Röd rebell.

Snarkmaskinen är en välsignelse! Vi sover lugnt och gott, både mannen och jag. Det lilla, lilla suset som maskinen alstrar är en västanfläkt mot det tidigare tröskverket jag sov bredvid. Det är till och med väldigt sövande, därför somnar jag numera mycket fortare än förr. Och båda två vaknar utsövda och pigga! Förutsatt att vi lägger oss i tid, såklart...

I lördags var vi ju hos svärmor och åt födelsedagsmiddag. Systersonen D lagade till en utmärkt röding och en ljuvlig sås. Efteråt satt vi och pratade sådär som man gör när det är alldeles för sällan vi träffas. Svärmor gick ut i köket och vispade ihop en frosting till den palsternackskaka hon bakat tidigare på dagen.

Den var riktigt god och det passade fint efter fisken. Men säg den glädje som varar. Rätt som det var "försvann" svärmor och höll på att tippa av stolen, det var tur jag satt nära och kunde hålla emot. Ögonen var öppna, men hon reagerade inte visuellt. Då och då kom hon tillbaka och svarade på tilltal, eller snarare försökte. Det var mestadels sludder, så svägerskan ringde ambulansen.

Vi trodde hon eventuellt hade fått en TIA och det gjorde ambulansmännen också, även om hon kunde le och vinka med båda armarna. Denna gången behövde vi inte övertala dem att ta med henne till lasarettet, till skillnad från den gången hon hade salmonella. Enligt svägerskan var inte akutläkaren så pigg på att lägga in henne, eftersom hon var helt okej igen, dock mycket trött.

Men C är van att handskas med sjukvårdspersonal och propsade på en riktig utredning, ty detta har hänt ett par gånger tidigare. Sist var det moster M som var med om det och ringde ambulans, vilket svärmor fick henne att lova att hålla tyst om, för att "de blir så besvärliga annars". Jaha, tack för den!
Då var hon tydligen hemma efter tre timmar och ingen som helst uppföljning.

Nu är ju svärmor ganska så "hemlig" (läs: inte helt sanningsenlig) av sig, därför nämnde hon inte att det hade hänt fler gånger, varför de trodde det var ett blodtrycksfall och hon kan ju prata för sig och menade att hon skulle hem och sova för att hon var bara lite trött. Nu hamnade hon på stroke-avdelningen och blev CT-röntgad efter de kommit fram till att det nog var fråga om epilepsi istället.

Igår hämtade jag hem henne och hon gick själv med stöd av sin nya kompis "Rebel", en rullator vi fick av goda vänner som inte längre behöver den. Svärmor har sedan urminnes tider ett dåligt ben, vilket gör att hon har lite svårt att gå, men hon är ju envis som en röd gris, så hon har inte ansett att hon behövt annat än kryckan när hon går och handlar.

Oj, vad hon pinnade på! Vi höll god fart hela (inte alls långa) vägen hem. Det var en helt annan sorts promenad mot de vi haft sällskap på förut. Nu kan hon racea ikapp med väninnan på lika villkor, det vore en syn att skåda! Hon var så glad för sin röda kompis, och det gläder oss andra. När vi drack kaffe och pratade om ditt och datt förstod jag att hon inte var med helt och hållet fram till "episoden".

Den damen har nämligen mycket gott minne, men hon kom inte ihåg att vi samtalat om vissa saker i lördags. Men hon klarade att stöka runt i köket tills strax innan anfallet kom. Visst är det märkligt?
Hon har också lovat att skaffa ett larm, så att allihop kan känna sig något tryggare. Sjuksystern tog fram prisuppgifter redan på söndagen och det var ju inte så dyrt som hon hade trott...

Med svärmor väl omhändertagen kände vi att en god och värmande soppa skulle smaka fint på söndagen och den avnjöts med ett glas vin, eller två...

Saffran är gott, inte bara i lussekatterna och finns redan att köpa på Apoteket. Högsta kvalitet, förstås! Det märks att det är många som börjat tillverka årets Dunderglögg också, det har gått ett antal flaskor av Apotekets Tinktur också.

I måndags jobbade jag och planen var att mannen skulle ladda R2D2 för att vi hade tänkt äta köttgryta, men han glömde det. Jag hade det lite på känn, men han styrde upp det med tunna revben och rutig potatis istället vilket funkade alldeles utmärkt det med. Igår laddade jag slökokar'n i alla fall och det blev väldigt gott.

Idag blir det Spaghetti Carbonara, helt enkelt. I morgon är en annan dag och jag tror vi måste ta oss i kragen igen och upprätta matlista för att inte ständigt och jämt hamna i samma gamla rätter. På fredag har vi sådan tur att gode vännen T lagar maten här hemma. Det ska bli spännande!

Nu ska vi göra ett ryck i gästrummet så att vännen kommer in med sitt pick och pack och för allt i världen, så att vi kommer någon vart med rensning och röjning också... 

Ha en fin lillelördag och var rädd om dig!

I mannens kalsonger...

Om jag var trött i onsdags är det inget mot vad jag är nu. Fem dryga dagar är gjorda, i morgon blir det jobb 9.30-15.15. "Utan streck", det vill säga utan rast för vare sig mig eller kollegan M. Sådant är tydligen avtalet, vilket "ömsesidigt ingåtts mellan parterna". Fast det är ingen som jobbar där nu som har varit med om den överenskommelsen och ingen, utom möjligen jag, gillar det.

Jag är ju, vilket du har förstått om du följt mig ett tag, eller du som känner mig privat är väl medveten om, ganska glad för att få göra mina timmar på kortast möjliga tid. Rast och sådant är jag inte så intresserad av och är jag på jobbet så ska det vara värt kostnaden att ta sig dit och hem. De som bor på orten är helt förståeligt av en annan åsikt och det respekterar jag.

När jag låst och släckt på skärtorsdag har jag jobbat 10 av 11 dagar. Nästan som på den "gamla goda" Nordbytiden. Sedan har jag långledigt och det är bara två arbetsdagar kvar med mina sköna och goa kollegor. Fy så jobbigt det kommer att kännas. Att säga hejdå till alla, alltså. Tur jag har en hållbarhetslista att koncentrera mig på med Cecilia och vattenfast mascara...

Innan jag åker till jobbet i morgon ska torktumlaren flyttas ner på golvet, så att mannen kan städa där tvättmaskinsvraket stått och samlat damm. Gode vännen L kommer och ordnar med elbiten, för nya maskiner har vanlig kontakt medan den gamla gått på trefas rakt in i väggen. Och skarvsladdar är uteslutet, dels för att de är fula, men mest för att det är säkrare utan.

Badrummet kommer att kännas mycket större utan torktumlare i stapel med tvättmaskinen. Det är tydligt redan nu, med torkskåpet borta. Sociala medier är fantastiskt. Jag la ut skåpet "på annons" dels på Google+ och FB i söndags. En FB-vän, som vi faktiskt aldrig träffat förut IRL, meddelade att han var intresserad och vi kom överens om att träffas på tisdagen. Han hade släpet med sig när han kom...

Perfekt! På måndag kommer den nya maskinen och blir inburen och den gamla bortfraktad. Halleluja! Mina kalsonger har tagit slut, för det tvättas inte så ofta här och jag har inte så många. Alltså hade jag samlat ihop till 2-3 tvättar och då väljer den gamle trotjänaren att kortsluta. Således använder jag mannens boxershorts. Han har ett ansenligt antal sådana, tack och lov.

Såpass många att vi båda skulle kunna klara oss i en vecka eller tre till om det behövdes. Sockar har han rätt många med. Tyvärr inte några stödstrumpor dock. Jag är glad för att jag skaffade två par till alldeles nyligen och inte lider av fotsvett. En ren arbetströja finns kvar, tillika en ren rock, men det är värre med svarta byxor. Äger bara ett par och det har fått bli arbetsbyxor. Har en kjol om det kniper.

Den nya kollektionen arbetskläder kommer inte förrän till hösten. Vi har bara väntat i drygt ett år då och av den gamla är det tydligen inte mycket kvar, så det gäller att hålla i det man har, med andra ord. Men jag ska villigt erkänna att jag nog aldrig har längtat till en måndag så mycket som jag gör nu. Jag kommer att längta hem som aldrig förr också och så skönt det ska bli med egna kallingar igen!

Jo, det blir så att man kallar trosor för kalsonger när familjen består av tre pojkar och mig själv, tills dottern kom och jämnade ut slagsidan en lite grann. Skadan var dock redan skedd, jag bär kalsonger för tid och all evighet. Jag vet faktiskt inte hur det är med dottern, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon också har kalsonger på sig...

Mannen har fått stå för maten nästan på egen hand hela veckan. Jag laddade bara pottan när vi blivit med ny tvättmaskin. Det var roligt och en ära att denna fb-sida delade mitt blogginlägg och bild från i onsdags! Resten av matlagandet har mannen stått för. Jag är bortskämd, men försöker redan i morgon att skämma bort mannen. Fiskfredag blir fisklördag istället.

Det gäller som sagt att vara flexibel och att anpassa sig till omständigheterna. Idag önskade jag currysmaker och som av en händelse fanns det kycklinglårfilé i frysen. Det är i många stycken en lyckoträff, det är "a match made in heaven". Också...

Jag ska gå en trappa upp och trappa ner. Det lär gå ganska fort. Somnar nog omgående.
Ha en god natt och en skön lördag!

PS. "Utan streck" kommer ifrån en av mannens tidigare kunder som vid något tillfälle sa att han var så trött och på något bruten svenska sa att han hade "jobbat 14 dagar, utan streck, vettu".