Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:

För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!

Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!