Vantro.

Tillbaka på jobbet idag. Jag har nästan en löjligt lyxig arbetsvecka för på torsdag, lagom till ärtsoppan och punschen, är den slut. På fredag får det bli hemmaarbete i och för sig, för bästa vännen L kommer och myser med oss på lördag. Vi behöver tömma gästrummet på julkartongerna och lite annat, så det blir beboeligt igen. Typiskt "gör-det-en-annan-dag".

Borde ha gäster oftare, så det inte hinner bli några surdegar  överhuvudtaget... Ty med handen på hjärtat måste jag erkänna att både mannen och jag är lite av "hög-byggare", tyvärr. Fast vi vet precis vad som finns i vilken hög. Om jag inte råkar fösa ihop två av mannens högar. Då kan jag få onda ögat och blir misstänkt för att ha försnillat något viktigt.

Organiserat kaos råder med andra ord. Lite lätt kaos är det i min hjärna också nu. Det är mycket som händer i och kring jobbet och egentligen är det inget jag kan göra något åt, det ligger i andras händer. Jag sköter mitt och hjälper andra så gott jag kan, Tydligen har jag gjort bra ifrån mig på olika håll och kanter, om jag förstod min chef rätt under vårt lilla samtal idag.

Det kan vara förändringar på gång, för min egen del. Men här ropas inte hej förrän man hoppat över bäckenet, återkommer i ämnet. Forna arbetskamrater och kollegor har råkat ut för händelser ingen skulle behöva vara med om, vilket påverkar väldigt många i förlängningen av själva händelsen. Ja, ytterligare ett apotek har blivit rånat och man blir mer och mer på sin vakt.

Jag fick veta detta när jag kom till jobbet i morse, men min dag började i misstänksamhetens tecken redan på garageuppfarten. En van (bilen alltså) kom körande och stannade där vägen tar slut. Ut kom två unga män och tittade sig omkring lite grann. Det kunde ha varit två geocachare, men tidpunkten kändes fel. Klädseln stämde inte heller, varken för skattjakt eller jobb.

Dessutom var registreringsplåten utländsk. Jo, jag vet vad du tänker. Samma som jag, antagligen. Området vi bor i har haft ett antal inbrott, eller försök till sådana. Jag plockade upp mobilen och ringde mannen, för att hålla koll. Grannen mitt emot var inte hemma resonerade jag då hans bil var borta och tja, vi har bara varandra eftersom de andra grannarna inte kan se mer än framsidan.

Nu var det tack och lov fråga om jobb, så min misstänksamhet var obefogad och jag skämdes faktiskt redan när jag ringde mannen. Han hade också noterat vanen från köksfönstret, men det visste jag inte då. Det visade sig att de skulle utföra något jobb för grannen. Jag har inga synpunkter på hur svart eller vitt det är och det hoppas jag du inte heller har...

Jag har inga invändningar på det viset, staten tar ut sådana hutlösa skatter och avgifter av vanligt folk, så om man väljer att hyra in svart arbetskraft kan jag mycket väl förstå deras val. Men om samma folk står inför att bli bestulna av icke-statliga skurkar så måste jag faktiskt protestera och till och med lägga fingrarna emellan om det behövs.

Vi trimmar rutinerna för hur man ska bete sig på jobbet, för att vara mentalt förberedda på rån och hot, men hur gör man hemma? Vilka rutiner tar vi till om vi blir utsatta för samma sak på hemmaplan? Vilka preventioner tar man till? Man installerar larm, ordnar grannsamverkan, sover med basebollträt under huvudkudden, ser till att försäkringen täcker krishjälp...

Jag märker själv att de senaste inläggen blivit väldigt allvarstyngda och nästan lite deprimerande. Det skyller jag på de livsbejakande krafterna i min kropp. Ja, jag pratar om PMS. Ibland undrar jag om klimakteriet inte är att föredra, fast troligen inte, om jag ska tro mina väninnor som redan hunnit dit. Men jag är positiv och väljer att tro att jag har min mormors egenskaper, liksom de yttre formerna...

Hon har alltid sagt "att formerna ska man tänka på, så jag tar en bit till". Vad sa hon när hon föll och bröt armen alldeles nyss? "Tur man hade nåt att landa på, annars hade det kunnat gå riktigt illa". Det är nog bra att ha en liten fettdepå om man skulle gå och bli allvarligt sjuk, så det finns energireserver när kroppen ska läka ihop. Jag klarar mig nog ett tag om olyckan är framme...

Ha en skön natt och dröm vackert! Var rädd om dig och din omgivning!

Obra.

Näe, det är redan läggdags. Vi hade visst mycket att prata om när jag kom hem... Både tråkigt och roligt, samt lite mitt emellan. Mannen är inte riktigt piggelin, det är obra. Trots det fick jag en god middag när jag kom hem, en halvtimme senare än beräknat. Chefen hade inga nycklar, så vi stängde apoteket tillsammans. Sen hämtade jag spolarvätska, det går åt nu när saltandet är igång.

En kollega har fått vinterkräksjukan, också obra. Hoppas hon är frisk på onsdag när vi ska på julbord. Hon blev smittad av sin son under helgen, så risken att någon av oss är smittad är mycket liten, det är bra. Jag har aldrig råkat ut för den sjukan, det är jag tacksam för.

Fick besked via en före detta kollega och god vän att det apotek hon jobbar på blev rånat i lördags kväll, extremt obra! Märkligt nog har inte vårt apotek fått något meddelande om detta, trots att det är samma kedja. Inte samma region förvisso, men geografiskt närbeläget och enligt Expressen är ingen misstänkt ännu anhållen...

Hoppas de fick bra bilder på kräken som gjorde detta! Jag blir så arg och ledsen å mina vänners vägnar igen. När jag jobbade för en annan apotekskedja blev vårt nyöppnade apotek också utsatt för rån. Jag var inte närvarande då, men önskade nästan att jag varit det, för hellre jag än mina unga kollegor, liksom.

Man vet aldrig hur man reagerar i en sådan situation, och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva få reda på hur jag reagerar. Jag hoppas verkligen att de som var med om detta får all tänkbar hjälp att komma över händelsen och att äcklen som utsatte dem för denna kränkning åker fast, döms och drabbas av den karma de förtjänar. Evig skärseld.

God natt och dröm vackert, det behövs mer sånt!