måndag 3 oktober 2016

Surtanten.

Idag kunde det ha varit den där riktigt bra dagen, min lediga måndag. Den känslan har väl inte infunnit sig. Saken är den att jag vaknade på "fel" sida, trots att det var den vänstra som vanligt och trots att mannen serverade kaffe och tidning som vanligt, när jag är ledig. Ibland blir det bara fel från början och man bör dra täcket över huvudet och stanna kvar i sängen resten av dagen.

Gör man det då? Nej, det finns ju saker man måste ta itu med, så man börjar med att ladda tvättmaskinen. Skriva handlarlista, rapportera till a-kassa och AF, göra smörgåsar till sig själv och mannen till frunch. Suckar och laddar för kraftansträngningen att åka till affären. Ignorerar det faktum att ÅV skulle behöva besökas. Det finns gränser, det gör det faktiskt.

Vems fel är det att jag är så trött, tror du? Bara mitt eget, förstås. Slutade tidigt i fredags, hämtade innerkuddar och nya underlakan på Ikea på hemvägen. Sedan började jag förbereda middagen och ringde lille pappsen som fyllde år. Pratade en stund med mamma också när man ändå var på tråden. Middagen blev inte så dum:

Lite asiatisk touch på revbenen och guckan i mitten, ingefära är gott!

Det blev bara väldigt sent innan mannen och jag kom till ro och fick sova. Inte särskilt smart av mig som skulle upp och jobba på lördag. Det finns visst folk som har pengar över när räkningarna är betalda. De var på Kungsmässan. Fullt upp hela dagen alltså och på kvällen skulle vi träffa goda vännerna L&G på Bluesbåten och lyssna på Wolf Men Jaxx.

Precis som för två veckor sedan bestämde jag mig för att ta bilen, för det är så krångligt och tidsödande att åka kommunalt vid dessa tider och jag skulle ju jobba på söndag också. Mannen hade maten klar när jag kom hem, så jag kunde byta om i lugn och ro och vila benen lite innan det var dags att ge sig iväg. Ångrar inte för ett ögonblick att vi åkte dit, ett härligt och annorlunda band!

Somnade väl runt 01 och klockan var satt på att ringa 08, så självklart vaknar jag 07.15. Dels för att jag behövde gå på toaletten, men mest för att Mayzan  tyckte att hon behövde frukost. De vanorna har vi inte haft på evigheter, så jag blev ännu tröttare än jag redan var. Och ganska grinig också, om jag ska vara ärlig.

Full rulle på jobbet och roliga kunder gör att man piggnar till rätt fort. Sedan kom jag hem till mannen som gjort en riktig söndagsmiddag med stek och hela faderullan. Han hade till och med skaffat inlagd gurka, som han åt av själv och tyckte det var gott! Och så påstås det att man inte kan lära gamla hundar att sitta...



Det kan man kanske till en viss del, men att vi borde lagt oss lite tidigare igår hade vi inte lärt oss. Därav mitt dåliga humör idag tror jag. I vilket fall som helst väljer jag att skylla på för lite sömn och för många "måsten". Dock har jag underlättat matlagningen för mannen kommande dagar, för jag kom hem med falukorv, kött, fläsklägg, lever och köttfärs.

I morgon blir det falukorv på något vis, på onsdag laddar jag pottan med fläsklägg och på torsdag får han bestämma vad han vill göra av ytterfilén. Fyndade svensk sådan för 80 kr/kg, annars är det inget vi brukar använda oss av. Mörad kotlett av danskt ursprung kan vi lätt leva utan. Av köttfärsen blev det lasagne idag. Det var länge sedan och är väldigt gott, samt är bra restmat till lunch.



Pizzasallad blev det av ett kvarts kålhuvud av bara farten. Det är ju så gott, men trots det väldigt ovanligt att vi äter. Förmodligen för att pizza köps en gång om året eller mer sällan än så. Jag behövde antagligen stå och hacka bort det dåliga humöret och inte tänka på annat. Tre dagar på jobbet, sedan är jag långledig igen och det är skönt att veta.

Vi ska hjälpa mamma Siv att slänga skräp på tippen på fredag, sedan blir det eventuellt utflykt på lördag. Det är lite irriterande att vi inte är lediga samtidigt, mannen och jag. Han har ju tråkigt när jag jobbar helger och jag blir lite lätt frustrerad när jag är ledig i veckorna och han jobbar. Det slår nämligen aldrig fel; när vi ska åka iväg och göra något för att det "ändå är lugnt", då börjar det ringa.

Snart ska han iväg till Staterna och det är en jämrans tur att jag jobbar helg då. Helst hade jag följt med, men ekonomin tillåter inte det tyvärr och någon får ta hand om katterna. Annars är det en dröm jag har. "Amerikat" har lockat sedan jag var liten och mina föräldrar berättade om hur nära det var att de emigrerade. Diverse släktingar fanns där redan, men så var det ju det där kriget...

Men jag ger inte upp drömmen än. Plötsligt händer det, mannens firma blomstrar och jag får ett annat jobb som är löjligt välbetalt och vi tar långhelger till alla platser vi velat besöka och långresor till USA, Italien, Australien och vad vi tycker att vi vill uppleva. Jag vill, behöver och förtjänar det. Men så får man väl inte säga i det här landet? Jante och jag, Jante och jag...

Ha en fin kväll och tisdag och var rädd om dig!



 







4 kommentarer:

  1. Klart att man får säga så :-) Jag hoppas att du någon gång får komma över dit så fortsätt drömma :-)
    Se bara till att inte jobba ihjäl dig innan dess ...
    Kram vännen och var rädd om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)
      Jag lovar, jag jobbar inte ihjäl mig! Lite ändrat schema har jag fått, men timmarna är fortfarande 30/veckan, eller snarare 60 på två veckor då :D
      Kram!

      Radera
  2. Visst är så'na dagar pestiga. Och så skönt att man inte är ensam om att ha dom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Tur att man inte är långsint :D

      Radera