Övergiven.

Såsom ny Unionen-medlem har jag oförskyllt hamnat ur askan i elden igen. Det är inte så allvarligt som det låter, men jag lämnade ju Sveriges Farmaceuter för att jag tyckte de var odugliga och dyra. Nu påstår Apoteket att Unionen kräver att dess medlemmar ska nöja sig med fyra veckors schema, medan de i sin tur menar att det gör de inte alls.

Det enda som krävs från Unionens sida är att dess medlemmar ska ha en jämnare arbetstidsfördelning och det innebär att från en månad till en annan får timsaldot inte ligga på vare sig plus eller minus. Det tycker jag är bra, för det är många som utnyttjar det faktum att väldigt få har en heltidstjänst. Arbetsgivaren kan bolla med timmarna för att bemanna upp under högsäsong och hålla nere den när det är lugnare perioder. Nu menar jag inte enbart apoteksbranschen, utan generellt.

Vad Apotekets nya praxis består i och nyttan av att hålla det gemensamma schemat (som varje arbetsplats bör ha) hemligt för halva personalen är i nuläget mycket diffust. Chefen är på AC-möte idag och i morgon, efter det hoppas jag verkligen att vi får klara papper och en vettig förklaring. Jag pratade med en före detta kollega igår och hennes situation var densamma som min.

Obegripligt att Apoteket väljer att ställa till det för sina AC, de borde veta vid detta laget hur mycket arbete de måste lägga på schemaplanering. Det är ju så mycket enklare om vi kan byta dagar sinsemellan vid behov, men det förutsätter ju att vi kan se varandras arbetstider och lediga dagar. Som sagt, jag hoppas det handlar om ett missförstånd och inte något som orsakar onödigt missnöje, för oss som jobbar hårt "på golvet" och schemaläggarna, vilka egentligen borde koncentrera sig på annat.

Jag kunde verkligen inte haft mer tur med vädret under min lediga vecka. (Att det blev ledigt i måndags beror givetvis på att jag har för många plustimmar och de ska bort innan 3/10 enligt ovan.) Det är väldigt varmt ute på altanen, så jag får gå in och svalka av mig. Klagar inte, men konstaterar att det är för varmt att jaga svamp. Ute i buskarna lurar farliga djur och man borde kanske börja med burka för att slippa få med sig dem hem och på kroppen.

Det räcker bra med de konstiga och ilsket kliande bett både mannen och jag fått på armar och ben. Jag misstänker att Mayzan haft med sig någon sorts loppa upp i sängen. Så länge TBE- och borreliabärande fästingar håller sig borta är det ganska lugnt ändå. Men det är nog dags att fylla på fyrbeningarnas relativa skydd mot ohyra i alla fall, så slipper vi kanske fler bett.

Annars har vi det fint. Tittar på Chef's table om kvällarna och får nogsamt se till att vi är mätta och belåtna innan. Vissa program får en nästan att dregla ändå. Blir det för illa så åker ostbågarna fram. Men idag ska jag se till att vi har Mormor Ingrids äpplekaka att ta till. Vi ska nämligen äta kolja till middag och visst blir man lite sötsugen efter fisk?

Annars har det blivit rester från frysen de senaste dagarna. I måndags åt vi upp mannens slökokade Boeuf Bourguignon och igår gjorde jag en asiatisk nudelpytt av överbliven kyckling och korv:

Idag blir det fiskgratäng och i morgon slökokt rotmos och fläsklägg. Fick tag på en stor lägg på över två kilo, så det kan bli rester till fredagslunchen om inte svärmor vill komma på middag. På fredag kväll får det bli rester eller något annat snabblagat till mig själv, för mannen överger mig och åker till Uddevalla för att hjälpa en bekant med att tömma hans mors lägenhet.

Ja, han är en snäll människa som ställer upp när det krisar till sig för andra. (Det är en av anledningarna till att jag tycker så väldigt mycket om min man.) Synd att det är så få som kommer ihåg det när det kommer till gentjänster. Då verkar de så himla upptagna och gör sig mer eller mindre omöjliga att få kontakt med. Märkligt beteende tycker jag, speciellt när man inte ber om hjälp mer än en gång vart tionde år...

Ha en skön onsdag nu och var rädd om dig själv och andra!

Helt enkelt.

Jag har visst haft något annat för mig under en veckas tid, än att blogga. Visst ja, jag har jobbat och varit ovanligt trött och tillbakadragen. Har haft mardrömmar och därmed inte sovit särdeles gott, så jag har tidvis gått på autopilot och ren vilja. Jag är en ganska enveten person och ger inte upp i vare sig första eller andra taget. Nu har jag dock ledigt i en hel vecka och tänker ladda batterierna.

Plan 1 var att fira vårt "bonusbarn" med utflykt och annat mys, för att fortsätta mysa med barnbarnen på annan ort, men den förstnämnde är krasslig det fick ställas in och barnbarnen är på campingturné med sina päron. Hoppas Jonna inte är alltför åksjuk, så att de kommer fram till Vimmerby och hinner med alla roliga grejer där innan det är dags att åka hem igen.

Mannen och jag ska beställa visitkort, vilka tydligen har stor betydelse för att få komma in på en mässa i USA som mannen ska bevista i oktober/november. Jag tycker det verkar vara ett onödigt och fånigt krav, men å andra sidan är det väl aldrig fel att kunna lämna ett visitkort till potentiella kunder, oavsett om det är i Sverige eller någon annanstans.

Jag har större förståelse för att ett intyg på att företagets registreringsbevis krävs, men det känns också lite malplacé så som samarbetet ser ut för tillfället. De har lite konstiga idéer, amerikanerna...
Trump är ju ett märkligt "fenomen", till exempel. Jag kan inte begripa varför han inte blivit rullad i tjära och fjädrar ännu. Bokstavligen, alltså.

Plan 2 är att relaxa med svampjakt och pappersarbete. Låter inte särskilt avslappnande kanske, men det kanske känns bättre när pappersarbetet är gjort. Att ströva i skogen är alltid bra oavsett om man får en fångst eller ej. Fångar man något får man rensvin och med rensvin slappnar man av ännu mer. Lite barr i svamppaketen ger bara lite extra viltsmak, så där ser jag inga problem heller.

Vad ska jag hitta på alla andra dagar då? Ett nytt försök att spendera presentkortet på Bagaren och Kocken kanske, det känns rätt och lagom. Jag trodde att ett besök på Gunnebos Matmarknad kunde vara ett lämpligt tidsfördriv, men den gick av stapeln förra helgen när jag jobbade. Förbenat också! Finns det något annat i närheten är jag tacksam för tips.

Vi har hittills inte haft älgbesök, därför har vi ett överflöd av äpplen och jag skulle kunna göra hur många Mormor Ingrids äpplekaka som helst. Problemet är att vi inte är så begivna på efterrätter, mannen och jag. Äpplemos går bort, det finns ingen rätt där sådan kommer till sin rätt enligt oss. En het chutney kanske skulle funka?

Så jag tar tacksamt emot tips på en sådan och dessutom ditt bästa recept på hemlagad vaniljsås. Jag lagar förvisso gärna mat, men resten av husmorssysslorna är jag rätt usel på. Safta och sylta är inte min förtjusning, jag nyttjar helt enkelt inte slika produkter i tillräcklig utsträckning, inte heller anser jag mig ha tid till det. Vilket kan ses som en sanning med modifikation, men jag föredrar korsord då.

Jag tycker jag har gjort tillräckligt för idag. Tvätta sängkläder, bädda rent, handla, blanda drink, grilla tonfisk, blanda sallad och plocka fallfrukt borde räcka för en dag, eller hur? Nu tittar vi på en klassiker, Riddarfalken från Malta med Humphrey Bogart som Sam Spade. Inte politiskt korrekt någon stans, vilken film från 40-talet kan anses det numera?

Icke desto mindre är det underhållande med svartvita filmer, fast jag har aldrig begripit och kommer aldrig begripa varför Bogart blev så hyllad som  skådespelare. Minspelet går från hårdkokt till cynisk och halvkokt, beroende på mängden alkohol eller droger han råkar få i sig i filmerna. Att Lauren Bacall, en av de vackraste filmstjärnorna i världen, blev hans fru som tjugoåring och sörjde honom djupt när han dog tyder på att han hade större kvaliteter IR än på film, får man anta.

God kväll och natt önskar jag dig och här kommer bilden på dagens middag!

PS. Mormor Ingrids äpplekaka gör man genom att klyfta ett antal äpplen i en smörad form, strö över 1 dl mjöl, 1 dl socker och hyvla över 1 hg äkta smör och skjuts in i ugnen, tills den blivit knaprig på ytan och fått vacker färg. Enklare och godare finns inte!