Batteriladdare.

Det har hänt en del sedan förra inlägget. Eller, inte så himla mycket annat än jobb, jobb och jobb. Jag har också fått svar på röntgenbilderna och jag har inte helt oväntat artros. I den mån jag kan, beroende på vilket jobb jag har, använder jag numera tumstöd på båda händerna. Det funkar bra på Apoteket, mindre bra i hemtjänsten förstås. Och det är där jag känner av det mest, såklart.

Att få på andra människor stödstrumpor är inte lätt och det kan ju bli åtta-tio sådana på en förmiddag. Så egentligen borde jag bara jobba kväll, för stödstrumpor är lättare att ta av än på. Fast jag ogillar att jobba kväll konstigt nog, eftersom jag är morgontrött. Men jag uppskattar att kunna slappna av och varva ner ordentligt innan jag ska sova och det går inte när man slutar 22.

Jag har gjort ett undantag och bokat in en kväll i morgon dock. Det är bara för att jag ska få så många timmar som möjligt och mannen ska ändå inte vara hemma. Nu ångrar jag det lite, för jag har jobbat sex dagar denna vecka och är fullbokad den kommande. Förvisso var det bara en kort dag igår, men den var sällsynt intensiv, då det var väldigt många kunder och bara en farmaceut, jag som tekniker och en duktig flicka i kassan. Tidvis hade vi 12 personer i kö, men det gick fint i alla fall!

Mannen ska iväg på kundbesök tillsammans med en kollega och åker därför halvvägs till Hufvudstaden för att möta upp honom där och samtidigt lämna in min bil till verkstad i Jönköping för lite pyssel och omvårdnad. Jag får alltså köra pickup denna vecka, eller ta min gamla Pärla om väglaget tillåter. Han har nämligen sommardäck på...

Batteriet var helt dött när mannen tittade till honom, så det fick plockas ur och laddas över natten. Anledningen till att se över den bilen just nu är att jag är inbokad i Stenungsund en dag nästa vecka och det är inte så mysigt att åka pickup så långt, då den mullrar och låter förskräckligt. Dessutom tar jag mitt miljöansvar och har en bil i reserv som inte drar lika mycket bränsle. Om vädret tillåter, förstås. Är det risk för halka tar jag mannens pickis.

Övriga dagar kommer jag att tillbringa på Torp i och med flytten av Apoteket där. Det kommer bli så fint i den nya, men ändock tillfälliga, lokalen där! 29 mars öppnar vi dörrarna dit, men har givetvis öppet som vanligt i nuvarande lokal fram tills dess. Välkommen att titta in till oss både nu innan flytten och sedan i nya fräscha omgivningar mitt emot Espresso House!

Mat är viktigt när man arbetar hårt, ja annars också. Vi har till exempel ätit pasta med korrrv och brysselkål.

Man får ta till vara på det som finns i kylen innan det är för sent. I dessa dagar pratas det ju mer än någonsin om miljön och klimatet och jag känner mig ganska less på det. Prata går ju, men gör något åt det rent praktiskt också! Vi handlar svenskt kött och så långt det är möjligt även lokalt producerat.
Ekologiska val gör vi, men inte in absurdum. Har det fraktats tvärs över jordklotet går det bort!

Återigen, lite grönkål som börjat bli lite ledsen fick liva upp vår fisk- och skaldjurssoppa i tisdags.  Långa och musslor använde jag den här gången. Jag tycker det ser vackert ut och gott var det!

Numera sjunger jag i kör en gång i veckan, och då har jag med mig smörgåsar till kvällsmat. Mannen gjorde visst hamburgare till sig själv den kvällen och hade glömt att hämta sallad, gissa vad han använde istället? Just det, resten av grönkålen!

En dag åt vi ärtsoppa, men det ser så tråkigt ut på bild därför slipper du se den. Däremot lagade mannen till en ypperlig kolja i fredags med en fantastiskt god sås på Karl Johan-svamp och serverade det hela med lite baconströssel ovanpå. Väldigt gott var det! Nu vågar mannen ta ut svängarna även när han lagar fisk, han har inte varit helt bekväm tidigare, men övning ger färdighet...

Igår hade vi karré av lamm. Det var inte så mycket kött på dem, men smaken var det inget fel på. Vi lagar gärna potatisgratäng i portionsform nu för tiden, det går mycket snabbare.

Idag ska vi äta ryggbiff och mysa lite extra eftersom mannen ska iväg och inte kommer hem förrän på fredag. Det kommer kännas konstigt, men jag överlever nog. Jag inleder operation frystömning, så slipper jag laga mat efter jobbet, och sedan begraver jag näsan i en bok och laddar mina batterier. Låter som en plan i alla fall, vi får se hur det går med den saken.

Ha det så gott, på återseende!

Fiske-Lina.

Nu har det gått långt tid mellan inläggen, igen. Det har varit ganska hektiska veckor och orken har verkligen inte räckt till, helt enkelt. För två veckor sedan jobbade jag full vecka och hade middagsgäster på lördagen. Dessutom spelade mannen på Bar Kom med Sven B. Good and The Blues Stompers på fredagskvällen och som den tvättäkta groupie, privatchaufför och råddare jag är var jag på plats och tog också hand om entréavgiften.

Nå, jag fick lämna ifrån mig allt till bandet, förstås. Det var den kvällen det regnade så mycket och jag säger bara att det är tur jag har en bil som väger två ton, för det var mycket vatten på vägarna! Den sista "sjön" jag forcerade var jag inte helt beredd på och då trodde jag nästan vi skulle åka av, vilket jag konstaterade med ett lakoniskt "sedärja". Det är inte för inte jag kallar bilen för pansarkryssaren. Den plöjde relativt stadigt genom vattenmassorna och vi kom hem torrskodda. 

Söndagen tillbringades tillsammans med mannen, böcker och pussel. (Ja, vi fick låna många av lillasyster).  Arbetsveckan som obönhörligen drabbade oss blev ännu tröttsammare än den föregående.

Jobbade i Lysekil på måndag, på tisdagen blev det Munkedal, sedan hemtjänst onsdag till fredag för att avsluta med några timmar på "mitt" Apotek i Hunnebostrand på lördag. Jag åkte hem och bytte kläder, för att åter åka till Lysekil och Folkets Hus för att montera ner en konstutställning och packa ner konstföremålen. Jag har lite träningsvärk i armarna, men annars gick det fint!

Igår hade vi mannens mamma och min mormor på middag. Vi tänkte som så att det är lika bra att göra två flugor på smällen, eller hur det nu heter. Damerna är jämnåriga och tycker bra om varann, så det blev uppskattat. Det var en trevlig dag och vi avslutade ännu ett pussel under kvällen. Jag har redan valt ut ett nytt, ty vi är gravt beroende nu...

Mannen åkte förresten under förra veckan till Stockholm för ett jobbmöte. Han fick låna min bil, vilket innebar att jag lånade hans pickup för att ta mig till och från jobbet på onsdag och torsdag. Därför fick vi ha lite "övningskörning" innan skarpt läge. En sex meter lång "lastbil" parkerar man inte var som helst, liksom. Jag fick bekanta mig med dess speciella egenskaper och nycker i lugn och ro medan vi utförde våra ärenden och inköp, för det är inte roligt att oförberedd och utlämnad behöva gissa sig till hur ett fordon fungerar.

Vän av ordning undrar väl var maten har tagit vägen i den här bloggen?
Visar därför en bild på piggvaren svägerska och svärmor blev bjudna på tillsammans med pressad potatis och palsternacka, brynt smör och ärtor.

Efter det har vi ätit sådant man äter till vardags och ibland lite för ofta, som spaghetti och köttfärssås, Korv Stroganoff, korv och mos, men det vet ju alla hur det ser ut. Fast jag måste nog dela med mig av bilden på korvmiddagen, trots allt. Köttkorv från Kustcharken, helt ljuvlig!

Jag har alltid haft morot (och lök) i kokspadet för smakens skull, vilket faktiskt är helt onödigt med den här korven då den är så välkryddad redan, fast det är så gott att äta morötterna också, därför fortsätter jag med den vanan.

Mannen lagade mat en tisdag, vilken också har blivit en fiskdag hos oss. Det var fantastiskt gott att komma hem till detta!

Jag vet att jag tjatar om den goda citronsåsen, men du måste prova den! Passar till all fisk och lax! Till följande bild på fish n' chips vill jag dock hellre ha en remouladsås och den varierar jag efter vad som finns hemma i kylskåpet. Det måste vara majonnäs och cf i, förstås. Oftast lite finhackad schalottenlök, paprika, blekselleri, ibland squash, men aldrig färsk gurka för det gillar inte mannen.

Denna variant hade purjolök istället för schalotten, och tångkaviar med wasabismak därför att det fanns kvar i en öppnad burk från tidigare och jag gillar inte, som du vet, att behöva slänga mat.

Det har blivit mycket fisk på sistone alltså, i morgon är det dags igen, men idag blir det kyckling. Jag ska koka ihop något med lårfiléer vilka jag hämtade ur frysen igår kväll. Bäst jag börjar bums, för jag har bara ätit smörgåsar hittills idag. Jag slutade tidigt för att jag hade en tid hos doktorn. Det har blivit hög tid att undersöka mina händer och ta reda på varför de gör ont och fingrarna somnar.

Doktor Emma är numera familjens husläkare och hon gjorde mig inte besviken idag heller. Remiss till röntgen, en uppmaning att ringa sjukgymnast och recept på naproxen fick jag med mig efter att hon undersökt mig. Karpaltunnelsyndrom och troligtvis begynnande artros/reumatism är "domen". Det förstnämnda kan åtgärdas kirurgiskt om inte skenorna hjälper, vilket jag hoppas de gör såklart.

De andra tillstånden är svåra att stoppa, men med antiinflammatoriska piller och övningar för händerna ska jag väl så länge det är möjligt slippa steloperation i alla fall. Hon skrämde upp mig där lite grann, faktiskt. Det är tummarna som gör mest ont och de är bra att ha till mycket. Nå, först ska jag ta mig till röntgen, sedan får vi se hur det blir.

Mat var det, ja!
Ha det fint och var rädd om dig!

PS. Alla fina fiskar är inhandlade på Bovalls Havsdelikatesser hos Lina, den inspirerande och duktiga fiskhandlaren vi har turen att ha i alldeles i närheten.

Intressant?

Som du förstår har det varit en hektisk vecka, men igår gick flytten och det gick som smort! Vi har packat, slängt, rensat och packat sedan förra inlägget. Vi tog paus i tisdags kväll och åkte till Bovall med katterna för att skona dem så mycket som möjligt. Och för att mannen skulle underteckna de sista handlingarna och banken göra sitt i onsdags.

Nycklarna blev våra och vi åkte till vårt nya hem (via Hemtjänst Norr för att hämta mitt avtal, vilket ska skickas in till a-kassan), för att se det helt tomt och känna in oss ytterligare och planera vidare. Alltså var det sedan bara att lämna katterna i systerns säkra händer och åka tillbaka för att lägga in en extra växel och packa vidare.

När vi la oss på kvällen visste vi att flyttgubbarna skulle komma vid 12-tiden dagen därpå. Vi sov inte alls bra någon av oss och gav upp att sova långt tidigare än vanligt och det var väl tur det, för när mannen hämtade kaffe kvart i sju kollade han sin telefon och då fanns ett meddelande att de skulle komma halv nio. Hoppla, hopp ur sängen och jobba på!

De lastade in allt vi redan packat och lite till, jag packade så att svetten lackade för att hålla jämna steg med Leo, medan Bengan pekade med hela handen och såg till att nästan allt redan var färdiglastat på sena eftermiddagen. Även min Goldie...

Jag hoppas att länken fungerar, det är första gången jag laddar upp en egen film, så ha överseende med mig och mina tekniska kunskaper om det inte vill sig som jag vill, är du snäll.

Vi jobbade sent, men till slut sa våra ryggar "stopp" och vi stapplade in i duschen, borstade tänderna och ramlade i säng. Inte sov jag bra den natten heller, och klockan ringde halv sju, ty Bengan hade utlovat att de skulle vara hos oss halv åtta. Så blev det inte, men bara tjugo minuter senare. Efter 50 minuters effektiv packning och lastning sa "chefen" att de var klara att åka...

De skulle äta frukost på vägen, "så ni kommer kanske först" till destinationen, sa han. Herreje, jag stod och tömde frysen och skulle torka ur den, kylen och lite annat, samt se till att köksbänkar och allt annat var rent. Mannen stod och stampade och ville hiva in det sista på Pickupen, "gömma nyckel" och komma iväg bums.

Han åkte iväg ganska exakt en timme efter flyttbilen och jag kände mig hopplöst sen, seg och efter. 9.50 satt jag i bilen och kom på att jag gått ifrån min handväska med laddare, almanacka och andra bra-att-ha-saker. Åker dock iväg en minut senare och känner att Eagles "Long road out of Eden" är det enda rätta att lyssna på, en dag som denna. Från ett Eden, till ett annat...

När jag rullade nerför mot K-Rauta ringde min mobil. Man måste ha handsfree i rullande bil numera, så jag fick svänga in på en bussficka för att svara. Uppringaren hade nämligen riktnummer för Munkedal och jag har skickat intresseanmälan för tim- och sommarvikariat inom äldreomsorgen även i den kommunen, och jag ville ju inte missa en chans till anställning.

Ytterligare fem minuter sen fortsatte jag min färd, efter att ha bett personen i andra änden av tråden att ringa mig nästa vecka, för jag "är mitt uppe i en flytt" och hade verkligen inte ordning på mina tankar eller vem "hen" representerade. Jag har blivit uppringd och kallad intressant av en annan inom den kommunens äldreomsorg och visste inte om det var en följd av det eller ett nytt intresse.

Det är alltid trevligt att vara intressant och eftertraktad, och i vår familj är vi uppenbarligen två. Mannen fick en fråga om intresse, tillgänglighet och kompetens för ett nytt bandmedlemskap häromdagen. Jag hade bättre kunskap om bandet i fråga än mannen själv, så jag sa JA, JA, JA! Det är precis du och vad du känner för. Sedan lyssnade han...

Vi fick leta upp några filmer där han ger prov på vad han kan och den som frågade tyckte det var "great". Resten av bandet får ju säga sitt förstås, innan något bestäms. Men tack, Tips-Tåmpa, för att du är en så god vän och kontaktförmedlare! Visserligen blir det kanske en 30-mils resa i veckan för mannen i fortsättningen, men om repen är effektiva och givande är det inget att prata om, anser jag.

Tillbaka till flytten. Flyttgubbarna kom fram till vår adress tjugo minuter efter att jag kom dit, 11.20. De var tvungna att ta en annan väg än den rakaste, på grund av en trafikolycka och unnade sig en lång brunch på Rasta Håby. Mannen och jag unnade oss inte någon frukost. Eftersom vi är usla på att äta något som helst tidigt på dagen, så blev det ingen mat förrän gubbarna baxat ner Goldie från släpet, kopplat på detsamma till lastbilen och åkt hem igen.

Maten stod mamma och pappa för, men inte förrän vi blivit välkomnade med bubblor och kramar. Den lasagnen är nog den godaste jag någonsin ätit! Visst är det ibland så att hungern är den bästa kryddan, men det är också omtanken. Min fina mormor visade också omtanke idag, då hon ringde och hörde hur det gick för oss och undrade om vi ville äta middag hos henne. Om vi ville!!

Rotmos och fläsklägg fick vi och himmel, så gott det var! Även om vi faktiskt åt frukost idag. Vi fick kaffe och glass också och sedan åkte vi hem och packade upp resten av köket och mannen fixade wifi-uppkopplingen. Nu är det bara resten kvar, men vi ska ta det i lagom tempo och inte stressa ihjäl oss. Det är bättre att göra rätt från början, än att göra om samma sak flera gånger, eller hur?

Tillbaka till Eden (letade länge, men hittade inte någon bättre version på Youtube, men försök gärna på Spotify, eller lyssna igenom hela plattan) i morgon en "kortis", för att göra klart det sista och krama om Stefan som har den goda smaken att ta över vårt fina kök. Förhoppningsvis är vi tillbaka till nya Eden på kvällen och kan fortsätta packa upp ungefär 140 flyttkartonger till...

Ha en fortsatt trevlig helg, hoppas du tittar in igen och ser hur det går för oss, i en blogg nära dig! 







 

Tappade sugar.

Då är det söndag idag, om jag räknat rätt. Jag ska inte jobba (utanför hemmet) på ett tag, så det är egentligen inte så noga vilken veckodag det är. Har pysslat med adressändring idag, samt sökt sommarjobb, vilket innebar att jag fick uppdatera mitt CV och PB (Personligt Brev). Jag inser att jag har säkert 20 olika varianter beroende på vem som ska ha dem.

Det kan vara läge att rensa där också nu, och behålla ett par varianter bara. Uppenbarligen funkar både CV och PB som de ska, ty i fredags ringde en kvinna från Munkedals kommun och ville höra om jag var intresserad av att jobba på äldreboende. Jodå, det går nog att få ihop med den andra timanställningen, sa jag.

Hon skulle ringa min referent och sedan höra av sig igen. Hon är så välkommen så! Sommarjobbet jag sökte är för Apoteket AB och jag valde Fjällbacka, Uddevalla, Lysekil, Munkedal och Hunnebostrand först och främst. Det ska bli spännande att se om jag får napp. Personlig assistent kan jag också tänka mig att jobba som, men ingen har hört av sig angående de tjänster jag sökt, än.

Mannen har köpt sig en pickup. Lite skavanker här och var, men vad annat kan man räkna med på en 30 år gammal bil? Huvudsaken är att den inte är ett vrak, mannen är ju ganska händig och han, om någon, vet ju var han får tag på delarna. Det är ju liksom hans jobb. Det blev Sotarmästaren glad över att höra när vi talades vid av helt andra anledningar, nämligen fiber och ComHem-paket.

Så kan det gå. Nu vet han dessutom vem mina föräldrar också, så vi ska nog komma bra överens. Jag brukar komma överens med de flesta ändå, men ibland har det sina fördelar att "folk" vet vem man är och var man hör hemma. Personliga kontakter är oftast mycket mer effektiva än de officiella kanalerna, åtminstone när det gäller att söka jobb och hitta hantverkare som är pålitliga.

Annars då? Just nu präglas hemmet av tappade sugar. Mannens rygg är dum och bråkar. Jag vet inte i vilken ände jag ska fortsätta packa och då blir inget gjort. Men jag är inte så orolig för det. Mycket är redan klart och som sagt, jag ska ingenstans kommande vecka. Så jag får spotta upp mig till i morgon och ta fram den berömda envisheten och bara få det gjort.

Igår lagade vi till en annorlunda middag, så till vida att fyllningen i kycklingen från Bosarp på 2,3 kg innehöll både citron- och blodapelsinfiléer, chili, thai-basilika och koriander. Förutom shiitake och champinjoner, sherry (ständigt denna excellenta smakhöjare!) och mirin, för att balansera upp syran.

Mannen gjorde en  risotto som var väldigt god och helt utan krusiduller, eftersom smakerna koncentrerade sig till fågeln. Som du förstår blev det en hel del över av pullan, så idag blir det paj av en del av resterna. Det som inte går åt idag får kanske stoppas i frysen, eller bli smörgåspålägg.

I fredags hade vi besök av min gamla vän och kursare C. Det började med fika vid halv fem och slutade med middag halv nio och slutade med hennes hemgång strax före midnatt. Vi hade mycket att ta igen. Förhoppningsvis kommer hon och hälsar på i Bovall till sommaren, igen. En gång för länge sedan när vi pluggade kom hon och tre andra och hälsade på mig där, bara ett stenkast från vårt nya hus.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den tiden, men vi försöker att träffas då och då, för att inte tappa kontakten helt. Det skiljer femton år mellan oss, men det har ingen betydelse varken nu eller då, när vi träffades på Medicinareberget. En i "gänget" är lika gammal som jag, men de andra är ännu yngre än C. Roligt har vi haft och mycket har vi gått igenom och mycket kan fortfarande hända.

Nu ska jag försöka få ihop den där pajen bland annat, så på återseende, hoppas jag!