Upp till kamp!

Inget har ändrats sedan förra inlägget. Jag har jobbat heltid och lite till. Precis som jag vill ha det, eftersom vi ska resa bort senare i vår. Visst tar det ordentligt på krafterna, det är många gånger tungt och stressigt i hemtjänsten. Flera av mina kollegor mår dåligt på grund av omorganisationen och att inget fungerat som utlovat. Det innebär sjukskrivningar och ett skriande behov av timmisar.

Så till den milda grad att åtminstone tre personer har provat på och minst två av dem har redan jobbat på egen hand, såvitt jag sett. Det plockas också in personal från sjukhemmen, pensionärer och andra som jag inte vet vilka de är, men de har varit med förr i alla fall. Vårdtagarna är inte glada, de är oroliga för vår skull och det är ju gulligt av dem, men hjälper det? Vi får se och kämpa på...

Från och med nästnästa vecka är jag inte lika tillgänglig inom vården, för då är jag bokad på Apoteket på Torp, som ska flytta till tillfälliga lokaler i och med ombyggnationen vilken påverkar all verksamhet i köpcentret mer eller mindre. Jag har förvisso luckor att fylla, och några korta dagar, vilket jag inte är särdeles förtjust i. Måste jag åka fem mil, vill jag jobba mer än fem timmar om det ska löna sig.

Bemanningen ringde idag och bokade mig för i morgon. På tisdag är jag "svartad", emedan jag ska ha en heldag med svärmor som behöver skjuts till Mölndal. Det ska bli riktigt roligt! Hon är så pigg och glad numera, vilket gläder mig, mannen och svägerskan något alldeles oerhört. Visserligen behöver hon ha Rolle (rollatorn) som stöd, men oj, vad hon pinnar på igen!

Mannen har stått för mer matlagning än vanligt eftersom jag varit så slut och trött i både kroppen och knoppen. Mina händer värker, fingrarna känns som korvar och du som sett mig vet att jag vanligtvis har "häxfingrar", det vill säga smala och lite knotiga. Jag har provat med en sorts tumstöd nattetid, men det gjorde ingen skillnad, tyckte jag.

Av en händelse fick jag ett par handledsstöd av min kära lillasyster, dem ska jag prova istället. Sedan jag fick dem har jag (hela jag) somnat innan jag hunnit få på mig dem, men jag hoppas och tror att de kan vara bättre. Jag har också skaffat nyponkapslar i förhoppning om att de ska göra nytta för mina leder, i kombination med naproxen, förstås.

Men det var ju maten jag skulle prata om nu. Texmex på mitt sätt, till exempel:

Ljummen bönröra med tomat, avokado, paprika, purjo, jalapeño, balsamvinäger, olivolja, lime och koriander till kycklingen som kryddats med spiskummin och starkt paprikapulver bland annat. Det blev väldigt gott och ska göras om!

Mannen bjöd på suveränt god lax och citronsåsen som är så god, en helt vanlig tisdag när vår fina fiskaffär hade öppet igen efter helgen. Även fiskhandlare behöver ha lite ledigt. 

Jag var oerhört tacksam över att slippa laga mat den dagen och bara sätta mig till dukat bord! En annan dag fick jag detta:

Pasta är ju så himla gott och kassler är tacksamt att ta till när man vill laga mat snabbt och lätt.
Bläckfisk är också något som går snabbt att laga till, precis som annan fisk, det är inte krångligt alls och det är nyttigt med fisk. Vi äter någon form av fisk och/eller skaldjur minst två gånger i veckan, ibland tre. Så här såg vår bläckfiskrätt ut:

Återigen koriander, alltså. Vissa gillar den inte, jag älskar den! Schalottenlök, vitlök, morot i strimlor, algnudlar, små bitar blomkål och strimlad rödkål i en enda röra. Rödkålen färgade allt blått, det syns inte på bilden, för färgen förstärktes allteftersom och resterna som jag hade med mig till jobbet några dagar senare var nästan svarta, speciellt algnudlarna såg lite skumma ut...

Vi helstekte en halv fläskfilé en dag också. (Det låter lite motsägelsefullt, eller hur?). Jag petade in lite grönmögelost i den och sedan stekte jag den i stekpanna och lät den simma i den goda skyn, vilken jag förbättrade med sherry, grädde och vatten tills den var perfekt tillagad. Någon kanske tycker att köttet inte ser genomstekt ut, men jag försäkrar, det var det!

Det var ett litet urval av vår mat de senaste veckorna. Strömming, spareribs, kotlett och köttkorv har också förekommit, men jag tycker det räcker med bilder för den här gången. Hoppas du blev inspirerad ändå!

Nu ska jag sortera pusselbitar eller läsa min bok. Eller både ock kanske, medan jag väntar på att mannen kommer hem från sitt rep. Sven B Good and The Blues Stompers spelar på Ti Amo i Stenungsund lördagen 9/3, nämligen. Kom och lyssna!

Var rädd om dig!

Filmtajm!

Idag är jag ledig! Det var uppenbarligen ett bra beslut att avboka denna dag, ty igår efter maten satte vi oss i varsin soffa för att läsa våra böcker, mannen och jag, och det tog inte lång tid förrän jag nickade till. Som vanligt hörde jag allt som hände runtom mig, men icke desto mindre lurade jag till. Efter en stund blev det lite obekvämt så jag bestämde mig för att vakna och fortsatte läsa.

Det gick en stund, sen la jag upp benen i soffan och somnade igen. Vid elva vaknade jag av att Compiz tyckte att han skulle ligga på min mage och därför trampade runt på min blåsa, vilket gjorde det omöjligt att sova vidare. Så efter en stund klev både han och jag upp och jag bäddade ner mig i sängen och sov till klockan nio idag! Närmare 12 timmar måste jag ha sovit...

Förra inlägget skrev jag i lördags och det har inte hänt så mycket under dessa dagar, förutom att jag jobbat både på Hunnebo-hemmet, på Apoteket i Uddevalla och igår i hemtjänsten. Jo, vi hade ju middag för svärmor i söndags, med anledning av hennes 84:e födelsedag. Jag hade skaffat hem rödtunga eftersom hon gärna äter fisk, istället för kött.

I frysen hade jag sparat en sås från en middag med bergtunga, därför kunde vi ta det ganska lugnt i köket efter jobbet. Jag hällde bara på musselspadet och fyllde filéerna med musslorna och skjutsade in formen i ugnen när vi började med förrätten. Jag tänkte att svärmor nog aldrig hade smakat rökt älghjärta förr, så jag tog ut rundlar av kavring och gjorde en smörgås med majonnäs och pickles.

Det uppskattade hon väldigt mycket! Så mycket att jag skickade med henne några skivor när hon bröt upp på kvällen. Mannen följde henne hem och kom tillbaka med en påse tvätt. Vi hjälper henne med tvätten, antingen här eller i tvättstugan där hon bor. Det är alldeles för riskabelt för henne att bära tvätt upp och ner i trappan, så vi tar helst hand om den sysslan.

På lördagskvällen gjorde jag efterrätten, eftersom jag som sagt skulle jobba följande dag. Pannacotta är en lättlagad efterrätt och jag är ju ingen efterrättsmänniska själv, därför får det vara enkelt och snabbt, speciellt då jag var extremt trött och bara ville lägga mig och sova.

Physalisen är egen skörd

För att uppbåda energi till denna kraftansträngning att koka upp 4 dl grädde och ½ dl socker, röra ut tre blötlagda och urkramade gelatinblad i vätskan, samt pressa ut 1½ msk citron och tillsätta tillsammans med 250 gram tinad mango och mixa ihop detta, var jag ju nödd och tvungen att först äta mat. Det vill säga rester från fredagens middag.

Bläckfisk är också snabbmat och gott! Squash, purjo, chili, morot och paprika fick också fräsa med i en blandning av olika matoljor och vitlök. Jag vet inte vad mannen fick att äta i festlokalen där bandet skulle spela, men jag tror inte det var fisk. Den senaste veckan har vi ätit fisk varannan dag, till och med mer än så för min del, men det är ju nyttigt och bra.

I måndags gjorde mannen dock köttfärssås och spaghetti, vilket var färdigt strax efter jag kom hem vid sju. När jag slutade jobbet klockan sex åkte jag och hämtade tre säckar kattsand och fem hinkar. I en av hinkarna ska vi prova på att göra Dunderglögg i år. Den ska ju vara så god och det finns en glöggälskare i vår familj. Jag tycker också om glögg, men är inte riktigt så galen i det...

Igår hämtade jag fisk hos Fiske-Lina igen, eller närmare bestämt sill, för jag hade skrivit strömming i vår matplanering. Vi har nog inte ätit det på närmare ett år, konstigt nog. Jag vet bestämt att vi inte har lagat det här i alla fall.

Fyllda med kaviar och purjo, serverade med potatis- och blomkålsmos. 

Idag blir det fläskschnitzel innan vi går på bio i Hunnebostrand och tittar på Bohemian Rhapsody. Ja, de är snabba på att visa nya filmer även i (enligt vissa) dessa avkrokar. Mannen bokade platser, för att vara på den säkra sidan. Filmen har fått mycket bra omdömen, både av publik och recensenter, vilket är rätt ovanligt. Det gäller ändå att ha låga förväntningar, så man inte blir besviken i alla fall.

I morgon jobbar jag kort dag, bara mellan 7-14, det är skönt! På fredag är jag ledig och laddar för mitt jobb som groupie, råddare och privatchaufför på lördag, förutom apoteksjobbet då. Mannen ska nämligen spela både på Bluesfestivalen i Kulturhuset i Skövde med Sven B Good and The Blues Stompers och No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue på S/S Marieholm, även känd som Bluesbåten i Göteborg. På söndag gör jag ingentingen!

Lev väl och gott!

Sake(n) är klar.

Lycka. Jag är lycklig. Min äldste son är här och vi har pratat om ditt och datt, shoppat (!) och lagat mat. Nå, han shoppade och jag lagade mat, men ändå. Jag och mannen var med under shoppingen och mannen och sonen var i köket under matlagningen, Mannen skalade potatisen när jag bad om en frivillig till den uppgiften...

Jag har fått veta vad sonen egentligen gör på sitt jobb och jag är stolt över honom. Människor som kan förbättra rutiner är bra att ha och bör uppskattas därefter, vilket jag hoppas och tror de gör där han är nu. Problemet är att han är anställd av Manpower och de verkar flytta folk lite för godtyckligt, trots goda vitsord av gruppchefer och andra.

Det kan vara så att Manpower har högre mål för sina "klienter", men även då borde det finnas en bättre kommunikation än att få besked om förlängning, omplacering eller fast anställning lite tidigare än sista "projektanställningsdagen". Bemanningsföretag eller inte, kommunikation gagnar alla inblandade och man slipper oroa sig i onödan, eller söka andra vägar till anställning.

Lika bra jag går och lägger mig, så jag orkar upp i morgon för att köra gossen till kursen som börjar klockan nio borta på Hising Island. På hemvägen ska jag hämta lite saker som ska fylla bläckfisken. Jo, jag sticker ut hakan och serverar en "icke-favorit". (Hittar på något som back-up om det går fullständigt åt skogen.)

Jag har lärt mig att ris inte är en favorit, därför är det tillbehöret reviderat till en nudelsallad, vilket jag hoppas kan vara tillräckligt japanskt och gott för att duga som bukfylla. Det kan bli spännande att servera sake till det hela. Sketongen har ju varit i Japan bevars, och har troligen synpunkter på det med. Men friskt vågat, hälften vunnet, tänker jag.

Sov gott och ha en fortsatt trevlig helg. Sayonara!

Lånad från nätet....

Nu suger det.

Det var i grevens tid det blev måndag, för det har frestat på att jobba i helgen. Dels för att det är mycket att lära sig fortfarande, dels för att det inte är så roligt att lämna mannen när han är ledig. Vi kan ju i och för sig umgås alla dagar när jag är ledig, eftersom han jobbar hemma. Måndagar brukar vara ganska lugna för hans del, men ändå.

Nu är jag ikapp med bokföringen och det känns bra. Vi ska börja göra kundfakturor i programmet, så blir det ännu enklare i fortsättningen. Jag har som sagt många lediga dagar, när jag väl är ledig så man slipper vara ute i sista minuten, eller hålla på med konteringar när man är "slut i rutan" om kvällen. Vem vet, jag kanske till och med kommer tycka det är roligt så småningom?

Det bakas bröd och tvättas idag med. Det är liksom ingen måtta på hur redig jag är med andra ord. Men oroa dig inte, jag har bestämt mig för att inte göra så mycket mer. Det blir en soppa av något slag till middag, med nybakt bröd till förstås, innan mannen ska iväg och repa. Jag ska vila mitt huvud och kropp inför de tre kommande arbetsdagarna.

Sedan är jag ledig i tre dagar och då får vi finbesök av min äldste son. Han ska gå en truckkurs lördag och söndag, men kommer så tidigt på fredagen att vi hinner prata och umgås tillräckligt mycket ändå. Vi hjälper till med att skjutsa en del för kursen går av stapeln på fel sida av stan och lokaltrafiken är inte kul. Dessutom har sonen inget lokalsinne alls och skulle bara gå vilse vid bytena...

Ifrån början skulle han gå kursen i helgen som var, men som tur var kunde han boka om till min lediga helg. Det blir ju så sällan vi ses, när han envisas med att bo så långt bort. Uppenbarligen gör staden skäl för sitt namn, Borlänge. 45 mil är lång väg att tar 6 timmar att köra och då vill man ha ett par dagar på sig minst, vilket är svårt att få till så att det passar alla inblandade, tyvärr.

Klurar på vad vi ska bjuda på för mat. Sonen önskar sig köttbullegryta, inte helt oväntat. Alla barnen har alltid gillat den rätten. Det är alltså helt enkelt köttbullar som går färdigt i såsen i en stor gryta. Om det inte vore så himla tråkigt att trilla köttbullar skulle vi äta det ofta, mannen och jag. Frågade om sonen äter bläckfisk, för jag hittade ju "tuber" i fiskaffären härförleden, men där blev det nobben.

För segt, påstår han. Men så har han inte ätit mina fyllda bläckfiskar heller... Jag får spara dem till ett annat tillfälle och fundera vidare. Tack och lov är inget av mina barn kräset och äter i stort sett allt, så det ska nog gå bra, men man vill ju gärna göra något speciellt när det blir så sällan tillfälle ges.

Igår blev det en gratäng av blekan som synes. Mannen skalade räkor och potatis och var på alla sätt behjälplig. Jag finner det avkopplande att hacka och tärna grönsaker, och det blir så god sås med sådant i. Tuggmotstånd är också trevligt att få med på gaffeln. Fisk och pressad potatis bjuder inte på så mycket av den varan. Mätta och nöjda blev vi och varsin lunchlåda blev det över.

Nu ska jag koppla av med mer hackande i köket. Jag har bestämt mig för att göra en nudelsoppa med kål, lök, chili, selleri, morot, palsternacka och lite kött som blev över efter mannens revbensmiddag. Det börjar suga i magen, var visst lite för snål med frukosten...

Ha en fortsatt fin måndag och en trevlig tisdag! Var som alltid rädd om dig själv och omgivningen!

PS. Här kan du läsa om fylld bläckfisk. Smaklig spis!