Laglydig.

I elfte timmen fick våra bilar vintersulorna pålagda, det kan vara något av ett rekord i vår familj, faktiskt. Min far har sett till att min bil har fått vinterdäcken på i tid, eftersom han är en laglydig och ordentlig man och har varit vänlig nog att förvara mina däck i sitt garage, samt bytt dem för mig. I år blev det ändring på detta på grund av dåligt väder och flytt, men hann i tid, det har aldrig hänt förr.

Mannens bil fick vinterdäck i januari i år, men den olagligheten passerade obemärkt och torde vara preskriberad nu. Vi fick låna verktyg i garaget så det gick ganska snabbt och det mest påfrestande, i alla fall för min del, var att stuva undan alla åtta däcken på loftet. Sedan åkte jag hem och började med middagen medan mannen pratade färdigt med sin kompis om ett eventuellt bilbyte...

Förvisso har jag gjort lite annan nytta än att assistera vid däckbyte idag. Tvättat och hämtat mat samt lagat till en middag. Det räknas väl till nyttigheter i de flesta hem? Min man är väldigt tacksam när jag gör dessa sysslor och vice versa. Han är totalt värdelös på att tömma tvättmaskinen och langa in den rena tvätten i tumlaren, men desto bättre på att tömma diskmaskinen, så jag klagar inte.

Det är ändå jag som får ta ansvar för att mina arbetskläder blir både rena och torra, tänker jag. Mannen har så mycket mer kläder än jag och blir inte så skitig av sitt jobb, så han behöver inte byta lika ofta. Apropå arbetskläder håller mina byxor på att falla isär, men jag vägrar att köpa nya bara för jobbets skull. För två år sedan fick vi veta att vi skulle få nya, de kanske kommer i januari...

Den gamla uniformens byxor passade knappt någon alls med sin låga midja och slimmade stil. Inte för att jobba i och känna sig bekväm i under tiden man ligger på knä och plockar varor. Om det inte vore för rocken som man ska ha över så hade man exponerat sina kalsonger eller ännu mer för allmänheten. Hoppas de tänkt rätt denna gången.

De två kommande dagarna öppnar och stänger jag ena dagen och mer normal arbetstid (10-20) den andra. Det innebär att mannen lagar mat och jag avslöjar redan nu att det blir kyckling och kalvschnitzel. Halva priset i Willy's fyndlåda, då kan man med gott samvete äta sådan "lyxmat" till vardags. Jag vet inte detaljerna, men återkommer om det så småningom.

Ha en fortsatt bra vecka och ta hand om dig så länge!

Här kommer bilden på dagens snabbmat:

Nu suger det.

Det var i grevens tid det blev måndag, för det har frestat på att jobba i helgen. Dels för att det är mycket att lära sig fortfarande, dels för att det inte är så roligt att lämna mannen när han är ledig. Vi kan ju i och för sig umgås alla dagar när jag är ledig, eftersom han jobbar hemma. Måndagar brukar vara ganska lugna för hans del, men ändå.

Nu är jag ikapp med bokföringen och det känns bra. Vi ska börja göra kundfakturor i programmet, så blir det ännu enklare i fortsättningen. Jag har som sagt många lediga dagar, när jag väl är ledig så man slipper vara ute i sista minuten, eller hålla på med konteringar när man är "slut i rutan" om kvällen. Vem vet, jag kanske till och med kommer tycka det är roligt så småningom?

Det bakas bröd och tvättas idag med. Det är liksom ingen måtta på hur redig jag är med andra ord. Men oroa dig inte, jag har bestämt mig för att inte göra så mycket mer. Det blir en soppa av något slag till middag, med nybakt bröd till förstås, innan mannen ska iväg och repa. Jag ska vila mitt huvud och kropp inför de tre kommande arbetsdagarna.

Sedan är jag ledig i tre dagar och då får vi finbesök av min äldste son. Han ska gå en truckkurs lördag och söndag, men kommer så tidigt på fredagen att vi hinner prata och umgås tillräckligt mycket ändå. Vi hjälper till med att skjutsa en del för kursen går av stapeln på fel sida av stan och lokaltrafiken är inte kul. Dessutom har sonen inget lokalsinne alls och skulle bara gå vilse vid bytena...

Ifrån början skulle han gå kursen i helgen som var, men som tur var kunde han boka om till min lediga helg. Det blir ju så sällan vi ses, när han envisas med att bo så långt bort. Uppenbarligen gör staden skäl för sitt namn, Borlänge. 45 mil är lång väg att tar 6 timmar att köra och då vill man ha ett par dagar på sig minst, vilket är svårt att få till så att det passar alla inblandade, tyvärr.

Klurar på vad vi ska bjuda på för mat. Sonen önskar sig köttbullegryta, inte helt oväntat. Alla barnen har alltid gillat den rätten. Det är alltså helt enkelt köttbullar som går färdigt i såsen i en stor gryta. Om det inte vore så himla tråkigt att trilla köttbullar skulle vi äta det ofta, mannen och jag. Frågade om sonen äter bläckfisk, för jag hittade ju "tuber" i fiskaffären härförleden, men där blev det nobben.

För segt, påstår han. Men så har han inte ätit mina fyllda bläckfiskar heller... Jag får spara dem till ett annat tillfälle och fundera vidare. Tack och lov är inget av mina barn kräset och äter i stort sett allt, så det ska nog gå bra, men man vill ju gärna göra något speciellt när det blir så sällan tillfälle ges.

Igår blev det en gratäng av blekan som synes. Mannen skalade räkor och potatis och var på alla sätt behjälplig. Jag finner det avkopplande att hacka och tärna grönsaker, och det blir så god sås med sådant i. Tuggmotstånd är också trevligt att få med på gaffeln. Fisk och pressad potatis bjuder inte på så mycket av den varan. Mätta och nöjda blev vi och varsin lunchlåda blev det över.

Nu ska jag koppla av med mer hackande i köket. Jag har bestämt mig för att göra en nudelsoppa med kål, lök, chili, selleri, morot, palsternacka och lite kött som blev över efter mannens revbensmiddag. Det börjar suga i magen, var visst lite för snål med frukosten...

Ha en fortsatt fin måndag och en trevlig tisdag! Var som alltid rädd om dig själv och omgivningen!

PS. Här kan du läsa om fylld bläckfisk. Smaklig spis!

Degar.

Fick en snabbvisit av min favoritsvägerska när systersonen kom för att testa stärkare med mannen hos en vän som bygger sådana. Gossens pappa fick också följa med. Musiker är alltid intresserade av att få fram bästa ljudet, vilket instrument de än trakterar. Jag vet inte hur länge de är borta, men antagligen inte så länge, eftersom de har lång väg hem igen. Om de kan slita sig...

Själv roar jag mig med att tvätta, baka bröd och klura på middagen. Är det sånt man ska göra när man är ledig, va? Middagar tänker jag gärna på, men ska det verkligen vara nödvändigt att jobba, när man äntligen är ledig? Nå, det är tur att det finns tvättmaskin, det vore inte kul att tvätta för hand och köksassistenten knådar degen, så egentligen är det inte så himla jobbigt.

Det jäser...

Men jag vill inte behöva göra något alls ju. Bara fundera, lösa korsord eller kanske läsa en bok. Och sitta här och skriva lite, dricka vin och jäsa. Det är så det ska vara på lördagar. Jag vet att det är söndag, men det känns som en riktig lördag för mig då jag jobbade igår, sjätte dagen i rad. Således är det söndag i morgon, vilket gör att hela arbetsveckan kommer att gå supersnabbt.

Det har jag inget alls emot, även om jag älskar mitt jobb. När dagarna går fort på jobbet är det mycket att göra och det gillar jag. Lika mycket som att vara ledig, i rätt dos. Jag skulle inte ha något emot att jobba fyra dagar i veckan, 10 timmar om dagen och vara ledig tre. Är jag på jobbet, och det finns vettiga saker att göra är det helt okej med långa dagar.

Det värsta jag vet är att jobba 4-5 timmar. Man (jag) får inget gjort vare sig före eller efter jobbet, jag hinner inte göra hållbarhetslistan eller något annat nyttigt på jobbet och det kostar mig en massa att ta mig till och från arbetsplatsen i jämförelse med inkomsten en sån dag. Nu är ju min tjänst inte heltid, utan 30 timmar och fördelade på två arbetsställen, utifrån behoven där. Men drömma kan man ju.

Igår bestämde mannen maten och vi lagade den tillsammans, det var mysigt. Han hittade kalventrecôte i affären och tyckte det var en lämplig middag med hasselbackare och rödvinssås. Det hade han alldeles rätt i! Såhär blev det:

Idag blir det kyckling. Jag tror jag ska helsteka den i ugnen med en fyllning av champinjoner, lök, lime och lite annat gott. Sås blir det av skyn förstås och jag tycker att ris eller bulgur passar att ha till. Lite sallad har mannen skaffat hem, det är fint med något krispigt och färgglatt på tallriken. Kanske gör jag en kall sås att ha till också. Eventuellt, möjligen, om jag inte degar ihop fullständigt, alltså.

Ha nu en fin lördag, förlåt, söndag och var rädd om dig och alla andra omkring dig!

Vackert ute, men förbaskat kallt!

Rulla tummar? #bloggswe

Vaknade för väckarklockan idag. Jag är tydligt orolig för att försova mig och missa inventeringstimmarna. Så utomordentligt fånigt! De går ju faktiskt att göra en annan dag, om det skulle knipa. Chefen är lika mänsklig som en annan, så schemat går ju att ändra, om jag skulle försova mig. Det är ju liksom ingen katastrof, så varför sover jag oroligt och vaknar för tidigt?

Det märks att större delen av Sverige har semester nu. Jag brukar möta en strid ström av bilar långt innan jag kommit ut på E6:an, men idag var det kanske fem? Inte mig emot, färre bildårar på vägen är tacksamt. Jag är även tacksam för att min kod för av- och pålarmning numera funkar. Tjejen som städar på Vårdcentralen såg lite orolig ut när jag kom, men önskade lycka till genom dörren.

Gjorde tummen upp till henne, när jag märkte att det var fritt fram och fick ett glatt och vackert leende tillbaka. Hon slapp ju jobba i larmet som tränger genom väggarna. Och jag kunde börja mitt jobb med en gång, det var en välsignelse. Jag menar, har jag nu ändå stått upp i ottan, så vill jag ju komma igång genast. Rullar tummarna gör jag bara hemma...

En dryg arbetsdag blev det, men jag stökade undan alla varor som levererades idag, innan jag gick hem. Då vet jag säkert att det inte finns något att räkna i backarna inför morgondagens inventering. Börjar lika tidigt i morgon alltså, men slutar 14, istället för 17 som idag. Sover antagligen bättre i natt också. Eller inte. Lite ensamt känns det allt utan mannen, men jag har ju en annan sängkamrat.

Fast frågan är om Mayzan kommer till ro, när en av slavarna saknas. Hon brukar liksom valla in oss i sovrummet som om hon vore en fårhund. Hm, det säger kanske en del om hur hon uppfattar oss tvåbeningar. Compiz har inga såna fasoner för sig, han tigger bara som värsta ouppfostrade byrackan. För den som undrar gick han igenom besiktningen med beröm godkänt, trots "incidenten".

Vi andas ut och hoppas alltså på att vi slipper uppleva något liknande igen och att han håller sig pigg och frisk i många år till. Fast lite mera ängslig och uppmärksam har man ju blivit, förstås. Varje gång jag går ner på morgonen och hör hans "kvack", så blir jag lycklig. Då vill han ha en klapp på huvudet och mat. I alla fall mat, klappen får han ändå...

Det första jag gjorde när jag kom hem idag, var att bygga på min coleslaw från gårdagens middag. Lite mer vitkål och så skakade jag ut det sista av dijonsenapen med cf i brist på majonnäs och hällde över. Den står och värmer sig i köket nu och så ska jag steka lite korrrv att ha till. Valet föll på en "Käsekrainer". Vad säger jag? Inte en, utan tre. Jag behöver nog få lite lunch i morgon också.

Först ska jag ta hand om tvätten, sen steker jag korven. Kommer förmodligen att titta på ett korsord, tills jag ser i kors på sanning och lägger mig. Denna dagen var lite av en pärs, för jag kom på att jag måste redovisa för F-kassan vad jag har gjort den senaste månaden. Förra veckan var det Af som skulle ha sitt. Vad A-kassan sysslar med veta jag inte. De har väl semester hela bunten...

Ha en alldeles underbar kväll och speciellt du, Lotta!