Grundlurad.

Det gick ju smärtfritt! Ja, att fylla 50, alltså. Vaknade före väckarklockan gick igång och hämtade kaffe och tidning, samt utfodrade fyrbeningarna. Det blev ingen noggrann läsning, för vi var tvungna att lasta mannens fyra guror, en stärkare och pedalbordet, plus allt annat i bilen och hämta upp en yngling på vägen till Malmön för genrepet med Magnus Lindberg.

Repet gick bra, jag satt och väntade på att få checka in och hörde hela listan. Det var väl inte helt vad jag hade hoppats på då, jag trodde jag skulle få ligga på sängen och lösa korsord, pilla navel och slappa i största allmänhet medan mannen pysslade med sitt. Men det gick bra på detta viset med, jag är inte omöjlig.

På kvällen gick vi till Bryggan och avnjöt en gigantisk skaldjursbricka. Till förrätt alltså. När vi hade tömt den frågade krögaren om vi önskade kött eller fisk till varmrätt. Fisk var ju enda alternativet i det läget och vi valde piggvar. Och inte vilken piggvar som helst, den var ljuvlig!

Dessert blev det också och det var den godaste hallonglassen jag någonsin ätit, serverad med pannacotta och kaksmulor. När vi ätit klart fick vi sällskap av två bandmedlemmar och sedan blev det whisky på rummet med en av dem. Det blev lite sent, men man fyller bara 50 en gång. Fast jag föreslog att jag kan göra det nästa år igen, för en sådan födelsedagssupé vill man ha fler av.

Dagen efter var vi uppe i tid för frukosten på Pensionatet, minsann. I ärlighetens namn la jag mig på sängen efteråt, läste bok och blundade lite medan mannen ägnade sig åt vapenvård. Fyra guror strängades om och sedan var det dags för att packa bilen igen och åka upp till Stallebrottet för soundcheck och att döda tiden tills uppträdena skulle börja.

Då dyker mina älskade päron upp med kaffe och tårta! En av mina favoritsystrar, en av mina favoritsöner och även en av mina favoritfastrar med make kalasade på den godaste tårtan jag ätit, näst efter Tant Gundas mockatårta, och jag fick blomsterkrans och presenter. Så mycket bättre kan det väl inte bli?

Sonen har hört mannen spela förr, men för de andra var det första gången de såg och hörde honom på scen. Och de gillade det. Mycket. Det visste jag väl att de skulle göra, för han är bra. Riktigt bra! Det är kanske lätt att tro att jag överdriver bara för att han är min man och så vidare, men jag är så stolt över honom, för att han är mycket skicklig för att spela så lite som han faktiskt gör.

Det beröm han fick av Dan Hylanders band och andra i publiken bevisar att jag gör rätt i att vara stolt och att skryta över honom. Att Magnus Lindberg slappnade av såpass att han släpper guran och bara sjunger talar också sitt tydliga språk, han litade fullständigt på att mannen skulle leverera. Det enda som var trist med den spelningen var att Magnus inte fick en syl i vädret mellan låtarna.

Den som höll i andra ackeguran och påstår att Magnus är en idol sedan tonåren, borde visa honom respekt och inte snacka med sina kompisar i publiken, som om det var hans gig. Han hade redan haft sitt i första akten och ska jag vara helt ärlig borde han ha gått av scenen efter en lämplig presentation och låtit bandet sköta kompet för Lindberg, det hade varit smakligare så.

Dan Hylander har jag knappt lyssnat på tidigare, men han var ju riktigt bra! Bra band, där med, och vilken duktig tjej på fiolen! Heja Petra!
Nå, när allt var över ville några dra iväg till Bryggan och varva ner, men jag kände att det var dags för sängen, så jag släppte av mannen på vägen. Han kom snart "hem" och la sig han med...

I fredags åkte vi via bästa Lotta och faster hem till Hagen igen. Borta bra, men hemma bäst. Sov som en stock och vaknade tidigare än jag hade trott att jag skulle göra, men var nog utsövd ändå. Den andra favoritsystern och hennes pojkvän skulle komma över för altanhäng och middag vid fyra, så vi hade gott om tid att hämta moddlare och Icas födelsedagstårta.

Bäst som vi sitter och sörplar mojito och pratar om ditt och datt kommer en massa människor ut genom altandörren och överöser mig med kramar, presenter och gratulationer. Samt öppnar champagneflaskor på löpande band och dukar upp en massa godsaker på soffbordet. Den var en överraskning som hette duga! Mannen var såklart involverad, men höll masken.

Så ifrån att ha planerat en middag för fyra råddade vi till en för tolv personer, för det var inte tal om att någon skulle hämta pizza eller behöva gå härifrån. Tur det alltid finns mat i frysen i vårt hem. Ett kilo kycklingben och en flintastek fick snabbtinas och marineras, respektive rubbas. Den coleslaw som stod i ugnen och mognade fick byggas på och fler potatisar kokas halvklara och penslas med grillsås. Syster yster beordrades skära grönsallad och så fram med bröd, smör och ost.

Jag tror inte att någon var hungrig vid hemgång för det fanns någon bit flintastek kvar och en halv skiva ryggbiff, några potatishalvor också tror jag. Prinsesstårtan som skulle räcka till sex personer står halväten i kylen, det var lite synd, eftersom varken mannen eller jag tycker om sån tårta. Planen var att peta ner tårtan i Systers pojkvän, han lär gilla tårta...

Äldste sonen och hans fästmö kom när alla började tänka på refrängen och ringa skjutsar och taxibilar. När klockan var två låg alla i sina sängar, åtminstone i det här huset och halv nio var jag uppe igen, eftersom "barnen" behövde åka hem i skaplig tid. Det är långt till Borlänge, tyvärr. Och ingen av dem såg åt tårtan i kylskåpet heller.

En vecka kvar av min semester och den blir nog lite lugnare än veckan som gick. Inte så att jag klagar, man behöver en skön blandning av allt och det får jag! Hoppas med andra ord att du haft en lika angenäm tillvaro som jag på sistone och att den håller i sig.

Tusen tack för all uppvaktning, alla fantastiska presenter och för alla underbara vänner i mitt liv!
Och ett speciellt tack till mannen i mitt liv, för att du fixade och trixade med supén och sedermera lurade mig så kapitalt! Puss!

Slingrar mig.

Fick kaffe på sängen även idag. Det känns fint att bli ompysslad av mannen på det viset också. Han fixar och trixar med boende och födelsedagsmiddag i samband med spelningen i Stallebrottet senare i sommar. Jag är glad och tacksam över att han tänker på mig, när giget egentligen är det primära. Det är ju en ära att få spela med Magnus Lindberg och självklart vill han att det blir succé.

I morgon är det rep med huvudpersonen och det vet jag bestämt att mannen ser fram emot. Det är ju en sak att repa in låtarna med bandet, en helt annan med artisten och låtskrivaren själv. Jag hoppas och tror att det blir ett bra rep och att alla är nöjda efteråt. Snart är det ju semester för en del och det kanske inte blir så många tillfällen att träffas innan giget på Malmön.

Själv ska jag pyssla med bokföring, tvätt och lite städning i morgon. Låter inte särskilt kul och det är det inte, men det måste göras. Roligare är det att ladda slökokar'n så vi kan avnjuta en Biff Stroganoff när mannen är färdig för dagen. Kanske sätter jag en bröddeg också. Vi får se hur det blir och hur det känns. Det gäller att vila ordentligt innan måndagsjobbet...

Idag har vi varit på Plantagen och hämtat blommor till fönsterlådorna och krukorna på framsidan huset. Det var änna risigt, det som fanns i dem. Mannen tar hand om den detaljen, för han har familjens gröna fingrar. Lite planteringsjord, fröer och andra plantor lade vi också rabarber på. Vi har nämligen en pallkrage som ska invigas också.

När vi är överens om var den ska placeras, alltså. Då ska det ner jordgubbsplantor, sallad, rädisor, purjo och lite annat som vi samlat ihop under veckan. Det ska bli spännande att se huruvida vi får grönkål, broccoli och pak choi att växa till sig. Lugn, det kommer inte bli för trångt, det är bara en av varje, i princip. Myntan ska få en egen kruka för den lär sprida sig ohämmat.

Ormarna är som du ser på plats för att skydda jordgubbarna från skatorna och förhoppningsvis verka avskräckande på rådjuren också.

Inte så att jag missunnar någon levande varelse mat, men efterrätten är min och mannens. Tvåbenta gäster som inte flaxar får lov att smaka förstås, men där går gränsen för min generositet. Det ser faktiskt ut som om ormarna har haft effekt redan. Mindre fågelbajs på altanen och möblerna, så det var nog en bra investering.

Vi åt fisk igår, det var gott! Torskrygg med lite god sås och vit sparris är aldrig fel.

 Idag blir det förkokta tjocka revbensspjäll på grillen, med rutig potatis och förmodligen någon gucka till. Vilket får mig att tänka att det är bra om jag avslutar detta inlägg och går ut i köket och fixar lite jag med. Jag menar att det känns ju lite orättvist att mannen jobbar och jag sitter här och latar mig...

Ha en fin lördag och lev väl!

PS.

Jag vet inte var attack-katten som skylten varnar för håller hus, därför förlitar vi oss på leksaksormar.

Grädde på moset.

Det märks att det är vår i luften. Jag är bustrött och hängig, men tacksam för att näsan inte gått i strejk än. Tyvärr är det inte över på länge än och björken är ju värst av allt. Jag är självklart preparerad och förberedd för alla eventualiteter. Det tog mig ett antal år att komma ihåg att jag är allergisk och blir inte lika förvånad längre. Jag sa väl att man blir trög i huvudet av pollen?

I morse vaknade jag alldeles för tidigt igen, men det var inte Mayzans fel. Det var blåsans och nöden har ju som bekant ingen lag, det var bara att knata iväg och sen var det lögn att somna om. Det var en ovanligt lugn dag på jobbet, men den började å andra sidan tidigt. Tur att den slutade tidigt också. Åkte hem och placerade mig på kökssoffan och bläddrade i korsordstidningarna i lugn och ro.

Maten var den snabblagade sorten idag. Vitvinssåsen fick ju puttra till sig en stund förstås med resten av sparrisarna vi fyndade härom dagen. Färsk pasta kokar klart på ett kick och jag hann precis rulla laxrosor och rädda ruccolan från kylskåpsdöden. Den är så känslig...

Mannen repar med Magnus Lindberg-bandet, så det blev en ovanligt tidig middag hos Elissons. Diskade upp efteråt och nu sitter jag här på rumpan igen och skriver, när jag borde öva på basen. Men jag känner mig själv, jag är okoncentrerad och då är det ingen idé. På onsdag får jag en ny chans för då har jag haft två lediga dagar och tankat barnbarn-energi.

Lille Wille fyller nämligen fyra år och det måste vi ju fira. Jag ska slå in paketen sen, om jag orkar. Har hela dagen i morgon på mig också. Det är ju nästan inte klokt så mycket ledighet jag har! Först tre dagar, jobbar en, sedan två lediga till. Jag förväntas delta på ett möte på torsdag, annars börjar den "olediga" perioden på fredag, ledig måndag, jobbar tisdag-torsdag och så börjar det om igen.

Jag har ju också turen att ha en man som bestämmer sina arbetstider själv och kan jobba varsomhelst. Därför kan Boffa följa med hem till våra barnbarn vilken dag som helst och det tycker jag är alldeles lysande. De busar så bra tillsammans och det är härligt! Själv är jag mer den bokläsande mormorstypen, vilket påminner mig om att vi måste skaffa barnböcker till "sommarstugan".

Nu fick jag en svår barnbarnslängtan, skönt att jag slipper vänta länge tills jag får klämma och pussa på dem!

Det är dags att avsluta detta inlägg med att önska dig en god kväll och natt, samt en underbar tisdag!

 

Gräsänka igen. #bloggswe

Jag fick kaffe och GP serverat på sängen idag. Var visst väldigt trött, för jag sov hårt tills dess och då var klockan strax efter nio. Jag var inte helt pigg igår, ont i knän, höfter och axeln. Frös som en tok hela dagen och skrämde halvt ihjäl mannen, när jag skickade ett meddelande om mina bortdomnade fingrar. Det satt i i flera timmar, efter jag ätit varm lunch och druckit hett te, konstigt nog.

Till slut gav det med sig, även om jag inte fick tillbaka värmen i fingrarna förrän jag fått spaghetti med köttfärssås och lite rött vin. Satt sen under en filt och tittade på film och drack lite mer vin. När jag la mig var jag varm och go' och sov som sagt som en stock. Kollade faktiskt febern, men 36,4 är undertemp snarare, vilket känns likadant som feber.

Mår bra idag, men har efter moget övervägande bestämt mig för att inte larva iväg ut i skogen. Jagar nog kantareller på torsdag efter jobbet istället. Jag blir nämligen gräsänka i dagarna två, då mannen ska gigga på (Bohus) Malmön både onsdag och torsdag. Först med Magnus Lindberg och andra glada musiker på pensionatet, samt på Bryggan med Elin Blomquist på torsdagen.

Hade ju förstås velat följa med, men jobbar så tokiga tider att det blir alldeles för påfrestande att hänga på. Missar tyvärr även spelningarna 24:e och 31:e, men har du ledigt och lust att höra Anders (aka mannen), Stefan, John och Martin på Bryggan, ta chansen. Det blir nog riktigt svängigt!
Kom just på att om man kastar om initialerna på dem blir det JAMS. Bra bandnamn, va? Kom ihåg var du läste det först! MAJS funkar ju nästan lika bra, men jag vill ha royalty för uppslaget...

Jag kommer idag att åka till ÅV och affären för att hämta mat, sen ska jag sitta i solen och njuta av ledigheten och ladda för att vakna kvart i sex i morgon och hålla tummarna för att larmet inte går igen. Att sitta utanför tills de stängt av det på distans är rätt påfrestande, inte bara för mig, utan för alla som jobbar vägg i vägg på vårdcentralen också.

Dessutom blir jag närmare en halvtimme försenad, vilket gör att jag inte hinner så mycket som jag borde innan öppningen. Men om jag ska vara uppriktig, är det inte mitt problem. Jag gör det jag ombeds göra och om förutsättningarna inte finns, så får det ta den tid det tar att bli klar med den här inventeringen. Jag har obokade dagar i augusti, för att inte tala om september.

Nedslående besked från ännu ett apotek jag sökt en tjänst på igår, alltså. Jag önskar så att få ett positivt besked snart. Det börjar bli väl många tappade sugar igen. Nå, jag får söka det som finns och det som erbjuds för närvarande är i Trollhättan. Cura har några tjänster ute också. Kronans söker bara apotekschefer, vilket man kan fundera över en hel del, men "been there, done that"...

Nej, det är dags att hämta mat, vi behöver ju det idag med. Grillning av fisk eller kött känns som ett lämpligt projekt idag.

Ha en fin dag och var rädd om dig!