Griller.

Trodde jag skulle sova ut idag, efter trångboddheten de senaste dagarna, men icke! Vaknade vid sjutiden och gick på toa. Ingen av katterna gjorde något ljud ifrån sig, så jag la mig igen och försökte somna om. Mannen var inte lika tystlåten och ovanligt svår att få tyst på, fast jag makade huvudet tillrätta, la armarna i rätt position och skällde på honom...

Han lider lika mycket eller mer av det, eftersom han slutar andas emellanåt, så det är svårt att bli arg på riktigt. Nu har jag i alla fall beställt tid hos doktorn för honom, för både snark-, apné- och stämbandsproblemen, så det kanske blir någon bättring snart. Jag gav upp försöken att somna efter en stund och hämtade GP och kaffe, samt utfodrade katterna.

Mannen sov vidare, du förstår ju hur trött man blir av att inte få luft! Jag kan inte göra mer än putta på honom och fysiskt ändra på hans sovställning och det räcker alltså inte. Min mage började kurra efter två timmar, därför gick jag ner och stekte pannkakor. Mest för att vi inte har något bröd hemma, men också för att mannen är barnsligt förtjust i sådana.

Hämtade in några mogna smultron, han fick allihop. Blåbären är på gång, men inte mogna än och vi får nog några fler jordgubbar om ett par veckor. Det blir gott till frukostyoghurten innan jobbet. Men nu ska jag ju inte tänka på jobb, utan njuta av ledigheten. Och det gör vi, även om mannen jobbar lite sporadiskt. Jag tog till och med en liten tupplur på altanen idag...

Mat har vi också njutit av förstås. Mannen åkte iväg för att repa i söndags och eftersom Kustcharken ligger alldeles i närheten av replokalen råkade han få med sig två gigantiska klubbstekar hem. Oj, vad mätta vi blev! Dagen innan åt vi cajunkryddade ribs med majskolvar och vattenmelon, men det blev ingen bra bild på den middagen.

På måndagen hade vi middagsgäst och det blev en fisk- och skaldjurssoppa, men den kom inte heller med på bild. Du vet hur det brukar se ut ändå...

När vi kom hem från Nordens Ark-utflykten med barnbarnen i tisdags behövde vi lite energi och grillad kyckling är aldrig fel, eller hur?

På onsdag när vi kom hem med de överlyckliga katterna till Hagen igen blev det hamburgare, som du ser. Vi fuskade och tog med en ny sorts pommes frites från affären, det gjorde vi rätt i, för de var goda! Det är sällan vi äter sådant, men nu är det ju semester och då får man unna sig lite lättvindig och onyttig mat. Ibland, i alla fall. Idag blev det färska korvar och pastasallad, jättenyttigt!

I morgon är planen att hämta våra pass hos polisen och då hämtar vi nog mer förnödenheter på vägen hem. Vi får kanske göra en längre utflykt för att hitta annat än de tråkiga fläskytterfiléerna, färdigmarinerade flintastekarna och grillspjuten som butikerna envisas med att alla vill ha. Om jag vill ha kotlettkött så skaffar jag kotletter med ben och svåle, inte ytterfilé för ohemula slantar.

Flintastek har jag inget emot, så länge jag slipper de översaltade varianter som svämmar över alla kyldiskbräddar, vill säga. Det är dock ingen lätt uppgift att hitta naturella köttbitar numera och märkligt nog är det ofta dyrare än de processade, vilket är en ekvation som inte går ihop i vare sig min eller mannens hjärna.

Och vad är det för skillnad på grillpaprika och vanlig paprika? Grillmajs och andra majskolvar? Grillaubergin är väl inte annorlunda än en de man hittar andra tider på året? Alltså, grillchips är helt olikt vickningschips i smaken, men grilltomater är bara något större än plommontomater, vilka för övrigt passar ypperligt att steka, grilla eller koka då de har fastare kött och inte mycket kärnhus.

Vilket fånigt sätt att sälja grönsaker på! Eller är folk verkligen så dumma att de tror att det är något speciellt med förpackningarna som det står prefixet "grill" på? Det enda som är skillnaden är att de förmodligen tar ut ett högre pris på "grillgrönsakerna" jämfört med de vanliga. Jag blir så matt! Väntar bara på att få se grill-grillar i butikerna snart...

Därför ska jag avsluta nu, innan jag sätter griller i huvudet på någon som börjar fundera på att lansera grilljordgubbar och grillkål.

Ha en skön kväll och god natt!

Inget blåbär längre? #bloggswe

Vaknade alldeles för tidigt, så jag struntade både i Mayzans lockrop och behovet av lätta på trycket. Somnade om en timme, och då var det bråttom. Till och med klockan nio var lite för tidigt, för vi blev sittande uppe länge igår. Mannen snarkade vidare och inte ens kaffedoften fick honom att kvickna till. Han sov vidare medan jag läste tidningen och löste dagens sudoku.

Jag konstaterade återigen att äppelknyckarna varit på besök under natten. Räknade till cirka femton äpplen häromdagen, nu är det kanske hälften kvar. Rådjur var det, det såg jag på spåren i gräsmattan och spillningen de lämnade efter sig. Några halvätna äpplen låg också kvar. Det gör mig nästan ännu mer arg. För då var det knappast hunger som drev dem till vår trädgård.

Det är ju själve den att vi aldrig ska få njuta av frukterna själva! Är det inte älgar, så är det rådjur eller skatorna som stjäl våra frukter och grönsaker. Inte ens blåbärsbusken klarar sig undan glupska varelser. Fast i ärlighetens namn åt den bara bladen...

Plockade blåbär så sent som igår och det kommer nya fina bär fortfarande, därför kan vi fortsätta med våra nyttiga frukostar ett tag till. Sen får vi gå över till frysta bär och mango till yoghurten.

Just frusen mango är himla fint att ha på lut. Ibland roar jag mig med att uppfinna drinkar och cocktails, då funkar mango jättebra som både smaksättare och kylmedium. Man vill ju inte att drinken ska bli blaskig av smältande is...

Rom, tequila, lime- och citronsaft, lite flädersaft och frusen mango mixade jag ihop, vilket blev mycket läskande, kallt och gott!

Idag är vi bjudna på middag hos väldigt goda vänner. Det ska bli spännande att se vad vi får för något gott att äta. Jag är övertygad om att vi blir både mätta och glada. Vilket får mig att tänka på presenten till värdparet. Bäst jag gör i ordning den med en gång, så jag inte glömmer det. Jag avslöjar inte vad det är här, för de är inte bara goda vänner, de läser min blogg också.

Fast det är kanske därför de läser den, förstås. Så värst många är det inte som följer mig, det är väl de "närmast sörjande" kan jag tänka. Men lika glad för det är jag! Jag har inte ambitionen att bli en ny Bella eller proffstyckare, inte heller inbillar jag mig att jag är särskilt rolig eller intressant. Nej, jag fikar inte efter komplimanger, jag säger vad jag tycker och tänker bara.

Det är nyttigt för mig att skriva av mig, både när det händer roliga saker och sådant som retar upp mig, eller gör mig ledsen. När jag började skriva var jag ganska vilsen och nere. Arbetsgivaren och facket betedde sig fult, orättvist och inkompetent varpå jag blev frustrerad och arg. Sen dess har det blivit roligare på alla plan i livet och jag hoppas att det framgår i mina texter.

Mannen och jag har diskussioner om allt och inget. Förr var jag rädd för att diskutera, för jag upplevde det som att jag antingen blev dumförklarad eller att risken för gräl, på grund av skilda åsikter, var överhängande. Vi tycker olika i vissa frågor, men det känns aldrig fel att stå upp för sin åsikt i mannens sällskap. I grund och botten har vi samma värderingar, det underlättar ju.

Ibland är vi inte alls överens, men accepterar den andres ståndpunkt utan att det blir dålig stämning och någon måste släta över eller be om ursäkt för sin åsikt. Eller behöva byta den, bevare mig väl! Det är sannerligen inget vidare att ha det så, och "those days are gone", tack och lov. Jag har blivit starkare, modigare och är inte (lika) konflikträdd längre.

En bit på vägen hade jag kommit, redan innan mannen och jag träffades, men han har i högsta grad bidragit till att jag mår så bra som jag gör och känner mig tillfreds med livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Även om jag några gånger blivit högeligen förgrymmad på honom när han har "analyserat" mig och sätter fingret precis på den ömma punkten...

Men jag förlåter honom, det är ganska skönt att få vara den jag är och inte låtsas vara den någon annan vill att jag ska vara. Det är inte sant, det är jätteskönt att vara sig själv och bli accepterad och respekterad för precis det, med alla fel och brister. För inte ens jag är ofelbar eller perfekt...
Vem är det? Den människan skulle jag inte ens vilja träffa, det vore inte intressant.

Nog med skryt över världens bäste man och avslöjanden om mig själv.
Det är dags att ta en dusch och piffa till sig för kvällens samkväm hos våra vänner.
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!

Som en pannkaka... #bloggswe

Bäst att smida medan järnet är varmt tänker jag, så jag skickade iväg ett mail med intresseanmälan för nämndemansuppdrag. Vi får väl se vad de svarar, om de svarar...
Från fackhåll har jag inte fått svar än. I min hjärna finns det bilder på hur förbundsdirektören just nu tar fackpampen i örat och skäller ut honom. Ganska trevliga bilder, tycker jag.

Jag har en obokad dag, som ska ägnas åt vila och återhämtning. Är ganska trött och har en tyngdkänsla i kroppen, som säger mig att jag behöver ta det lugnt. Vågen talar emot ökad vikt, dessutom. Snarare ett eller två borttappade kilon. Jag blev så upplivad av den upptäckten att jag genast ville ge mig ut i skogen och jaga svamp och motion, sen började det regna...

Så jag tar ett korsord och sätter mig här i min fåtölj och vilar. Fast jag får nog åka till affären och hämta lite mat idag. Sen. Vila först. Och fundera på mat, förstås. Vår frukost blev resterna av denna högen av pannkakor från igår.

Givetvis serverades blåbärspannkakorna med lönnsirap...

Den opålitliga hemhjälpen Inga glömde ta fram bröd ur frysen igår och yoghurten var slut. Blåbärsbusken levererar fortfarande massor av bär, så vi äter hur nyttigt som helst numera och hoppar inte över frukosten. Den kanske intas lite senare på dagen än för de flesta ordentliga människor, men bättre sent än aldrig, heter det ju.

Middagsmaten ja, den vet jag inget om än. Inspirationen flödar inte riktigt som den ska idag. Men det är ingen panik, har ju ledigt och även om jag känner mig lite platt, så kommer nog både ork och matglädjen tillbaka snart.

Ha en fin dag och ta hand om dig, det ska jag!

IRL. #bloggswe

Det var ärligt talat lite jobbigt att ta sig ur sängen idag. Vi träffade på fb-vänner i IRL och det var så roligt att det var svårt att slita sig. En av dem är en fantastisk vacker och behaglig kvinna som har figurerat precis utom räckhåll, av den enkla anledningen att vi mer eller mindre har endast den hemliga "groupen" ihop. Tillfälligheterna gör att man går om varann, men det går fler tåg.

Den nästa bekantskapen är en man som gjort världens godaste chilisåser. Min man och jag försöker få honom att återuppta verksamheten. Synnerligt trevlig och intressant människa, som vi gärna träffar igen och diskuterar mat i allmänhet med och chili i synnerhet. Den gröna och orangea såsen är de godaste och jag skulle gärna vara med och uppfinna fler. Förmätet? Ja, kanske...

Jag är ju en nyfiken människa och gillar att experimentera med smaker. Vilket osökt för mig in på dagens middag. Floda har en av de bästa fiskhandlarna i min geografi. Där hämtade jag en finfin torskrygg idag och ugnsbakade den med enbart smör och citronsaft, förutom salt och peppar, förstås.
Tillbehören var knaperstekt bacon och kantareller, brynt smör, ärtor och potatis.

Mannen var lyrisk och jag kan nog faktiskt påstå att det var den bästa torskryggen jag tillagat. Hittills. Det finns alltid sätt att förbättra; en del använder termometer, men jag tycker att mitt pekfinger gjort jobbet mycket bra, åtminstone på hemmaplan än så länge. Man ska aldrig säga aldrig till någonting. Så jag kanske plockar fram termometern och noterar hur nära "perfekt" min finger kommer.

Jag låter lite stursk och mallig nu, men jag är bra på fisk och är så glad att mannen uppskattar allt jag serverar. Det blir liksom roligare då. Att utmana sig själv och överträffa bådas våra förväntningar. Efter två timmar i solen på altanen var det ett rent nöje att ställa sig i köket och rådda middag. I morgon blir det förmodligen blåbärspannkakor till frukost. Eller, frunsch...

Jag tänker inte vakna först, den saken är säker. Men vad man tänker och vad man gör är två skilda saker. Särskilt när det gäller sömn. I alla fall min. Nu är jag så trött att jag skulle kunna somna, sittande i min fåtölj, om det inte vore för "Casablanca". En av världens vackraste skådespelerskor, Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, inte lika bildskön, men ändå.

Hjärtskärande kärlek och hjältemod, vem kan motstå det? Och där tog den slut. Vive la France!
Sov gott, det kommer jag jag att göra, jobb efter en utekväll har den effekten på mig. Frukostidén kommer av den makalösa mängden blåbär vi har i trädgården, så de är lätta att fånga. Svårare är det att fånga svamp, men det kan bli tal om sådant i morgon ändå...