Tanke om omtanke.

Jag nämnde ju att gästerna vid gårdagens julbord på Aludden fick ta med bröd hem. Jag valde fyra ostfrallor och himmel så goda de är! Tog en till frukost på jobbet i morse och önskade att jag hade tagit med en till. Det satt två damer vid ett bord, lika länge som vi, men nästan utan att prata längre. Det blev uppenbart att de varit med förr, för de fyllde största brödpåsen till brädden...

Kan inte låta bli att tycka att det var ett "gamigt" beteende, och sådana gillar jag inte. Vårt sällskap var kanske lite väl försiktiga, men vi var väl inte där för att fylla frysen med bröd, utan för att äta oss mätta, umgås och bli glada för den extra överraskningen vid hemgång. Inte sitta och dra ut på tiden för att roffa åt sig så mycket bröd att påsarna nästan spricker.

Idag har det varit full fart på jobbet. Jag försöker hålla jämna steg med min arbetsbeskrivning och rutinerna för lageradministrering. Det är inte helt lätt, eftersom jag delar mina trettio timmar på två apotek och ska vara i driften minst hälften av de timmarna. Jag tror det kommer bli bra så småningom och jag är glad över vår nya scanner, som gör många moment snabbare.

Dock inte alla och när man måste avbryta hela tiden tappar i alla fall jag farten, när den bara får vila en stund. Inte helt rättvist, men å andra sidan ska man inte jämföra sig med en maskin. Eller rättare sagt, man bör inte sträva efter att bli en robotliknade mekanism. Mänskliga värden underskattas i nästan alla branscher numera.

Var tar omtanken om varandra vägen? När cheferna inte ser hur medarbetarna mår, när de som jobbar på "fabriksgolvet" förväntas producera mer på kortare tid, jobba över och ställa upp; när butiksanställda ska sälja mer för säljandets skull och bortse från kundbehov och betalningsförmåga. Kunder är inte dumma, saknas omtanken, hur troligt är det att de kommer tillbaka då?

Omtanke i vardagen på hemmaplan. Vad är det för dig? Kaffe och tidning levererat till sängen på morgonen är något jag uppskattar. Att mannen tänder ljus i hallen och lite var stans innan jag kommer hem är mysigt och att sätta sig och bli serverad mat är ren lyx efter en lång dag. Vad gör jag för mannen då?

Det undrar jag med, men jag måste göra något bra, för han säger att jag är världens bästa fru. Varje dag! Trots att jag åker till jobbet innan han vaknat ibland och knappt hinner hem förrän jag gäspar och vill sova. Jag ser fram emot att vara ledig och återgälda servicen jag får. Faktum är att jag bara jobbar måndag och tisdag nästa vecka och är ledig i morgon. Känns lyxigt och behövligt, faktiskt.

Mina öron talar om att jag behöver ta det lite lugnt, det är något som lurar i kroppen. Jag har sällan örhängen längre, men det brukar inte vara något problem förrän jag har en förkylning eller liknande på gång. Då vill hålen i örsnibbarna växa ihop, vilket är ett bevis på att immunförsvaret är på tårna och "lagar" allt som inte är helt. Lägg krutet på virus och bakterier istället för läkta sår tycker jag!

Har känningar i fingrarna också, särskilt tummarna. Visserligen jobbar jag mycket med händerna, men brukar inte ha så ont annars. Jag och mannen får hjälpas åt med det som ska göras, han kommer också att ha det lite lugnare runt jul. Kvalitetstid väntar oss, det gillar jag! Får se hur mycket julpyssel jag kan locka med honom på...

Ha en god kväll och natt, på återseende i morgon, om du vill!

Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.

Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!