Vilken röra.

Jag har jobbat dagligen sedan i torsdags, därför är jag ganska glad över att vara ledig idag. För även om det inte har varit jättelånga dagar har de varit intensiva med nya omgivningar och rutiner. Varje gång jag tror att jag nog har varit hos varenda vårdtagare i norr, så dyker det upp ett nytt namn på insatsschemat. Dessutom har jag ju jobbat inomhus på hemmet, det är mycket nytt nu.

Vissa vårdtagare har mycket specifika behov/krav och till dem får bara vissa i hemtjänsten åka, vilket är rätt intressant. Jag undrar om de lägger upp sina semestrar utifrån dessa krav? Jag har mycket att lära mig fortfarande, men känner mig ganska varm i kläderna när det handlar om de vanliga rutinerna och människorna.

Visserligen är det fortfarande så att jag inte hittar lika bra bland kökshyllorna hos alla, men det är okej att fråga när man blir alldeles vilsen. De flesta är så tacksamma för hjälpen, fast det i många fall förstås kan kännas jobbigt att behöva ta emot den. Jag skulle inte heller tycka det var så kul att inte klara hygienen, städningen och matlagningen själv.

Fast just städningen hade jag gärna sluppit, i och för sig. Det är alltså därför jag sitter här och skriver nu, för att det behövs dammsugas igen. Mannen städade förra veckan, men det märks inte nu. Det är något speciellt med framför allt köksgolvet, som gör att det verkar magnetiskt på katthår. Jag har aldrig upplevt att C och M hårat ner så mycket förr.

Mannen åkte till det gamla garaget igår och hämtade sommardäck och annat, inför den definitiva och avslutande flytten av egendomar till vårt nya hem. Bengan får återigen hedersuppdraget att flytta en bil och, icke att förglömma, flipperspelet som kommer att gå varmt när det står lite bättre till än det har gjort. Flera vänner och bekanta ser fram emot att hälsa på oss bara av den anledningen...

Nu har dock förutsättningarna för våra planer att renovera källaren ändrats en smula, så vi får väl se när flipperspelet står där det är tänkt och hur vi löser allt annat. Det kommer ta lite längre tid att få det som vi vill, speciellt om mannen också blir tvungen att ta ett deltidsjobb utanför hemmet. Man ska akta sig för samarbetspartners som "kommer överens" om saker i efterhand.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag får väl jobba varje helg, kvällar och storhelger så att jag kan lämna ett större bidrag till hushållets kassa. Och så får vi skynda på svärmors flytt, hur nu det ska gå till om vi båda jobbar minst heltid? Hon behöver ju hjälp med packning och rensning, och jag tror det blir väldigt svårt att övertala henne att leja den hjälpen.

Det löser sig på något sätt, det brukar det alltid göra. Så länge vi har varann, sover gott och tänker positivt klarar man mycket mer än man i förstone tror! Mat är något man också behöver, helst god sådan. Som till exempel torskryggen med vitvinssås i fredags.

Strösslet är knaperstekt bacon och svamp, vilket ger en trevlig sälta och textur till anrättningen. Det har gått inflation i det ordet, anser jag. Textur betyder i en vidare mening form eller utseende på en yta. TV-kockarna använder det dock ofta och gärna för att beskriva hur det känns i munnen, medan jag tycker att konsistens egentligen är ett bättre ord för vad de egentligen menar med det.

Jag kan förstås ha fel, men det tror jag inte. Mannen laddade två slökokare i lördags. En med refried beans till framtida pulled pork, kyckling eller något annat gott. Man sparar alltid buljongen från det koket för att använda till just pulled pork, och en gång till för att göra en grönsakssoppa. Om man gör trestegsraketen, som den gode vännen Tommy kallar det.

I den andra slökoktes en chiligryta med högrev och inga bönor alls. Det var så gott och värmande!

En massa brun mat blev det således och konsistensen var mjuk och lättuggad. Det varken ser ut eller låter särskilt trevligt, men du vet att skenet ofta bedrar. Jag ville ha något att skrapa upp det goda med och bidrog med hembakt tortilla, men de ser också rätt platta ut, därför blir det ingen bild på dem.

Eftersom jag kom hem före mannen igår, drog jag igång ugnen för att laga till en karréstek. En klassisk söndagsmiddag alltså. Lite mer färgglad och med flera olika konsistenser i kompositionen.

Jag lade till lite pickles på tallriken också, det bryter av så trevligt mot den gräddiga såsen, men de kom alltså inte med på bild. Det blev lite broccoli över och den åt katterna upp. Att Compiz gillar det visste vi sedan tidigare, men nu har hans syster fått upp ögonen och glufsade glatt i sig. De upphör aldrig att förvåna en, de där katterna...

Idag blir det pasta och något hopkok av rester. Jag har absolut inte någon lust att vare sig gå utanför dörren eller göra något annat än lättare sysslor, nämligen. Därför rensar jag kylen på gammal skåpmat och kanske tar ett glas vin. Jo, jag får det, för jag ska jobba kväll i morgon. Men först var det ju det där med att rasta snabeldraken, suck...

Ha det gott och var rädd om dig!

Oliver och kryp.

Det är visst redan en vecka sedan jag konstaterade att tiden går snabbt! Hur gick det till? Jag har jobbat förstås och då rinner dagarna iväg med blixtens hastighet. Mannen har tagit hand om all matlagning eftersom jag slutar så sent och är hungrig som en varg när jag kommer hem halv nio. I fredags var jag dock hemma klockan sex och hade hunnit handla dessutom.

Mannen hade förberett lax enligt snabbgravningsmetoden, vilken jag varmt rekommenderar alla att prova. Här har du länken till recepten. Vi valde ingefärsvarianten igen, för vi hade både ginger beer och ingefära hemma. Resultatet är inte alls som den klassiskt gravade laxen, utan mycket mjällare och saftigare. Till denna anrättning fungerar Hubert Becks Pinot Gris bra.

Igår var vi på 10-årskalas och fick korv med bröd och två goda tårtor. Jag som vanligtvis inte äter tårta var tvungen att överbevisa tårtmontören att den hemgjorda borde vara ätbar. Goda vännen Elinor brukar nämligen ha väldigt mycket otur när hon bakar, men denna gången lyckades hon i alla fall, till hennes och alla andras stora förvåning. Det ju tur att man kan köpa tårtbottnar...

Bob fick så många fina presenter och av oss fick han Jamie Olivers "Middag på 30 minuter" eftersom han är road av att laga mat och M. G. Leonards "Kryp", som jag tyckte verkade lagom spännande och läskig. Modern började med högläsning och sedan fortsatte han själv, vilket känns som ett bra betyg. Det finns en fortsättning på den, så det kan ju bli en bra julklapp till vårt extrabarn och ringbärare.

Hans och föräldrarnas flytt till Helsingborg kändes i hjärtat, och nu ställer vi till det med att flytta härifrån när de är på väg tillbaka. Men nu är det som det är och fördelarna är fler än nackdelarna. Visserligen kommer jag förmodligen att stå utan jobb ett tag, men vi har en hel källare att göra i ordning, så sysslolös kommer jag inte vara.

Jag har fått kontakt med regionchefen för Bohuslän och har förklarat min situation. Hon kom ihåg mig från en tidigare arbetsintervju när hon var AC i Trollhättan, det var ju positivt! Jag ska maila alla AC jag kan spåra upp och berätta att jag finns och kan hugga i och rycka in när som helst. Det tristaste är att jag får återuppta kontakten med a-kassan och AF igen...

Nu har vi ju inte skrivit på något kontrakt än, men det ska förhoppningsvis göras i veckan som kommer. Då ska vi också komma överens om när övertagandet ska ske. Det verkar som om vi kan få fira jul med hela familjen i Bovall i år, men man ska förstås inte ropa hej förrän man är över bäckenet. Förlåt, bäcken ska det visst vara.

Svärmor flyttar lite senare, när hon fått tid på sig att rensa och packa ihop sina saker. Hon ska träffa mäklaren på tisdag för en första värdering. Det blir bra det här! Mannen har pratat med en vän som är i flyttbranschen och det finns bra lösningar som vi ska diskutera vidare när vi vet lite mer om när visning och flytt sker för oss alla.

Jag har rensat i bokhyllorna och fyllt två stora flyttkartonger och ändå är det ingen luft alls, tvärtemot stylistens råd alltså. Inte ska vi ha någon vit matta på golvet heller. Däremot spanar jag efter ett överkast, för det kan nog vara bra att ha i fortsättningen också. Det ska inte heller vara vitt. För vår del hoppar vi gärna över allt vad visning heter, men vi bör nog inte räkna med att slippa det...

Vi ska ha karré till middag idag, det bestämde vi igår efter maten som då bestod av en helstekt rostas, kantarellsås och potatisgratäng.

Lite ville vi ju fira att vi vann budgivningen med oss själva som enda deltagare! Så kan det gå...

Ha en fin söndag och ta väl hand om dig!

Röd, blå eller grön?

Helt enligt planen blev det inte gjort så mycket igår, jisses så skönt det var! Korsord, bloggande och bokläsning kändes som det enda rätta. Idag har vi kroppsarbetat desto mer. Byte av däck på min lilla Pärla och Pansarkryssar'n är nog så tungt, eftersom däcken förvaras på vinden i garaget och ska upp och ner. Skönt att vara två om det i alla fall...

Mannen hade för avsikt att klippa gräset, men gräsklipparen är inte av åsikt. Den har gått som en kratta på sistone, men har åtminstone skött jobbet hyggligt, tills idag då. Efter att knappt halva gräsmattan blivit klippt la den av och vägrar att starta igen. Mannen är arg som ett bi, jag tror jag ska blanda till en mojito när han svalnat lite grann medelst isvatten. Invärtes, ska tilläggas.

Jag tänker att det är en himla tur att jag inte lyckats reta upp mannen såpass någon gång att han blivit riktigt arg på mig. Irriterad och besviken på mig har han varit, men aldrig arg. Inte heller jag har varit speciellt arg på honom, förutom den gången när vi renoverade köket och han inte hade vett på att förklara hur ritningen såg ut. Den som han hade i sitt huvud, alltså.

Jag är ju inte någon tankeläsare och förstod inte "det uppenbara" utan lite förklaringar och vägledning. Då fick jag dra mig tillbaka för att inte säga något riktigt dumt, som jag måhända skulle ångra. När jag lugnat ner mig gick jag ner igen och bad vänligt, men bestämt om att upplysas om planen lite mer ingående, vi var ju trots allt två om jobbet.

Annars håller vi sams för det mesta. Faktum är att vi tänker och tycker ungefär likadant om det mesta, så det blir sällan några dispyter. Det finns vissa ämnen som bör undvikas, tycker framför allt jag, och dem får han allt diskutera med någon annan, för till slut så sitter jag bara och hummar och försöker desperat att komma på något annat samtalsämne.

Politik är sådant som bör undvikas. Vi står på varsin sida i den rödblå röran och trots att mannen är den blåe så är han helt klart en Karl-Bertil Jonsson i de flesta situationer. Numera är detta hushåll även grönt. I varje fall när det handlar om återvinning och ekologiska spörsmål. Miljöpartister kommer vi aldrig att kalla oss, ty de är alldeles för rabiata i vissa frågor.

Vi har begåvats med två soptunnor och ska alltså källsortera ännu mer än vi hittills gjort. Det är inte helt enkelt att lära gamla hundar att sitta, men det går. Därför ska vi försöka hitta ett system för källsorteringen redan i köket, under diskhon. För man går inte ut med en kapsyl, ett plasttråg eller en mjölkkartong i taget, även om det är nära till tunnorna.

Hur sorterar man till exempel vinkorkar? Ett naturmaterial, men i vilket kärl hör det hemma? Numera får man lägga servetter i matavfallet, det var en nyhet för mig. Chipspåsen, som man inbillar sig är av metall, ska läggas i kärlet avsett för plast. Det är lite spännande ändå, det finns fortfarande mycket att lära sig både i källsorteringsfrågan och livet.

Idag ska vi grilla karré och majs. Det blir nog bara en enkel sallad till det, precis som föregående dagar. Fiskspetten igår var alldeles perfekta och mannen var överlycklig över detta. Snacka om humörsvängningar...

Själv höll jag på att bli smått galen igår kväll, för det fanns inget godis hemma och jag behövde verkligen det. Det fanns emellertid choklad, det räddade mig från att gå bärsärk. Vissa dagar krävs det godis för att hålla humöret på en viss nivå och på så sätt behålla husfriden. Försvinner sötsuget när man går från PMS-häxa till klimakteriekärring? Hoppas det!

Nu är det dags för en mojito, vaya con Dios!

Dra växlar.

Tisdag är det visst och jag fick lång sovmorgon, vilket jag behövde då vi tittade på "Alexander" igår och satte igång den lite för sent. Det är ju en väldigt lång film, som du säkert vet. Varken mannen eller jag tycker om att pausa mitt i en film, så det var bara att bita ihop. Inte så att filmen är dålig eller så, men läggdags efter 1 på natten är dumt. Men som sagt, jag fick sovmorgon!

Jag laddade länge för att åka till affären och hämta mat för denna vecka, vilket egentligen är onödigt eftersom det är ganska glest bland människorna både på måndagar och tisdagar. Allt på min lista fanns i samma butik, så det räckte att åka till Ica, vilken också ligger närmast vårt hem. Handskarna som Coop lockade med får jag vänta med att hämta.

Mamma Siv (min svärmor alltså) har fyllt år, så nu när mannen är hemma igen ska vi bjuda på middag i morgon. Det blir fiskgryta/-soppa med torsk, lax, musslor och räkor. Någonstans i bakhuvudet ligger ett minne av att vi bjöd på samma sak sist hon fyllde år, men det är ju ändå ett år sedan, så jag hoppas hon tycker det är okej ändå.

Det känns som en lagom mellandag att laga födelsedagsmiddag och inget annat, men på torsdag ska jag röra på mig desto mer. Först morgonmöte på jobbet, sedan en jobbintervju och därefter däckbyte, eller jag ska i alla fall hämta mina vinterdäck, så det blir närmare 40 mil avverkade. Jag kanske hinner titta till min kära Lotta också, det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Jag vill helst slippa rusningstrafiken på hemvägen, men det kanske funkar. Idiotiskt namn förresten; rusningstrafik, när den står still eller kryper fram. Det är för övrigt då jag saknar en automatväxlad bil, man slipper få kramp i vänster fot och ben för att man fastnat i bilkön. Fast när jag skaffade Pärlan var det verkligen inget snack om sådana fjolligheter eftersom jag inte rörde mig i den miljön.

Mycket har hänt sen dess och även om intervjun resulterar i att jag byter arbetsplats, slipper jag bilköerna till jobbet. Vi får se hur det går, om jag tycker det är värt att lämna mina underbara kollegor, om känslan för denna arbetsplats är helt oemotståndlig eller om lönen förbättras tillräckligt mycket, för att jag ens ska överväga ett byte.

Lite spännande är det allt, det får jag medge, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäckenet, eller hur det nu heter. Man ska heller inte bära färskt vetebröd i sin väska, så därför har jag varskott min chef om läget. Tills jag får en tjänst som ger mig tillräckligt hög lön för att slippa "besvära" a-kassan, så kommer jag att vara arbetssökande.

Var och en är sig själv närmast och varje hushåll och familj får göra det bästa av situationen, ta skeden i vacker hand och inse att det är bättre med en tia i handen än en tjuga i foten...

Av detta ska jag laga till något ätbart idag:

Lök och svamp steks i smör innan karréerna får steka i samma panna, sedan får de koka klart i såsen som tillreds i samma panna och champinjonerna och löken åker ner igen. Kokt potatis och blomkål till och inga rester...

Det blev det däremot av glöggrytan i söndags, när familjemiddagen blev inställd.

Sedan blir det film och mycket tidigare läggdags än igår!
Ha en fin kväll och en god natt!

Skarpaste kniven.

Jag tänkte inte alls skriva ett inlägg idag, men måste få dela med mig av min glädje över våra nya köksredskap. Mannen och jag kom äntligen iväg till Bagaren och Kocken för att lösa in min present från groupisar och andra goda vänner. Jag ville ha en ny stekpanna, ny pepparkvarn och en ny kniv. Efter att förmodligen testat personalens tålamod till bristningsgränsen i knivavdelningen kom vi hem med dessa utensilier:

Vem kan motstå en Porsche-kniv, trots att den vid första anblicken såg helt omöjlig ut. Just därför var jag förstås tvungen att prova den och den är bättre än vilken Global-kniv som helst. Jag gillar inte greppet på de sistnämnda. Helt fel balans i min hand och som tur var tyckte mannen likadant. Däremot låg en Wüsthof-kniv mycket väl i handen, men vi har redan en sådan kockkniv.

För dig som inte känner mig väl vill jag påpeka att en Volkswagen har jag aldrig velat ha, så det är inte därför valet föll på Porsche. Den är av Santoku-modell, vilket vi redan har en, men jag är mycket förtjust i den och är så användbar. Vi ska skicka iväg ett antal knivar för skärpning och det är dags för den "gamla", då måste jag ha en annan under tiden.

Om någon har tips på bra knivblock är jag tacksam. Vi behöver bättre och mer lättillgänglig förvaring än vi hittills haft. Nästa steg är att lära sig skärpa knivarna själv, men där är jag inte riktigt ännu. En stekpanna fick följa med hem också. Den gamla är fyra år gammal och börjar ge med sig. Den nya är fin och har två handtag, vilket anas på bilden ovanför.

Den är relativt tung, så det behövs. Den är av gammaldags gjutjärnstyp, det vill säga, ju mer man använder den, desto mer instekt blir den och insidan ska mörkna med tiden. Det ska bli spännande att börja om från början och slippa "non-stick" igen. deBuyer heter den och det märket har jag aldrig hört talas om förut, men jag tror vi ska komma bra överens.

Salt-och pepparkvarn blev det också. En extra bonus var att de var laddade redan. Träkvarnar är så mycket trevligare att hålla i än plast-dito. Och bok är ett vackert träslag. Zassenhaus har 25 års garanti på kvarnverket, det borgar för kvalitet, tänker och hoppas jag. Något mer blev det inte, men jag har faktiskt en slant över att spendera i denna trevliga butik.

Efter detta besök åkte vi till Ica för att skaffa ostbågar och ispåsar. Vi hittade fina jalapeños också, därför blev det mellanmål när vi kom hem och startade grillen. Planen var ändå att grilla karré, så det passade ju fint. Först fick jag riva ner en massa olika ostskalkar som låg och skräpade på vår osthylla i kylen och blanda med färskost. Ena osten har sex år på nacken, den hade huvudrollen i våra poppers idag. Näe, den har inte legat i vår kyl i sex år, men är lagrad så länge och helt grym!

Så gott och bara lite onyttigt. Men middagen som sådan var ju väldigt nyttig, så vi låter udda vara jämnt. I morgon blir det kycklinglår och bulgurröra. Sedan får vi planera för kommande vecka, så att både jag och mannen vet vad vi ska laga för mat. Plötsligt har vi fått ont om tomma matlådor, vilket betyder att frysen är full av mat.

Lammet borde vara på väg om några veckor, därför behöver vi hålla igen på inköp och "överflödig" matlagning. Hur nu det ska gå till när jag är hemma nästan en hel vecka till? Jag får hålla mig mig själv i strama tyglar, eller låta mannen laga maten. Han är mycket bättre än jag på att göra mat för två. Jag lider fortfarande av dagmammesyndromet och tar till lite extra.

Å andra sidan är jag väldigt bra på att koka soppa på en spik, eller att få två hekto köttfärs att likna fyra. Det är då santukoknivarna kommer till sin rätt. Finhackade champinjoner och grönsaker drygar ut många rätter, så till den milda grad att svamp- och grönsaksratare grundligt luras att tro att det är mer kött än annat. Många dagbarn har jag bedragit på detta sätt och de mår bra såvitt jag vet...

Om mannen gör det han måste i morgon och jag orkar ur sängen i skaplig tid tänkte jag att vi ska jaga svamp. Företrädesvis kantareller, men jag vet inte hur sent ute vi är. Men när jordgubbsplantorna går i blom efter omplantering, så borde det inte vara omöjligt att hitta kantareller nu. Om så är fallet, torde ändå trattisarna var på gång och det är inte heller fy skam.

Det är bara det där med platsen i frysen då, men det får vi lösa på något vis. Vi har en nätad dörr som kan få tjäna som torkplats och gamla glasburkar har vi nästan till förbannelse. I värsta fall får vi klä spaljén med svamptrådar. Det är bara att jaga fatt de små gynnarna alltså och lösa eventuella förvaringsproblem efter hand. Precis som man löser livet i övrigt, efter hand...

Ha en skön lördagskväll och god söndag!

Säng, säng, säng.

Varför vaknar jag en halvtimme innan jag måste, v a r e n d a dag? Jag behöver sova all tid jag har tillgodo, börjar gå på ångorna nu. Begriper inte att folk uppehåller sig i köpcentra när det är så vackert väder och det finns en massa ställen man kan uppehålla sig på. Hängmattan, stranden, skogen, utflykten, balkongen eller uteplatsen...

När jag kom hem halv sju, fick jag en G&T av mannen och order att sätta mig på altanen och slappna av. Sudokun gick åt pipsvängen, jag är slut i rutan. Läste min bok istället, även om det gick långsamt. Ögondroppar, nässpray och en extra dos Giona var av nöden. Min bästa tid är inte nu, om du förstår vad jag menar. Funderar mer och mer på att vaccinera mig inför kommande säsonger.

Problemet är att på vintern har jag inte så mycket besvär och då glömmer jag bort mina planer, dessutom kostar det en hel del, så jag väljer gärna bort dessa utgifter. Å andra sidan är det inte direkt billigt att hålla sig besvärsfri utan receptbelagda läkemedel heller. Pest eller kolera? Ja, det är frågan. Nu vet jag att det finns val, önskar jag hade fått veta det tidigare i livet.

Mannen och jag hoppas på den stora lottovinsten. Då ska vi bli vinodlare på andra breddgrader, osäkert vilka dock. Kroatien är ju trevligt, liksom Italien och Sydafrika. Chile kan nog vara bra också, men det känns väldigt långt bort, precis som Australien. Huvudsaken är att det är varmt året om och att luftfuktigheten passar mina bronker. De är kinkiga med sådant.

Blir vinsten inte så stor kan vi tänka oss att flytta till eller bygga ett hus med närmsta granne på två kilometers avstånd, vid havet och nära till skogen. Inte för nära dock, med tanke på allergin. En ännu mindre vinst hade oavkortat gått till att bli av med allergin och en stuga vid havet. Eller i havet, på en lagom stor ö och en hyfsad båt att transportera oss i.

Tänk att kunna landa fisken själv och slippa åka till affären och hämta den. Gårdagens fångst var dock helt okej.

Quinoasallad, grillad fänkål och ananas...

1.3 kg havskatt, det blir många middagar det. Två fina filéer blev det kvar när jag skurit ur de bästa bitarna till spetten, förutom ett par påsar med bitar till soppa och gryta. Det är gott och prisvärt att äta havskatt i jämförelse med många andra fiskar. 99:-/kg är billigt idag, det är bara strömming som är billigare, tror jag.

Vi har officiellt invigt sommaren nu, mannen och jag. Utemöblerna är avtvättade och på plats.

Helt och hållet mannens förtjänst, jag har bara burit ut dynorna.

Idag blev det grillad karré och diverse tillbehör till middag, Också det är mannens förtjänst. Jag satte mig i soffan som sagt och vilade fötterna.

Det är bara två dagar kvar att jobba, sedan har jag ledigt i tre dagar. Det ska bli så skönt!

Ta hand om dig och ha en fortsatt trevlig helg!

PS. Sängen var det, ja.

Utsparkad?

Jag är ganska nöjd med mig själv idag. Sov som en stock till klockan tio, då mannen kom in med tidning och kaffe. Sedan låg jag och laddade för något som jag felaktigt trodde skulle bli tröttsamt och dyrt. Därför har jag återigen kunnat dra slutsatsen att man inte bör ta ut något i förskott, varken det ena eller andra, alltså. Undrar när jag lär mig att inte göra det?

Det var ett samtal till mitt försäkringsbolag som jag drog mig för. Anledningen är att Moderna Försäkringar samarbetar med Sveriges Farmaceutförbund och jag har bestämt mig för att gå ur förbundet, alternativt bli utslängd för att jag inte betalt senaste räkningen till dem. Vilket som kommer först, således...

Jag har postat en "ansökan om utträde" eftersom det krävdes en skriftlig uppsägning per brev. Tänkte det var bra att de får det svart på vitt, då det fanns ett antal orsaker till utträdet att kryssa i. På raden för "annat skäl", skrev jag att de inte har varit till någon hjälp för mig och dessutom att försäkringarna blir billigare utan deras tvivelaktiga inblandning.

För så var det. Jag pratade med en fantastisk glad och trevlig kvinna som fick ihop bil-, hem-, drulle- och olycksförsäkring till en summa som var lägre än enbart den för bilen tidigare. Lite draghjälp av mannens entusiastförsäkring fick jag förvisso, men ändå. Så jag är nöjd och blev väldigt glad av kärringens hjälp och assistans. OBS! Kärringen kallade hon sig själv och var allt annat än det.

När då försäkringen är i hamn behöver jag inte oroa mig för att vara oförsäkrad, oavsett om jag blir utsparkad ur förbundet eller om jag så att säga hinner göra det själv med mitt brev. Ansökte om medlemskap i Unionen, för säkerhets skull. Inkomstförsäkring kan trots allt vara bra att ha och jag tror de kan ha andra fördelar också.

Dessutom bjuder de på ett års medlemskap och varför inte göra slag i saken då? Med andra ord har jag sparat en massa pengar idag och har all anledning att vara nöjd med mig själv. A-kassan står jag kvar i, förstås. Aea har varit helt okej tycker jag. Snabb handläggning, bra bemötande i telefon vid oklarheter och är varken dyrare eller billigare än andra a-kassor.

Nu ska jag bara reda ut om jag får stämpla upp till heltid, även om jag börjar mitt fasta jobb på fredag. Läste lite igår om reglerna och om jag fattade rätt, så kan jag stämpla i 75 dagar. Fast jag var så trött då att jag inte är helt säker på den saken. Men det ger sig när det blir dags att redovisa nästa period, om inte annat.

Jag skulle baka bröd idag, men det struntade jag i och tog hem ett vörtbröd istället. Bakar en annan dag. Den utgiften kan jag ju ta med gott samvete, liksom böckerna som fick följa med hem från Ica. 50% på reapriset är oemotståndligt. Märkligt nog blev det inte en enda kokbok, för det fanns inga tillräckligt roliga och inspirerande kvar, enligt min spaning.

Middag blir det ändå. Jag ska steka upp ett par karrékotletter och till dem serveras en bulgur- och linsröra med en massa olika grönsaker i. En cf-gucka med purjo, habanero och tomat i blir det också, så det blir lite såsaktigt på tallriken. Mannen ska iväg och repa ikväll, därför är det bäst att jag går och tar hand om maten alldeles strax.

I morgon gör jag sista dagen i Lerum. Jag låser och stänger för gott med andra ord och det är lika bra jag är själv då. Nycklarna kan jag ge chefen på torsdag, i Floda. Min nyckelknippa kommer att bli väldigt mycket nättare när jag lämnat ifrån mig båda uppsättningarna. På fredag får jag andra utgår jag ifrån, men troligen inte lika många.

Det gäller att jag är vaken och inte kör den "vanliga" vägen på fredag. Hålla till vänster, istället för att ta högerfilen vid Åbromotet och mässa mässan, mässan från den stund jag backar ut från garageuppfarten. Vanans makt är stor som du vet. Jag vet inte hur många gånger jag körde fel när jag flyttade från huset på Villagatan till lägenheten på Munkebergsgatan...

Ha en fin må... jag menar tisdag! Var rädd om dig och din omgivning!