Nattsudd.

Mannen och jag har fått en dålig vana. Vi sitter uppe alldeles för länge om kvällarna. Antingen pratar vi eller så ser vi gamla filmer, vilket är ganska nyttigt, roande och harmlöst. Vi är allt annat än pigga på morgonen, men sover inte överdrivet länge i alla fall. Det lär ha med åldern att göra, att vakna tidigt trots nattsudd.

Bokföring avklarad för denna gång. Nytt räkenskapsår är påbörjat och i det gamla är det bara momsredovisningen kvar. Där körde det ihop sig och jag vet inte varför. Men alla siffror är i ordning i alla fall, så det ska antagligen bara skickas in och granskas, antar jag. Det vore bara lättare att få in alltihop i själva bokföringsprogrammet...

Igår laddade jag slökokar'n med prima högrev och rotsaker, lök, vitlök, champinjoner, vin, glögg och en liten slurk grädde på slutet.

Den grytan blev jättegod och resterna finns till en dag då vi inte orkar eller hinner göra något annat.

Idag blir det helstekt kyckling fylld med baconspill och champinjoner som jag stekt upp med chili, thaibasilika, koriander och rivet limeskal. Till det ska jag göra en bulgurröra med lök, resten av champinjonerna, morot och majs. Det kan hända det blir en kall yoghurtsås med paprika och chili också. Chilin har varit lite klen på sistone, så det blir inte så starkt som det kanske låter.

Kycklingen är proppfull med fyllningen och åker snart in i ugnen. Mannen ska få avsluta sin arbetsdag först bara. Undrar om jag lurar någon alls? Hans kunder ringer inte sällan runt sex om kvällarna. Och mail med förfrågningar kommer ungefär när som helst på dygnet. Det är ju inte kontorstider som gäller för egen företagare. Varken mannen eller kunderna alltså.

Nu börjar han dessutom få europeiska kunder och förväntas bygga upp en kundkrets i Tyskland. Motkravet för det är att MAG bereder vägen genom att annonsera och presentera mannen för potentiella kunder på ett vettigt sätt. Uppsökande verksamhet är vanskligt, framför allt som avstånden är betydande och folk i regel är rätt skeptiska till telefonförsäljare.

Det kan bli hur bra som helst när det blir snurr på alltihop, men som vanligt får man beväpna sig med tålamod, eftersom marknaden är trög och traditionsbunden. Folk är ovilliga att ändra beteende, så är det bara. De gnäller på sina gamla leverantörer, för att de inte har artiklarna på lager och det tar 3-4 veckor eller mer att få hem dem.

Ringer de mannen tar det 1½ vecka som mest och dessutom letar han reda på sådant som andra inte hittar. Det finns inte många som han vare sig i Sverige eller i Europa längre. En gubbe som monterat ner alla möjliga bilar i atomer och satt ihop dem igen. Inte som på Mekonomen och liknande, där det jobbar ungdomar som knappt bryr sig om att ta körkort, än mindre mekat bil.

Jag hoppas och tror att kunderna inser att de har med ett proffs att göra och att hans expertkunskaper får komma till sin rätt. Det är frustrerande, långtråkigt och ensamt att jobba hemifrån när kunderna sviker genom att rådfråga och sedan beställer från annat håll. Vissa har visst ingen skam i kroppen.

På apoteket upplever vi samma sak ibland. Folk kommer och ber om råd, hjälp och gratisprover och sedan går de hem och beställer på nätet. I värsta fall är det inte ens från apoteket.se utan från en konkurrent och har således helt fräckt sugit åt sig vår kompetens, expertis och inte minst tid, utan att vi får något i gengäld. Det känns inte okej.

Jag får ofta frågor privat och jag vill gärna hjälpa mina medmänniskor och vänner. De är noga med att säga att de alltid handlar på det riktiga apoteket och det gläder mig mycket. Såklart hjälper jag den som har oturen att bo för långt ifrån originalet ändå. Man får inte vara knusslig, eller hur?

Nu ska jag duscha och fixa till min frisyr, den är inte som jag vill ha den. Det är den aldrig när jag är nyklippt. Det är inget fel på klippningen, det är stylingen som jag och frisören sällan har samma åsikt om. Men så länge det finns vatten, schampo och mousse hemma, så fixar jag det bättre själv. Man har ju varit i den branschen också...

Ha en fin lille-lördag och var rädd om dig själv och var omtänksam i dina handlingar!

Tjejmiddag.

Så snopen jag blev igår! Ingen ledig måndag, det var länge sen sist, minsann. Men en kollega var sjuk och det kommer alltid så mycket varor på måndagar. För tillfället kommer det mycket mer varor än det ska, vilket är otroligt irriterande, eftersom vi har så ynkligt lite plats. Något har hänt centralt, så beställningarna har varit fem gånger försäljningen.

Hur det kan bli så vet bara IT-nissarna på HK, däremot vet ingen hur det kommer sig att alla lokala min/max försvunnit, liksom hållbarhetsdatum på i princip alla artiklar. Vi lägger alltid in lokala min/max istället för de som föreslås centralt utifrån försäljningssiffrorna. Till ytan är vi nämligen ett litet apotek, men försäljningen är i klass med de bäst säljande stora apoteken.

Den ekvationen går inte ihop, vilket är lätt att begripa. Och eftersom det inte finns plats "bakom" för några varor alls egentligen, är lådorna under hyllorna smockfulla och går knappt att varken öppna eller stänga. Det är inte heller bra, ty det finns vissa varor vilka inte är med i planogrammet som då får en lagerplats i lådan och bör vara lätt åtkomliga. Kaos med andra ord.

För dig som undrar hur det gick med schemaläggningen och timmarna under fyraveckorsperioden kan jag meddela att Apoteket nekar att lämna ut schema för längre tid än fyra veckor för Unionens medlemmar, eftersom de inte vill gå med på att hålla "timbanken" på +/- 0 under samma period. Låter inte det som särbehandling/diskriminering på grund av facklig tillhörighet?

Det är mig veterligen inte lagligt. Jag förstår mycket väl att Unionen vill få bukt arbetsgivare som utnyttjar mertidsarbete som en besparingsåtgärd. Istället för att betala ut mertiden i pengar, så har timmarna lagts på hög för att utnyttjas inför storhelger och så vidare, vilket givetvis gjort att schemat kan bli väldigt oregelbundet och timmarna många, trots att veckoarbetstiden är avtalad till 30.

Jag påstår inte att det är så överallt, men det förekommer. Jag är inte heller överens med förbundet att det ska vara +/- 0 timmar, det kan gott vara +/- 8 timmar över en åttaveckorsperiod, som för medlemmarna i Sveriges Farmaceuter. Eftersom det för de flesta är en helt normal arbetsdag, tänker jag. Någon sorts kompromiss får det bli, för jag skulle uppskatta ett schema på minst 8 veckor.

Mitt nya schema har fått ändringar, visserligen inte några större, dock något irriterande och jag kan inte svära på att nästa månads (novembers) kommer att se likadant ut. Jag kan alltså inte räkna ut om jag kommer att börja 10 eller 11.30 en viss dag om 6 veckor. Behöver jag boka tid hos tandläkare, vilket brukar behöva göras i mycket god tid, måste jag alltså ringa chefen först...

Orimligt, onödigt och som sagt mycket irriterande för alla inblandade. Hoppas att parterna kommer fram till något vettigt utan att facket låter sig ledas i koppel och att Apoteket stävjar missbruket av mertidsarbete för att toppa bemanningen vid behov utan att spräcka budgeten. Bäst jag säger det igen, jag påstår inte att det är så på alla apotek, eller mitt, men det förekommer mer eller mindre.

Nu lite roligare saker, det kan sannerligen behövas. I fredags hämtade vi bästa A på Centralen och inledde vår prat- och myshelg med fiskmiddag. Rödtunga med musslor, pressad potatis och lite grönt på tallrikarna, vitt vin i glasen.

Vi pratade tills vi insåg att det nog var dags att sova lite också. Tjejmiddagen skulle gå av stapeln vid fyratiden, så att vi hann umgås ordentligt. Vi började med ostbollar och prosecco, det kom inte med på bild, men receptet på bollarna får du här. De få som inte gick åt under eftermiddagen/kvällen åt mannen upp när han kom hem.

Jag hade till slut bestämt mig för ett orientaliskt tema på själva trerätters middagen och att alla skulle hjälpas åt med tillverkningen av densamma. Sagt och gjort. A skalade och delade nektarinerna till efterrätten och C kokade kryddlagen till den och rev ingefära till allt annat. K gjorde raita, dukade och lite annat. G pressade vitlökar till allt möjligt och hackade chili, samt blandade dressingen till räkcocktailen på bilden här ovan.

Själv pekade jag med hela handen för att få ordning på alla tanterna damerna, samt strimlade grönsaker och höll på att glömma göra chapati, ett mycket enkelt tunt bröd som steks i stekpanna. Varmrätten som var en variant av Chicken Garam Masala serverades således med raita, mango chutney, ris, chapati.

Två kilo kycklingben åt vi upp, sånär som på fem stycken. Det var bra jobbat, tycker jag. Efterrätten var det ingen av damerna som kom ihåg att fotografera, men den gick också hem. Nektarinerna serverades med mascarpone, en mycket gräddig och len ost som används till tiramisu, till exempel.
Till dessa maträtter passade detta rieslingvin mycket bra och rekommenderas varmt till kryddstarka orientaliska rätter.

Det blev en lyckad kväll för alla inblandade tror jag och gav mersmak, så att säga. En skön blandning kvinnor, samtalsämnen från allvar till trams, högt och lågt, precis som sig bör.

Idag ska det bokföras. Om jag kan lösa problemet med dateringarna. Mannen skulle fakturera sin samarbetspartner, men fick besked om att det inte fanns ett bokföringsår med det datumet. Suck, varför inte då? Vi har ju inte stängt föregående bokföringsår än ju. Nå, medan slökokar'n puttrar precis under kokpunkten, får jag hoppas att jag också håller mig under den...

Ha en fortsatt fin tisdag och var rädd om dig! Du har väl letat fram reflexerna, det mörknar snabbt och i mörkret är alla kattor grå.

Irritationsmoment.

Det är lördag och det har gått några dagar sen sista inlägget. I torsdags kände jag mig uttömd efter onsdagens känslomässiga utlägg om vissa Hovåsbors invändningar mot ett hospice där. Om någon tror att jag drar alla Hovåsbor över en kam vill jag bestämt dementera detta. Jag blev upprörd över några Hovåsbors argument och vädrade detta.

Igår var jag för trött för att ens tänka och formulera några rediga tankar överhuvudtaget.Vissa dagar på jobbet har den effekten på en. Krävande kunder, många kunder och knappt någon tid för återhämtning. Det är emellertid skönt att ha stabila kollegor, som står pall för att lösa arbetssituationen och problem som alltid uppstår eftersom vi jobbar med och för människor.

Under en längre tid har vi haft en tf chef och det har fungerat utmärkt. Alla vet vad de ska göra, när det ska göras och varför. Alla har känt sig trygga och lugna i sin roll och kunderna uppskattar våra insatser och många är trogna stamkunder, men blir i vissa frågor ledsna och upprörda över förändringar som nu sker. Jag som är nyast i gänget får avvakta och se vad som händer för att bilda mig en egen uppfattning om hur det kommer att bli fortsättningsvis.

Om det är något jag lärt mig under mina 15 år i apoteksbranschen är det att kunderna uppskattar att se välbekanta ansikten och att de gärna överlämnar sin plats i kön för att få "sin" receptarie om de får välja. Det handlar om förtroende från kundens sida, kanske det är någon som har gett lite extra tid någon gång för att förklara hur, var, när och varför en medicin gör bäst nytta...

Det är mycket som förväntas av oss som jobbar på apotek. Vi ska tydligen vara doktorns förlängda arm. Det få inser är att vi inte får ställa diagnos, men däremot är läkemedelsspecialisterna. När det tar "onödigt" lång tid att få fram en medicin till en kund kan det bero på att doktorn inte tagit hänsyn till ålder, vikt, dos eller indikation, utan slentrianmässigt klickar i ett läkemedel.

Då ska farmaceuten ifrågasätta receptet om inte doktorn skrivit "SIC" eller "OBS", vilket betyder att det finns en eftertanke och en mening med just denna förskrivning. Det tar tid att leta rätt på doktorn, vilket inte bör ske framför kunden i många fall. Sedan kanske rätt dos och mängd antibiotika, vilket oftast är orsaken till att mina kollegor får ringa upp läkaren. ska blandas till och det tar också tid.

Det är inte roligt att sitta med ett barn som har ont, är ledsen och vill sova, det förstår ju alla och envar, Ingen vill heller stå i kön på sin lunchrast, eller på väg hem från jobbet när maten ska lagas, barnen badas, luskammas och förhöras på dagen läxa. Där och då uppstår ibland onödiga irritationsmoment, för att läkaren var stressad och skrev fel.

Ska då farmaceuten "få fan" för att hon eller han gör sitt jobb och ifrågasätter ordinationen? Nej, givetvis inte. Men vem får bära hundhuvudet om doseringen blir fel och effekten av medicinen uteblir eller ännu värre, det blir biverkningar och i värsta fall fel medicinering med allvarliga följder? Det är givetvis farmaceuten som får varningar och om det är riktigt illa, blir fråntagen sin legitimation.

Så snälla, tänk på vem som diagnostiserar bäst, vem som kan mediciner bäst och vem som vill ditt bästa nästa gång du står och stånkar i apotekskön! Själv jobbar jag inte med receptbelagda läkemedel, men jag har ganska gedigen utbildning vad gäller dem också. Och att icke receptbelagda mediciner är ofarliga är en myt. Därför frågar egenvårdsspecialisterna "dumma" frågor ibland...

Men det är av omsorg om dig, för att vi ska få en helhetsbild av dig, och eventuella andra mediciner som kan "krocka" med till synes enkla och ofarliga egenvårdspreparat. Jag tror jag talar för alla som jobbar på apotek när jag påstår att känslan då en kund kommer tillbaka bara för att säga att du "hjälpte mig", "räddade mitt sexliv", "brydde dig" eller "tog dig tid att förklara", är helt obetalbar.

Det tog lång tid för mig att komma fram till pudelns kärna med kvällen inlägg, men med detta vill jag ha sagt att vi är underbetalda med tanke på vilket ansvar och betydelse vi har för folkhälsan. Ibland går kunden helt enkelt hem utan att ha spenderat en enda krona, men har fått lätta sitt hjärta och kommit fram till att det finns hjälp hemma, på grund av att någon lyssnat och förstått...
Vem tror du att de kommer tillbaka till i andra frågor nästa gång?

Eftersom Matlust är namnet på min blogg kan jag inte hoppa över det momentet, även om timmen är sen och jag ska gå och lägga mig. Idag lagade mannen en utmärkt risotto, men eftersom sådana ser ganska oaptitliga på bild får du först en bild av gårdagens middag som ser mycket bättre ut.

Rostas med potatisgratäng är inte tokigt alls. Resterna av gratängen åt jag till lunch med resterna av torsdagens grillade kyckling.

Ogrillad kyckling, men den blev grillad och suverän!

Jag älskar rester som blir till lunchlådor! I morgon äter jag risotto till lunch på jobbet och är lovad en slökokt Boeuf Bourguignon när jag kommer hem. Jag har världens bäste man!

På måndag är jag ledig och då lagar antagligen jag maten, så mannen får ladda för tisdag-torsdag-passet. Efter det är jag tydligen ledig en hel vecka. Inte ska jag koka äpplemos som en av mina kollegor gör när hon är ledig, men kanske en chutney. Eventuellt göra  Mormor Ingrids äpplekaka också. Tvätta kläder förstås, blogga och förhoppningsvis hälsa på barnbarn.

Ha en fortsatt god helg och var rädd om dig!

 

Tänk själv.

Mannen kom med kaffe och tidning idag. Jag var helt slut och hade inte alls lust att vakna. Snoozade flera gånger och stängde av när jag tyckte det blev tröttsamt att snooza... Märkte ju att mannen var uppe, så det var ingen risk att "försova" sig. Sudokut gick åt skogen, då var det dags att stå upp och fixa en macka och dra på arbetskläderna.

Vi har en elev på apoteket nu och fram till slutet av mars. Det är roligt tycker jag. Ibland ska hon vara med mig i egenvården, men framför allt är det förstås i recepthanteringen hon ska praktisera. Jag minns min egen praktik med glädje och tacksamhet. Monica hette min handledare och hon var apotekschef i Munkedal. Jag hade så roligt där och fick vid ett tillfälle läxa upp en veterinär.

Han visste ju inte att jag var praktikant, när jag på Monicas uppmaning sökte honom på kliniken. Men det var jag som såg vilka fel han gjort när han skrev receptet på narkotikaklassat läkemedel till en hund. Faxrecept får bara förskrivas med en viss mängd och det ska vara en speciell blankett till narkotiska preparat. Sen var det några mindre fel till, men dock fel.

När jag tog emot receptet ville jag göra i ordning det med en gång, för hundägaren hade redan varit inne tidigare och var orolig för sin hund, som verkade ha ordentligt ont. Jag hade alltså redan varit i kontakt med kliniken för att efterlysa receptet som var utlovat när de kom hem från Göteborg. När det äntligen kom var det för många och allvarliga brister i det så jag visade det för mina kollegor.

Visst, jag hade precis klarat den tentan och hade alla reglerna i klart minne, det var faktiskt en och annan som inte "fann fem fel". När veterinären äntligen fanns på tråden var han mycket irriterad och stressad och tyckte jag var jobbig som ifrågasatte hans profession. Då svarade jag honom myndigt att det var min profession att upptäcka fel och brister i receptet, på det att ingen av oss må klandras.

Han ändrade ton och frågade, förvisso fortfarande lite irriterat, vad han gjort så galet att jag var tvungen att störa honom. När jag hade förklarat dessa fel och allt var utrett och klart tackade han för att jag ringde och gav honom en påminnelse om vilka regler som egentligen gäller. Hela samtalet slutade i bästa tänkbara sämja och jag fick spontana applåder av mina kollegor.

Själv var jag som en våt trasa efteråt, men det var en nyttig erfarenhet för även om jag helst alltid undviker konflikter, så var det min strid att ta och jag visste att jag hade rätt, därför stod jag på mig.
Jag önskar att jag gjort så oftare, men i vissa situationer har det tyvärr känts enklare att vika ner mig. Det är inget jag rekommenderar, man sviker sig själv om man ger efter när man vet att man har rätt.

Som jag sa till en kollega idag; det är lätt att låta jobbet, kollegor och alla andra gå före dig själv, men det dig själv du måste leva med i hela ditt liv. Det gagnar ingen i det långa loppet att du mörkar vad du egentligen tycker, tänker och känner. Ingen blir glad för att du deppar ihop, kraschar i väggen och inte kommer till jobbet...

Jag har inte gått in i väggen själv, men det var nära en gång. Flera av mina nära och kära har varit där eller "bara" knycklat till näsan lite. I apoteksvärlden är det inte alls ovanligt, vare sig bland fotfolk eller chefer. Det är främst därför jag inte eftersträvar en legitimation längre. Som egenvårdsrådgivare och tekniker är man lite mer fri, även om det kan vara nog så stressigt.

Så tänk gärna på det när du besöker ett apotek nära dig nästa gång. Det är inte "bara" att lämna ut det som doktorn skrivit på receptet. Det är faktiskt vi som jobbar på apotek som är läkemedelsexperterna. Läkarna ska ställa diagnoser. Receptet ska granskas, bedömas och vid minsta osäkerhet om dosering ska läkaren kontaktas, om det inte står sic eller obs, för då vet vi att doktorn tänkt minst två gånger...

Mannen har serverat ytterligare en underbar middag och jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och skämmer bort mig när jag jobbar sent.

Vi har beslutat att stanna hemma denna helgen för att bokföra och städa huset. Nästa helg är jag långledig och vi kan åka norröver vilka dagar vi vill. Då har mannen också födelsedag, och jag ska hitta på något extra gott att bjuda på. Mysa och njuta av stjärnhimlen är det bästa som finns och det gör man bäst i Bovall.

Nu är jag slut i rutan och ska strax ta med nya korsordstidningen upp i sängen och titta i den. Att lösa något är inte troligt, fast ibland kan en trött hjärna överraska en ofantligt. Är man trött tänker man oftare "utanför boxen" och associationerna kan bli helt annorlunda än annars. Det sägs att drömmar kan lösa många knutar, om man minns vad man drömmer, förstås...

God natt och dröm vackert, var rädd om dig och din omgivning!