Powered By Blogger

torsdag 8 juni 2017

Släkten är bäst!

Igår blev det en både händelserik dag och en lång dag utan att det hände någonting, när man verkligen ville det. Jag ställde väckarklockan som vanligt på åtta, för att hinna läsa tidningen och duscha innan jag skulle infinna mig på Mölndals sjukhus klockan 11 för en besiktning av brösten. Det gick snabbt och lätt, förutom att synen av tillplattat bröst påminner om en bäversvans...

På hemvägen funderade jag på att titta in till svärmor, men eftersom det var ett uruselt väder tänkte jag att hon nog inte hade kommit ur morgonrocken än och då öppnar hon inte dörren. Så jag åkte hem och beredde mig på att göra det jag är bäst på, det vill säga ingentingen. Hittade en soppa i frysen att äta till middag innan mannen skulle repa, sedan läste jag ut min Bosch-bok.

Under tiden hörde min svägerska på andra sidan landet av sig och bad oss titta till mamma. Min svärmor är av den hemliga sorten, som inte gärna hör av sig i onödan och klarar sig själv. Svarar varken i telefon eller på sms om hon inte känner för det, vilket kan få oss att bli oroliga onödan, och bli gramse på oss när vi dyker upp oanmälda. Ända tills igår då.

Jag vill inte gå in på detaljer, men vår lilla mamma var inte i sin vanliga goda form, så vi fann för gott att ringa ambulans. Eftersom läget inte var akut tog det drygt två timmar innan de kom och sanningen att säga fick vi propsa på att de skulle ta henne med. Alla värden var bra, uttorkad förstås, men inte oroväckande. Jag hade redan nupit i skinnet och höll förvisso med om det, men så svag som hon var ville vi ha henne under uppsikt av proffs.

Doktor Kostas var av samma åsikt när proverna analyserats och han hade undersökt henne. Vi åkte hem vid midnatt, åt soppan och ramlade i säng. Idag fick vi besked av mamma att hon blev flyttad till Östra inatt, då det var fullt på Mölndals infektionsklinik. När mannens (eller kundernas, egentligen) deadline är passerad ska vi åka hem till henne och ta hand om disken och så vidare.

Hon ska inte behöva tänka på det när hon kommer hem igen. Sedan åker vi nog till henne för att kolla med egna ögon hur det går och höra vad de säger om proverna. Jag har fått information av min ovärderliga faster T, vilket kan vara bra att med sig. Lite koll har jag ju själv tack vare mina studier, men har aldrig jobbat i vården, därför känns det tryggt att ha en sjuksköterska i släkten.

Jag har laddat R2D2 med kött, rotfrukter och vin, det känns bra att ha förberett maten idag också. Både mannen och jag är slitna och har inte sovit särskilt bra på sistone och speciellt inte i natt. Jag är glad att jag förvarnade min chef om situationen redan igår, så jag kunde hoppa över morgonmötet. Imorgon måste jag dock vara i form för att jobba heldag och resten av helgen.

Efter den har jag bara tre arbetsdagar kvar till min hett efterlängtade semester. Då hoppas jag att vädret visar sig från sin bästa sida igen och att saker och ting lugnar ner sig så att mannen och jag kan göra några utflykter och turista på hemmaplan, åtminstone. För övrigt räcker det gott att hänga på altanen, grilla och titta på när jordgubbarna mognar...


Typisk sommarmat från grillen, mer, mycket mer sådant, tack!

Ha en härlig helg och var rädd om dig!




6 kommentarer:

  1. Så jobbigt det låter. Vet hur det är med ständig oro över sina åldriga föräldrar. Nu har jag inte mina i livet längre. Jag hade hellre oroat mig...
    Kram Kim <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du hellre haft dina föräldrar kvar, trots oron, förstås!
      Svärmor blir 83 i år, men var i mycket god kondition innan detta, så jag hoppas att hon inte får några men.
      Kram på dig! <3

      Radera
  2. Jag hoppas på fortsatt tillfrisknande för svärmor och god omvårdnad.
    Önskar dig en fin fredag å du var rädd om dig. Kram <3

    SvaraRadera
  3. Skönt för alla parter att svärmor kom iväg! Håller tummarna!

    SvaraRadera