Droppen dripp. #bloggswe

Blev kontaktad för jobb igår, men det hade jag inte tid till. Jag hade "viktigare" saker för mig och som planerats in just på grund av att tisdagen var obokad. Mitt hår är nu hälften så långt som i måndags och det är väl tur nu när värmen kommit på riktigt. Dessutom hälsade jag på min kära Magda och hennes familj på eftermiddagen.

Det var lite svårt att slita sig från den lilla godingen I och åka hem och laga middag. Mannen och en av kollegorna skulle repa inför gigget på lördag, så jag hade lovat att ta hand om marktjänstgöringen. Grillade kycklingklubbor och fixade en bulgurröra, plus en enkel sallad. Det var riktigt trevligt att laga mat medan det spelades en massa Magnus Lindberg-låtar, vilka var okända för mig innan. 

Fick jobba idag istället för igår och jag har haft fullt upp hela tiden, så denna onsdag försvann i ett nafs. Hann faktiskt sitta ute i de sista solstrålarna på altanen när jag kom hem och plitade ner mina arbetade timmar för juni. Tänkte lämna in dem till "chefen" på vägen hem i morgon, så jag får någon lön denna månad också. 

Nu har jag förresten sökt en tjänst till, denna gång i stan. Vi får väl se hur det blir med den tillsättningen. Jag har pratat med AC för det apoteket efter missförståndet med Landvetter, på uppmaning av avgående AC där, då hon visste att det fanns ett behov. Det visade sig att det redan löst sig då, men nu är situationen uppkommen igen, kanske är det min tur nu?

Onsala eller Olskroken, oh, vad det låter bra! Det är o:na i orden som gör det! Minns du? Eva, Magnus och Brasse i högform och oh, vad vi lärde oss mycket av deras barnprogram. Tänker mig att de har mycket att prata om där de är nu. Härom dagen tror jag det var någon som skojade med oss. Jag fyllde på ett glas med en växt i med lite vatten. ur vattenkokaren. Var noga att inte spilla. 

Plötsligt började det droppa från fönsterbänken och jag lovar och svär, att jag inte överfyllt eller spillt, för det blir så fula fläckar då. Först trodde jag det var från taket, eller att det regnat in på nåt märkligt vis, men nej. Det var en liten pöl på fönsterbänken och det droppade ner på golvet, så jag hörde det, där jag satt och åt frukost. Hur gick det till? 

Inga blad som kunde fyllas med vatten och ge vika för tyngden. Det kunde ju varit en förklaring. Jag tror bestämt att vi fick en påhälsning, men då kunde han eller hon väl sagt "hej"? Eller åtminstone fnittrat lite busigt? Personen ifråga kanske är blyg, men om man inte syns brukar det väl kännas lättare? Det tycker åtminstone jag...

Vi hoppar över kvällsmat idag. Dels är det för varmt, dels åt både mannen och jag väldigt sen lunch. På var sitt håll. Jag fick vänta på min tur och var sist av fyra. Mannen glömmer alldeles bort sådana oviktiga saker som att äta, när han grottar ner sig i jobbet och ingen tar honom i örat eller ställer fram mat på bordet. Dessutom repar han nu, så vi tar kanske en bit ost och lite melon när han kommer hem. Jag orkar inte så mycket mer idag, åt till och med bulle till fikat klockan fem. 

Halvdag i morgon, jag är inte så glad i sådana som du vet. Om man inte börjar tidigt förstås, då blir det ju en annan sak. Särskilt på fredagar... Fast min fredag råkar vara ledig, i alla fall än så länge. Lördagsjobbar just den dag som hade varit så skön att tillbringa hel och hållen på Malmön, med anledning av mannens gig. Man kan inte få allt här i världen. Och tur är väl det, tänker jag... 

Ha det gott nu och njut av sommarvärmen! Simma lugnt om du måste bada...

PS. Jag firar 500 inlägg idag! 

När latmasken tar över? #bloggswe

Sov som en stock och vaknade strax innan larmet gick på. Testade strupens hälsotillstånd och konstaterar att whiskyn inte hjälpte alls. Förmodligen var det den ringa mängden, den knäckte bara ett par miljoner baciller och resten förökar sig snabbare än kaniner, som du kanske vet. Nu ikväll känns det som en tagg i halsen varje gång jag sväljer. Och det vill man ju ibland.

Ganska ofta faktiskt, det märker man när det gör ont varje gång. Tog med mig kompletterande medusiner hem från jobbet, här ska jobbas! Allt annat är uteslutet och jag ger mig inte förrän jag får feber, då har kroppen sagt ifrån att det är dåraktigt att envisas. Där går liksom min gräns för envishet, vilket jag har rätt gott om, skulle de som känner mig väl säga.

Skönt att sluta klockan fyra var det idag med och jag blir på så gott humör när trafiken norrut och hem flyter på precis lagom. I södergående filer är situationen en helt annan och vice versa på morgonen. Dessutom är det inga avgifter och skatter på den vägen, det gillas extra mycket! Sista fakturan från Transportstyrelsen var inte rolig och då har jag ändå jobbat många sena kvällar.

Kattmaten tog slut i morse, så det blev en omväg till affären för att slippa utskällning, eller snarare kvackning av våra fyrbenta härskare. Särskilt Compiz har lagt sig till med ett kvackande läte som är lika uppfordrande som Kalle Ankas. Fast om jag ska vara ärlig så glömde jag av att tänka på min egen kvällsmat, därför fick jag hitta något till mig själv också.

En påse färsk pasta och en portionsbit Cajunkryddad varmrökt lax, till ett ovanligt facilt pris faktiskt. Det ska bli gott. Morgondagens mat får jag leta upp i frysen, Lika bra jag gör det direkt...
Japp, det blir lövbiff i smarrig sås till lunch och kycklingben på kvällen. Har en massa vattenmelon i kylen som passar som tillbehör både idag och i morgon.

Du märker ju att jag inte är dödssjuk, som tänker på mat. Aptiten försvinner först när febern, vilken jag alltså inte tänker släppa in, hälsar på. Så enkelt är det. Tar det lilla lugna även ikväll och låser dörrarna väl. Jag ska bara hänga en tvätt så att jag har en ren och vit rock i morgon, den andra var grå och hänger kvar på jobbet. Tur jag har en extra, när man är så disträ som jag.

Nu ska jag laga mat. det vill säga koka pastan i två-tre minuter och skära upp melonen.
Ha en fin kväll och var rädd om dig!