Powered By Blogger

lördag 27 juni 2015

Kattastrof. #bloggswe

Idag vaknade vi tidigt, fast timmen hunnit bli ganska sen innan vi kom i säng igår. Anledningen till detta är att mannen och jag går "som katten kring het gröt" och lurpassar på vår store lille Compiz.
Just när vi skulle börja äta våra grillade revben började han bete sig märkligt. Han hamnade i ett kökshörne och kom inte ut ur det, utan försökte ta sig uppför väggen.

Placerad mitt på köksgolvet gick han vänstervarv och vi insåg ganska snabbt att han blivit blind och döv. Han orienterade sig enbart med känsel och luktsinnet, varpå han hamnade på ställen han aldrig nånsin skulle sätta sin tass på, i vanliga fall. Jag satte upp hinder på vissa ställen, för att minska både hans och vår frustration när han inte längre kom nån vart, utan fick hjälpas ut.

Plötsligt blev han som vanligt igen och skuttade mot matskålen och dörrarna för att gå ut. Vilket han ju inte fick, såklart. Pupillerna var fortfarande enormt stora och självklart fortfarande påverkad av stressen att ha varit så desorienterad, men han verkade bli sig själv igen. Då kom nästa episod av trevande utmed väggar och möbler, helt okänslig för ljud- och ljusintryck. Skrämmande!

Efter ett antal sådana händelser hoppade han upp på "puffen", som är ett favoritställe och började tvätta sig. Jag vände ryggen åt en kort stund och då hoppade han upp i katträdet och la sig tillrätta för att sova. Idag är han som vanligt, kanske lite långsammare, men har varit ute, kommit in för att tigga mat av mig i köket och gått ut igen. Tack och lov har han aldrig haft för vana att gå långt från huset.

Känslorna är inte lätta att hålla i schack, Compiz betyder mycket för oss båda två. Vetskapen att han har ett hjärtfel och därför får medicin sedan ungefär sex år och hans 13 år gör ju att han känns lite skör, sitt utseende till trots.

Mayzan till vänster och Compiz ur samma kull. 
Vi har våra rutiner och vanor. Compiz brukar alltid vilja ha en stund i mitt knä, minst en gång varje dag och det är mysigt. Det är väl inte alla gånger passande, för mig, men han brukar få sin vilja fram. När jag kliat honom mellan öronen och på halsen en stund går han över till soffan och lägger sig och sover ett tag och jag kan fortsätta med det jag höll på med.

Så vill vi ha det i fortsättningen också, så nu får det vara nog med konstigheter, hör du det, kattskrälle? Dessa husslavar får hjärtsnörp, magsår och glömmer äta ordentligt, det kan få förödande konsekvenser för din egen mathållning, förstår du väl?

Förhoppningsvis kommer allt återgå till den vanliga lunken och allt är frid och fröjd, åtminstone ett par år till, det är väl inte för mycket begärt?

Ha en fin lördag och ta hand om dig!






2 kommentarer:

  1. Oj, låter läskigt! Liten propp el likn? Hoppas det var tillfälligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror det var en propp eller TIA. Han är helt återställd nu, så vi hoppas att det inte ska bli några följder eller fler såna episoder. Det var riktigt otäckt.

      Radera