Släkten är värst! #bloggswe

När mannen är borta dansar frun på bordet. Inte bokstavligt, men jag smygövar på basen. Det är inte så att jag måste vara duktig inför honom, men jag vill lära känna instrumentet i lugn och ro. Börja hitta rätt bland band och noter, sen kan mannen få hjälpa mig att komma vidare. Jag har som sagt inga ambitioner som helst att spela offentligt eller inför någon annan än min man.

Jag är mest nyfiken på hur mycket jag kan lära mig och hur basen fungerar, egentligen. Jag är ju en nyfiken människa och eftersom mannen spelar gura, är det inte alls lika intressant att lära sig hur den ska trakteras. Ärligt talat, när vi är ute och lyssnar på musik är det trummisen och basisten som är mest intressanta att studera. Mannen och andra goda vänner må ursäkta, men sådan är jag.

En av mina favoritsystersöner är basist. Den andre är, håll i dig nu... trummis! Är det ett släktdrag, att vilja hålla takten och inte "flasha" i förgrunden som alla gitarrister gör. Jag skojar förstås, för mannen är ett praktexempel på de som inte vill höras och synas mest. Det är en av anledningarna till att jag tycker så bra om honom. Han är bäst ändå, fast det fattar han inte...

Jag har jobbat från sju till kvart i sex, med endast en halvtimmes lunch. Vårdcentralen översvämmades av pensionärer som vaccinerade sig och det smittade av sig på oss. Vi hade väldigt mycket att göra och jag hann som vanligt inte med det jag föresatt mig, eftersom jag fick rycka in från min tänkta bakgrundsposition med lager-, logistik-, och annan varuhantering.

Tiden gick fort och jag är ändå nöjd med det jag fick gjort. På torsdag ska jag fortsätta med det påbörjade och förhoppningsvis hinna avsluta det också. Sovmorgon känns inte alls dumt i morgon. Sedan ska jag avsluta det jag påbörjade på det andra apoteket igår. Det blir lite hackat och malet, men går nog att trimma in, med lite god vilja och (helst) mer tid på båda ställena.

Vi lagade mat tillsammans idag. Det vill säga, jag bad mannen att skala lök, morot och palsternacka till köttfärssåsen och jag hackade och rev (köttfärsen var redan mald) medan vi avhandlade vår dag. Resultatet av samarbetet ser du här:

Särdeles bra tisdagsmat när man är trött och inte orkar trixa så mycket. Tanken var egentligen att bjuda svärmodern på middag idag med anledning av hennes födelsedag, men hon har gjort sig oanträffbar. Hon jobbar i trädgården till sena kvällen med en pannlampa som hjälpmedel och hör inte telefonen, eller så struntar hon högaktningsfullt i det. Gott så, hon "görsomhelst", med ålderns rätt!

Sov gott när det blir dags! Jag kommer somna som ett barn i samma ögonblick jag lägger huvudet på kudden är jag rädd. Nä, det är jag inte alls, det behöver och förtjänar jag, så det så!

"Känsla för feeling". #bloggswe

Sådär, nu är jag tillbaka i gamla vanor igen och kan berätta vad som hänt sen sist. Mannens syster C frågade för en tid sedan om vi ville följa med till Nefertiti för att avnjuta god musik med henne och hennes man G, med anledning av hans födelsedag nyligen. Trots att jag skulle upp och jobba tidigt idag, tyckte vi det var en bra idé, eftersom det är så sällan vi ses.

Jag fick ändra lite på min arbetstid igår, så jag kom hem i skaplig tid, bytte kläder och tog en taxi till Haga och avnjöt en god middag på Sjöbaren innan vi gick till Nef, som man säger när man är hipp...
Här kan du se och få en uppfattning om vad vi hade turen att uppleva. Namnet Mike Stern sa mig inget alls, men han lär vara en duktig gitarrist, för systersonen var jätteavundsjuk på sina föräldrar.

Hans insats var mestadels som om han hade en vanlig dag på jobbet, förutom de "lugna" partierna/melodierna och ibland där han blixtrade till och fick feeling. Snubben som imponerade mest var violinisten Didier Lockwood, som var helt lysande i mitt tycke. Även trummisen Steve Smith vann mitt hjärta genom att trumma vokalt. Också.

Jag har ju glädjen att ha en gitarrspelande man. Han är faktiskt riktigt bra, dessutom. Jo, jag kan vara part i målet, men ändå. När han får "känsla för feeling", som en god vän brukar förklara fenomenet, så är han väldigt bra, oavsett mina personliga känslor för honom. När jag är ute på lokal och lyssnar på olika sorters musik, märker jag mer och mer att jag tittar på hur de spelar sina instrument.

Jag vill absolut lära mig trumma, det är så häftigt. Och basen, hur viktig är inte den för hela soundet, för att inte tala om hur läckert det blir när den verkligen svänger? Det kommer varken bli det ena eller andra för mig, men drömma går ju. Drömde gjorde jag hela natten halvvaken, troligen både uppspelt efter kvällen och rädd för att försova mig.

Det duger ju inte att komma försent till inventeringen klockan sju. Min larmkod funkade inte, varför jag fick ringa larmoperatören och be om hjälp. 20 minuter senare kunde jag starta upp datorn och börja läsa mig till hur man tar ut underlag och registrerar verkligt saldo. Nej, jag har aldrig inventerat på egen hand och sist det hände såg det inte riktigt likadant ut.

Men det gick bra, även om jag omedelbart fick göra en ominventering, eftersom det låg en hel del inaktiva varunummer och skvalpade i systemet. Jag kommer att hålla i dessa papper som om de vore min bebis, för när allt är klart ska lagerplatser ändras till de rätta, vilket jag tycker jag ändå har hållit på med dagligen en längre tid nu. Alla apotek borde ha en tekniker på heltid. Ugh!

Jag är löjligt trött, mannen får laga mat helt ostörd. Korrv och pasta på något vis blir det, enligt mitt önskemål. I morgon ska jag jobba på nytt apotek, alltså är jag gräsligt trött i morgon kväll också. Sen bättrar vi på det med lite mer inventering i ottan på fredag. Nå jag "har ju hela helgen" på mig att vila, så jag är snart på banan igen!

Ha en skön kväll och ta hand om dig!