099.
Näst sist inlägget för #blogg100 i år. Det ska erkännas att jag tycker det ska bli lite skönt att slippa känna piskan att skriva dagligen. Några gånger har orken och tiden trutit, men jag är inte den som ger upp i första taget, som du vet. Ja, jag vet att utmaningen är helt frivillig och det är bara jag som får skylla mig själv när jag envisas med att fortsätta. Fast det är ju väldigt roligt att lyckas, förstås.
Jag har fått frågan om jag slutar blogga efter dessa 100 dagar av flera (nya) vänner. Det gör jag förstås inte, det är roligt och nyttigt att skriva av sig tycker jag. Dessutom är det upplysande för en del vänner, så de vet vad jag har för mig. Gårdagens inlägg och mitt rop på hjälp genererade flera tips och matnyttiga uppslag, bara en sån sak. Tack alla som engagerar sig på riktigt!
Hädanefter, jag menar förstås från och med tisdag, kommer jag skriva när lusten finns, när något gläder mig, irriterar mig, förargar mig eller bara för att jag vill berätta något trivialt, allvarligt eller rent nonsens. Jag vet sällan i förväg vad jag ska skriva eller var ett inlägg hamnar på intresseskalan. Det är många som har en röd spikrak tråd, jag tråcklar mer och är helt nöjd med det.
Apropå tråckla, så är det dags att grilla ankan idag. Lägger in länken igen, för er som missade receptet i tidigare inlägg här så att alla kan få skratta åt den lustiga översättningen. Själv fnissar jag fortfarande och numera kommer framförallt marinader att tråcklas, men eftersom jag känner oss väl, kommer det antagligen att sluta med att all matlagning går under benämningen tråckling.
Jag jagar svamp och hämtar mat i affären som du vet. Det låter så tråkigt att plocka svampen och att betala för varorna är så trist, så det momentet försöker jag bortse från genom att helt enkelt skaffa hem dem. Och visst är tanken på svampar som springer runt och gömmer sig mycket roligare än att de snällt står och väntar i gläntan? Som sagt, man har så roligt man gör sig.
Vi kom aldrig iväg till kontoret igår, mannen behövde vila och ladda för kommande promotion-resa. Jag vill tro att det var ett bra beslut att stanna hemma och ta det lugnt. Nåja, kvällen slutade med magdans, så det blev svettigt ändå. Konstaterar att jag behöver öva rejält för att kunna skaka rumpa lika bra som axlarna. Någon Shakira kommer jag aldrig bli...
Här kan jag inte sitta och skriva längre. Marinaden ska tråcklas, salladen blandas och såser röras ihop. Ha en fin söndag och le(v) väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar