Nissar och troll.

Mannen och jag är trötta bortom förklarande ord. Det är en nervpress utan dess like att inte få tag på sin bankkontakt för att säkert kunna skriva på ett kontrakt. Det handlar om ett mindre och kortfristigt lån till handpenningen, men icke desto mindre viktigt. När man väl fått lönelöftet vill man ju veta att pengarna finns till hands för att överföras till mäklaren inom en viss tid också.

Vad gör de på Handelsbanken efter tre? Eller före, för den delen! Min bloggarkollega Ia skrev ett väldigt intressant inlägg igår angående inställningen i vissa företag och bland olika människor. Klicka på denna länk, så får du själv läsa. Goddag yxskaft, det är vad man tyvärr får höra från "serviceföretagens" personal nu för tiden, för alla är så självupptagna och/eller curlade numera...

Eller vad beror det på? I samma takt som det nias alltmer i butikerna, allt sämre blir den faktiska servicen. Niar de för att vi ska tro att vi behandlas med respekt och luras att tro att det är service? Jag begriper faktiskt ingenting. Respektera att du-reformen kom för att stanna och att titlarna är bortlagda för länge sedan.

Säger bank-nissen att han ska återkomma efter vissa kontroller redan samma eftermiddag (måndag) så förväntar man sig att han gör det. Eller åtminstone tidigt morgonen efter, med en ursäkt. Men det var mannen som fick ringa upp och skynda på nissen. Det plingade till i våra mobiler med besked från UC att vi blev granskade på eftermiddagen. Sedan tog det åtta minuter tills han ringde tillbaka.

Mannen har förmodligen begynnande magsår vid detta laget och har knappt sovit de sista nätterna av oro. Därför har inte jag heller sovit så bra. Fast inatt sov jag, men inte så länge. Jag skulle vara på jobbet klockan sju och inventera och dessutom informera eller förvarna chefen om min förestående uppsägning. Hon blev inte jätteglad, men ska hjälpa mig få kontakt med "rätt" folk i bolaget.

Det känns ju fint att vara så uppskattad och som hon uttryckte det, "svårersatt". Tänk om fler arbetsgivare kunde förstå nyttan av lojala, serviceinriktade, mogna människor i personalen, istället för de curlade, barnalstrande brats som de envisas med att anställa för att framstå som en ung, attraktiv arbetsplats med framtid...

Som om vi något äldre inte har en framtid, är oattraktiva och har stagnerat i utvecklingen. Unga är vi förvisso inte, men löjligt (nästan dödligt) lojala, vi har rynkor ja, men vi vet banne mig hur man beter sig respektfullt, hövligt och artigt utan att lisma. Vi har en massa livserfarenhet och immunförsvaret är välutvecklat. Kort sagt, vi är bäst!

Men tillbaka till nissen, banken och allt som stört nattsömnen. Igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hus i Bovallstrand och det firades med pyttipanna på Torps Coop-restaurang på hemvägen. Flådigt värre! I bilen pratade vi inte så mycket, vi satt i egna tankar och tittade bara på varann då och då, med ett ganska fånigt leende på läpparna, misstänker jag.

Champagnen var torr, kall och gratis, vilket smakar allra bäst. Mannen fick jobba lite för att kompensera utflykten, medan jag tittade på soffgrupper. Vi tittade tillsammans på nya husets planlösning igen, diskuterade möblemang och framtidens renoveringar, förbättringar och drömmar. Sedan var det läggdags för mig och ställde klockan på 05.50. Hujedamej!

Efter inventering och morgonmötet åkte jag hem för att styla trädgården. Mannen hjälpte till så gott han kunde, men hade ovanligt mycket samtal, mail och annat arbetsrelaterat arbete, så jag sprang som ett skållat troll med filtar, böcker, sopar, räfsor, glas, tallrikar och brickor. Jag var genomsvettig när mäklaren kom med fotografen, för vi hade verkligen tur med vädret.

Solen sken över trädgård, altan och hela huset på allra bästa sätt och precis när fotografen Malin önskade lycka till med försäljningen mulnade det på igen. Jag trollade in all rekvisita och sjönk ner vid köksbordet och tidningen jag inte hann eller orkade läsa i morse. Löste två sudoku och tog itu med middagen.

Jag vet inte när vi åt så tidig middag sist, men mannen hade inte ätit alls och det var länge sedan jag åt frukostmackan på jobbet. Det blev ett hopkok på det som fanns i kylen och trädgården.

Köttfärssoppan innehöll rotselleri, palsternacka, morot, selleri, tomater, lök, vitlök, blomkål, rödbeta och chili. Glömde dock koriandern som sjunger på sista versen och sesamoljan stod orörd. Det smakade alldeles utmärkt ändå. Efter denna sista kraftansträngning var jag i stort behov av en dusch och min mysklänning och att skriva av mig.

Slut i rutan!  

PS. Bank-nissen har fortfarande inte hört av sig...

   

Jag protesterar!

Härliga måndag! Inte nog med att jag är ledig, det är vackert väder också! Jag har redan laddat tvättmaskinen och funderar på hur veckans matsedel ska utformas. Mannen har skött matlagningen med den äran när jag har jobbat och det är lite orättvist att han, förutom idag, får sköta den biten i fortsättningen också.

När jag väl är ledig igen på fredag packar vi och drar norrut för att förbereda kalas för sonen som fyller 30 i morgon, men har valt att bli firad i efterhand eftersom vi jobbar som vi gör. Det är ju smått obegripligt att ytterligare en son passerar 30-årsstrecket redan. Det var ju inte alls länge sedan de var små och söta ungar...

Nu är de stiliga unga män och jag undrar vart tiden tog vägen. Dottern har ett par år kvar till sin 30-årsdag, men de går väl också i ett nafs kan jag tänka och ja, hon är såklart också en vacker ung kvinna och en klok mamma till våra barnbarn. Som du vet är jag ju omåttligt stolt och glad över dem och skräms samtidigt av hur snabbt de växer upp.

Det är svårt att hänga med när man själv är en relativt ung och arbetande mormor som bor en bit ifrån barnbarnen. Jag skulle ju vilja vara mer delaktig i vardagen, utan att för den delen lägga sig i eller vara i vägen. Men vem vet? Dyker det upp ett arbete i närheten kan vi flytta "hem". Det största problemet är att hitta ett vettigt boende i så fall.

"Sommarstugan" är alldeles lagom för några dagar, men om vi skulle flytta hela vårt hem och alla bilar behöver vi något rejält och praktiskt för att det ska fungera. Och det vet ju alla hur lätt det är att hitta ett vettigt boende till vettigt pris i kustsamhällena. Vettiga hus finns det förstås, men priserna är orimliga och vi är inte i den positionen att vi kan höja vår boendekostnader för närvarande.

Så även om mannen varit på husvisning i helgen kommer vi bida vår tid och sitta lugnt i båten tills rätt tillfälle infinner sig. Vi blir faktiskt inte yngre och bor så bra och bekvämt här i Mölndal, att det är dumt rentav att nöja sig med vad som helst...

I senaste inlägget nämnde jag julbordet jag och mina kollegor skulle på. Det var ett mycket trevligt julbord och jag tycker att den nya trenden med små smakbitar på serveringsfaten är en utmärkt idé! Istället för en hel skiva paté tar man en kvarts av alla tre sorterna till exempel och det blir inga ouppätna rester på tallriken, när man inser att halva julbordet är oprövat och måste avsmakas.

Jag tycker dock att revben borde ha benet kvar, annars känns det snarare som att det är en bit kotlett man får tag i. Petitesser i sammanhanget kanske, men ändå. Janssons frestelse smakade till min stora glädje ovanligt gott och jag smakade på åtminstone 7 olika sorters inlagd sill. Vår bordsvärdinna tog upp beställning på lutfisk vid ankomsten och den serverades på tallrik av personalen.

Det var ett nytt och oväntat grepp, men en väldigt trevlig upplevelse. En halv minimal potatis, en liten mycket fin bit lutfisk serverades på en såsspegel med både senap och kryddpeppar vid sidan. På det hela taget var det en mysig smakfull kväll, det enda jag blev lite upprörd över var att grönkålen var seg och att vår servitris niade var och en. Gör om, gör rätt!

I fredags lagade jag mat och det blev givetvis fisk. I frysen låg det laxbitar och i kylen har vi en varmrökt lax. Jag rörde ihop en fyllning av den sistnämnda med färskost, citronsaft, finhackad purjolök och chiliflakes och petade in den i en ficka i de upptinade bitarna. Snabbt, enkelt och framför allt, gott!

På lördagskvällen serverade mannen tjocka revben som smakade utmärkt och såsen var ljuvlig!

Och igår blev det slökokt lammgryta, även den helt lysande! Det passade ju fint att starta den innan husvisningen och så kunde han ta itu med kontorsarbetet i lugn och ro innan jag kom hem.

Idag vet jag inte vad jag ska hitta på. Måste hur som helst ut och skaffa förnödenheter, så det kan bli vad som helst. Bäst jag gör ett par mackor först, annars kommer jag plocka på mig alldeles för mycket. Tvätten är klar, jag ska ta hand om den också. Ska bara...

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, var rädd om dig och din omgivning!