Gamla bekanta.

Vilka märkliga sammanträffanden man råkar ut för. Jag hade en kund som ville bli medlem i Apotekets kundklubb och då får man ju höra både vanliga och ovanliga mailadresser. Just denna kunden hade ett ovanligt efternamn i adressen och jag var tvungen att fråga om hon kände till den klassföreståndare jag hade i 8:an, Hans Sodéus. Det visade sig att det var hennes pappa.

Jag fick tyvärr veta att han nyligen gått bort och det var fortfarande svårt för henne att prata om det, men hon blev glad för att jag kunde berätta att han varit lärare på Sotenässkolan och att jag tyckte mycket bra om honom. Han fick lite ordning på vår något stökiga klass. Han var sträng, men rättvis, såvitt jag minns det och det var tråkigt att vi fick byta klassföreståndare igen...

Samma dag träffade jag en gammal kollega från Abba-tiden, nämligen Anna på Glaslinjen. Hon är lika glad och trevlig som då. Ibland vet jag inte om det är bra eller dåligt att ha ett gott minne för ansikten. När man ser någon, men inte vet i vilket sammanhang kan bli konstigt. Är det tanten på VC, eller kassörskan på Willy's, eller rentav en gammal klasskamrat?

Alla förändras mer eller mindre utseendemässigt, utom jag förstås, men det är något som känns bekant. En av våra stamkunder har varit sommargäst i Bovall, till exempel. Innan jag kom på det, så hade jag rådbråkat min hjärna ett tag. Hon kunde ju ha varit kund på Östra, Lerum, Floda eller Wieselgren, för den delen...

Jag har varit ledig idag, "precis vad doktorn ordinerade", och jag har tagit hand om mig själv på ett sätt, minst. Håret är nyklippt, ögonbrynen plockade och färgade, liksom ögonfransarna. Gjorde en ny räd i två klädaffärer, varav den ena levererade, men inte den andra. Du som känner mig någorlunda vet hur illa jag tycker om att prova och handla kläder, men det var väldigt nödvändigt nu.

Har knappt handlat några kläder alls på tre år och då är det inte konstigt att man tröttnar på det som finns i garderoben. Väl? Mannen hejar på mig och tycker att jag gör helt rätt, men jag får övertyga mig själv om det förnuftiga i att lägga en massa pengar på kläder. Jag lämnade två klänningar därhän, det kändes som en onödig lyx. Allt annat kommer att användas flitigt, det lovar jag.

Vi har myst idag, mannen och jag. Efter inskaffande av lite mat och annat gott, åkte vi hem och jag blandade till varsin god drink, satt och läste på altanen och jag nickade till en stund, en så kallad gumvil. Sedan förberedde vi dagens middag. Den gick inte av för hackor, den heller.

Sedan såg vi morgondagens middag. Eller ja, om vi hade lyckats brotta ner den eller skjuta den med en slangbella hade vi haft mat i frysen om en vecka när den fått möra till sig. Fast även om vi bor i en återvändsgränd, så är det för många potentiella vittnen till olaglig jakt, så hon fick löpa. Åtminstone om våra jordgubbar lämnas ifred.

Mat!!!

I morgon ska mannen klippas till. Han behöver få en ny frisyr (och frisör, för den han har är lat och glömsk), äntligen. Vi ska också trädgårdsarbeta, hur nu det ska gå. Pallkragen som inskaffades förra året ska få innehåll som kan skördas och ja, den ska också nätas in. Koppartråd lär hålla mördarsniglar borta, om man inte får tag på vattenglas. (Googla det!)

Vi stannar alltså kvar i Hagen, jag känner att orken inte finns för att packa ihop katter och allt för att åka till Bovall denna helgen. Det gäller att prioritera. det kommer fler tillfällen. Förhoppningsvis kommer min kära svägerska på besök eftersom hon befinner sig i närheten. Det är alldeles för sällan vi får möjlighet att ses.

Ha en god afton och en ypperlig lördag! Var rädd om dig och koppla av så mycket det går, det är nyttigt!

Krage, pallar jag det? #bloggswe

Så typiskt att bussarna var försenade på grund av olycka. Jag finner det väldigt märkligt att folk fortfarande inte har lärt sig att vara försiktigare i trafiken under dessa långhelger, då alla vill fram först och till vilket pris som helst. Men är ens eget och andras liv ett lämpligt pris? Nej, knappast.
Ändå beter sig folk som om de äger vägen och alla andra ska visa hänsyn, men inte själva?

Hur som helst, sonen är hemma igen, fast senare än det var tänkt. Hoppas han tar pizza till kvällsmat, som var en tanke redan efter frukost. En stadig frukost på 200 gram bacon, tre ägg och några bitar focaccia. I vanliga fall steker jag ett paket bacon till mannen och mig själv, när Peter är här blir det tre. Han är matglad och har aptit, den killen!

Här ska det bli grillade lammkotletter, sallad med vinägrett och focaccia. Först kommer dock en favorit i repris, nämligen det sista av Nubberöran. Jag har startat grillen och förberett allt. Kände att trädgårdsarbetet tog överhanden, så jag fokuserar på väl invanda sysslor. Jag kan få en chock annars, för att inte tala om mannen...

Trädgårdsskötsel är inte min bästa gren, om man säger så och det har jag sagt förut. Jag vet hur jag vill att det ska se ut, men anser med fog att andra (mannen) har grönare fingrar än jag. Idag har jag dock nästan imponerat på mig själv. Gamla astrar och nytt gräs och annat otyg har jag flyttat på. När jag väl kommer igång är jag som en terrier, eller kanske är det en tax?

Men det finns gränser, mat är viktigare och medan mannen maniskt klipper häckar, måste någon (jag) se till att näring tillförs oss stackars hårt arbetande människor. Jag fick förresten en present av mannen igår. En pallkrage, typ. Tror han vill säga något med detta. Fattar inte vad, bara...

Ha en skön söndagskväll och ladda upp lite lagom för jobb eller semester, vilket du nu har i morgon!