Mannen hade för avsikt att klippa gräset, men gräsklipparen är inte av åsikt. Den har gått som en kratta på sistone, men har åtminstone skött jobbet hyggligt, tills idag då. Efter att knappt halva gräsmattan blivit klippt la den av och vägrar att starta igen. Mannen är arg som ett bi, jag tror jag ska blanda till en mojito när han svalnat lite grann medelst isvatten. Invärtes, ska tilläggas.
Jag tänker att det är en himla tur att jag inte lyckats reta upp mannen såpass någon gång att han blivit riktigt arg på mig. Irriterad och besviken på mig har han varit, men aldrig arg. Inte heller jag har varit speciellt arg på honom, förutom den gången när vi renoverade köket och han inte hade vett på att förklara hur ritningen såg ut. Den som han hade i sitt huvud, alltså.
Jag är ju inte någon tankeläsare och förstod inte "det uppenbara" utan lite förklaringar och vägledning. Då fick jag dra mig tillbaka för att inte säga något riktigt dumt, som jag måhända skulle ångra. När jag lugnat ner mig gick jag ner igen och bad vänligt, men bestämt om att upplysas om planen lite mer ingående, vi var ju trots allt två om jobbet.
Annars håller vi sams för det mesta. Faktum är att vi tänker och tycker ungefär likadant om det mesta, så det blir sällan några dispyter. Det finns vissa ämnen som bör undvikas, tycker framför allt jag, och dem får han allt diskutera med någon annan, för till slut så sitter jag bara och hummar och försöker desperat att komma på något annat samtalsämne.
Politik är sådant som bör undvikas. Vi står på varsin sida i den rödblå röran och trots att mannen är den blåe så är han helt klart en Karl-Bertil Jonsson i de flesta situationer. Numera är detta hushåll även grönt. I varje fall när det handlar om återvinning och ekologiska spörsmål. Miljöpartister kommer vi aldrig att kalla oss, ty de är alldeles för rabiata i vissa frågor.
Vi har begåvats med två soptunnor och ska alltså källsortera ännu mer än vi hittills gjort. Det är inte helt enkelt att lära gamla hundar att sitta, men det går. Därför ska vi försöka hitta ett system för källsorteringen redan i köket, under diskhon. För man går inte ut med en kapsyl, ett plasttråg eller en mjölkkartong i taget, även om det är nära till tunnorna.
Hur sorterar man till exempel vinkorkar? Ett naturmaterial, men i vilket kärl hör det hemma? Numera får man lägga servetter i matavfallet, det var en nyhet för mig. Chipspåsen, som man inbillar sig är av metall, ska läggas i kärlet avsett för plast. Det är lite spännande ändå, det finns fortfarande mycket att lära sig både i källsorteringsfrågan och livet.
Idag ska vi grilla karré och majs. Det blir nog bara en enkel sallad till det, precis som föregående dagar. Fiskspetten igår var alldeles perfekta och mannen var överlycklig över detta. Snacka om humörsvängningar...
Själv höll jag på att bli smått galen igår kväll, för det fanns inget godis hemma och jag behövde verkligen det. Det fanns emellertid choklad, det räddade mig från att gå bärsärk. Vissa dagar krävs det godis för att hålla humöret på en viss nivå och på så sätt behålla husfriden. Försvinner sötsuget när man går från PMS-häxa till klimakteriekärring? Hoppas det!
Nu är det dags för en mojito, vaya con Dios!
