Kattflyt(t).

Jag gick av mitt pass idag och då är det ljuvligt att komma hem till detta:

Självklart har jag fått middag alla andra dagar också, men grillat är ändå extra trevligt. Då känns det ledigt på riktigt. Hur det blir med mat de närmaste dagarna får vädret och platsen avgöra.

Tre lediga dagar för mig, mannen har två, så vi får se hur vi gör. Vi har beslutat oss för att ta med katterna om eller när vi åker norrut. Det kanske går bättre än man tror och det är definitivt värt ett försök i alla fall. Det vore fint och är nog ganska nödvändigt att komma bort ifrån väggarna lite oftare och framförallt under mindre stressade former.

Jag är glad för att jag inte är i samma sits som en "kändis", som kom in på apoteket igår, är. Fästinghalsband till två hundar och två katter, för att "annars glömmer vi att fylla på med Frontline, så som vi flyger och far". Det fanns uppenbarligen hund- och kattvakter att tillgå, men kanske inte viljan att överlåta den detaljen till dem. Eller om det var fästingarna...

Trodde människan var större till växten, det ser så ut på TV åtminstone. Men det är väl en teknisk fråga antar jag. Grodperspektiv är effektivt när någon eller något ska se större ut. Jag minns så väl min besvikelse när jag vid elva års ålder återvände till det hus jag tillbringade större delen av mina första åtta år i. I mitt minne var huset stort, jättestort. Det var det inte, alls.

På den tiden fanns det inte fästingar, de var sällsynta och inget att vara orolig för. Katter fanns det gott om på gården och familjen hade också en hund som, såvitt jag minns det, var min bästa kompis. Jag är uppväxt med hundar och på hundar. Missförstå mig rätt, jag var väldigt trött redan som barn och använde en och annan hund som huvudkudde för middagsluren.

De vaktade mig och skyddade mig mot individer som inte ingick i flocken har jag fått berättat för mig och nåde den som försökte gulla med Tössongen utan tillstånd. När föräldrarna eller morföräldrarna sa att det var lugnt lät de besökarna komma närmare och hälsa, dock under uppsikt. Det är kanske inte konstigt att jag kallar mig hundmänniska, snarare än kattmänniska.

Jag älskar våra katter, och har ingen önskan att skaffa hund. Det vore som att skaffa barn igen och det har jag ingen som helst lust med. En hund är lättare att uppfostra än en katt, men till och med det är möjligt. Katter sover minst 2/3 av dygnet, men de behöver mat, vatten, gå ut eller på lådan, vilken måste tömmas. Alltså krävs det lite passning även av dem.

Därav försöket att ta med dem när vi åker till sommarstugan, för att inte vara tvungna att återvända redan efter en natt. Lite semester och avkoppling behöver även tvåbeningar, inte bara lata katter. Just nu skulle jag kunna tänka mig sova en hel dag av mina tre lediga, men jag nöjer mig med lite sovmorgon. Eller mycket. Och jag vet att en katt kommer att hålla mig sällskap...

Sov gott och sköt om dig!

Flashback.

Jag har inte skrivit ett ord sen i måndags då jag var ledig sist. Det blir ingen ork eller tid över, varför jag är ännu mer nöjd med beslutet att inte delta i blogg100. Om jag hade börjat, hade jag blivit så arg på mig själv om jag hade varit tvungen att avbryta. Om jag hade avbrutit, för jag är för envis för mitt eget bästa. Det händer inte ofta, men ibland är jag klok i förhand, istället för efterhand. Jodå.

Nu är jag ledig i tre hela dagar och jag ser fram emot att umgås med min son, framför allt i morgon. Tyvärr ska han ju delta i en kurs under helgen, så det blir med mat och skjuts jag får överösa ungen med all den moderskärlek jag har. Alla andra kärleksbetygelser är väl fortfarande pinsamma och jobbiga, fast han snart fyller 30+. Makalöst! Ålder är bara en siffra, sägs det...

När jag åkte till jobbet i morse hamnade jag i en så kallad "situation" i  fjärde rondellen. En mycket gammal farbror i en inte alls lika gammal bil hade lite otur med hur man bör placera sig för vänstersväng. Han började byta fil när jag kom i vänsterfilen, men stoppade stoppade mitt i, tack och lov, och blinkade. Som tur var hade trafikanterna bakom honom inte heller bråttom, så det gick bra.

Jag lovar, han såg ut att vara 120 år gammal. Troligen är han bara 90-95. Men den som sålde honom bilen vid pass 80-85 års ålder, borde inte han eller hon ha avrått från att köra bil överhuvudtaget, då han redan då måste ha sett ut att vara 100+? Nu är jag säkert väldigt fördomsfull och elak enligt vissa, men personer som inte klarar en liten rondell ska nog inte framföra något som helst fordon.

Min bäste vän skulle ha fyllt 50 år idag och det har gått lite drygt fem år sedan han lämnade det här livet. Jag är övertygad om att han firar där han är och vi som är kvar tänker lite (läs mycket) på honom och saknar hans skratt och sjuka humor. För egen del har jag haft ovanligt många minnesbilder som blixtrat förbi och jag har, trots saknaden, lett mycket idag. Tack Claes!

Ja, det må vara sent att äta middag klockan nio, men jag är hungrig som en varg när jag kommer hem. trots lunch och mellanmål på jobbet. Lax fanns färdiglagad i frysen, så det var bara att koka potatis och slänga på en näve spenat eller två på tallrikarna och njuta.

Jag är så trött att ögonen går i kors nu, så jag önskar dig en god natt och en underbar fredag, det kommer jag att ha, med två av mina favoritpojkar. Jag hade gärna haft en eller två till här, plus min favoritflicka, men man kan inte få allt man önskar.

Droppen dripp. #bloggswe

Blev kontaktad för jobb igår, men det hade jag inte tid till. Jag hade "viktigare" saker för mig och som planerats in just på grund av att tisdagen var obokad. Mitt hår är nu hälften så långt som i måndags och det är väl tur nu när värmen kommit på riktigt. Dessutom hälsade jag på min kära Magda och hennes familj på eftermiddagen.

Det var lite svårt att slita sig från den lilla godingen I och åka hem och laga middag. Mannen och en av kollegorna skulle repa inför gigget på lördag, så jag hade lovat att ta hand om marktjänstgöringen. Grillade kycklingklubbor och fixade en bulgurröra, plus en enkel sallad. Det var riktigt trevligt att laga mat medan det spelades en massa Magnus Lindberg-låtar, vilka var okända för mig innan. 

Fick jobba idag istället för igår och jag har haft fullt upp hela tiden, så denna onsdag försvann i ett nafs. Hann faktiskt sitta ute i de sista solstrålarna på altanen när jag kom hem och plitade ner mina arbetade timmar för juni. Tänkte lämna in dem till "chefen" på vägen hem i morgon, så jag får någon lön denna månad också. 

Nu har jag förresten sökt en tjänst till, denna gång i stan. Vi får väl se hur det blir med den tillsättningen. Jag har pratat med AC för det apoteket efter missförståndet med Landvetter, på uppmaning av avgående AC där, då hon visste att det fanns ett behov. Det visade sig att det redan löst sig då, men nu är situationen uppkommen igen, kanske är det min tur nu?

Onsala eller Olskroken, oh, vad det låter bra! Det är o:na i orden som gör det! Minns du? Eva, Magnus och Brasse i högform och oh, vad vi lärde oss mycket av deras barnprogram. Tänker mig att de har mycket att prata om där de är nu. Härom dagen tror jag det var någon som skojade med oss. Jag fyllde på ett glas med en växt i med lite vatten. ur vattenkokaren. Var noga att inte spilla. 

Plötsligt började det droppa från fönsterbänken och jag lovar och svär, att jag inte överfyllt eller spillt, för det blir så fula fläckar då. Först trodde jag det var från taket, eller att det regnat in på nåt märkligt vis, men nej. Det var en liten pöl på fönsterbänken och det droppade ner på golvet, så jag hörde det, där jag satt och åt frukost. Hur gick det till? 

Inga blad som kunde fyllas med vatten och ge vika för tyngden. Det kunde ju varit en förklaring. Jag tror bestämt att vi fick en påhälsning, men då kunde han eller hon väl sagt "hej"? Eller åtminstone fnittrat lite busigt? Personen ifråga kanske är blyg, men om man inte syns brukar det väl kännas lättare? Det tycker åtminstone jag...

Vi hoppar över kvällsmat idag. Dels är det för varmt, dels åt både mannen och jag väldigt sen lunch. På var sitt håll. Jag fick vänta på min tur och var sist av fyra. Mannen glömmer alldeles bort sådana oviktiga saker som att äta, när han grottar ner sig i jobbet och ingen tar honom i örat eller ställer fram mat på bordet. Dessutom repar han nu, så vi tar kanske en bit ost och lite melon när han kommer hem. Jag orkar inte så mycket mer idag, åt till och med bulle till fikat klockan fem. 

Halvdag i morgon, jag är inte så glad i sådana som du vet. Om man inte börjar tidigt förstås, då blir det ju en annan sak. Särskilt på fredagar... Fast min fredag råkar vara ledig, i alla fall än så länge. Lördagsjobbar just den dag som hade varit så skön att tillbringa hel och hållen på Malmön, med anledning av mannens gig. Man kan inte få allt här i världen. Och tur är väl det, tänker jag... 

Ha det gott nu och njut av sommarvärmen! Simma lugnt om du måste bada...

PS. Jag firar 500 inlägg idag!