Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.

Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!

Nu är det kokta fläsket stekt. #bloggswe

Två timmar på ena apoteket blev två timmar och trekvart. Stenhård workout medelst hållbarhetslista som extra tyngd. Dock inte så tung som den har varit, tack vare mitt envisa och löpande uppdaterande av inlevererade varor. Hade en kvart på mig att åka till nästa apotek, hitta en parkering och byta skor. Rocken fick sitta på, men jag kör inte bil i mina tofflor.

Jag hann, med 1½ minut till godo. Bra jobbat så långt. Sen har det varit rena gäspningen hela dagen, med undantag för min lunch vid pass två. Hade ju redan bestämt mig för att lyxa till det med att spisa på lokal så jag sprang runt hörnet och in på Mikado. Blev där uppmanad att titta på buffén, när jag velande tittade på alla små lappar med vad huset erbjöd. Positiv överraskning, så jag nappade.

Min första tallrik:

Det stekta fläsket hette något tjusigare och smakade ännu bättre. Räkspettet var mesigt, nudlarna jättegoda och grönsakerna precis så krispiga som de ska vara. Andra tallriken blev råare:

Den påbörjade saken längst ner till vänster gjorde att jag nästan glömde att fota. Någon sorts tonfiskpastej, som var supergod där i mitten. Den bruna grejen högst upp i bild, mellan wasabin och garin, var inte alls något att skriva hem om, den lämnade jag därhän, liksom vårrullen som var smaklös och seg.

Tredje tallriken:

Mer fläsk, det var ju så gott! Mera grönsaker och två sushi-saker som inte fanns första vändan på denna avdelning. Den bruna grunkan uppe till höger fanns med på första tallriken också och är en friterad kycklingvinge. Mycket krispig och god!

Wasabin fick mina ögon att tåras, den hamnar på något märkligt vis alltid rätt upp i gommen, där näsan har sina kanaler och ja, helt ologiskt är det ju inte att tårarna börjar rinna då. På det hela taget är jag mycket nöjd med min lunch. Ja, jag var hungrig och nej, jag behöver inte mer mat idag. Bara lite jordgubbar och kanske en ostbit.

Till min oerhörda förvåning och besvikelse fick jag veta att det utlovade finaste vädret i helgen är utbytt mot en klass 1-varning. Det var väl himla onödigt, men vi gör som vanligt det bästa av situationen och häckar inomhus i sällskap av barnbarn och systrar. Kanske päronen dyker upp också? Det vore inte otroligt, med tanke på att systrarna tre haft namnsdag och jag snart födelsedag.

Måhända en Lotta och en son också vill titta in? Det blir vad det blir och det enda jag beklagar är att vi måste tillbaka på söndag. Det är inventering på mitt måndagsschema. Klockan sju. Buhu! Men, jag tar det som en kvinna och stökar undan den, sen tar jag eventuella varor från idag som inte hinns med i morgon eventuellt. och sen ger jag järnet med hållbarheten. På tisdag är jag ledig...

Så på onsdag veta jag vad jag måste göra. På något sätt, någon gång, hoppas jag att mitt jobb och engagemang bär frukt. Jag hoppas också att mina kollegor, som får ont i magen för att de inte hinner, också får den uppskattning och erkänsla de förtjänar. Jag kommer aldrig att sluta påpeka vikten av tekniker i den dagliga driften och det är icke för min egen skull, såsom snart arbetslös igen.

Ni som känner mig närmare vet att jag inte tänker på mig själv först och främst. Jag kommer nästan alltid i andra, tredje eller fjärde hand. Fast jag har blivit bättre på att säga nej, på sistone. Det finns de som tror att jag är en egoist, för att jag valde att förverkliga vissa drömmar. Att jag inte fick veta vad som pågick, eftersom ingen ville missunna mig en chans, borde jag inte klandras för. Väl?

Hade jag fått minsta misstanke om att det inte var så bra som det verkade, hade jag gladligen skjutit upp mina planer och då kanske saker och ting hade varit annorlunda idag. Det är smällar vi får ta i livet och gå vidare med erfarenheten. Kanske något klokare och förhoppningsvis inte bittra, utan bara mer uppmärksamma och ifrågasättande, utan att dra förhastade slutsatser?

Med detta, mycket allvarligare inlägg än jag avsåg från början, vill jag uppmana till att inte vara så snar att döma andra. För om du inte "har gått en mil i mina mockasiner, kan du inte bedöma mig".
Har du inte varit med om det jag varit med om, kan du inte veta vem jag är eller hur jag är. Även om du har varit med om det jag varit med om, kan du inte veta hur det påverkat mig, för jag är inte du...

Vi är lika, men olika. Reagerar olika på samma situation. Oavsett hur lika vi verkar vara, är vi unika, ty erfarenheter och sinne kommer att påverka hur vi reagerar i en viss situation. Om vi båda anser oss ha alla fakta, kommer vi ändå att tolka dessa fakta utifrån våra tidigare erfarenheter och sinnelag.
Jag väljer att tro gott om alla, tills dess motsatsen bevisats. Andra gör tvärtom...

Jag är inte människa att bedöma om det är "rätt" att göra som jag gör. Är du?

Ha en härlig kväll och helg! Ta hand om dig och de dina!