Strömhopp.

Jo, mannen och jag åkte till andra sidan av Mölndal igår och skaffade nya pass och jag fick en ny handelsplan av AF, halleluja! Nu är bäst-före-datum för förnyelse av den sistnämnda noterad i två almanackor, så det vore väl själva den om jag missar den igen. Man blir således inte nedsablad för att man är mänsklig och man blir inte utsparkad heller...

Då känns det etter värre att bli fotad av polisen när man förnyar passet. Jag menar, har de gjort det till en sport att få en att se ut som "Fången från Azkaban, Alcatraz, Zenda eller If". Inte undra på att barnen skrek som stuckna grisar, de kanske visste hur resultatet skulle bli? Maken till tafatta och osmidiga föräldrar fick vi tyvärr också uppleva under en dryg timmes väntan på vår (o)tur.

En mamma som med en allt högre och mer desperat stämma försöker hålla fast en ålande unge som vägrar samarbeta, medan pappan står helt handlingsförlamad och stum bredvid, när han borde ha spelat pajas bakom kameran (till allas förnöjelse) eller åtminstone lekt tittut strategiskt placerad. Det passet sparas nog inte för framtida nostalgiska återblickar.

Jag lämnade mitt gamla pass glatt och frivilligt, men det var ett bra mycket bättre foto i det, än i det blivande. Mannen tror att de gör det med flit, för att ha lite roligt mellan varven. Typ som pausleken "Vem tog fulaste bilden idag?", eller "Total makeover, reverse". Jag blev ta mig tusan rädd för mig själv! Passkontrollanter är antagligen den yrkesgrupp som har flest mardrömmar per natt...

För övrigt höll denna dagen på att börja eländigare än eländigt. Jag går in i vår "walk.in closet" för att hämta en klädpersedel och upptäcker att lampan är trasig. Spelar ingen roll. Jag hittar ändå. Sätter mig på toaletten, spolar, tvättar händerna, sköljer munnen, tar astmamedicin, ögon- och näsdroppar. Tvättar ansiktet, torkar detsamma och ska måla på det pigga. Tänder lampan i taket.

Inget händer. Nåväl, en säkring har gått, tänker jag och gör avsteg från min morgonrutin. Klär på mig, går ner och välkomnas av katterna. Noterar att kaffeapparatens små ledljus saknas, vafalls?! Inga digitala siffror på spis eller mikro och fläktens ettriga blinkande, som uppmanar till disk av filtren, lyser verkligen med sin frånvaro.

Jag känner paniken komma smygande när jag närmar mig proppskåpet. Får jag inte kaffe innan jag åker till jobbet blir detta förmodligen värsta dagen på länge. Strunt i petitesser som knäckebröd med falukorv eller yoghurt med frön och müsli, jag måste ha kaffe. Jordfelsbrytaren har löst ut. Jahopp? Sätter tillbaka den i rätt läge och det blinkar, blippar och piper överallt. När jag släpper den blir det dödstyst och mörkt igen.

Jamen, då försöker jag igen, det går nog bättre? Min hjärna har fortfarande inte lämnat nattläget på grund av koffeinbrist, så jag inser inte att det är lönlöst. Efter tredje försöket fattar jag att det är något allvarligt fel, men har langat fram smör, majonnäs och falukorv för att inte mina arbetskamrater ska få med ett fullständigt monster att göra före lunch.

Jag kan inte komma på varför jordfelsbrytaren löser ut, så jag tassar motvilligt upp till den sovande mannen, väcker honom och avger rapport. "Dra ur sladden bakom garaget" säger han. Vilket jag gör, går in och trycker upp jordfelsbrytaren igen och prisa gud, där gick kaffemaskinen igång! Egentligen borde jag ha prisat jordfelsbrytaren, men utan kaffe, ingen hjärnverksamhet...

På jobbet blev det också (o)spännande idag. Strömmen tog en paus halv elva och kom tillbaka efter en laddning på en halvtimme. Under tiden roade vi oss med att mota kunder i entrén och lysa egen väg till kolsvart toalett medelst ledlampa. Två "döda" datorer blev resultatet av denna urladdning och när hjälp söks står det klart att detta köpcentrum står utan eljour.

I själva verket finns det ingen jour alls och Centrumvakten gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Som om de inte har andra saker att göra. Som att avskräcka snatteri, stölder och andra dumheter. På Nordby fanns det jourpersonal och reservaggregat när strömmen gick, och det gjorde den. När Centrumledningen (!) inte går att nå en helt vanlig helg i juli, är det lågt vatten...

Det var så skönt att komma hem till mannen som grillade, som du förstår.

Jag hoppas att Italien vinner ikväll, Island kan nog spela ut dem, men kanske inte Tyskland. Å andra sidan vill jag inte alls att Italien vinner en enda match, de är för diviga och alla spelare borde söka till Scenskolan tillsammans med vissa andra lag, som Portugal, Spanien och Frankrike. Ja, jag generaliserar kanske, men foppoll är numera mer skådespelande än bollspelande.

Varför tittar jag, kanske du undrar? Jag hejar på Island, vem trodde att de skulle gå så långt? Inte jag, men jag blir glad för att de har haft sådan framgång i EM. Underdogs ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig söndag!

Pass!

Vilken dag det har varit! Full rulle från åtta i morse, förvisso med tid att bläddra i tidningen och bli sugen på att laga vietnamesisk mat, till åtta ikväll. Som tur är har jag ledigt i morgon, eftersom jag jobbar lördag till torsdag härnäst. Måndag är en halvdan dag och det är också tur, för när jag ringde min VC för att förnya mina recept stötte jag på patrull.

Jag har inte varit hos vare sig doktor eller astmasköterskan på två år och så kan vi tydligen inte ha det. Inte är det mitt "fel", de har faktiskt missat att kalla mig. För jag minns tydligt att när jag listade mig 2012 på grund av min, som det visade sig, astma så skulle det vara en årlig kontroll av min hälsa. Vilket fungerade tills för två år sedan. Recept har jag fått ändå, så jag har inte klagat precis.

Nu fastnade jag i porten och kunde inte undgå en läkartid längre, men det är väl lika bra tänker jag, för då kanske jag kan få allergimedicin på recept också, eftersom jag måste öka dosen Giona mot astman om våren och sommaren. Att Bricanylen i handväskan börjar bli gammal på grund av att jag sällan behöver ta till den tyder på att jag är en mönsterpatient.

Enda läkartiden som fanns kvar nästa vecka och passade någorlunda med mitt schema var på måndag kvart över tre. Jag hade visserligen klarat mig med de mediciner jag har kvar en vecka eller två till, men veckan därpå är det bara långa dagar och sedan har jag semester. Inte vill jag gå till doktorn då inte. Då ska jag bara lata mig. På riktigt. Hoppas jag i alla fall.

I morgon blir det livat värre. Jag ska till AF och mannen måste till polisen. Himla bra att myndigheterna ligger vägg i vägg. Mannens ärende är att förnya sitt pass inför en resa till USA i höst och då måste man söka ESTA för att kunna få inresetillstånd och allt vad det är mer. Jag kan inte följa med på resan tyvärr, men kom ändå på att även jag behöver nytt pass.

De gäller bara fem år numera och lottovinsten kan ju dimpa ner närsomhelst, så det gäller att vara förberedd. Fotot i mitt nuvarande pass fick mannen att associera till något som inte är PK (politiskt korrekt) att nämna och eventuellt även till foton på presumtiva brottslingar i USA. Inte särskilt smickrande, med andra ord...

Nej, det blir inget sådant foto, du får använda fantasin för att göra dig en egen bild av hur jag ser ut i passet. Om jag får ett nytt pass utfärdat i morgon kommer jag för det första att ha mycket mera hår på huvudet, glasögon, och inga stora örhängen. Där fick du lite hjälp på traven.  Nästa vecka kommer jag att ha avsevärt mycket mindre hår, det ser jag fram emot.

Jag ser också fram emot att krama kudde alldeles strax. Är verkligen inget energiknippe nu och alltför sällan överhuvudtaget. Det blir liksom blixtinsatser när nöden så kräver eller för att få något ur världen så jag slipper ödsla energi på att klaga över bristen på handlingskraft hos mig själv. Jag funderar febrilt på när jag ska kunna ta ut resten av alla mina semesterdagar innan de blir fler...

Jag vill, behöver och förtjänar ha en semester till i år. Ungefär på detta viset:

Bild lånad från jade.se

Sov gott, om du inte redan gör det, eller när det blir dags för dig. Ha en ypperlig fredag och ta hand om dig!