Kramp!

Tre jobbdagar avklarade, nu väntar tre lediga och det är tur det för jag vaknade med värk i nacken och det har bara blivit värre under dagen. Tog två naproxen till morgonkaffet och läste tidningen i sängen, för att mjukstarta. Jodå, jag åt en macka också innan jag åkte till jobbet. Senare på förmiddagen fann jag för gott att smörja in mig med Ormsalva, där jag kom åt. Lindrade lite att få värme också.

På sistone har jag haft sällskap av Elsa på mina lunchraster. Elsa är huvudperson i boken "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag har aldrig varit för att läsa två böcker samtidigt, men Connelly på engelska läser jag nog bäst hemmavid, och jag har glömt att leta reda på senaste korsordstidningen, därför fick Elsa följa med. Och jag har svårt att lämna henne när rasten är slut.

En så sorglig och ofantligt rolig bok! Här kan du läsa om handlingen om du vill. Det är samma författare som skrivit "En man som heter Ove", vilken jag inte läst än och "Britt-Marie var här", vilken jag har läst och är (nästan) lika tragikomisk som historien om Elsa. Britt-Marie är för övrigt med i "Mormor hälsar...".

Det var så svårt att lämna Elsa i fred i tre dagar att hon fick följa med hem över helgen. Jag tror hon får göra mig sällskap på altanen i morgon. Jag ska försöka bli av med värken och vila så mycket jag kan. Några ärenden kanske det blir, speciellt som det lär bli väldigt varmt i morgon också. Ibland är kyldisken på Ica eller Willy's mer lockande än annars. Lilla Saluhallen kan få besök också...

På lördag ska mannen och jag bevista Lödöse och Motornostalgisk dag. Hoppas vädret håller i sig tills dess, men gör det inte det, då vete fåglarna om vi åker dit. På något sätt känner jag mig för gammal för att klafsa runt i lera och titta på bilar, hur fina de än är. Då tar jag hellre en tur ut i skogen och jagar svamp. Det är liksom dags nu.

Jag vill bo i en zvamp!

Jag har också planer på att bygga mig en gigantisk slangbella för kommande älgbesök. För de lär komma. Man ska inte jinxa såhär, men när förra årets femton äpplen lockade hit dem, då kommer detta definitivt dra till sig de där tjockskalliga och hårdhudade hovdjuren. Det var på vippen jag hade kallat dem kossor, för de är lika "ku-korka"(dialektalt) som sådana och hovdjur är de.

Om jag riggar upp slangbellan i gästrummet kan man sitta på pass och samtidigt i säkerhet, tänker jag. Med lite tur kanske man får in en femetta och älgen kolar av, så har vi mat två år framåt. Fast jag blir inte jättebesviken om det bara blir ett rådjur som hamnar i siktet. Tar mindre plats i frysen...

För övrigt vill jag bara berätta att mannen numera är en hjälte också. Han var ute och "tog en nypa luft" när en idrottslärare med klassen i släptåg bad om hjälp då en av eleverna troligen drabbats av blodsockerfall och behövde komma hem till sina föräldrar. Läraren hade inte järnkoll på vad som krävdes i situationen, så mannens erbjudande om juice, frukt eller socker avslogs.

Däremot fick mannen gärna köra dem till flickans pappa. Efter viss förvirring om den gråa tröjan verkligen satt på rätt pappa, vilket föranledde vissa förbrytelser mot trafikreglerna, återbördades flickebarnet till densamme och läraren kunde andas ut och återvända till sin klass och mannen åkte hem. Vilken tur att han var ute just då och vilken tur att allt slutade väl!

Ha en god natt och en fin fredag!

En svampvisa kanske? Ja, jag är barnslig, så gammal jag är.

Kackel i busken.

Så fantastiskt skönt det var att sluta tidigt igår! Jag fick några timmar i solen ute på altanen och blev helt genomsvettig. Det blev inte fisk till middag, det fanns tyvärr inget roligt i fiskaffären på hemvägen. Plan B var att grilla karré, men då upptäckte mannen att det fans tre briketter kvar i påsen och eftersom jag serverat oss en passionmojito innan detta uppdagades gick över vi till plan C.

Plan C var bättre ut lunchlådeperspektivet, så jag antar att det likväl var bra att det blev som det blev.

Vi åkte till ÅV och affären idag, och revanscherade oss. Både grillbriketter, kyckling och tjocka revben hade vi med oss hem. Lite annat också förvisso, men huvudsaken var att vi kunde grilla igen. Eller, mannen fick grilla. Jag lämnar över det ansvaret på honom, då köket är mitt, bara mitt! Undantaget när jag jobbar till 20, förstås...

Vi valde att förkoka revbenen idag och grilla på dem tillsammans med färska majskolvar och serverade grönt från egen trädgård på tallrikarna. Rutiga potatisar hade vi kvar i frysen och tja, lagom arbetsinsats med dem.

Letade efter fisk även idag, men hittade ingen som var prisvärd. Det var trist, men det finns fler ställen att leta på och tack och lov fler lediga dagar utan regn enligt yr.no. Underbart!

Sveriges fotbollsdamer slog Brasiliens! Lika underbart, men lite otippat ändå? Jag känner med Marta, förstår hennes besvikelse, men gläder mig oerhört åt denna vinst för landslaget och Pia. Hur coolt som helst. Saknar bara herrlandslaget. Vad hände där, liksom?  Jag blir rörd till tårar när jag ser Schelins lycka över prestationen och undrar när finalen går på fredag. Hinner jag hem från jobbet?

För övrigt har jag kontemplerat i trädgården idag. Plockat de sista blåbären och några jordgubbar till morgonyoghurten. Kastade fallfrukt från äppleträdet och råkade troligen träffa en fågel intill bäcken. Hörde att ett äpple träffade något och det blev ett himla kackel och flaxande i alla fall. En lång stund, men jag hoppas att fjäderfäet blev mer rädd än träffad och bara uttryckte sitt ogillande.

Äppleträdet överträffar sig själv i år och jag tror det är dags att skörda, innan älgarna demonstrerar sin överlägsenhet och likgiltighet inför vår litenhet och ilska när de invaderar trädgården i jakten på godis och berusning.

Ha en god kväll och natt! Som alltid, var rädd om dig och din omgivning!

Envis och tjurskallig. #bloggswe

Det märks att man legat av sig sen tiden på Nordby. Jösses, vad trött jag var när jag kom hem igår. 10,5 timmar jobbade jag och hade en kvarts rast på ena stället då jag slevade i mig mannens goda leverstuvning. Förvisso även 45 min mellan passen, då jag fick sitta ner en stund och vila benen i bilen och sen gå i sakta mak till nästa ställe och ta tjuren vid hornen och jobba som en gnu.

Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, man är ju snäll och ställer upp när det fattas folk och då kan det bli långa dagar. Fick en förfrågan från Lindome igår, men eftersom jag redan är bokad idag avböjde jag. Lite synd, men det finns gränser för vad jag orkar att ta på mig. Jag bad AC återkomma om behov uppstår vid andra tillfällen. Vi får se hur det går...

Nu är älgarna tillbaka i trädgården om kvällarna, tydligen. Mannen har skrämt iväg dem, så jag gissar att det är fjolårskalvar och skygga individer. Tills skillnad från föregående år, då inte ens trätofflor mitt i planeten hjälpt ett dugg. Älgkor (läs alla honor) är inte så lätta att skrämma, eller sjasa bort. Det gäller även tvåbenta honor. Vi är ett tjurskalligt och envist släkte, om man säger så...

Idag får vi kärt besök av våra bröllopsvittnen och hemlighetsmakare. Attans tråkigt att behöva åka och jobba då, men de får klara sig med mannens sällskap tills jag kommer loss igen. Tanken är att vi ska grilla och äta innan jag åker till jobbet och sen är det upp till dem vad de hittar på. Kulturnatt i Kvarnbyn i Mölndal är ju ett alternativ till soffhäng.

I morgon kommer ytterligare en kär vän och besöker oss. Värst vad sociala vi blivit! Om jag inte minns helt fel i "veckevillan", var vi ute förra fredagen och umgicks med groupisar och annat löst folk på lokal. Två besök denna helgen, ett dop nästa, och veckan därpå middag hemma hos våra kära vänner på andra sidan "gatan". Så kan det gå när man blir groupie...

Man träffar sin själsfrände och livskamrat, får nya vänner för livet och lånebarn till och med. Man träffar vänners vänner och får nya trevliga bekantskaper och har ett socialt umgänge som aldrig förr. Man lever upp igen och trivs med livet. På sanning. Förtretligheter som att man inte har ett fast jobb är lättare att hantera när man har så härliga människor runt om sig.

Därför ska man vara tacksam för, och rädd om dem. Ta hand om dig och dina nära och kära, ha en härlig fredag och start på helgen nu.

PS. Jag har visst svårt att låta bli utmaningar numera. Denna gång är det "Plankan" och ska visst ge mig en platt mage på en månad. Nåja, plattare och åtminstone starkare. Schemat ser ut såhär och jag ligger visst före, men det är nog bara bra att klara 40 sekunder istället för 35, utan att svimma? Envis, som sagt och glömsk, men det är en annan sak...