Bakslag.

Tiden går väldigt fort när man har roligt sägs det, men den går fort annars också! I söndags slet vi som djur för att lämna Eklanda i acceptabelt skick. Vi hade redan kommit överens om att flyttstädning var meningslöst, eftersom de nya ägarna ska renovera rubbet, men toaletter och så bör ju vara fräscha och trevliga och allt annat ska vara tömt och borta eller enligt överenskommelse.

Vi har åkt på några bakslag under denna resa och idag kom det bilder på en fuktskada under parketten i vardagsrummet. Då känns det väldigt skönt att ha gjort en besiktning och att ha en försäkring som täcker dolda fel. Riktigt tråkigt att det försenar arbetet för de nya på adressen tycker vi förstås, men detta vare sig visste vi om eller kunde gissa oss till, eftersom parketten var oskadd.

Till de goda nyheterna hör att vi nu har hämtat hem en ny Cadillac (till mig) och jag ska lägga ut Pärlan till försäljning. Jag ska läsa igenom instruktionsboken till min nya bil, för det finns så många knappar, rattar och andra detaljer som är bra att känna till. Man ställer till exempel in säte, ratt och speglar så att det passar två olika förare och styrs med vilken nyckel man öppnar och startar med.

Så var det även i mannens gamla. En del är likadant, men det skiljer en hel del också. Det är mer rattar än tryckreglage i "min". Och den största skillnaden är den som är den mest irriterande, förstås. Armstödet är så mycket kortare i min bil, beroende på att det finns en mittkonsol för växelspaken. På mannens satt den på ratten och tog inte upp dyrbar plats. Nå, jag vänjer mig nog...

Idag åkte mannen iväg till Göran i Munkedal för att byta kylet i pickupen och praktisera inför nästa veckas semestervikariat. Jag gick bort till huset för att packa upp lite mer, mäta fönster och flytta kartonger till rätt rum. Våra täcken och kuddar gör sig bättre i sovrummet än i garaget, exempelvis. Det var något av det sista som packades ner i söndags och packades ur i måndags. Tror jag.

Jag blir lite "veckevill" och har inte sovit ikapp än. Men jag vet med säkerhet att imorgon kommer våra nya sängar! Det ska bli spännande att undersöka reglagen på dem med. Jag undrar om det är lika nödvändigt med ergonomisk kudde i en ställbar säng? Sådana har jag använt i många år nu, ända sedan jag fick en av min snälla mormor, och det passar mig mycket bättre än vanliga kuddar.

När man är lite för trött är det bra att äta regelbundet, har jag hört. Det har blivit lite sisådär med det på sistone. Ännu mer än vanligt alltså. Med andra ord är det tur för oss att vi får lite struktur på våra dagar från och med nästa vecka. Idag glömde vi äta frukost båda två, därför blev det tidig middag. Det berodde i och för sig på att mannen skulle åka och repa också.

Vi äter dock alltid middag. I måndags lagade jag mat för första gången på en vecka! Jag hittade fläskkött i frysen och även om det var lite frysskadat var det inte värre än att det blev en het och värmande gryta tillsammans med broccoli, morot, selleri, lök, vermouth, grädde och cf, bland annat.

Igår festade vi till det med skrei som vi hittade i Mölndal, medan vi väntade på att få hämta min pansarkryssare och fikade på Kaffebubblan.

En vitvinssås av enklare och snabbare art blev det och det funkade alldeles utmärkt det med! Jag fräste schalottenlök i smör, hällde på ca 1½ dl vin, en fiskbuljongtärning och lite grädde. Det fick koka ner och sedan hällde jag på ca 1 dl cf och vermouth. Sherryflaskan är på fel ställe, men det fungerar fint ändå.

Idag gjorde jag en snabb köttfärssås, för en gångs skull. Har jag bråttom brukar jag riva palsternacka, morot och rotselleri, annars finhackar jag dem och låter såsen puttra ett par timmar, men mannen skulle ju iväg, som sagt. Eftersom vi inte hunnit få upp så mycket lampor väljer jag att stanna hos katterna och läsa instruktionsbok och titta på "Mästerkocken".

Och där började det, så god kväll på dig!

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 

Svärmorsdröm.

Jo, som sagt var jobbade jag ju bara 10-17 igår. Tidigare slutade vi 15, både jag och min kollega, men vår chef har ändrat om lite i schemat. Jag tycker i och för sig att det är vettigt, eftersom det kommer väldigt mycket varor på måndagar, men då vore det bättre att ägna sig åt dem än åt att leta reda på nya prislappar för att skylta om i receptkanalerna...

När jag kom hem satt mannen vid datorn, vilket inte är särskilt ovanligt, men jag förstod att något konstigt hänt då Compiz-katten kom utkrypande från under diskbänken. Sockeln låg under bordet och jag frågade vad sjutton håller du på med? Det visade sig att diskmaskinen sagt upp sig och mannen hade fått torka golv med badlakan, svabb och hårtork.

Ibland är det tur att man jobbar borta, jag slapp ju ta hand om detta elände, å andra sidan är det tur att mannen jobbar hemifrån och kunde se till att det inte blev en fullständig katastrof och städa upp innan jag kom hem. Jag blev inte särskilt glad över att diskmaskinen slutat fungera, ty diskning är inte min favoritsyssla och den utgiften kom inte alls lägligt.

Det gör de aldrig i och för sig, men då mannen ska till Amerikat snart blir det kostnader för det och det är en massa dumma räkningar som kommer i oktober och november, blev det mycket olägligt. Jag behöver nya glasögon, nya arbetsskor och bilen ska på 10000-mila service snart. En räddande ängel i form av svärmor skickade genast in en rejäl slant, som förskott på arvet, som hon sa.

Jag är väldigt förtjust i min svärmor, hon hade inte behövt göra detta alls, men har hon bestämt sig är det ingen idé att säga emot. Vi var hos henne idag för att forsla bort trädgårdsavfallet hon samlat ihop i ett antal säckar under sitt enträgna jobb med sekatören och pannlampa för att se om kvällarna. En riktig krutgumma är hon!

Hon håller sig uppdaterad om vad som händer via radio, TV och sin padda och jag lovar, hon har stenkoll på det mesta som händer i världen. Lite tips och tricks om hur paddan fungerar behövde hon dock, men det är ju inte så märkvärdigt hon är trots allt 80+. Det mesta klurar hon ut själv och det beundrar jag henne för. Hon har sannerligen huvudet på skaft och är öppen för nymodigheter.
När mannen kommit tillbaka från sin arbetsresa ska vi bjuda henne på födelsedagsmiddag. Minst tre rätter får det allt bli och skjuts förstås, samt uppdatering av paddan via Wi-Fi.

Det blev vegetarisk middag igår. Luften gick liksom ur oss båda två, så det fick bli enklast, billigast och snabbast möjliga mat. Alltså blev det grönkålssoppa med ägghalvor. Idag serverar jag resten av den till förrätt och till varmrätt blir det kolja i sås som också är en rest framfiskad ur frysen, innan vi gav oss ut för att beställa diskmaskin och hjälpa mamma Siv.

Vi ska ta hand om resten av disken ikväll med. Mannen diskade och jag torkade hälften av all den disk som stod i maskinen när den gick i pension. Vi är förvisso bara två i den här familjen, men maskinen körs ju bara när den är full, det vill säga var tredje/fjärde dag, så det blir mycket att diska för hand. Tills den nya kommer på måndag får vi diska varje dag, förstås.

Tanken på det får mig att frenetisk fundera på vad vi har hemma som platsar i en gratängform eller slökokar'n. Det gäller att minimera mängden disk, även om vi för det allra mesta ändå handdiskar kastruller och sådant. Det är tillräckligt tråkigt och när det man äter på också måste tas om hand, då blir det plötsligt nästan övermäktigt...

Jag måste uttrycka min (för)undran över "Mästerkockarna" på TV igår. En deltävling gick ut på att göra så många godkända plättar som möjligt på tid. De kan tydligen åstadkomma gourmetmat som är så vacker att man knappt nänns smaka på den och så smakar den förträffligt förstås, och sedan visar det sig att de knappt kan steka plättar?!

Jag erkänner att det tog mig många år att lära mig steka pannkakor och därför stekte plättar i parti och minut istället, för det kan förbaske mig inte någon misslyckas med. Trodde jag tills igår då. Jag är förbryllad och inte så lite besviken på dessa kockar som är Sveriges yppersta elit inom matkonsten. Nästa deltävling var att stycka kyckling, en lite större utmaning, men njae...

Inte för att jag tror att jag haft en chans mot någon av dem, speciellt inte på tid, men ändå. Jag börjar inse att jag nog är lite duktig i alla fall. Hoppsan, var det jag som sa det? Japp, och jag skäms inte ens. Bara lite då, men Jante kan slänga sig i väggen, jag är bra nog!

Kolja i god sås med parmesanströssel

Det ska bli gott med mat nu, soppan kommer att värma och fisken mätta lagom mycket.

Ha en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!