Grundlurad.

Det gick ju smärtfritt! Ja, att fylla 50, alltså. Vaknade före väckarklockan gick igång och hämtade kaffe och tidning, samt utfodrade fyrbeningarna. Det blev ingen noggrann läsning, för vi var tvungna att lasta mannens fyra guror, en stärkare och pedalbordet, plus allt annat i bilen och hämta upp en yngling på vägen till Malmön för genrepet med Magnus Lindberg.

Repet gick bra, jag satt och väntade på att få checka in och hörde hela listan. Det var väl inte helt vad jag hade hoppats på då, jag trodde jag skulle få ligga på sängen och lösa korsord, pilla navel och slappa i största allmänhet medan mannen pysslade med sitt. Men det gick bra på detta viset med, jag är inte omöjlig.

På kvällen gick vi till Bryggan och avnjöt en gigantisk skaldjursbricka. Till förrätt alltså. När vi hade tömt den frågade krögaren om vi önskade kött eller fisk till varmrätt. Fisk var ju enda alternativet i det läget och vi valde piggvar. Och inte vilken piggvar som helst, den var ljuvlig!

Dessert blev det också och det var den godaste hallonglassen jag någonsin ätit, serverad med pannacotta och kaksmulor. När vi ätit klart fick vi sällskap av två bandmedlemmar och sedan blev det whisky på rummet med en av dem. Det blev lite sent, men man fyller bara 50 en gång. Fast jag föreslog att jag kan göra det nästa år igen, för en sådan födelsedagssupé vill man ha fler av.

Dagen efter var vi uppe i tid för frukosten på Pensionatet, minsann. I ärlighetens namn la jag mig på sängen efteråt, läste bok och blundade lite medan mannen ägnade sig åt vapenvård. Fyra guror strängades om och sedan var det dags för att packa bilen igen och åka upp till Stallebrottet för soundcheck och att döda tiden tills uppträdena skulle börja.

Då dyker mina älskade päron upp med kaffe och tårta! En av mina favoritsystrar, en av mina favoritsöner och även en av mina favoritfastrar med make kalasade på den godaste tårtan jag ätit, näst efter Tant Gundas mockatårta, och jag fick blomsterkrans och presenter. Så mycket bättre kan det väl inte bli?

Sonen har hört mannen spela förr, men för de andra var det första gången de såg och hörde honom på scen. Och de gillade det. Mycket. Det visste jag väl att de skulle göra, för han är bra. Riktigt bra! Det är kanske lätt att tro att jag överdriver bara för att han är min man och så vidare, men jag är så stolt över honom, för att han är mycket skicklig för att spela så lite som han faktiskt gör.

Det beröm han fick av Dan Hylanders band och andra i publiken bevisar att jag gör rätt i att vara stolt och att skryta över honom. Att Magnus Lindberg slappnade av såpass att han släpper guran och bara sjunger talar också sitt tydliga språk, han litade fullständigt på att mannen skulle leverera. Det enda som var trist med den spelningen var att Magnus inte fick en syl i vädret mellan låtarna.

Den som höll i andra ackeguran och påstår att Magnus är en idol sedan tonåren, borde visa honom respekt och inte snacka med sina kompisar i publiken, som om det var hans gig. Han hade redan haft sitt i första akten och ska jag vara helt ärlig borde han ha gått av scenen efter en lämplig presentation och låtit bandet sköta kompet för Lindberg, det hade varit smakligare så.

Dan Hylander har jag knappt lyssnat på tidigare, men han var ju riktigt bra! Bra band, där med, och vilken duktig tjej på fiolen! Heja Petra!
Nå, när allt var över ville några dra iväg till Bryggan och varva ner, men jag kände att det var dags för sängen, så jag släppte av mannen på vägen. Han kom snart "hem" och la sig han med...

I fredags åkte vi via bästa Lotta och faster hem till Hagen igen. Borta bra, men hemma bäst. Sov som en stock och vaknade tidigare än jag hade trott att jag skulle göra, men var nog utsövd ändå. Den andra favoritsystern och hennes pojkvän skulle komma över för altanhäng och middag vid fyra, så vi hade gott om tid att hämta moddlare och Icas födelsedagstårta.

Bäst som vi sitter och sörplar mojito och pratar om ditt och datt kommer en massa människor ut genom altandörren och överöser mig med kramar, presenter och gratulationer. Samt öppnar champagneflaskor på löpande band och dukar upp en massa godsaker på soffbordet. Den var en överraskning som hette duga! Mannen var såklart involverad, men höll masken.

Så ifrån att ha planerat en middag för fyra råddade vi till en för tolv personer, för det var inte tal om att någon skulle hämta pizza eller behöva gå härifrån. Tur det alltid finns mat i frysen i vårt hem. Ett kilo kycklingben och en flintastek fick snabbtinas och marineras, respektive rubbas. Den coleslaw som stod i ugnen och mognade fick byggas på och fler potatisar kokas halvklara och penslas med grillsås. Syster yster beordrades skära grönsallad och så fram med bröd, smör och ost.

Jag tror inte att någon var hungrig vid hemgång för det fanns någon bit flintastek kvar och en halv skiva ryggbiff, några potatishalvor också tror jag. Prinsesstårtan som skulle räcka till sex personer står halväten i kylen, det var lite synd, eftersom varken mannen eller jag tycker om sån tårta. Planen var att peta ner tårtan i Systers pojkvän, han lär gilla tårta...

Äldste sonen och hans fästmö kom när alla började tänka på refrängen och ringa skjutsar och taxibilar. När klockan var två låg alla i sina sängar, åtminstone i det här huset och halv nio var jag uppe igen, eftersom "barnen" behövde åka hem i skaplig tid. Det är långt till Borlänge, tyvärr. Och ingen av dem såg åt tårtan i kylskåpet heller.

En vecka kvar av min semester och den blir nog lite lugnare än veckan som gick. Inte så att jag klagar, man behöver en skön blandning av allt och det får jag! Hoppas med andra ord att du haft en lika angenäm tillvaro som jag på sistone och att den håller i sig.

Tusen tack för all uppvaktning, alla fantastiska presenter och för alla underbara vänner i mitt liv!
Och ett speciellt tack till mannen i mitt liv, för att du fixade och trixade med supén och sedermera lurade mig så kapitalt! Puss!

Tårtkalas.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, vilket kan vara både bra och dåligt. Det bra var att fler anslöt sig till sällskapet på midsommaraftonen, för de hade med sig väldigt goda skaldjur till förrätt, till exempel. Det finns saker som är mindre bra, som att få hjärnsläpp och glömma viktiga saker, men jag hoppas det löser sig.

Jag jobbade igår och hade mycket att göra. Trodde folk skulle vara hemma och binda kransar och äta sill, men icke. Hade med andra ord bråttom hem när vi hade stängt, för att avlasta mannen som marinerat kycklingben, hängt upp paviljongväggar, hämtat mer mat och klippt gräset, bland annat. Vi hann hämta andan och bli klara innan gästerna kom i alla fall.

Det är alltid lika trevligt att få besök av Bob, denna gång med bara pappa som ledsagare och chaufför, för mamma måste jobba, tyvärr. Vår vän 7:son hade flickvännen K med sig och det var en väldigt trevlig bekantskap. Verkligen roligt att se hur bra vännen mår i detta förhållande, det är honom väl unt. Vi ses snart igen, de råkade glömma en jacka...

Bob åkte nyss hem med sin pappa, så nu kanske katterna vågar komma in igen. Han har gjort vissa framsteg med Mayzan, men Compiz är mycket svårflörtad. Eftersom båda katternas favorit-Peter är kvar kommer han nog snart och parkerar i soffan. Vi tittar antagligen på foppoll resten av dagen och vilar upp oss, efter gårdagens matorgier och en annan sorts bollek.

Värmen kom tillbaka lagom till midsommarafton, det var lika välkommet som oväntat. De senaste åren har vi inte varit bortskämda med fint väder denna helg. Det är nästan ännu bättre idag, även om det kom några regndroppar för en stund sedan. De torkade nästan upp på vägen ner, så kuddar och dynor fick ligga kvar i utemöbeln.

Vi åt rester av gårdagens mat till frunch idag. Korrrv, kyckling, sallader och lite focaccia fanns kvar och några korvbröd till Bob, så att han fick i sig mer än yoghurt innan han åkte iväg på Storebrors moppe och köpte glass. Ja, med Storebror som chaufför, förstås. Sedan vispade jag ihop en tårta, det påstås att man ska ha sådan på midsommar. Första gången för mig åtminstone.

Ingen gräddspäckad jordgubbstårta alltså, du känner väl mig? Däremot en matjessilltårta, och då blevo tvenne flugor på smällen, ity noll sillbitar inmundigades igår. Vi är rebelliska i denna familj och våra vänner är inte heller särskilt Svenssonska, vilket är mycket sympatiskt, tycker jag. Det enda "traditionella" på matbordet igår var snapsen antar jag...

Mannen i kastartagen

Istället för att "hoppa groda" eller dansa runt en stång kastade vi boll på amerikanskt manér med plockhandske och en otäckt hård boll. Lite blåmärken idag var det allt värt, det var både roligare och lättare än förväntat. Min vänsterhand lever ett eget liv, lite för skild från min högra hjärnhalva än vad som är acceptabelt. Men det tar sig, det går att öva upp fingerfärdigheten även på tanter som jag.

I morgon är det arbetsdag för mig, så mannen får se till att sonen kommer ombord på rätt buss hemåt och laga middag. På måndag är jag ledig och då ska vi förhoppningsvis få vara med om Springsteens bästa gig, ever! En av mina sköna kollegor ska också dit, men får stå på plan, medan vi sitter på läktaren. Vilken fin present av mina barn, jag är fortfarande överväldigad!

Ha en fin midsommardag och härlig söndag, var rädd om dig och gör något oväntat, det kan bli hur bra och trevligt som helst!

Tårtan...

Oj, att man kan bli så mätt... Två hamburgare, lite rutig potatis och cole slaw. Det kan knocka vem som helst, men sen ville ju sonen ha tårta till efterrätt också. Tårtkoma, alltså. Men sonen är nöjd och glad, valde tårtan själv under utflykten med mannen.

Själv har jag haft ett ovanligt roligt pass på jobbet, många kunder som släppte loss i solskenet och fick timmarna att gå väldigt fort. Men jag längtade hem ändå förstås. Det är alltid kul när barnen kommer på besök. Och så längtade jag efter mannen också. Vi har inte haft så mycket tid att umgås denna veckan.

Än hänger jag kvar i blogg24-utmaningen, men det är knappt. Får se om jag klarar de närmaste dagarna, sen blir det lugnare och både inspirationen och orken bör komma tillbaka.

Ha en fin lördag och Lucia!

Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.

Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!