med tanke på att han bara är arton. Han har sedan länge tagit plats i köket och det uppskattas förstås av den ömma modern som jobbar hårt och har två andra barn och ett hus att ta hand om.

Alltså behöver vi inte tänka på mat idag heller, ty igår fick vi "köpemat" som tack för hjälpen med barnvakt. Vi hämtade en förbeställd Fredagsmeny på Aquarelle, en lunchrestaurang i närheten som mannen frekventerade dagligen innan han började jobba hemma. De har mycket god och vällagad mat generellt, men denna meny var superb!

Sashimi på Frejalax, med yuzu, garikräm samt sesam- och soyamarinerad bladspenat. 

Därefter blev det:

Majskyckling från Bjäre, lindad med rökt gårdsskinka. Pommes Anna, rödvinssås, pumpakräm och varm sallad. 

Efterrätten delades med Bob, det vill säga, han fick en hel portion medan mannen och jag delade på den andra. Vårt "bonusbarn" råkade nämna att hans favoriträtt är BLT när han var här en annan dag, så det var vad han fick, innan efterrätten förstås. Nån måtta får det ju vara...

S'mores Pie med marshmallows och chokladtryffel

I morgon ska vi äta fisk, troligen en soppa, men det kan också bli rullader av rödtunga. Blir det soppa känns det som att vi ska lyxa till det med saffran och två sorters fisk, förutom räkor och musslor. Tur att vi åt en stadig brunch, för nu började snålvattnet rinna till.

För övrigt tvättar jag, det gjorde jag nämligen inte i måndags. Rastade snabeldraken igår och det var inte en dag för tidigt, ty jag hittade en massgrav bakom flyttkartongerna i vardagsrummet. Harkrankar och Långbenar i drivor känns inte så roligt att ha. Inte heller dammråttor lika stora som katterna...

Men nu när orken kommer tillbaka, bör det inte bli så illa i fortsättningen. Vi måste ju fortsätta packa och stuva undan allt eftersom och dammet som kryper fram ur alla gömmorna måste bort, annars lär ingen av oss må särskilt bra, oaktat förbättrad sömnkvalitet. Mitt nya schema är tillbaka till ursprunget och det tycker jag är skönt, särskilt då det finns annat att göra än att jobba.

Ha en fin helg och tänd gärna ett ljus för dem som inte längre finns bland oss och glöm för allt i världen inte reflexerna, så du inte hamnar hos dem i förtid!

PS. Tack igen T & E!

Tufft jobb.

Jaha, då var det visst måndag igen och jag är ledig. Tar itu med tvätten, vilket jag uppenbarligen alltid gör varannan vecka. Vi gör ju inte av med så himla mycket kläder och jag gillar inte att tvätta halvfulla maskiner, oavsett hur vattensnåla och miljövänliga moderna tvättmaskiner är. Jag ska åka till affären och handla lite, annars ska jag bara vila och ladda upp för en tuff vecka.

Nästan 37 timmar på fyra dagar. Därefter är jag ledig två dagar innan slutklämmen på denna schemaperiod och en vecka med 42 timmar. Och då visste inte chefen ens om mina planer på att säga upp mig. Det är inte utan att jag bävar för mitt nya schema, som borde ha varit klart i söndags, men troligen ligger på plats när jag kommer till jobbet i morgon.

Nu vet hon om det och blev inte särdeles glad, men lovade göra sitt bästa för att rätt personer får vetskap om min situation och förhoppningsvis hittar en plats för mig någonstans i organisationen. Jag är i alla fall ute i god tid, eftersom jag inte vill ställa till det i onödan och för att jag inte vet om jag en, två eller tre månaders uppsägningstid.

Jag har ju inte varit fast anställd så länge och det är oklart om mitt årsvikariat räknas, men det visar sig nog snart. Min chef brukar vara väldig effektiv med att få fram relevant information och verkar synnerligen angelägen om att behålla mig inom bolaget och det känns fint, givetvis. Sannolikt gjorde jag ett gott intryck på vår nya RC när jag för cirka tre år sedan sökte en tjänst på hennes Apotek.

När jag kontaktade henne förra veckan kom hon ihåg mig och jag minns att vi hade ett bra samtal då, men tjänsten gick ändå till en annan sökande, vilket hon noga påpekade inte berodde på några brister eller fel på mig. Det handlade nog mer om att jag hade lång pendlingsväg då och det blir mycket svårare att kalla in med kort varsel. Nu blir situationen en annan.

Som min kollega H påpekade lär det inte vara några problem att få jobb till sommaren, men jag vill förstås ha det snabbare än så och helst en fast tjänst. Initialt kan jag vara personal-pool, men det tar mycket på krafterna att ha olika arbetsplatser varenda dag. Been there, done that!

Mannen har jobbat hårt i helgen med att städa och röja inför en inofficiell visning av vårt hus för en spekulant som har mycket bråttom med att hitta ett bra boende till sin lilla familj. Det ska också bli spännande att se hur det går när annonsen för "kommande objekt" läggs ut på Mäklarhusets hemsida. Vi väntar oss en viss ökning av trafiken på vår gata, men det är omöjligt att veta hur mycket.

Förutom att städa och härja runt i största allmänhet har mannen lagat mat, vilket han alltid gör när jag jobbar.

I fredags blev det stekt lax med citronsås. Lika gott varje gång och såsen är mycket enkel att göra.
1½ dl vispgrädde, 2 dl cf, 1 fiskbuljongtärning, 1-2 tsk citronsaft och rivet citronskal. Et voilà!

I lördags fick vi ugnsstekt kyckling med ris, gucka, broccoli och inlagda tomater. Guckan och tomaterna stod faktiskt jag för, då mannen blev uppringd av en vän och jag vet att det drar ut på tiden. Så jag gjorde lite nytta medan jag väntade på att vår gode vän Tommy skulle komma och äta med oss och stanna över natten. Lika trevligt varje gång!

Igår var det som sagt visning och mannen fick fly fältet ett tag, men laddade R2D2 och serverade mig en god köttgryta när jag kom hem på kvällen. Jag var totalt utsvulten, för jag hade ingen riktig mat med mig till jobbet, utan hällde i mig en ganska vidrig blandning av något bantningspulver och tuggade i mig ett päron på min rast. Borde ha tagit ett knäckebröd också, men...

Riktig mat är mycket godare och håller en mätt mycket längre, men finns det inget lämpligt att ta med hemifrån så är det okej med en sådan påse. På helgerna har vi bara en halvtimmes rast och den är så dyrbar att i alla fall inte jag vill riskera att hamna i en långsam kö på Ica för att sedan inte hinna äta upp maten innan rasten är slut. Ett sudoku vill jag helst hinna med också, för att rensa hjärnan.

Idag blir det skaldjurspasta. Först en vända till affären bara och sedan ska jag fortsätta läsa min bok...

Ha en fin dag och var rädd om dig och andra!

Baksmälla?

Hur är det möjligt att vakna och känna sig bakfull utan att ha druckit mer än 1½ glas vin kvällen innan? Antagligen för att jag gått av mitt "skift" och är redigt trött efter alla timmarna på jobbet den senaste veckan. Både revidering och kampanjbyte samtidigt är lite för mycket av det goda. Och då gjorde jag bara en del av grovjobbet kvällen innan det var dags för den nya kampanjen.

Det tar tid att få klart allt eftersom kunderna såklart kommer för att göra nya fynd. Och kunderna går givetvis före allt annat. Att skriva ut nya prislappar kan ta närmare två timmar och så kommer det ju nya varor som måste plockas upp på hyllorna också. Sedan ska man möblera om för att följa nya planogrammet någotsånär. Fast det går inte så bra. Ett stort apotek på liten yta är en utmaning...

Mannen var inte hemma när jag kom hem igår kväll, men maten var nästan färdig ändå. Slökokar'n hade gått i åtta timmar med en oxbringa så jag behövde bara göra potatismos för att vi skulle bli mätta. Två lunchlådor blev det dessutom.

Jag har ju nämnt lammköttet från Hulanhålan tidigare och igår var det dags att hämta hem det, vilket föll på mannens lott i år. Idag har jag ägnat mig åt att stycka ner köttet ytterligare för att få mer praktiska och hanterbara styckdetaljer i frysen. Vi sparade några kotletter till middagen idag. Det blir ett avsteg från fiskfredagsregeln alltså, men det blir fisksoppa i morgon så det gör inget alls.

Mannen har ju servat mig med mat hela veckan och diskat för hand, men lagom tills jag blev ledig kom äntligen diskmaskinen hem, vilken tur för mig! Den är så vit, blank och fin och väldigt efterlängtad! Mannen fick dock efterlysa den igår, för den skulle levererats i onsdags enligt försäljaren som ringde i måndags, men så skedde alltså icke.

Någon på firman hade visst glömt bort just denna leverans och tyckte sedan uppenbarligen att de inte hade tid att klämma in oss förrän nästa vecka, men då fick mannen nog och pratade vederbörande till rätta. Den trevlige installatören kom när jag fortfarande låg i sängen och löste sudoku, så jag stannade kvar och lät dem pyssla själva. Jag hade bara varit i vägen, tänker jag...

Någon annan nytta än styckning och matlagning kommer jag nog inte göra idag. Jag har ont i mina tummar och är för trött för att städa. Vi åker nog ut och skaffar lite ät- och drickbart i och för sig, men det får nog räcka. Vi har ju hela helgen på oss att städa, tvätta och packa mannens kappsäck. Jag ska klippa honom också, företrädesvis innan städningen då...

Ha en härlig fredag och var rädd om dig!

Gi mä mi bysse!

Ingen bra morgon idag. Mannen kom förvisso med kaffe och tidning till mig i sängen, men jag fick höra att vi haft ovälkommet besök på altanen inatt. Varenda jordgubbe har de snott och ryckt av blad och allt, de förbaskade rådjuren. Vi borde ha nätat, men det gör ju inte ens landslaget i foppoll...

Sedan blev det inte bättre av att jag gick bet på sudokut också, trots tre försök. Jag suddade ut, duschade och satte mig i köket och började om, men icke!

Gick loss på lövbiffar och lök till dagens middag och förhalade i det längsta att starta mannens dator för att ta itu med bokföringen. Nu är det ju inte så jobbigt längre, när han eller jag gör kundfakturorna i själva programmet. Bara att klicka på en knapp. Det är kontering av andra saker som är jobbiga. Jag glömmer ju bort vilka kontona är mellan varven.

Jag ska bli bättre på att ta hand om det löpande, så kanske de sitter i ryggmärgen snart. I alla fall är det plus på kontot och det känns ju betryggande. Satte mig med min bok och kopplade av och plötsligt var mannen hemma igen. Såvitt jag förstår var det ett bra rep, med lite utmanande ändringar av både tonart och upplägg, men jag är övertygad om att det går fint att repa in dem också.

Mannen har dragit sitt skägg och funderat och där satt det! Han är lite som Professor Balthazar. Minns du barnprogrammet? När professorn går runt och funderar på en lösning på ett problem, precis så ser min man ut när han klurar på något. Förutom hatten och att hans skägg tyvärr inte är vitt än då.
Det är bara en tidsfråga och jag har tålamod med allt utom rådjur.

Missförstå mig rätt, jag älskar rådjur. På en tallrik. Just nu är jag benägen att sätta mig på vakt med en bössa för att hämnas på dem. Min älskade äldste son hade mage att påpeka att vi inte lärt oss något sedan förra året, vilket uppenbarligen är sant. Fast jag trodde faktiskt inte att de skulle våga sig bakom soffan, ända in till väggen. En ampel svänger ju när man rör den, men det var inget problem.

Så det blir till att leta fram det blåa nätet igen och hindra nya tilltag om vi ska få några jordgubbar själva i år. Jag kan inte låta bli att fundera på varför blåbärsbusken får vara ifred, dock. Borde inte blåbär vara ett mer naturligt inslag i ett rådjurs matvanor? Smultronen står kvar också. Märkligt. Bortskämda och orädda är de, marodörerna, och jag gillar dem som sagt enbart tillagade numera.

Äh, tänk dig en rådjurssadel med Hasselbackspotatis och kantarellstuvning! Eller ett välrökt lår. I den här stan lär det inte vara svårt att få tag på vapen, så vad väntar jag på? Ljuddämpare är väl en nödvändig utgift, för jag tror inte grannarna uppskattar att bli väckta av ett skott mitt i natten. De är så uppjagade redan över att det ska öppnas ett flyktingboende i området...

Jag är jättehungrig nu, av någon anledning. Tur att maten är nästan klar. Mannen lunchade i bowlinghallen i Gamlestan så han är inte lika "sûlten" som jag, men känner jag honom rätt så kommer han äta duktigt ändå.

Och det gjorde han. Det blev över ändå, vilket var meningen, eftersom lunchlådorna i frysen är i det närmaste slut. I morgon blir det köttfärssås och spaghetti, det är också bra lunchlådemat. På tisdag får vi besök av mannens kompanjoner eller vad man ska kalla dem och då blir det fisksoppa. Längre än så har vi inte planerat, men det gör inget. Jag är ledig tills på fredag och det kan bli en utflykt.

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

Bålgeting.

Fick sovmorgon idag, mannen tyckte jag behövde det antagligen, för han serverade inte kaffe förrän kvart över nio ungefär. Jag läste tidningen och började med dagens sudoku, men hade nog inte riktigt rätt koncentration för att lösa det, då jag väntade ett svarsmail från a-kassan. Pling, där kom det. Så jag pallrade mig ur sängen och loggade in på datorn.

Blev som väntat något upprörd över innehållet i två meddelanden. Med något upprörd, menas fly förbannad. AF påstår att de skickat ett sms (!) med en påminnelse att jag måste besöka dem senast 3/6, men se den påminnelsen har jag icke mottagit. Handelsplanen gjordes för ett halvår sedan och ja, jag har tappat bort den.

Aea undrade om jag jobbade den dagen, vilket jag inte gjorde, det var en sällsynt ledig dag vilket betyder att jag hade kunnat åka till AF om sms:et kommit fram. De menar att eftersom jag inte jobbade så finns det inga förmildrande omständigheter. Jag blir med andra ord straffad för att jag tappat bort ett viktigt datum och för att jag är ärlig med mitt schema.

Så istället för att ha en lugn och fin ledig dag har jag författat ett ilsket brev där jag ifrågasätter rutinerna och uppdraget för båda instanserna. Jag är fortfarande arg som en bålgeting, kan jag meddela. Och hungrig. Det ena går att göra något åt, det andra kommer nog att ta ett tag att komma över. Nu sitter jag ju inte längre i sjön ekonomiskt sett, men det är ändå ett avbräck.

Jag misstänker starkt att vi som har deltidsjobb ska nöja oss med det och inte besvära AF eller a-kassan längre, därför kommer det varningar och beslut som är svåra att ifrågasätta sakligt och övertygande. Helst ska vi väl ge upp helt och sluta besvära dem, så vi försvinner ur rullorna och arbetslöshetsstatistiken för gott.

Framför allt AF tänker jag har det målet, för då kan de ju förbättra sina siffror och visa hur duktiga de är på att skaffa fram jobb till oss olyckliga och ofrivilligt arbetslösa. Hittills har jag dock inte fått ett enda jobb anvisat som inte vilken annan sökmotor som helst kunnat skakat fram, snabbare och smidigare dessutom...
Ska jag göra dem till viljes och stryka mig ur handlingarna? No way, José!

Jag ska klamra mig fast som en igel och vara besvärlig och besvärande, för de ska banne mig fatta sitt uppdrag och ta det på allvar. Deras polisiära inställning är kränkande och inhuman när den borde vara understödjande både bokstavligt och bildligt. Självklart ska det finnas skyldigheter för oss också, men när man gör fel kommer det två brev som påtalar detta, till skillnad från ett (påstått) sms för att ge oss chansen att göra rätt för sig i tid. Det haltar betänkligt, eller hur?

A-kassan vill väl hellre behålla pengarna för sig själva kan jag tro. Det finns väl alltid något roligare att lägga medlemmarnas avgifter på än att betala ut ersättningar till desamma, misstänker jag.
Sådärja... Nu har jag lugnat ner mig lite grann, det funkar bättre än man tror att häva ur sig eländet. Mannen har "äntligen" sett mig gorma och gå an, med ångan rykande ur öronen.

Jag blir lite fnissig när han säger att det är okej att göra det. För det vet jag väl, men jag gör det väldigt sällan och det har olika orsaker. Dels av födsel och ohejdad vana är jag lugn och sansad, dels har jag haft dåliga erfarenheter av att visa humör, hur befogat det än varit. Numera finns det dock ingen anledning att hålla igen, men det är svårt att bli av med gamla vanor...

Det är fredag idag, det betyder fisk till middag, så jag drar väl iväg och ser om det nappar någonstans. Sedan ska jag återvända till mitt svåra sudoku och förhoppningsvis lösa det. Det hade varit särskilt tillfredsställande efter dagens urladdning. För övrigt tänker jag ta det lugnt resten av dagen. Hoppas jag, i alla fall, det kan ju komma ytterligare svarsmail från a-kassan.

Till AF ska jag inte åka idag, det är ett som är säkert, ty då kommer jag göra mig och kanske någon där olycklig. Nästa vecka känns mycket säkrare. då har jag pyst färdigt och lugnat mig till en vanlig getings ilskna surrande. Lite behärskat sur(r) klarar de nog av.

Det pågår visst ett EM i foppoll. Jag har inte varit särskilt engagerad tidigare på grund av långa arbetsdagar, men idag är det ju Svärje som spelar och det vill jag inte missa. Därför avslutar jag detta inlägg nu och går och fiskar med mannen samt laddar upp inför matchen med denna lilla musikaliska illustration av förmiddagen. Någon getingmidja har jag aldrig haft så håll till godo!

PS. Mannen har lagat mat hela veckan och detta serverades igår. Gott!

Handböjare

Konfusion.

Jag vet inte om jag gjort något fel nu, men jag har försökt hitta lösningen till varför mina inlägg får konstiga bilder i rutan där jag tidigare publicerat egna foton utan problem. Någonstans stod det att bilder över 400 px kan försvinna när man lägger upp inläggen på andra domäner. Hm? Jag tar bilderna med samma gamla mobil och har inte ändrat på något, såvitt jag vet.

På Google+ ser inläggen ut som de ska, men på FB blir det konstiga, suddiga figurer. Kan någon hjälpa mig med detta är jag innerligt tacksam. Det retar gallfeber på mig att jag inte har kontroll över hur det ser ut och var ju nöjd med Blogger för att den var lätt att hantera och vill ogärna bli tvungen att börja om från början. Eller gör det kanske inget om jag ändrar på hela layouten?

Jag är hur som helst inte i form för att försöka mer med detta idag, jag har en liten sömnskuld kvar och känslomässigt är jag utpumpad. Inte rätt läge att pyssla med tålamodsprövande saker då, det blir sängen och ett sudoku eller korsord. Det är så många frågor som snurrar runt i skallen, så jag behöver meditera en stund tills det är dags att blunda och sova gott hela natten.

I morgon eller på fredag kommer jag att avslöja min hemlis, förklara mina förvirrade känslor och tankar, så håll utkik. Den här låten kom jag osökt att tänka på precis nu, håll till godo!

Hoppas du haft en fin dag och att torsdagen blir minst lika bra!

Tänk själv.

Mannen kom med kaffe och tidning idag. Jag var helt slut och hade inte alls lust att vakna. Snoozade flera gånger och stängde av när jag tyckte det blev tröttsamt att snooza... Märkte ju att mannen var uppe, så det var ingen risk att "försova" sig. Sudokut gick åt skogen, då var det dags att stå upp och fixa en macka och dra på arbetskläderna.

Vi har en elev på apoteket nu och fram till slutet av mars. Det är roligt tycker jag. Ibland ska hon vara med mig i egenvården, men framför allt är det förstås i recepthanteringen hon ska praktisera. Jag minns min egen praktik med glädje och tacksamhet. Monica hette min handledare och hon var apotekschef i Munkedal. Jag hade så roligt där och fick vid ett tillfälle läxa upp en veterinär.

Han visste ju inte att jag var praktikant, när jag på Monicas uppmaning sökte honom på kliniken. Men det var jag som såg vilka fel han gjort när han skrev receptet på narkotikaklassat läkemedel till en hund. Faxrecept får bara förskrivas med en viss mängd och det ska vara en speciell blankett till narkotiska preparat. Sen var det några mindre fel till, men dock fel.

När jag tog emot receptet ville jag göra i ordning det med en gång, för hundägaren hade redan varit inne tidigare och var orolig för sin hund, som verkade ha ordentligt ont. Jag hade alltså redan varit i kontakt med kliniken för att efterlysa receptet som var utlovat när de kom hem från Göteborg. När det äntligen kom var det för många och allvarliga brister i det så jag visade det för mina kollegor.

Visst, jag hade precis klarat den tentan och hade alla reglerna i klart minne, det var faktiskt en och annan som inte "fann fem fel". När veterinären äntligen fanns på tråden var han mycket irriterad och stressad och tyckte jag var jobbig som ifrågasatte hans profession. Då svarade jag honom myndigt att det var min profession att upptäcka fel och brister i receptet, på det att ingen av oss må klandras.

Han ändrade ton och frågade, förvisso fortfarande lite irriterat, vad han gjort så galet att jag var tvungen att störa honom. När jag hade förklarat dessa fel och allt var utrett och klart tackade han för att jag ringde och gav honom en påminnelse om vilka regler som egentligen gäller. Hela samtalet slutade i bästa tänkbara sämja och jag fick spontana applåder av mina kollegor.

Själv var jag som en våt trasa efteråt, men det var en nyttig erfarenhet för även om jag helst alltid undviker konflikter, så var det min strid att ta och jag visste att jag hade rätt, därför stod jag på mig.
Jag önskar att jag gjort så oftare, men i vissa situationer har det tyvärr känts enklare att vika ner mig. Det är inget jag rekommenderar, man sviker sig själv om man ger efter när man vet att man har rätt.

Som jag sa till en kollega idag; det är lätt att låta jobbet, kollegor och alla andra gå före dig själv, men det dig själv du måste leva med i hela ditt liv. Det gagnar ingen i det långa loppet att du mörkar vad du egentligen tycker, tänker och känner. Ingen blir glad för att du deppar ihop, kraschar i väggen och inte kommer till jobbet...

Jag har inte gått in i väggen själv, men det var nära en gång. Flera av mina nära och kära har varit där eller "bara" knycklat till näsan lite. I apoteksvärlden är det inte alls ovanligt, vare sig bland fotfolk eller chefer. Det är främst därför jag inte eftersträvar en legitimation längre. Som egenvårdsrådgivare och tekniker är man lite mer fri, även om det kan vara nog så stressigt.

Så tänk gärna på det när du besöker ett apotek nära dig nästa gång. Det är inte "bara" att lämna ut det som doktorn skrivit på receptet. Det är faktiskt vi som jobbar på apotek som är läkemedelsexperterna. Läkarna ska ställa diagnoser. Receptet ska granskas, bedömas och vid minsta osäkerhet om dosering ska läkaren kontaktas, om det inte står sic eller obs, för då vet vi att doktorn tänkt minst två gånger...

Mannen har serverat ytterligare en underbar middag och jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och skämmer bort mig när jag jobbar sent.

Vi har beslutat att stanna hemma denna helgen för att bokföra och städa huset. Nästa helg är jag långledig och vi kan åka norröver vilka dagar vi vill. Då har mannen också födelsedag, och jag ska hitta på något extra gott att bjuda på. Mysa och njuta av stjärnhimlen är det bästa som finns och det gör man bäst i Bovall.

Nu är jag slut i rutan och ska strax ta med nya korsordstidningen upp i sängen och titta i den. Att lösa något är inte troligt, fast ibland kan en trött hjärna överraska en ofantligt. Är man trött tänker man oftare "utanför boxen" och associationerna kan bli helt annorlunda än annars. Det sägs att drömmar kan lösa många knutar, om man minns vad man drömmer, förstås...

God natt och dröm vackert, var rädd om dig och din omgivning!

Duktig tös? #bloggswe

Lite ovant att vakna när klockan bara är halv åtta på en söndag. Jag gick till damrummet och vände tillbaka till sängen, men det var omöjligt att somna om. Huvudvärken hotade att komma krypande, så jag välte ur sängen och hämtade kaffe och tidning istället. Mannen trynade vidare en stund, så jag hann lösa sudoku i den delen av tidningen som man alltid vill läsa först.

Den var för övrigt alldeles för lätt, det var "medelvarning" på den idag också. Jag har grejat med Visma och lärt mig lite nya saker. Insåg snabbt att det är bäst att koppla banktransaktionerna till bokföringssystemet, vilket tar några dagar i och för sig, men kommer att spara så mycket tid i slutänden att det är värt det.

Knattrade in lite artikelnummer och priser, samt kunder i systemet så blir det ännu enklare att fakturera i fortsättningen. Tänk att jag, som verkligen avskydde matte i grundskolan, faktiskt kan tycka att det är lite kul och spännande med detta. Det krävdes KomVux och en jättebra lärare för att jag skulle börja inse att jag inte är så dum, ändå...

Mannen har städat, dock inte bakat bröd. Det finns visst gränser där också...
När bröden är klara åker det in kycklingklubbor i ugnen. Currysåsen fanns klar i frysen, så det är bara att koka ris och ärtor. Idag ska vi äta osten vi hämtade i Ostbutiken. Ananas, galiamelon och physalis ligger upplagt på fat redan och må förtäras. Gillar inte att behöva slänga mat, som du vet.

Har en stund över att blogga just nu, medan brödet börjar sprida en härlig doft i huset för jag har varit ansvarsfull och ordentlig alldeles tillräckligt idag. Jag har till och med betalat räkningarna och sponsrat mannen lite grann. Det känns ju fint att kunna betala tillbaka en aning av all sponsring jag har fått av honom. "That's what we do in a herd", hur liten den än är.

Mat har vi som sagt för en god (i dubbel bemärkelse) tid framöver. I morgon har vi lunchlåda båda två och det finns en stor bit färdig lax i citronsås till kvällens middag. Vi får äta var för sig, för mannen ska repa med bandet och jag jobbar sent. Att vänta tills han kommer hem är inte en bra idé, för det vet man inte när det blir och att lägga sig med magen full är inte så mysigt.

Nu är fritösen diskad och bullarna snart klara och köket är lite mer lättarbetat igen. Funderar på om jag ska peta in lite färska kryddor under skinnet på majskycklingen, eller om jag ska hålla mig till enklaste och vanligaste kryddningen, alltså salt, peppar och paprikapulver?

Från ett annat tillfälle, men ändå...

Tar ett snack med mannen om saken, lyssnar och ser på en senare version av "Crossroads" än igår och hoppas att den är lika bra. Uppenbarligen finns det en uppsjö av musiker jag aldrig har hört talas om. Sonny Landreth är en av dem och jösses, vilken snubbe!

Önskar dig en fin söndagskväll! Ta hand om dig så hörs vi!

Wakarimasen. #bloggswe

Började dagen med att stå upp kvart i sex. Inte ens Mayzan har lust att stå upp så dags. När jag var färdigklädd och gick ner masade hon sig ur sängen, för mat är ju alltid välkommet. Gjorde en frukostmacka att äta på jobbet och drack en halv kopp kaffe efter att katterna fått sitt. Raka vägen ut i bilen och satte igång datorn på jobbet fem i sju.

Halv tio åkte jag till min andra arbetsplats. Eller rättare sagt tjugo i tio, jag "skulle bara"... Men jag hann dit och var arbetsklädd i tid. Skönt att sluta tidigt. Pratade av mig med mannen, gjorde färdigt bröddegen, satte mig med ett sudoku i fåtöljen och somnade. Fast jag sov inte riktigt ändå, hörde mannen knattra på sin dator på övervåningen, "drömde" lite konstiga saker samtidigt.

Efter en stund var det dags att öppna ögonlocken och minsann, jag var mycket piggare än innan! Inte för att det säger så mycket, men man får vara glad för det lilla. Brödet bakades ut och sen gick jag loss med min santuko på grönsakerna till kvällens räk- och skaldjurssoppa. Mannen knattrade vidare och jag filosoferade.

Räk- och skaldjurssoppa. Egen räkfond, potatis, morot, lök, vitlök, bird eye chili, tomatpuré, ostron- och fisksås, vitt vin och sherry. Nybakt bröd serverades till. 

I morgon får mannen stå för maten, jag är slutar kvart över sju. Kommer troligen att stupa i säng i morgon också. Jag är nära att göra det nu. Tar ett korsord med mig och laddar batterierna. På fredag jobbar jag förhoppningsvis, det har jag bett om; dels för att vara med på ett möte, dels för att inte halka efter. Det hinner hända mycket på några dagar.

Jag bjuder god natt och sköna drömmar, nu är det dags att dra sig tillbaka. Sayonara!

PS. Shogun dök upp i mina drömmar. ja. Bland andra, fattar inte varför...

Inget blåbär längre? #bloggswe

Vaknade alldeles för tidigt, så jag struntade både i Mayzans lockrop och behovet av lätta på trycket. Somnade om en timme, och då var det bråttom. Till och med klockan nio var lite för tidigt, för vi blev sittande uppe länge igår. Mannen snarkade vidare och inte ens kaffedoften fick honom att kvickna till. Han sov vidare medan jag läste tidningen och löste dagens sudoku.

Jag konstaterade återigen att äppelknyckarna varit på besök under natten. Räknade till cirka femton äpplen häromdagen, nu är det kanske hälften kvar. Rådjur var det, det såg jag på spåren i gräsmattan och spillningen de lämnade efter sig. Några halvätna äpplen låg också kvar. Det gör mig nästan ännu mer arg. För då var det knappast hunger som drev dem till vår trädgård.

Det är ju själve den att vi aldrig ska få njuta av frukterna själva! Är det inte älgar, så är det rådjur eller skatorna som stjäl våra frukter och grönsaker. Inte ens blåbärsbusken klarar sig undan glupska varelser. Fast i ärlighetens namn åt den bara bladen...

Plockade blåbär så sent som igår och det kommer nya fina bär fortfarande, därför kan vi fortsätta med våra nyttiga frukostar ett tag till. Sen får vi gå över till frysta bär och mango till yoghurten.

Just frusen mango är himla fint att ha på lut. Ibland roar jag mig med att uppfinna drinkar och cocktails, då funkar mango jättebra som både smaksättare och kylmedium. Man vill ju inte att drinken ska bli blaskig av smältande is...

Rom, tequila, lime- och citronsaft, lite flädersaft och frusen mango mixade jag ihop, vilket blev mycket läskande, kallt och gott!

Idag är vi bjudna på middag hos väldigt goda vänner. Det ska bli spännande att se vad vi får för något gott att äta. Jag är övertygad om att vi blir både mätta och glada. Vilket får mig att tänka på presenten till värdparet. Bäst jag gör i ordning den med en gång, så jag inte glömmer det. Jag avslöjar inte vad det är här, för de är inte bara goda vänner, de läser min blogg också.

Fast det är kanske därför de läser den, förstås. Så värst många är det inte som följer mig, det är väl de "närmast sörjande" kan jag tänka. Men lika glad för det är jag! Jag har inte ambitionen att bli en ny Bella eller proffstyckare, inte heller inbillar jag mig att jag är särskilt rolig eller intressant. Nej, jag fikar inte efter komplimanger, jag säger vad jag tycker och tänker bara.

Det är nyttigt för mig att skriva av mig, både när det händer roliga saker och sådant som retar upp mig, eller gör mig ledsen. När jag började skriva var jag ganska vilsen och nere. Arbetsgivaren och facket betedde sig fult, orättvist och inkompetent varpå jag blev frustrerad och arg. Sen dess har det blivit roligare på alla plan i livet och jag hoppas att det framgår i mina texter.

Mannen och jag har diskussioner om allt och inget. Förr var jag rädd för att diskutera, för jag upplevde det som att jag antingen blev dumförklarad eller att risken för gräl, på grund av skilda åsikter, var överhängande. Vi tycker olika i vissa frågor, men det känns aldrig fel att stå upp för sin åsikt i mannens sällskap. I grund och botten har vi samma värderingar, det underlättar ju.

Ibland är vi inte alls överens, men accepterar den andres ståndpunkt utan att det blir dålig stämning och någon måste släta över eller be om ursäkt för sin åsikt. Eller behöva byta den, bevare mig väl! Det är sannerligen inget vidare att ha det så, och "those days are gone", tack och lov. Jag har blivit starkare, modigare och är inte (lika) konflikträdd längre.

En bit på vägen hade jag kommit, redan innan mannen och jag träffades, men han har i högsta grad bidragit till att jag mår så bra som jag gör och känner mig tillfreds med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Även om jag några gånger blivit högeligen förgrymmad på honom när han har "analyserat" mig och sätter fingret precis på den ömma punkten...

Men jag förlåter honom, det är ganska skönt att få vara den jag är och inte låtsas vara den någon annan vill att jag ska vara. Det är inte sant, det är jätteskönt att vara sig själv och bli accepterad och respekterad för precis det, med alla fel och brister. För inte ens jag är ofelbar eller perfekt...
Vem är det? Den människan skulle jag inte ens vilja träffa, det vore inte intressant.

Nog med skryt över världens bäste man och avslöjanden om mig själv.
Det är dags att ta en dusch och piffa till sig för kvällens samkväm hos våra vänner.
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!