Fyra små rätter.

Mycket riktigt sov jag länge idag. Ända tills mannen serverade kaffe och tidning på sängen kvart i nio. Visserligen var jag uppe inatt och hade svårt att somna om, men lite förvånad blev jag. Solen sken som aldrig förr och det var väldigt trevligt som omväxling. Allt känns lättare och roligare när solen skiner. Till och med att hämta mat och städa.

Eller, jag har inte städat, det har mannen gjort. Jag har bara laddat tvättmaskinen och bytt lakan. Och förberett morgondagens middag och kvällens fyra små rätter. Min tanke var att hämta pilgrimsmusslor och göra något roligt med dem, men så hittade jag sniglar och då tyckte jag att det var dags, efter 35 års undran om hur de smakar, egentligen.

När jag var barnflicka i Tyskland åt nämligen familjefadern alltid sniglar till förrätt, men jag tackade nej. Dels för att jag nog inte ville verka närig och glupsk, dels för att varmrätterna alltid var rejält tilltagna och det är ju illa att lämna mat på tallriken. Ja, redan då tyckte jag det. En gång i veckan åkte vi alltså iväg på en utflykt och åt på andra restauranger än familjens.

Efter dessa försuttna chanser är det nog så att jag inte haft rätt tillfälle eller sällskap för att prova sniglar i vitlökssmör. Därför slog jag till idag och mannen är förtjust. Det blev även en asiatisk räksallad, bruschetta med rökta musslor och en röra på varmrökt lax (måste ta vara på resterna) med färskost, chili, selleri och cornichons, serverad på endive.

Det var "På spåret" idag och det missar vi aldrig om vi kan undvika det. Melodifestivalen däremot missar vi gärna. Det finns alltid något bättre än det. Typ, riksdagsdebatter eller "Farmen". Eller kanske inte, när jag tänker efter. Fast vi kan ju alltid välja en film ur bokhyllan eller på Netflix. Man kan också välja att inte starta TV:n överhuvudtaget, det händer ganska ofta.

Edward Blom har en matfilosofi som jag tycker om, men jag undrar vad han är hög på? Han talar så speedat att jag nästan blir rädd. Är det verkligen bara smör och grädde? Hur mycket fett behöver man inta för att nå det tillståndet? Jag har då aldrig uppnått det stadiet. Blir snarare däst och trött och ganska orolig i magen av för mycket, vad det nu är, så det undviker jag helst.

I morgon blir det är underbar dag med bästa Lottan och ett försök att återskapa ett av mannens matminnen. Jag ska till och med, dagen och besöket till ära, göra en efterrätt. Jajjamän! Senast det hände var väl på nyårsafton och då var det köpt sorbet... Det blir äkta hemlagat i morgon, men vad vill jag inte avslöja nu för vår gäst är en trogen läsare.

Ha en skön start på helgen och ta hand om dig!

Kådisbella?

Torsdag utan ärter och fläsk, men med rotmos och fläsklägg, vilket är snäppet bättre. Mannen laddade slökokar'n i förmiddags och serverade hela härligheten när jag kommit hem. Jag hann duscha innan i och för sig. Bra det, för jag kom på att jag inte börjar 12, utan 10 i morgon och att duscha på morgonen är det vidrigaste som finns. Nå, allt är relativt...

Men jag tar helst hand om den detaljen på kvällen och läser tidningen på morgonen. Eller bläddrar i den och läser serierna. Det får alltid mungiporna att peka uppåt, trots tröttheten. Jag är inte mycket för att prata alls förrän vissa rutiner är avklarade. Påklädning, tandborstning, kattmatning och kaffedrickning går först om jag är uppe före mannen.

Har jag sovmorgon, får jag kaffe och tidning serverat på sängen som du vet om du följt mig en stund. Tur för mig att mannen fungerar som jag. På helgerna kan vi läsa tidningen flera timmar i total tystnad, sida vid sida. Åker jag iväg till jobbet, så säger vi hej, tack för kaffet, hejdå. Ungefär så. Sjunger upp gör jag i bilen, så jag inte kraxar för illa inför kolleger och kunder.

Dessutom blir man glad(are) av att sjunga, så när jag kommer fram till min destination är jag glad som en lärka och låter likadant. Inbillar jag mig i alla fall och det duger. Glatt humör smittar av sig och det är ju för väl att varken mannen eller jag inte är griniga, bara för att vi inte pratar med varann, ty dåligt humör har också en förmåga att smitta av sig.

Som tur är har jag nästan alltid haft turen att ha glada arbetskamrater, vilka gjort riktiga skitjobb ganska drägliga, trots allt. I mitt nuvarande jobb ser jag det som en utmaning att få surgubbar och -gummor att dra på smilbanden innan de går hem. Funkar för det mesta, men ibland går det bara inte. Jag låter mig inte nedslås för det, men kan inte låta bli att undra hur de mår, egentligen.

De senaste dagarna har vi sålt ovanligt många kondomer. Köparna rodnade så sött de första gångerna, men nu är de lite varmare i kläderna. Småpratar och berättar om sina liv och korkade skolkamrater. Gossarna är 12-13 år och verkar ha gott om pengar och använder kondomerna bland annat för byteshandel. "Man kan byta till sig vad som helst" sa en av dem.

Säkerligen är det också något bus, men så mycket har de inte avslöjat än. Hoppas innerligt att byteshandeln inte är av den arten man bör oroa sig för. Jag minns att kådisar träddes över dörrhandtaget till en speciell lärares klassrum på högstadiet. De funkar ju som vattenballonger också. Plus en hel del annat som bekant, förutom det självklara, men där är de inte än. Hoppas jag...

Mannen får alltså laga mat i morgon också, jag stänger apoteket och hinner hem lagom till "På spåret". Undrar vad han hittar på för något gott, för veckomatsedeln tog visst slut idag. Jag vet inte vad det blir på lördag och söndag, heller. Skärp oss!

Ha en skön kväll och god fredag!

Blekfis(k)?

Äntligen fredag och bara en dag kvar att jobba innan min tvådagarshelg. Jag har förvisso bara jobbat fem timmar idag, men jag är helt slut. Bästa terapin då är att laga mat i fullständig ensamhet och största möjliga tystnad. Katterna sov när jag kom hem och mannen hade åkt iväg för att nörda med en gitarrvän. 7son är förstås vän på andra sätt också och en utmärkt grillmästare dessutom.

Förutsättningarna var alltså de bästa för att skapa en god middag. Frågan var bara vad. Igår hämtade jag bleka eller lyrtorsk, som den också kallas, hos Fiskhandlaren i Floda. Jag har aldrig sett den i en fiskbil, -vagn eller -affär förr. Men jag minns att mina barns far pratade om att hans farmor gjorde lyrbullar till middag varannan vecka. Varför har den aldrig funnits att köpa där jag befunnit mig?

Nu hade jag lyckan att få prova och jag är mycket nöjd. Namnet "bleka" är ju lite missvisande tycker jag, när fisken ser ut såhär:

Jag startade ett experiment i mitt kök. Strimlade morot, rotselleri, palsternacka, lök och fänkål fint och la detta i en smord ugnsform med salt, peppar, limesaft, en skiva habanero, vin och lite vatten. Folie på och skjuts in i ugnen! Efter cirka 20 minuter i 160 grader varmluft hällde jag av spadet i en kastrull, skvätte på en redig dos sherry och lät det koka ett par minuter.

Grädde och cf, 3/4 fiskbuljongtärning, lite fisksås och ostronsås, samt lite mer limesaft och lät det puttra vidare. Något sa mig att tomatpuré vore fint och när jag smakade av såsen så tänkte jag att sechuanpeppar (eller sichuan) vore pricken över i:et här. Och det var det! Mannen gav mig med beröm godkänt och jag är väldigt nöjd själv.

Rotsakerna la jag tillbaka i ugnsformen med ett par klickar smör på och fiskfiléerna (inte hela dock, skar av lite till framtida maträtter) ovanpå detta. Plus lite mer smör. In i ugnen med folie på igen och efter 20 minuter kände jag med fingern om de var klara, men de behövde lite mer tid. Allt handlar ju om hur tjock fisken är, så precisa tider kan aldrig anges.

Potatisen kokade under tiden som fisken bakades i ugnen och såsen fick en doft cayenne och en aning mer sechuanpeppar. Såhär såg det ut när allt serverades framför TV:n och "På spåret".

Fast och fint kött, detta är något jag ska ta hem fler gånger!

Mannen och 7son hade problem att lösa så jag såg på det själv till att börja med. Poängräkningen tappade jag bort, men jag höll ganska jämna steg med Filip och Fredrik. Jag är besviken på dem, de kunde inte det svenska namnet på "patella". Inte ens sportfånarna kunde det. Å andra sidan är jag expert i ämnet "värdelöst vetande"...

Men anatomi är intressant, så det är konstigt att jag minns något alls från lektionerna på Medicinareberget. Sådant jag inte har nytta av fastnar alltid bättre än det jag behöver veta. Mannen blir alldeles matt på mig när han frågar om jag minns hans inloggning på bankdosan, hans pinkod för bankkortet eller mobilen. För det gör jag inte.

Jo, mobilens lösenord kan jag, allt annat är egentligen inte min sak att veta, det är för "privat", på något vis. Fast samtidigt är jag den som vill att vi skriver ner sånt som kan vara bra att veta om något skulle hända någon av oss. Det måste ju inte vara det värsta tänkbara scenariot, men sånt som behöver åtgärdas om man är bortrest, sjuk eller på annat sätt indisponibel.

Vår granne hämtades med ambulans i förrgår. Jag hoppas att han återhämtar sig, vi vet inte vad som hände än. Det är sånt som får en att tänka praktiskt. För att kunna lösa bankärenden, hämta ut medicin för varann, så man behöver pinkoder, lösenord och fullmakter. Lämna in fullmakt för medicinuttag på ett apotek nära dig, ifall, ifall. Sjukhusen är inte generösa med smärtstillande ens, numera...

Nu är det nästan läggdags för mig. Jag öppnar apoteket i morgon, så det blir ingen sovmorgon då heller. Satte klockan på kvart i nio i morse, självklart vaknade jag åtta. Men på söndag, då ska jag sova! Jag hoppas att mannens systerson kommer och hälsar på för att nörda över gitarrer och annat som pojkarna jag gillar gör. Själv nördar jag aldrig, eller...?

Sov gott och ha en skön lördag när du vaknar!

PS. Tusen tack Katti för pepparn!

Tröttmössa.

Började det nya året med det svåraste som finns, nämligen att väcka sonen. Det är klart att om man är trött om man suttit och tittat på film flera timmar efter att raketerna gått upp i rök. Men det gjorde ju vi gamlingar med. Dessutom är det bara jag som är född på sjusovardagen, så jag begriper inte vilken ursäkt min tjugo år yngre son kan ha. Ung och rask man i sina bästa år, liksom...

Eftersom det tog en stund att få honom ur sängen, med hot om att komma upp och kittla honom tills han ramlade ur densamma, åt vi en lätt frukost, för att middagsaptiten inte skulle bli förstörd. Då säger han: "om du hade gjort ägg och bacon hade jag inte legat kvar så länge".  Vissa har då förklaringar till allt. Jaha, ska han få det i morgon, eller på söndag?

Fast, "det går lika bra med falukorv", så det kanske får bli både ock. Hur som helst måste jag sätta en bröddeg, för det går inte att mätta den ungen helt och hållet annars. Kanske är jag snäll och skickar med honom lite bröd hem också. För övrigt är det nästan en vanlig arbetsvecka nästa vecka, och då behöver mannen och jag frukostmat också.

Nu är det dags för "På spåret" och jag avslutar med en bild på råvaran till vår middag idag.

Önskar alla och envar en god fortsättning på det nya året och må alla era drömmar slå in! Jag avslöjar mina i ett inlägg nära dig, en annan dag.

Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.

Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!

Delad glädje.

Jodå, jag var på jobbet kl 8 idag också, men gick ut lite lugnt och ledigt med att förkovra mig. Jag har en hel del att ta igen på kompetensutvecklingskontot, eftersom det kom en massa inventering emellan i november. Sedan roade jag mig med att skicka tillbaka "fg pv", det vill säga "föregående periods vara". Viktiga saker, för de genererar pengar.

Tog ut underlaget för båda apoteken på förmiddagen, då jag var på ena apoteket och tog med det ena till det andra på eftermiddagen. Chefen är sjuk, så jag fick dela på mig. Jag känner mig alltid lite kluven till det. Det är lätt att logga in sig på fel apotek, om man inte är fullständigt fokuserad, vilket hände när systemet hakade upp sig och jag fick logga in på nytt.

Nu upptäckte jag det väldigt snabbt tack och lov, trots att jag var lite stressad, och kunde rätta till det. Det finns en fördel med att jag kan logga in på "distans" också, om det inte gäller att fysiskt plocka bort något förstås. Avsluta varupåfyllnad, ändra "min/max" eller beställa extravolymer av specifika kampanjvaror till Floda, kan jag göra en lugn dag i Lerum.

Det är dock inget jag har för vana att göra, av skäl som är uppenbara. Om jag glömmer att byta till det apotek jag faktiskt befinner mig i, när en kund frågar efter en specifik vara till exempel och jag inte kan var den är utantill, så att säga. Jag tror det är nyttigare att vara på ett ställe i taget, när det gäller jobb, åtminstone. Det finns så mycket annat som gör att man känner sig splittrad då och då.

Jag kom hem till mannen som haft en ovanligt bra dag på jobbet och det gläder mig att se hans glädje över flera riktigt stora ordrar. Det kanske nu det lossnar på allvar? Nå, hur gärna jag än vill ropa hej före jag har hoppat över bäckenet, så är även jag en realist. Motvilligt, men ändå...
Men gamla KW har snart satt sin sista potatis när Hedin inte fattar hur marknaden ser ut.

Sorgligt när man ser hur ett seriöst och anrikt företag, med ett mycket speciellt klientel, dräneras på kompetens och körs i botten, men å andra sidan gynnar det mannens verksamhet, så jag jublar samtidigt. Jag undrar hur den forne grundaren och före detta ägaren känner det, där han sitter vid orderbordet vid dryga 70 års ålder...

Jag fick frågan om jag kan jobba extra i morgon, då chefen som sagt är sjuk. Givetvis svarade jag ja.
När jag jobbat klart för denna veckan på lördag, har jag kommit upp i 40 timmar och 15 minuter. En helt normal arbetsvecka alltså. Men det känns inte så, det känns som mycket mer, för det har varit långa dagar. Tur att måndagen var ledig.

Mannen stod för maten idag och bjöd på ugnsstekt falukorv och stuvade makaroner. Det ska vi nog ha lite oftare, för det är ju himla gott. Tanken var att ha fiskfredag i morgon, men det blir slökokt gulasch istället. Mannen laddar slöisen och jag kommer hem och äter. Har inte lagat mat sen i måndags, men är förstås odelat tacksam för att mannen tar hand om det istället.

Men nu är det ju läggdags igen, det är visst aldrig annat!? Lite sovmorgon får jag i alla fall, fast jag hade hellre börjat tidigt och fått komma hem tidigare än halv åtta. Det blir således TV-middag, för "På spåret" vill vi inte missa. Hur väl vi står oss mot de de riktiga lagen står skrivet i

Stjärnorna...
(Bilden är lånad av popularastronomi.se)

Sov gott och dröm vackert!

Önskeben.

Lång dag, men var gör det när man blir rejält bortskämd när man kommer hem. Mannen tänder ljus varenda dag för att välkomna mig, så även idag. Mat får han ju ofta laga när jag jobbar sent och det är ju alltid välkommet. Idag fick jag önskemiddagen. Mitt enda "krav" var kycklingben eller -vingar.
Och resten blev en glad överraskning:

Wishbone är egentligen gaffelbenet, men inte i min värld

Till denna uppenbara TV-middag serverades det en cf-röra med lök, chili och lime, samt en guacamole med lime och lite vitlök. Benen kryddades med vitlökspulver, spiskummin och cayenne.
Eftersom jag kom hem strax innan "På spåret" började, så dukade mannen upp hela härligheten i vardagsrummet. Vi var ganska duktiga också. Mest mannen, han är bäst på geografi.

Jag ska jobba i morgon också, så mannen får låna köket då också och med detta säger jag "över och ut". Ha en skön kväll och en god lördag!