Kackel i busken.

Så fantastiskt skönt det var att sluta tidigt igår! Jag fick några timmar i solen ute på altanen och blev helt genomsvettig. Det blev inte fisk till middag, det fanns tyvärr inget roligt i fiskaffären på hemvägen. Plan B var att grilla karré, men då upptäckte mannen att det fans tre briketter kvar i påsen och eftersom jag serverat oss en passionmojito innan detta uppdagades gick över vi till plan C.

Plan C var bättre ut lunchlådeperspektivet, så jag antar att det likväl var bra att det blev som det blev.

Vi åkte till ÅV och affären idag, och revanscherade oss. Både grillbriketter, kyckling och tjocka revben hade vi med oss hem. Lite annat också förvisso, men huvudsaken var att vi kunde grilla igen. Eller, mannen fick grilla. Jag lämnar över det ansvaret på honom, då köket är mitt, bara mitt! Undantaget när jag jobbar till 20, förstås...

Vi valde att förkoka revbenen idag och grilla på dem tillsammans med färska majskolvar och serverade grönt från egen trädgård på tallrikarna. Rutiga potatisar hade vi kvar i frysen och tja, lagom arbetsinsats med dem.

Letade efter fisk även idag, men hittade ingen som var prisvärd. Det var trist, men det finns fler ställen att leta på och tack och lov fler lediga dagar utan regn enligt yr.no. Underbart!

Sveriges fotbollsdamer slog Brasiliens! Lika underbart, men lite otippat ändå? Jag känner med Marta, förstår hennes besvikelse, men gläder mig oerhört åt denna vinst för landslaget och Pia. Hur coolt som helst. Saknar bara herrlandslaget. Vad hände där, liksom?  Jag blir rörd till tårar när jag ser Schelins lycka över prestationen och undrar när finalen går på fredag. Hinner jag hem från jobbet?

För övrigt har jag kontemplerat i trädgården idag. Plockat de sista blåbären och några jordgubbar till morgonyoghurten. Kastade fallfrukt från äppleträdet och råkade troligen träffa en fågel intill bäcken. Hörde att ett äpple träffade något och det blev ett himla kackel och flaxande i alla fall. En lång stund, men jag hoppas att fjäderfäet blev mer rädd än träffad och bara uttryckte sitt ogillande.

Äppleträdet överträffar sig själv i år och jag tror det är dags att skörda, innan älgarna demonstrerar sin överlägsenhet och likgiltighet inför vår litenhet och ilska när de invaderar trädgården i jakten på godis och berusning.

Ha en god kväll och natt! Som alltid, var rädd om dig och din omgivning!

Strömhopp.

Jo, mannen och jag åkte till andra sidan av Mölndal igår och skaffade nya pass och jag fick en ny handelsplan av AF, halleluja! Nu är bäst-före-datum för förnyelse av den sistnämnda noterad i två almanackor, så det vore väl själva den om jag missar den igen. Man blir således inte nedsablad för att man är mänsklig och man blir inte utsparkad heller...

Då känns det etter värre att bli fotad av polisen när man förnyar passet. Jag menar, har de gjort det till en sport att få en att se ut som "Fången från Azkaban, Alcatraz, Zenda eller If". Inte undra på att barnen skrek som stuckna grisar, de kanske visste hur resultatet skulle bli? Maken till tafatta och osmidiga föräldrar fick vi tyvärr också uppleva under en dryg timmes väntan på vår (o)tur.

En mamma som med en allt högre och mer desperat stämma försöker hålla fast en ålande unge som vägrar samarbeta, medan pappan står helt handlingsförlamad och stum bredvid, när han borde ha spelat pajas bakom kameran (till allas förnöjelse) eller åtminstone lekt tittut strategiskt placerad. Det passet sparas nog inte för framtida nostalgiska återblickar.

Jag lämnade mitt gamla pass glatt och frivilligt, men det var ett bra mycket bättre foto i det, än i det blivande. Mannen tror att de gör det med flit, för att ha lite roligt mellan varven. Typ som pausleken "Vem tog fulaste bilden idag?", eller "Total makeover, reverse". Jag blev ta mig tusan rädd för mig själv! Passkontrollanter är antagligen den yrkesgrupp som har flest mardrömmar per natt...

För övrigt höll denna dagen på att börja eländigare än eländigt. Jag går in i vår "walk.in closet" för att hämta en klädpersedel och upptäcker att lampan är trasig. Spelar ingen roll. Jag hittar ändå. Sätter mig på toaletten, spolar, tvättar händerna, sköljer munnen, tar astmamedicin, ögon- och näsdroppar. Tvättar ansiktet, torkar detsamma och ska måla på det pigga. Tänder lampan i taket.

Inget händer. Nåväl, en säkring har gått, tänker jag och gör avsteg från min morgonrutin. Klär på mig, går ner och välkomnas av katterna. Noterar att kaffeapparatens små ledljus saknas, vafalls?! Inga digitala siffror på spis eller mikro och fläktens ettriga blinkande, som uppmanar till disk av filtren, lyser verkligen med sin frånvaro.

Jag känner paniken komma smygande när jag närmar mig proppskåpet. Får jag inte kaffe innan jag åker till jobbet blir detta förmodligen värsta dagen på länge. Strunt i petitesser som knäckebröd med falukorv eller yoghurt med frön och müsli, jag måste ha kaffe. Jordfelsbrytaren har löst ut. Jahopp? Sätter tillbaka den i rätt läge och det blinkar, blippar och piper överallt. När jag släpper den blir det dödstyst och mörkt igen.

Jamen, då försöker jag igen, det går nog bättre? Min hjärna har fortfarande inte lämnat nattläget på grund av koffeinbrist, så jag inser inte att det är lönlöst. Efter tredje försöket fattar jag att det är något allvarligt fel, men har langat fram smör, majonnäs och falukorv för att inte mina arbetskamrater ska få med ett fullständigt monster att göra före lunch.

Jag kan inte komma på varför jordfelsbrytaren löser ut, så jag tassar motvilligt upp till den sovande mannen, väcker honom och avger rapport. "Dra ur sladden bakom garaget" säger han. Vilket jag gör, går in och trycker upp jordfelsbrytaren igen och prisa gud, där gick kaffemaskinen igång! Egentligen borde jag ha prisat jordfelsbrytaren, men utan kaffe, ingen hjärnverksamhet...

På jobbet blev det också (o)spännande idag. Strömmen tog en paus halv elva och kom tillbaka efter en laddning på en halvtimme. Under tiden roade vi oss med att mota kunder i entrén och lysa egen väg till kolsvart toalett medelst ledlampa. Två "döda" datorer blev resultatet av denna urladdning och när hjälp söks står det klart att detta köpcentrum står utan eljour.

I själva verket finns det ingen jour alls och Centrumvakten gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Som om de inte har andra saker att göra. Som att avskräcka snatteri, stölder och andra dumheter. På Nordby fanns det jourpersonal och reservaggregat när strömmen gick, och det gjorde den. När Centrumledningen (!) inte går att nå en helt vanlig helg i juli, är det lågt vatten...

Det var så skönt att komma hem till mannen som grillade, som du förstår.

Jag hoppas att Italien vinner ikväll, Island kan nog spela ut dem, men kanske inte Tyskland. Å andra sidan vill jag inte alls att Italien vinner en enda match, de är för diviga och alla spelare borde söka till Scenskolan tillsammans med vissa andra lag, som Portugal, Spanien och Frankrike. Ja, jag generaliserar kanske, men foppoll är numera mer skådespelande än bollspelande.

Varför tittar jag, kanske du undrar? Jag hejar på Island, vem trodde att de skulle gå så långt? Inte jag, men jag blir glad för att de har haft sådan framgång i EM. Underdogs ligger mig alltid varmt om hjärtat.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig söndag!

Tårtkalas.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, vilket kan vara både bra och dåligt. Det bra var att fler anslöt sig till sällskapet på midsommaraftonen, för de hade med sig väldigt goda skaldjur till förrätt, till exempel. Det finns saker som är mindre bra, som att få hjärnsläpp och glömma viktiga saker, men jag hoppas det löser sig.

Jag jobbade igår och hade mycket att göra. Trodde folk skulle vara hemma och binda kransar och äta sill, men icke. Hade med andra ord bråttom hem när vi hade stängt, för att avlasta mannen som marinerat kycklingben, hängt upp paviljongväggar, hämtat mer mat och klippt gräset, bland annat. Vi hann hämta andan och bli klara innan gästerna kom i alla fall.

Det är alltid lika trevligt att få besök av Bob, denna gång med bara pappa som ledsagare och chaufför, för mamma måste jobba, tyvärr. Vår vän 7:son hade flickvännen K med sig och det var en väldigt trevlig bekantskap. Verkligen roligt att se hur bra vännen mår i detta förhållande, det är honom väl unt. Vi ses snart igen, de råkade glömma en jacka...

Bob åkte nyss hem med sin pappa, så nu kanske katterna vågar komma in igen. Han har gjort vissa framsteg med Mayzan, men Compiz är mycket svårflörtad. Eftersom båda katternas favorit-Peter är kvar kommer han nog snart och parkerar i soffan. Vi tittar antagligen på foppoll resten av dagen och vilar upp oss, efter gårdagens matorgier och en annan sorts bollek.

Värmen kom tillbaka lagom till midsommarafton, det var lika välkommet som oväntat. De senaste åren har vi inte varit bortskämda med fint väder denna helg. Det är nästan ännu bättre idag, även om det kom några regndroppar för en stund sedan. De torkade nästan upp på vägen ner, så kuddar och dynor fick ligga kvar i utemöbeln.

Vi åt rester av gårdagens mat till frunch idag. Korrrv, kyckling, sallader och lite focaccia fanns kvar och några korvbröd till Bob, så att han fick i sig mer än yoghurt innan han åkte iväg på Storebrors moppe och köpte glass. Ja, med Storebror som chaufför, förstås. Sedan vispade jag ihop en tårta, det påstås att man ska ha sådan på midsommar. Första gången för mig åtminstone.

Ingen gräddspäckad jordgubbstårta alltså, du känner väl mig? Däremot en matjessilltårta, och då blevo tvenne flugor på smällen, ity noll sillbitar inmundigades igår. Vi är rebelliska i denna familj och våra vänner är inte heller särskilt Svenssonska, vilket är mycket sympatiskt, tycker jag. Det enda "traditionella" på matbordet igår var snapsen antar jag...

Mannen i kastartagen

Istället för att "hoppa groda" eller dansa runt en stång kastade vi boll på amerikanskt manér med plockhandske och en otäckt hård boll. Lite blåmärken idag var det allt värt, det var både roligare och lättare än förväntat. Min vänsterhand lever ett eget liv, lite för skild från min högra hjärnhalva än vad som är acceptabelt. Men det tar sig, det går att öva upp fingerfärdigheten även på tanter som jag.

I morgon är det arbetsdag för mig, så mannen får se till att sonen kommer ombord på rätt buss hemåt och laga middag. På måndag är jag ledig och då ska vi förhoppningsvis få vara med om Springsteens bästa gig, ever! En av mina sköna kollegor ska också dit, men får stå på plan, medan vi sitter på läktaren. Vilken fin present av mina barn, jag är fortfarande överväldigad!

Ha en fin midsommardag och härlig söndag, var rädd om dig och gör något oväntat, det kan bli hur bra och trevligt som helst!

Bålgeting.

Fick sovmorgon idag, mannen tyckte jag behövde det antagligen, för han serverade inte kaffe förrän kvart över nio ungefär. Jag läste tidningen och började med dagens sudoku, men hade nog inte riktigt rätt koncentration för att lösa det, då jag väntade ett svarsmail från a-kassan. Pling, där kom det. Så jag pallrade mig ur sängen och loggade in på datorn.

Blev som väntat något upprörd över innehållet i två meddelanden. Med något upprörd, menas fly förbannad. AF påstår att de skickat ett sms (!) med en påminnelse att jag måste besöka dem senast 3/6, men se den påminnelsen har jag icke mottagit. Handelsplanen gjordes för ett halvår sedan och ja, jag har tappat bort den.

Aea undrade om jag jobbade den dagen, vilket jag inte gjorde, det var en sällsynt ledig dag vilket betyder att jag hade kunnat åka till AF om sms:et kommit fram. De menar att eftersom jag inte jobbade så finns det inga förmildrande omständigheter. Jag blir med andra ord straffad för att jag tappat bort ett viktigt datum och för att jag är ärlig med mitt schema.

Så istället för att ha en lugn och fin ledig dag har jag författat ett ilsket brev där jag ifrågasätter rutinerna och uppdraget för båda instanserna. Jag är fortfarande arg som en bålgeting, kan jag meddela. Och hungrig. Det ena går att göra något åt, det andra kommer nog att ta ett tag att komma över. Nu sitter jag ju inte längre i sjön ekonomiskt sett, men det är ändå ett avbräck.

Jag misstänker starkt att vi som har deltidsjobb ska nöja oss med det och inte besvära AF eller a-kassan längre, därför kommer det varningar och beslut som är svåra att ifrågasätta sakligt och övertygande. Helst ska vi väl ge upp helt och sluta besvära dem, så vi försvinner ur rullorna och arbetslöshetsstatistiken för gott.

Framför allt AF tänker jag har det målet, för då kan de ju förbättra sina siffror och visa hur duktiga de är på att skaffa fram jobb till oss olyckliga och ofrivilligt arbetslösa. Hittills har jag dock inte fått ett enda jobb anvisat som inte vilken annan sökmotor som helst kunnat skakat fram, snabbare och smidigare dessutom...
Ska jag göra dem till viljes och stryka mig ur handlingarna? No way, José!

Jag ska klamra mig fast som en igel och vara besvärlig och besvärande, för de ska banne mig fatta sitt uppdrag och ta det på allvar. Deras polisiära inställning är kränkande och inhuman när den borde vara understödjande både bokstavligt och bildligt. Självklart ska det finnas skyldigheter för oss också, men när man gör fel kommer det två brev som påtalar detta, till skillnad från ett (påstått) sms för att ge oss chansen att göra rätt för sig i tid. Det haltar betänkligt, eller hur?

A-kassan vill väl hellre behålla pengarna för sig själva kan jag tro. Det finns väl alltid något roligare att lägga medlemmarnas avgifter på än att betala ut ersättningar till desamma, misstänker jag.
Sådärja... Nu har jag lugnat ner mig lite grann, det funkar bättre än man tror att häva ur sig eländet. Mannen har "äntligen" sett mig gorma och gå an, med ångan rykande ur öronen.

Jag blir lite fnissig när han säger att det är okej att göra det. För det vet jag väl, men jag gör det väldigt sällan och det har olika orsaker. Dels av födsel och ohejdad vana är jag lugn och sansad, dels har jag haft dåliga erfarenheter av att visa humör, hur befogat det än varit. Numera finns det dock ingen anledning att hålla igen, men det är svårt att bli av med gamla vanor...

Det är fredag idag, det betyder fisk till middag, så jag drar väl iväg och ser om det nappar någonstans. Sedan ska jag återvända till mitt svåra sudoku och förhoppningsvis lösa det. Det hade varit särskilt tillfredsställande efter dagens urladdning. För övrigt tänker jag ta det lugnt resten av dagen. Hoppas jag, i alla fall, det kan ju komma ytterligare svarsmail från a-kassan.

Till AF ska jag inte åka idag, det är ett som är säkert, ty då kommer jag göra mig och kanske någon där olycklig. Nästa vecka känns mycket säkrare. då har jag pyst färdigt och lugnat mig till en vanlig getings ilskna surrande. Lite behärskat sur(r) klarar de nog av.

Det pågår visst ett EM i foppoll. Jag har inte varit särskilt engagerad tidigare på grund av långa arbetsdagar, men idag är det ju Svärje som spelar och det vill jag inte missa. Därför avslutar jag detta inlägg nu och går och fiskar med mannen samt laddar upp inför matchen med denna lilla musikaliska illustration av förmiddagen. Någon getingmidja har jag aldrig haft så håll till godo!

PS. Mannen har lagat mat hela veckan och detta serverades igår. Gott!

Handböjare