Söndagsmys.

Idag är det söndag och jag ska göra ingentingen. Sedan förra inlägget har jag jobbat, varit ledig och jobbat. I fredags kom min kära faster på besök med sin man, som också är en kär vän till mannen och mig. Ja, vi är i samma ålder allihop och vi har väldigt trevligt när vi ses, vilket är alldeles för sällan. Vi försöker att råda bot på det, men eftersom de bor på fel sida av landet är det lite knepigt...

Igår jobbade jag alltså och det var ovanligt mycket kunder att hjälpa till rätta. Januari är ju en månad då de flesta lider av pengabrist när julens utsvävningar kommer ikapp och det märks i handeln. Det är en himla lång månad också och inte blir man gladare av att räkningarna väller in som vanligt. Enda glädjeämnet med januari är att det blir ljusare ute. Och att mannen fyller år.

Jag vet inte hur jag ska planera in firandet av honom för jag har inte fått schema för nästa period än. Det är inte lite frustrerande, av många anledningar. Min kollega har semester och då räknar jag med att mitt schema blir helt annorlunda. Nästa vecka jobbar jag till exempel måndag och tisdag. Denna helgen är egentligen min lediga helg, men som sagt jobbade jag igår.

Nästa helg är min ordinarie jobbhelg och den är såklart intakt, men jag vet inte hur det ser ut veckan därpå. Chefen är sent ute med andra ord, vilket inte hör till vanligheterna som tur är. Det är svårt nog att planera för sammankomster, middagar och fester ändå. Vi har till exempel inte haft möjlighet att ge barnbarnen julklapparna än, de och deras mor var ju sjuka under helgerna. Inte för att jag tror att de saknat julklapparna eller blir ledsna för att få dem senare, men i alla fall...

En vän fyllde 50 år igår och vi åkte dit efter jobbet för att gratulera honom. Det var en härlig stämning och många trevliga människor där. Flera gemensamma goda vänner fanns redan på plats och det var bara att knô saj in och mingla runt. God mat och dryck serverades, vilket var tur för jag började bli lite hungrig. Lunchen på jobbet intogs redan kvart i ett nämligen.

Vi åkte hem runt halv tolv, då var jag rejält trött i fötterna och huvudet. Jag säger bara tack och lov för stödstrumpor! Utan dem hade jag varit tvungen att bryskt välta bort någon som hade lagt beslag på en stol. Ljudnivån brukar bli högre och högre under slika kalas och huvudvärken var nära då vi bestämde oss för att åka hem och lägga oss.

Sömnen har inte varit den bästa på sistone, så jag deklarerade sovmorgon. Lång sovmorgon! Jag hämtade kaffe klockan tio, så jag tycker nog att jag lyckades ganska bra. Vi ska titta på "På spåret", det missade vi på grund av besöket, men numera kan man ju se vad man vill, när man vill, det är positivt! Och så ska jag laga mat, förstås. Ribbestek är perfekt söndagsmiddag, tycker jag.

Bilden är från ett annat tillfälle, men du fattar ju hur gott det ska bli sedan med knaprig svåle, mört kött, en god champinjonsås och pressad potatis. Några grönsaker ska det också bli, förstås. Och gelé, om vi har någon kvar. Åh, det ska bli så gott och snålvattnet rinner till allaredan!

Ha en fortsatt fin söndag och en toppenmåndag!

Grundlurad.

Det gick ju smärtfritt! Ja, att fylla 50, alltså. Vaknade före väckarklockan gick igång och hämtade kaffe och tidning, samt utfodrade fyrbeningarna. Det blev ingen noggrann läsning, för vi var tvungna att lasta mannens fyra guror, en stärkare och pedalbordet, plus allt annat i bilen och hämta upp en yngling på vägen till Malmön för genrepet med Magnus Lindberg.

Repet gick bra, jag satt och väntade på att få checka in och hörde hela listan. Det var väl inte helt vad jag hade hoppats på då, jag trodde jag skulle få ligga på sängen och lösa korsord, pilla navel och slappa i största allmänhet medan mannen pysslade med sitt. Men det gick bra på detta viset med, jag är inte omöjlig.

På kvällen gick vi till Bryggan och avnjöt en gigantisk skaldjursbricka. Till förrätt alltså. När vi hade tömt den frågade krögaren om vi önskade kött eller fisk till varmrätt. Fisk var ju enda alternativet i det läget och vi valde piggvar. Och inte vilken piggvar som helst, den var ljuvlig!

Dessert blev det också och det var den godaste hallonglassen jag någonsin ätit, serverad med pannacotta och kaksmulor. När vi ätit klart fick vi sällskap av två bandmedlemmar och sedan blev det whisky på rummet med en av dem. Det blev lite sent, men man fyller bara 50 en gång. Fast jag föreslog att jag kan göra det nästa år igen, för en sådan födelsedagssupé vill man ha fler av.

Dagen efter var vi uppe i tid för frukosten på Pensionatet, minsann. I ärlighetens namn la jag mig på sängen efteråt, läste bok och blundade lite medan mannen ägnade sig åt vapenvård. Fyra guror strängades om och sedan var det dags för att packa bilen igen och åka upp till Stallebrottet för soundcheck och att döda tiden tills uppträdena skulle börja.

Då dyker mina älskade päron upp med kaffe och tårta! En av mina favoritsystrar, en av mina favoritsöner och även en av mina favoritfastrar med make kalasade på den godaste tårtan jag ätit, näst efter Tant Gundas mockatårta, och jag fick blomsterkrans och presenter. Så mycket bättre kan det väl inte bli?

Sonen har hört mannen spela förr, men för de andra var det första gången de såg och hörde honom på scen. Och de gillade det. Mycket. Det visste jag väl att de skulle göra, för han är bra. Riktigt bra! Det är kanske lätt att tro att jag överdriver bara för att han är min man och så vidare, men jag är så stolt över honom, för att han är mycket skicklig för att spela så lite som han faktiskt gör.

Det beröm han fick av Dan Hylanders band och andra i publiken bevisar att jag gör rätt i att vara stolt och att skryta över honom. Att Magnus Lindberg slappnade av såpass att han släpper guran och bara sjunger talar också sitt tydliga språk, han litade fullständigt på att mannen skulle leverera. Det enda som var trist med den spelningen var att Magnus inte fick en syl i vädret mellan låtarna.

Den som höll i andra ackeguran och påstår att Magnus är en idol sedan tonåren, borde visa honom respekt och inte snacka med sina kompisar i publiken, som om det var hans gig. Han hade redan haft sitt i första akten och ska jag vara helt ärlig borde han ha gått av scenen efter en lämplig presentation och låtit bandet sköta kompet för Lindberg, det hade varit smakligare så.

Dan Hylander har jag knappt lyssnat på tidigare, men han var ju riktigt bra! Bra band, där med, och vilken duktig tjej på fiolen! Heja Petra!
Nå, när allt var över ville några dra iväg till Bryggan och varva ner, men jag kände att det var dags för sängen, så jag släppte av mannen på vägen. Han kom snart "hem" och la sig han med...

I fredags åkte vi via bästa Lotta och faster hem till Hagen igen. Borta bra, men hemma bäst. Sov som en stock och vaknade tidigare än jag hade trott att jag skulle göra, men var nog utsövd ändå. Den andra favoritsystern och hennes pojkvän skulle komma över för altanhäng och middag vid fyra, så vi hade gott om tid att hämta moddlare och Icas födelsedagstårta.

Bäst som vi sitter och sörplar mojito och pratar om ditt och datt kommer en massa människor ut genom altandörren och överöser mig med kramar, presenter och gratulationer. Samt öppnar champagneflaskor på löpande band och dukar upp en massa godsaker på soffbordet. Den var en överraskning som hette duga! Mannen var såklart involverad, men höll masken.

Så ifrån att ha planerat en middag för fyra råddade vi till en för tolv personer, för det var inte tal om att någon skulle hämta pizza eller behöva gå härifrån. Tur det alltid finns mat i frysen i vårt hem. Ett kilo kycklingben och en flintastek fick snabbtinas och marineras, respektive rubbas. Den coleslaw som stod i ugnen och mognade fick byggas på och fler potatisar kokas halvklara och penslas med grillsås. Syster yster beordrades skära grönsallad och så fram med bröd, smör och ost.

Jag tror inte att någon var hungrig vid hemgång för det fanns någon bit flintastek kvar och en halv skiva ryggbiff, några potatishalvor också tror jag. Prinsesstårtan som skulle räcka till sex personer står halväten i kylen, det var lite synd, eftersom varken mannen eller jag tycker om sån tårta. Planen var att peta ner tårtan i Systers pojkvän, han lär gilla tårta...

Äldste sonen och hans fästmö kom när alla började tänka på refrängen och ringa skjutsar och taxibilar. När klockan var två låg alla i sina sängar, åtminstone i det här huset och halv nio var jag uppe igen, eftersom "barnen" behövde åka hem i skaplig tid. Det är långt till Borlänge, tyvärr. Och ingen av dem såg åt tårtan i kylskåpet heller.

En vecka kvar av min semester och den blir nog lite lugnare än veckan som gick. Inte så att jag klagar, man behöver en skön blandning av allt och det får jag! Hoppas med andra ord att du haft en lika angenäm tillvaro som jag på sistone och att den håller i sig.

Tusen tack för all uppvaktning, alla fantastiska presenter och för alla underbara vänner i mitt liv!
Och ett speciellt tack till mannen i mitt liv, för att du fixade och trixade med supén och sedermera lurade mig så kapitalt! Puss!