Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 

Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!

Välkomna primörerna.

Jag har gjort precis det jag föresatte mig igår. Det vill säga latat mig. Vaknade av att mannen jobbade, alltså pratade i telefon med någon kund. Brydde mig väldigt lite om det, men efter en stund insåg jag att det inte skulle gå att somna om. Fick kaffe och tidning på sängen och där låg jag kvar ganska länge, men till slut blir till och med det obekvämt och tråkigt.

Har tvättat arbetskläder, tumlat och vikt somt och hängt annat på tork. Väldigt tråkig syssla, så jag funderade på mat istället och kom fram till att jag måste åka till affären. Det är också en jättetrist syssla, så jag begravde mig i boken och stannande där tills den var slut. Satt ute i solen tidvis, när den visade sig och blåsten lugnat sig.

Sedan fanns det ingen ursäkt längre, om det skulle bli den mat vi bestämt idag. Åkte till närmaste affär och plockade till mig nästan allt på listan och vände snabbt hem igen innan horderna hann invadera butiken. Skrubbade potatis för att göra en fransk potatissallad och satt ute och pratade med mannen medan de kokade. Glömde nästan av att de stod på spisen, men det gick fint.

Vi har grillat igen, åttonde dagen i rad faktiskt, lammkarré blev det idag. Vi har sparat på lite lammkött från Hålan, just för att kunna grilla det på kolgrill och och njuta av den extra kryddan.

Årets första färskpotatis är härmed avsmakad och som potatis betraktad var den medioker, vilket jag brukar konstatera så här års. Jag missade faktiskt att kolla varifrån den kom, men knölarna var ovanligt stora för årstiden, åtminstone för att vara svenska. Det finns fler knölar att klaga på än just potatisar. Företag som inte uppfyller sina löften, till exempel.

När ett företag får sälja sina tjänster till oss för att vi anser att de har bättre TV-utbud och åtar sig att säga upp befintligt abonnemang så förväntar man sig att de faktiskt gör det. Ack, vad vi bedrog oss! Det kom en faktura från det gamla bolaget, fyra månader efter att bytet ägde rum och uppsägningstiden startade, därför har mannen diskuterat och argumenterat ovanligt mycket idag.

Installatörens chef ska kontakta mannen och förhoppningsvis komma med en bra ursäkt och ett kompensationsförslag. Att jämka, anpassa sig och interagera är A och O i vilket förhållande som helst, oavsett om det handlar om affärer, arbete eller privatliv. Information om vad som gäller är en första förutsättning man börjar med. Sedan kan man diskutera vidare och kompromissa.

När ens beslut inte beaktas och inte ens diskuteras innan de ändras tycker jag att något är galet. Att stå med lång näsa och behöva ljuga känns inte kul. Lika lite som när man frivilligt överlämnar ansvaret till någon annan att (upp)lösa ett avtal och så inte sker. Då blir man trött, ledsen och uppgiven och undrar om man verkligen har handlat rätt, eller om man borde stannat vid sin läst...

Språklig kommunikation är en av de (få) saker som skiljer oss från djuren. De kan kommunicera de mest grundläggande behoven, men inte diskutera, kompromissa och argumentera civiliserat. Vad nu "civiliserat" betyder, egentligen? Jag längtar efter en värld där vi kan släppa vår prestige att vara bäst hela tiden och istället dela med sig av sina kunskaper för att underlätta för andra.

Kamratskap, professionalism, service, medmänsklighet och goodwill är något som saknas i vårt samhälle idag. Både på och utanför arbetsplatserna, vill jag poängtera. Det diskuteras och planeras för ett flyktingboende i Eklanda och reaktionerna är blandade. Såvitt jag sett och hört är de övervägande positiva och det gläder mig. Varför inte välkomna de nyanlända och få nya erfarenheter och vänner?

På så sätt får vi förståelse och kunskap för varandra och slipper vara rädda och misstänksamma. Det finns "bus" i området redan, men det är de infödda som står för det, låt oss ta itu med dessa och låta de nyanlända få möta en positiv och välkomnande attityd, så kommer det att bli jättebra för oss allihop. Spännande mat, berättelser och livsöden är utvecklande och utmanande, inte farliga.

För övrigt jobbar jag i morgon, laddar således för det, sen blir det bara roligheter och vila.
Ha en god natt och morgondag, det råkar ju faktiskt vara fredag, vilket de flesta gillar. Det gör jag också, varannan vecka ungefär...