Nyårslöfte?

Idag är jag ledig igen och det känns fint! Mitt basschema är som det ska och det underlättar planeringen av vardagen. Fast det hindrade ju inte att det blev övertid igår i och för sig. Två timmar extra är vanligtvis inte något problem för mig, men när dagen börjar med kampanjbyte klockan åtta och man är på språng i tolv timmar, då är gränsen nära.

Om jag inte hade varit ledig dagen efter hade jag inte gått med på det, för jag har, hör och häpna, ont i ryggen. Jag vet inte varför, men jag har antagligen ovetande gjort något dumt och sträckt mig. Kände av det redan i söndags, och det blev inte bättre av allt bärande igår precis. Tur att det finns Ormsalva och naproxen, det tar udden av det värsta.

Mannen serverade leversauté igår. Han envisas med att säga så, det låter lite godare än -stuvning, antar jag. Oavsett vad det kallas är det en av mina favoriträtter. Kladdigt och lite omständligt att förbereda, men ack så gott! Dessutom är det ofta bra pris på lever så jag brukar satsa på de större bitarna för det är bra lunchlådemat också.

När vi hade ätit letade jag efter kul erbjudanden i annonsbladen från Ica, Willy's och Coop, men blev ganska besviken och gav upp försöket att planera veckans meny. Frågade mannen vad han var sugen på, men han var antagligen för mätt för att vara behjälplig i den frågan. Lite logiskt hade det varit att ha skinka eller liknande idag. Från tunga i söndags, lever igår, borde det bli rumpstek, eller hur?

Men det blir det inte. Det blir skaldjurspasta, för det har varit lite för dåligt med fisk och skaldjur på sistone, om man bortser från julsillen. Eftersom det redan fanns i frysen har jag sluppit ge mig ut i regnet också. Fast jag tror att vi kanske ger oss ut och hämtar lite annat för i morgon ändå.

Återanvänd bild, det blir något liknande idag. 

Jag är fortfarande upprörd över folk som skjuter raketer och sådant i tid och otid, för djurens skull. Och vad är det för fel på dem som siktar mot folksamlingar, barnvagnar och annat? Är de verkligen så dumma i huvudet att de inte begriper hur farliga raketer är? Antagligen. Jag önskar nästan att någon av dem själv blev träffad, då skulle de nog inse att man bör handskas varsamt med dem.

Mayzan var ute och rastade sig mitt på dagen på nyårsafton när ett eller flera stolpskott smällde av ett antal kraftiga raketer sporadiskt under hela eftermiddagen och kvällen så att hon inte vågade sig fram. Mannen var jätteorolig och kunde knappt njuta av nyårssupén. Självklart var även jag orolig, men var mer övertygad över att hon hittat ett bra och säkert gömställe.

Compiz gömde sig under trappan och kom inte ut, inte ens för att äta mat. Då är han vettskrämd! När den katten inte kommer fram till vare sig vår middag eller till rasslet av kattgodisburken, då är det riktigt illa. Jag önskar att raketmarodörerna hade sett hur våra husdjur påverkas, då kanske de hade kunnat hålla sig till midnatt, åtminstone.

Och varför bränner man av raketer mitt på dagen, när man går miste om färgerna och mönstren? Ingen valuta för pengarna där inte! Jag anser att man borde få ansöka om tillstånd för fyrverkerier under andra tider än 12-slaget på nyårsafton och låt oss säga 21 på påskafton. Straffet för otillåtet fyrverkeri borde vara att med ögonbindel sitta på ett militärt skjutfält under övning i två dygn, utan mat eller vatten, förutom två veckors tjänstgöring på hund- och kattpensionat och dryga böter.

Vi som har husdjur kan undvika att rasta hundarna och släppa ut katter som är vana vid att få röra sig utomhus dagligen, om regler fanns för var, när och hur fyrverkerierna får användas. Du kanske har invändningar mot ett förbud, för att man ska ju kunna få fira döva faster Märta, som fyller 90 år och älskar raketer, med ett hejdundrande fyrverkeri på hennes födelsedag?

Det tycker jag också att man ska få göra, med tillstånd förstås och att man förvarnar sina grannar. Jag tror ju inte att vårt bostadsområde på något sätt är unikt med sin FB-sida "Händer det något i Eklanda?", det lär finnas i flera områden. Man kan kan sätta upp lappar i skolan, butiken, vid fotbollsplanen och vårdcentralen med information om hur man tänkt sig det hela. På det viset kan flera få ta del av spektaklet och delad glädje är ju som bekant dubbel. Djurägarna kan anpassa rastning av sina hundar, behandla med lugnande medel och instängning av obstinata katter i god tid innan det brakar loss, på utsatt tid.

Trygga och lugna katter, så har det inte sett ut under nyårshelgen!

Är det omöjligt tro? Inget är omöjligt, om bara viljan finns. Respekt och hänsyn till både två- och fyrbenta varelser kostar så lite i ansträngning, men ger så ofantligt mycket tillbaka. Låt oss bli bättre människor, snällare mot varandra och djuren med start i år 2017! Det är väl det bästa nyårslöftet någonsin och borde vara det lättaste att hålla, tycker du inte?

Ha en fortsatt fin tisdag och en härlig onsdag!

Respekt.

Måndag igen och jag måste säga att jag är ganska förtjust i måndagar. Särskilt varannan vecka, för då är jag ledig. Även övriga måndagar brukar vara helt okej eftersom jag slutar tidigt, redan klockan tre, oavsett om jag börjar åtta eller tio. Egentligen tycker jag ju att det är slöseri med tid och bränsle att åka till jobbet för endast fem timmar, men det kan jag inte bestämma själv. Gillar läget.

I fredags lagade mannen mat, som sagt och det gjorde han bra, som vanligt. På lördagen var vi på kalas och åt buffé. Det fanns en jättegod olivpaj där och en sådan skulle jag kunna tänka mig att göra själv någon dag. Du som känner mig väl vet ju att jag helst äter paj utan pajskal, men det krävs tydligen något att hälla fyllningen i..

Det var så gott med tapas att mannen bullade upp med liknande igår, kompletterat med kronärtskockor.

Vi hittade dem i affären sist och de är ju så goda med smör och salt till. Mätta och belåtna satt vi kvar i köket och pratade länge. Det finns ibland saker som behöver vädras och dryftas och jag är så tacksam över att det aldrig "går för långt" innan vi tar upp dem till diskussion. Det blir inga otäcka diskussioner, anklagelser eller verbala påhopp oss emellan.

Missförstånd reds ut innan de blir felaktiga slutsatser och stora problem. Jag har faktiskt bara varit riktigt arg på mannen en gång och det var när vi renoverade köket. Han hade allt klart för sig och glömde bort att inte jag (också) hade en ritning i huvudet med hur det skulle se ut när allt kommit på plats. Så när jag frågade fick jag inga greppbara svar och då blev jag arg och frustrerad.

Jag drog mig tillbaka och lugnade ner mig, sedan redde vi ut det och jag lärde mig att med den mannen blir det inga uppslitande bråk, ingen skäller på, svär åt, eller talar nedlåtande till en. Ömsesidig respekt har den effekten i vilket förhållande som helst. Det var en av anledningarna till att jag friade till honom. Förutom att han är smart, rolig och händig...

Visst blir jag understundom gramse på honom, när han inte lagar mer mat än vi behöver för stunden, till exempel. Jag menar att matlådorna inte brukar föröka sig i frysen, precis. Det finns några andra småsaker jag retar mig på, men det behöver jag inte berätta här. Jag vet att han blir smått irriterad på att jag plockar bort torra blad på krukväxterna, men ger blanka den i att vattna dem.

Jag borde se att häcken behöver ansas och huset tvättas, tycker han. Och det kanske jag borde, men jag prioriterar tvätten inne, tänker jag till mitt försvar. Man ska aldrig säga aldrig, dock. När jag till och med har börjat att påta i trädgården, kanske jag plötsligt börjar bry mig om krukväxterna med. Mannen påpekade nyss att en av de nya blommorna på chilin knutit sig.

Det vore ju roligt om det blir fler än en frukt. Frågar oroligt varför vissa bladspetsar är torra och då svarar han bara lite sarkastiskt att det kanske behövs lite vatten. Och kanske lite näring. Jaha, varför vattnar han inte då, tänker jag och det hela slutar med att jag vattnar, inte bara just chilin, utan alla blommorna. Häpp! Men det kommer inte bli någon vana...

Jag borde åka till affären och hämta mat, så att mannen kan laga mycket mat de närmaste tre dagarna. Idag fixar jag maten förstås, men har inte bestämt mig för vad jag vill göra. Jag fick en kartong med "Allt om mat" av en vän igår, så jag ska kanske börja med att leta inspiration i dem. Alternativt lägga mig på lur i trädgården och brotta ner nästa rådjur som kommer, istället för att skrämma bort det.

Ha en skön måndag och var rädd om dig och din omgivning!

Bomullsdag! #bloggswe

I fredags kväll fick vi ovälkommet besök på altanen. Jag vet fortfarande inte vad det var, men det skrämde upp mig ur sängen och i en väldig fart fick jag på mig morgonrocken och rusade ut för att kolla om Mayzan var oskadd. Hon hade inte kommit in för natten, men skulle strax släppas/lockas in, när ett våldsamt tumult och morrande därute nästan fick hjärtat att stanna av rädsla för att det hänt henne något. Det hade det gudskelov inte.

Raggen på hennes bror som var inne stod rakt upp och han ville ut och inspektera, vilket han givetvis inte fick. Mayzan puttade jag in och borta i häcken brakade det till. Såg inte ett dugg, så jag hastade in och fick tag på en liten ledlampa, men det hjälpte ju föga. Vilken best det än var som ställde till denna cirkus hade försvunnit och jag återgick till sängen med en hjärtklappning utan dess like.

Jag är inte särdeles lätt att skrämma upp och hade båda katterna varit inomhus hade jag nog bara öppnat fönstret för att se vad det var som strök runt. Å andra sidan, då hade det förmodligen inte morrats alls. Antingen ville Mayzan försvara sitt revir mot en inkräktare eller sig själv från angrepp, vilket fick djuret att morra djupt och kraftfullt. Varg, lös hund eller vildsvin? Ingen aning!

Igår jobbade jag och mannen hämtade mat från en av våra favoritbutiker, Kustcharken. Han fann, passande nog, grillskivor av vildsvin där och det blev vår middag igår, när vi inledde firandet av vår bröllopsdag idag. Här kan du läsa om vårt 100-årskalas med en extra krydda. Jag ler fortfarande lyckligt när jag tänker på den dagen, det blev så härligt och otvunget som vi önskade oss.

Ett år går fort, särskilt när man hittat hem på riktigt och mår bra med sin partner. Visserligen har vi haft våra svåra stunder under året som gått, men inte på grund av varann. Arbetslöshet, hopplöshet och våndor av olika slag har vi stångats mot, men alltid tillsammans. Jag känner aldrig något annat än stöd, uppmuntran och uppskattning från mannen och jag tror han känner samma sak.

Det är så skönt att kunna vara sig själv ihop med en annan människa. Att inte behöva göra sig mindre, dummare eller något ännu värre för att duga och uppskattas, det är en härlig frihetskänsla. Jag kan tala om saker som intresserar mig och har en uppmärksam lyssnare, jag kan diskutera saker utan att bli förlöjligad, jag kan be om hjälp, jag kan ställa frågor och få uppriktiga och ärliga svar.

Allt detta kan jag göra för att mannen respekterar mig, mina känslor och mina åsikter. Vi har då och då olika åsikter om saker och ting, i ärlighetens namn inte särskilt ofta, men jag är inte orolig för att tycka annorlunda. Det finns kanske någon som tänker "såklart, det är så det är". Nej, säger jag, det är så det borde vara för alla och alltid, men tyvärr finns det människor som saknar respekt för andra.

Jag är tacksam för att jag funnit en klok, intelligent, humoristisk och uppriktig man att leva med. Det tog några år, men vi har många år kvar och vi kommer att göra det bästa av dem. Som i sången som framfördes efter vigseln; Anders, du är början för mig, början på ett gott liv i frihet, ihop.

Tack Åsa för den fina bilden och tack Anders för att du sa ja! 

Ha en skön dag och ta hand om dig och de människor som betyder mycket för just dig!