Övergiven.

Såsom ny Unionen-medlem har jag oförskyllt hamnat ur askan i elden igen. Det är inte så allvarligt som det låter, men jag lämnade ju Sveriges Farmaceuter för att jag tyckte de var odugliga och dyra. Nu påstår Apoteket att Unionen kräver att dess medlemmar ska nöja sig med fyra veckors schema, medan de i sin tur menar att det gör de inte alls.

Det enda som krävs från Unionens sida är att dess medlemmar ska ha en jämnare arbetstidsfördelning och det innebär att från en månad till en annan får timsaldot inte ligga på vare sig plus eller minus. Det tycker jag är bra, för det är många som utnyttjar det faktum att väldigt få har en heltidstjänst. Arbetsgivaren kan bolla med timmarna för att bemanna upp under högsäsong och hålla nere den när det är lugnare perioder. Nu menar jag inte enbart apoteksbranschen, utan generellt.

Vad Apotekets nya praxis består i och nyttan av att hålla det gemensamma schemat (som varje arbetsplats bör ha) hemligt för halva personalen är i nuläget mycket diffust. Chefen är på AC-möte idag och i morgon, efter det hoppas jag verkligen att vi får klara papper och en vettig förklaring. Jag pratade med en före detta kollega igår och hennes situation var densamma som min.

Obegripligt att Apoteket väljer att ställa till det för sina AC, de borde veta vid detta laget hur mycket arbete de måste lägga på schemaplanering. Det är ju så mycket enklare om vi kan byta dagar sinsemellan vid behov, men det förutsätter ju att vi kan se varandras arbetstider och lediga dagar. Som sagt, jag hoppas det handlar om ett missförstånd och inte något som orsakar onödigt missnöje, för oss som jobbar hårt "på golvet" och schemaläggarna, vilka egentligen borde koncentrera sig på annat.

Jag kunde verkligen inte haft mer tur med vädret under min lediga vecka. (Att det blev ledigt i måndags beror givetvis på att jag har för många plustimmar och de ska bort innan 3/10 enligt ovan.) Det är väldigt varmt ute på altanen, så jag får gå in och svalka av mig. Klagar inte, men konstaterar att det är för varmt att jaga svamp. Ute i buskarna lurar farliga djur och man borde kanske börja med burka för att slippa få med sig dem hem och på kroppen.

Det räcker bra med de konstiga och ilsket kliande bett både mannen och jag fått på armar och ben. Jag misstänker att Mayzan haft med sig någon sorts loppa upp i sängen. Så länge TBE- och borreliabärande fästingar håller sig borta är det ganska lugnt ändå. Men det är nog dags att fylla på fyrbeningarnas relativa skydd mot ohyra i alla fall, så slipper vi kanske fler bett.

Annars har vi det fint. Tittar på Chef's table om kvällarna och får nogsamt se till att vi är mätta och belåtna innan. Vissa program får en nästan att dregla ändå. Blir det för illa så åker ostbågarna fram. Men idag ska jag se till att vi har Mormor Ingrids äpplekaka att ta till. Vi ska nämligen äta kolja till middag och visst blir man lite sötsugen efter fisk?

Annars har det blivit rester från frysen de senaste dagarna. I måndags åt vi upp mannens slökokade Boeuf Bourguignon och igår gjorde jag en asiatisk nudelpytt av överbliven kyckling och korv:

Idag blir det fiskgratäng och i morgon slökokt rotmos och fläsklägg. Fick tag på en stor lägg på över två kilo, så det kan bli rester till fredagslunchen om inte svärmor vill komma på middag. På fredag kväll får det bli rester eller något annat snabblagat till mig själv, för mannen överger mig och åker till Uddevalla för att hjälpa en bekant med att tömma hans mors lägenhet.

Ja, han är en snäll människa som ställer upp när det krisar till sig för andra. (Det är en av anledningarna till att jag tycker så väldigt mycket om min man.) Synd att det är så få som kommer ihåg det när det kommer till gentjänster. Då verkar de så himla upptagna och gör sig mer eller mindre omöjliga att få kontakt med. Märkligt beteende tycker jag, speciellt när man inte ber om hjälp mer än en gång vart tionde år...

Ha en skön onsdag nu och var rädd om dig själv och andra!

Kattflyt(t).

Jag gick av mitt pass idag och då är det ljuvligt att komma hem till detta:

Självklart har jag fått middag alla andra dagar också, men grillat är ändå extra trevligt. Då känns det ledigt på riktigt. Hur det blir med mat de närmaste dagarna får vädret och platsen avgöra.

Tre lediga dagar för mig, mannen har två, så vi får se hur vi gör. Vi har beslutat oss för att ta med katterna om eller när vi åker norrut. Det kanske går bättre än man tror och det är definitivt värt ett försök i alla fall. Det vore fint och är nog ganska nödvändigt att komma bort ifrån väggarna lite oftare och framförallt under mindre stressade former.

Jag är glad för att jag inte är i samma sits som en "kändis", som kom in på apoteket igår, är. Fästinghalsband till två hundar och två katter, för att "annars glömmer vi att fylla på med Frontline, så som vi flyger och far". Det fanns uppenbarligen hund- och kattvakter att tillgå, men kanske inte viljan att överlåta den detaljen till dem. Eller om det var fästingarna...

Trodde människan var större till växten, det ser så ut på TV åtminstone. Men det är väl en teknisk fråga antar jag. Grodperspektiv är effektivt när någon eller något ska se större ut. Jag minns så väl min besvikelse när jag vid elva års ålder återvände till det hus jag tillbringade större delen av mina första åtta år i. I mitt minne var huset stort, jättestort. Det var det inte, alls.

På den tiden fanns det inte fästingar, de var sällsynta och inget att vara orolig för. Katter fanns det gott om på gården och familjen hade också en hund som, såvitt jag minns det, var min bästa kompis. Jag är uppväxt med hundar och på hundar. Missförstå mig rätt, jag var väldigt trött redan som barn och använde en och annan hund som huvudkudde för middagsluren.

De vaktade mig och skyddade mig mot individer som inte ingick i flocken har jag fått berättat för mig och nåde den som försökte gulla med Tössongen utan tillstånd. När föräldrarna eller morföräldrarna sa att det var lugnt lät de besökarna komma närmare och hälsa, dock under uppsikt. Det är kanske inte konstigt att jag kallar mig hundmänniska, snarare än kattmänniska.

Jag älskar våra katter, och har ingen önskan att skaffa hund. Det vore som att skaffa barn igen och det har jag ingen som helst lust med. En hund är lättare att uppfostra än en katt, men till och med det är möjligt. Katter sover minst 2/3 av dygnet, men de behöver mat, vatten, gå ut eller på lådan, vilken måste tömmas. Alltså krävs det lite passning även av dem.

Därav försöket att ta med dem när vi åker till sommarstugan, för att inte vara tvungna att återvända redan efter en natt. Lite semester och avkoppling behöver även tvåbeningar, inte bara lata katter. Just nu skulle jag kunna tänka mig sova en hel dag av mina tre lediga, men jag nöjer mig med lite sovmorgon. Eller mycket. Och jag vet att en katt kommer att hålla mig sällskap...

Sov gott och sköt om dig!