New Orleans - continuing.

Tredje inlägget om NOLA kommer här. Jag är ledig och således har tid, vilket är skönt för jag behöver det. Humöret dalade markant igår och jag vet inte varför, ty det känns för tidigt att få körabstinens redan, men vad vet jag? Eller så kan jag skylla på klimakteriet eller hormoner bara...

Festivalen med stort F hålls årligen och ska inte förväxlas med Mardi Gras. Det är två helt olika företeelser. Mardi Gras är en karneval som börjar redan på trettondagsafton och kulminerar med karnevalståg genom staden, med mer eller mindre fantastiska dräkter och masker, på Fettisdagen. Mardi är franska för tisdag och gras betyder fett, så är det utrett också.

New Orleans Jazz and Heritage Festival arrangeras på galoppbanan och dess omgivningar. I år var det 50-årsjubileum, men eftersom det var första gången för oss kan jag inte avgöra om det var extra mycket av allt eller "som vanligt". Vi får jämföra när vi kommer dit nästa gång, helt enkelt. Det var hur som helst fantastiskt mycket underhållning och inte en möjlighet att hinna med allt man önskade.

John Fogerty!

Till exempel var den här mannen så bra att vi avstod från att förflytta oss till någon av de övriga 11 scenerna på festplatsen. Som du ser är det ett stort område, men ändå inte jättelångt mellan scenerna. Jag tycker det var väl planerat med matstånd, förfriskningar, utställare av hantverk, försäljning av t-shirts, posters och allt annat mellan himmel och jord. Gott om bajamajor var det också...

Inte för att man behövde dem så värst ofta, för det var så varmt att man svettades floder, så risken för uttorkning fick lösas med vätskeersättning både morgon och kväll. Och då var det ändå bara vår! Jag tror inte jag hade klarat en sommar i Louisiana och det har inte med mina värmevallningar att göra...

Mannen är gammal trumpetare, tro det eller ej, därför var jag såklart tvungen att ha en bild med honom och vår idol Louis Armstrong. Till min stora glädje fick mannen inspiration vid ett uppträde av Kermit Ruffins, som för övrigt spelar i samma stil som Armstrong, därför ska vi nu ska låta banka ut trumpeterna så att han kan börja spela på dem igen, halleluja!

Som jag har tjatat om detta, men det krävdes visst en resa till källan för att det skulle lossna. Det är inte konstigt att inspirationen kom tillbaka, när man hör musik spelas i vart och vartannat gathörn, i barer och på torg, med en sådan livsglädje och självklar pondus oavsett om det är vuxna eller barn. Det är ett måste, en livsstil och till stor del för att överleva både orkaner och annat elände. 

Fried chicken åt jag på en "finare" restaurang en av kvällarna. 

En matbild får det ju bli, så du inte blir chockad, innan jag avslutar för idag och ännu en gång återkommer med fler upplevelser från NOLA.  Det räcker att jag tittar på alla foton jag och mannen tagit, så kommer minnena tillbaka och jag inte tid att skriva mer idag, trots att jag påstod det i början av inlägget. Mat ska ordnas, pansarkryssaren ska få nya däck och omvårdnad och snabeldraken...får stå kvar i städskåpet en dag till!

Om du vill, så ses vi snart igen!