Stötande innehåll.

Jag har haft sovmorgon, igen. Mannen kom med kaffe och tidning, igen. Det känns så bra att börja dagen på det viset! När jag löst sudokun för dagen släpade jag mig ner till datorn för att ta hand om mindre trevliga göromål, nämligen den att ta hand om räkningarna. För en gångs skull var min lön lite bättre än annars, men vad hjälpte det?

Trafikskatt och spindelled, el för Bovall och avgift till det bolag som förhoppningsvis förvaltar mina fonder bäst åt upp det lilla tillskottet i form av mertid. Varför kan inte Lottoguden eller Postkodguden strö lite pengar över detta hushåll? Att jobba sig rik i detta landet är praktiskt taget omöjligt. En rik arvtant hade varit mycket välkommen nu.

Nå, vi är inte på ruinens brant ännu, det är bara jag som önskar oss lite avkoppling och svängrum. Jag är glad för att det "stora" men billiga lånet på min bil numera är ett minne blott. Kvar är det "lilla och enkla" lånet som gjorde det möjligt att "köpa" Pärlan. Lite konstigt känns det allt att det är kvar, medan det stora är betalt. Banks works in their mysterious ways...

Efter denna trista syssla väntade ännu en, nämligen den att hämta hem mat, så vi inte går under av näringsbrist. Jag tycker att jag lyckades ganska bra. Tunna och tjocka revben, samt karrékotletter till kommande grillaftnar eller vanligt köksstök. Gott om grönsaker förstås och lite annat smått och gott.
Dagens middag blev en blandning av gammalt och nytt.

Spätta med spenat, ramslök, mussla och räka

Voilà! 

Fisk är aldrig fel och i vilket fall som helst kändes det helt rätt idag. Eftersom det är "lellelööda" och jag är ledig i morgon också, så skaffade jag en flaska Grüner Veltliner som funkar till nästan alla fiskrätter. Lika bra som Leth Duett, vilket jag nämnt tidigare.

Nu blir det något helt annat och känsliga läsare varnas för att fortsätta läsa framför allt titta på följande innehåll. Jag skrev ju om de magiska exfolierande sockorna som befriar en från gammal torr hud. Det blev liksom inte av förrän för fyra dagar sedan, men nu är det gjort och då händer det grejer kan man säga.

Äckligt, eller hur? Det lär hålla på några dagar till, men jag lovar, det blir inga fler bilder på förfallet, eller kanske snarare återfödelsen. men fötterna kommer bli lika lena som en babys.

Ha nu en god natt och morgondag, var snäll mot dig själv och din omgivning! Och tänk på att dina fötter ska bära dig resten av ditt liv ;)

Flashback.

Jag har inte skrivit ett ord sen i måndags då jag var ledig sist. Det blir ingen ork eller tid över, varför jag är ännu mer nöjd med beslutet att inte delta i blogg100. Om jag hade börjat, hade jag blivit så arg på mig själv om jag hade varit tvungen att avbryta. Om jag hade avbrutit, för jag är för envis för mitt eget bästa. Det händer inte ofta, men ibland är jag klok i förhand, istället för efterhand. Jodå.

Nu är jag ledig i tre hela dagar och jag ser fram emot att umgås med min son, framför allt i morgon. Tyvärr ska han ju delta i en kurs under helgen, så det blir med mat och skjuts jag får överösa ungen med all den moderskärlek jag har. Alla andra kärleksbetygelser är väl fortfarande pinsamma och jobbiga, fast han snart fyller 30+. Makalöst! Ålder är bara en siffra, sägs det...

När jag åkte till jobbet i morse hamnade jag i en så kallad "situation" i  fjärde rondellen. En mycket gammal farbror i en inte alls lika gammal bil hade lite otur med hur man bör placera sig för vänstersväng. Han började byta fil när jag kom i vänsterfilen, men stoppade stoppade mitt i, tack och lov, och blinkade. Som tur var hade trafikanterna bakom honom inte heller bråttom, så det gick bra.

Jag lovar, han såg ut att vara 120 år gammal. Troligen är han bara 90-95. Men den som sålde honom bilen vid pass 80-85 års ålder, borde inte han eller hon ha avrått från att köra bil överhuvudtaget, då han redan då måste ha sett ut att vara 100+? Nu är jag säkert väldigt fördomsfull och elak enligt vissa, men personer som inte klarar en liten rondell ska nog inte framföra något som helst fordon.

Min bäste vän skulle ha fyllt 50 år idag och det har gått lite drygt fem år sedan han lämnade det här livet. Jag är övertygad om att han firar där han är och vi som är kvar tänker lite (läs mycket) på honom och saknar hans skratt och sjuka humor. För egen del har jag haft ovanligt många minnesbilder som blixtrat förbi och jag har, trots saknaden, lett mycket idag. Tack Claes!

Ja, det må vara sent att äta middag klockan nio, men jag är hungrig som en varg när jag kommer hem. trots lunch och mellanmål på jobbet. Lax fanns färdiglagad i frysen, så det var bara att koka potatis och slänga på en näve spenat eller två på tallrikarna och njuta.

Jag är så trött att ögonen går i kors nu, så jag önskar dig en god natt och en underbar fredag, det kommer jag att ha, med två av mina favoritpojkar. Jag hade gärna haft en eller två till här, plus min favoritflicka, men man kan inte få allt man önskar.