Ohm motstånd.

Det har varit mycket elände på sistone, men idag har inga proppar gått och denna söndag har varit relativt strömlinjeformad. Folk vaknar senare på söndagar och strömmar inte till förrän framåt elva. Sedan är det vågtoppar och dalar hela dagen, för de kommer alltid i stim. Vad är det för fel på mig som undviker flockbeteendet och skyr folksamlingar?

Jag styr förbi dem och återkommer eventuellt senare samma dag, eller en helt annan dag när jag bedömer att belastningen är mindre. Inte för att det finns någon logik i hur folk prioriterar besök i köpcentra, men gemene man och kvinna verkar ha mer pengar regniga dagar. Eller är det så illa att de inte kan hitta på bättre sysslor än att fönstershoppa då?

Inte så att jag klagar på att vi har mycket att göra, timmarna går i racerfart och det är mycket positivt, när man hellre hade varit hemma med mannen och myst. Nå, det är bara fyra dagar tills jag får långhelg och vi kan hitta på något trevligt, dock mycket långt från alla köpcentra som det bara går att komma. Nära och kära känns som mycket bättre alternativ att besöka eller besökas av.

Mannen har fått låna köket på sistone. Eller egentligen grillen, om man ska vara petnoga. Igår blev jag serverad en ypperlig kyckling.

Idag blev det revben och jag är så nöjd och mätt! Halloumi med chili var en trevlig ny bekantskap.

I morgon hjälps vi kanske åt med vad det nu kan bli till middag, det är mysigt. Det är lite svårt att diskutera matsedel när man har ett öga på laptoppen och det andra på matchen mellan Island och Frankrike. Jag önskar så vulkaniskt hett att Island vinner. Gallerna är visserligen inga typiska medelhavsdivor, men faller ändå under den gruppbeteckningen i min foppollsbok.

Ja, jag är kategorisk och möjligen i viss mån orättvis, men det får du tåla. Jag håller alltid på de otippade och oväntade, när "mitt" landslag ändå är ute ur matchen. I skrivande stund ser det verkligt mörkt ut, dock. Lite Sturlassonsk aktion och asmycket vilja, så kanske det går att hämta upp. Hoppas jag och tänker att det inte är över "'til the fat lady sings".

Blixtar och dunder, magiska under har hänt förr och det är 45 minuter kvar. Bollen är fortfarande rund och allt är möjligt. Frankrike må ha ledningen, men Island har laddat om och motståndsrörelsen är förhoppningsvis amper.

Ha en fin kväll, natt och måndag! Jag var tvungen att kolla almanackan innan jag säkert visste vilken dag det är i morgon. Veckevill är jag och värre lär det bli. Men snart får även jag semester.

Strömhopp.

Jo, mannen och jag åkte till andra sidan av Mölndal igår och skaffade nya pass och jag fick en ny handelsplan av AF, halleluja! Nu är bäst-före-datum för förnyelse av den sistnämnda noterad i två almanackor, så det vore väl själva den om jag missar den igen. Man blir således inte nedsablad för att man är mänsklig och man blir inte utsparkad heller...

Då känns det etter värre att bli fotad av polisen när man förnyar passet. Jag menar, har de gjort det till en sport att få en att se ut som "Fången från Azkaban, Alcatraz, Zenda eller If". Inte undra på att barnen skrek som stuckna grisar, de kanske visste hur resultatet skulle bli? Maken till tafatta och osmidiga föräldrar fick vi tyvärr också uppleva under en dryg timmes väntan på vår (o)tur.

En mamma som med en allt högre och mer desperat stämma försöker hålla fast en ålande unge som vägrar samarbeta, medan pappan står helt handlingsförlamad och stum bredvid, när han borde ha spelat pajas bakom kameran (till allas förnöjelse) eller åtminstone lekt tittut strategiskt placerad. Det passet sparas nog inte för framtida nostalgiska återblickar.

Jag lämnade mitt gamla pass glatt och frivilligt, men det var ett bra mycket bättre foto i det, än i det blivande. Mannen tror att de gör det med flit, för att ha lite roligt mellan varven. Typ som pausleken "Vem tog fulaste bilden idag?", eller "Total makeover, reverse". Jag blev ta mig tusan rädd för mig själv! Passkontrollanter är antagligen den yrkesgrupp som har flest mardrömmar per natt...

För övrigt höll denna dagen på att börja eländigare än eländigt. Jag går in i vår "walk.in closet" för att hämta en klädpersedel och upptäcker att lampan är trasig. Spelar ingen roll. Jag hittar ändå. Sätter mig på toaletten, spolar, tvättar händerna, sköljer munnen, tar astmamedicin, ögon- och näsdroppar. Tvättar ansiktet, torkar detsamma och ska måla på det pigga. Tänder lampan i taket.

Inget händer. Nåväl, en säkring har gått, tänker jag och gör avsteg från min morgonrutin. Klär på mig, går ner och välkomnas av katterna. Noterar att kaffeapparatens små ledljus saknas, vafalls?! Inga digitala siffror på spis eller mikro och fläktens ettriga blinkande, som uppmanar till disk av filtren, lyser verkligen med sin frånvaro.

Jag känner paniken komma smygande när jag närmar mig proppskåpet. Får jag inte kaffe innan jag åker till jobbet blir detta förmodligen värsta dagen på länge. Strunt i petitesser som knäckebröd med falukorv eller yoghurt med frön och müsli, jag måste ha kaffe. Jordfelsbrytaren har löst ut. Jahopp? Sätter tillbaka den i rätt läge och det blinkar, blippar och piper överallt. När jag släpper den blir det dödstyst och mörkt igen.

Jamen, då försöker jag igen, det går nog bättre? Min hjärna har fortfarande inte lämnat nattläget på grund av koffeinbrist, så jag inser inte att det är lönlöst. Efter tredje försöket fattar jag att det är något allvarligt fel, men har langat fram smör, majonnäs och falukorv för att inte mina arbetskamrater ska få med ett fullständigt monster att göra före lunch.

Jag kan inte komma på varför jordfelsbrytaren löser ut, så jag tassar motvilligt upp till den sovande mannen, väcker honom och avger rapport. "Dra ur sladden bakom garaget" säger han. Vilket jag gör, går in och trycker upp jordfelsbrytaren igen och prisa gud, där gick kaffemaskinen igång! Egentligen borde jag ha prisat jordfelsbrytaren, men utan kaffe, ingen hjärnverksamhet...

På jobbet blev det också (o)spännande idag. Strömmen tog en paus halv elva och kom tillbaka efter en laddning på en halvtimme. Under tiden roade vi oss med att mota kunder i entrén och lysa egen väg till kolsvart toalett medelst ledlampa. Två "döda" datorer blev resultatet av denna urladdning och när hjälp söks står det klart att detta köpcentrum står utan eljour.

I själva verket finns det ingen jour alls och Centrumvakten gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Som om de inte har andra saker att göra. Som att avskräcka snatteri, stölder och andra dumheter. På Nordby fanns det jourpersonal och reservaggregat när strömmen gick, och det gjorde den. När Centrumledningen (!) inte går att nå en helt vanlig helg i juli, är det lågt vatten...

Det var så skönt att komma hem till mannen som grillade, som du förstår.

Jag hoppas att Italien vinner ikväll, Island kan nog spela ut dem, men kanske inte Tyskland. Å andra sidan vill jag inte alls att Italien vinner en enda match, de är för diviga och alla spelare borde söka till Scenskolan tillsammans med vissa andra lag, som Portugal, Spanien och Frankrike. Ja, jag generaliserar kanske, men foppoll är numera mer skådespelande än bollspelande.

Varför tittar jag, kanske du undrar? Jag hejar på Island, vem trodde att de skulle gå så långt? Inte jag, men jag blir glad för att de har haft sådan framgång i EM. Underdogs ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig söndag!

Bålgeting.

Fick sovmorgon idag, mannen tyckte jag behövde det antagligen, för han serverade inte kaffe förrän kvart över nio ungefär. Jag läste tidningen och började med dagens sudoku, men hade nog inte riktigt rätt koncentration för att lösa det, då jag väntade ett svarsmail från a-kassan. Pling, där kom det. Så jag pallrade mig ur sängen och loggade in på datorn.

Blev som väntat något upprörd över innehållet i två meddelanden. Med något upprörd, menas fly förbannad. AF påstår att de skickat ett sms (!) med en påminnelse att jag måste besöka dem senast 3/6, men se den påminnelsen har jag icke mottagit. Handelsplanen gjordes för ett halvår sedan och ja, jag har tappat bort den.

Aea undrade om jag jobbade den dagen, vilket jag inte gjorde, det var en sällsynt ledig dag vilket betyder att jag hade kunnat åka till AF om sms:et kommit fram. De menar att eftersom jag inte jobbade så finns det inga förmildrande omständigheter. Jag blir med andra ord straffad för att jag tappat bort ett viktigt datum och för att jag är ärlig med mitt schema.

Så istället för att ha en lugn och fin ledig dag har jag författat ett ilsket brev där jag ifrågasätter rutinerna och uppdraget för båda instanserna. Jag är fortfarande arg som en bålgeting, kan jag meddela. Och hungrig. Det ena går att göra något åt, det andra kommer nog att ta ett tag att komma över. Nu sitter jag ju inte längre i sjön ekonomiskt sett, men det är ändå ett avbräck.

Jag misstänker starkt att vi som har deltidsjobb ska nöja oss med det och inte besvära AF eller a-kassan längre, därför kommer det varningar och beslut som är svåra att ifrågasätta sakligt och övertygande. Helst ska vi väl ge upp helt och sluta besvära dem, så vi försvinner ur rullorna och arbetslöshetsstatistiken för gott.

Framför allt AF tänker jag har det målet, för då kan de ju förbättra sina siffror och visa hur duktiga de är på att skaffa fram jobb till oss olyckliga och ofrivilligt arbetslösa. Hittills har jag dock inte fått ett enda jobb anvisat som inte vilken annan sökmotor som helst kunnat skakat fram, snabbare och smidigare dessutom...
Ska jag göra dem till viljes och stryka mig ur handlingarna? No way, José!

Jag ska klamra mig fast som en igel och vara besvärlig och besvärande, för de ska banne mig fatta sitt uppdrag och ta det på allvar. Deras polisiära inställning är kränkande och inhuman när den borde vara understödjande både bokstavligt och bildligt. Självklart ska det finnas skyldigheter för oss också, men när man gör fel kommer det två brev som påtalar detta, till skillnad från ett (påstått) sms för att ge oss chansen att göra rätt för sig i tid. Det haltar betänkligt, eller hur?

A-kassan vill väl hellre behålla pengarna för sig själva kan jag tro. Det finns väl alltid något roligare att lägga medlemmarnas avgifter på än att betala ut ersättningar till desamma, misstänker jag.
Sådärja... Nu har jag lugnat ner mig lite grann, det funkar bättre än man tror att häva ur sig eländet. Mannen har "äntligen" sett mig gorma och gå an, med ångan rykande ur öronen.

Jag blir lite fnissig när han säger att det är okej att göra det. För det vet jag väl, men jag gör det väldigt sällan och det har olika orsaker. Dels av födsel och ohejdad vana är jag lugn och sansad, dels har jag haft dåliga erfarenheter av att visa humör, hur befogat det än varit. Numera finns det dock ingen anledning att hålla igen, men det är svårt att bli av med gamla vanor...

Det är fredag idag, det betyder fisk till middag, så jag drar väl iväg och ser om det nappar någonstans. Sedan ska jag återvända till mitt svåra sudoku och förhoppningsvis lösa det. Det hade varit särskilt tillfredsställande efter dagens urladdning. För övrigt tänker jag ta det lugnt resten av dagen. Hoppas jag, i alla fall, det kan ju komma ytterligare svarsmail från a-kassan.

Till AF ska jag inte åka idag, det är ett som är säkert, ty då kommer jag göra mig och kanske någon där olycklig. Nästa vecka känns mycket säkrare. då har jag pyst färdigt och lugnat mig till en vanlig getings ilskna surrande. Lite behärskat sur(r) klarar de nog av.

Det pågår visst ett EM i foppoll. Jag har inte varit särskilt engagerad tidigare på grund av långa arbetsdagar, men idag är det ju Svärje som spelar och det vill jag inte missa. Därför avslutar jag detta inlägg nu och går och fiskar med mannen samt laddar upp inför matchen med denna lilla musikaliska illustration av förmiddagen. Någon getingmidja har jag aldrig haft så håll till godo!

PS. Mannen har lagat mat hela veckan och detta serverades igår. Gott!

Handböjare