Verklighetsflykt.

Jaha, nu är det slut på ledigheten ända tills fredag eftermiddag. Har inte haft någon uttalad "blues" för det, men det är så mycket annat som snurrar i huvudet, därför har den antagligen kommit på undantag, för en gångs skull. Jag har sällan läst så mycket böcker som nu, det är ett tecken på att jag måste koppla bort alla hur, vad, när, varför och om, för att inte bli helt snurrig.

Böcker är ett sätt, och ett bra sådant, att fly från alla problem, farhågor, rädslor och ängslor. Visserligen kan de även hindra en från att göra sådant som bör göras, som att piffa till trädgården och inomhus. Men när man bara väntar på ett (start)tecken och ett mål, och man inte riktigt vet i vilket hörn man ska börja är det lättare att sjunka ner i en fantasivärld.

Inte för att tankarna helt försvinner, men de håller sig lite i bakgrunden och det kan vara nog så nyttigt. Ofta kommer idéer och lösningar upp till ytan, när man inte så förtvivlat försöker hitta svaren.
Just när man minst anar det kommer de bara, visst är det fantastiskt hur hjärnan fungerar, eller inte?

I söndags skulle vi ha goda vänner på middag och jag fick fullständigt hjärnstillestånd. Råvaran skulle vara (majs)kyckling, men hur skulle den tillredas och vad skulle vi ha till? Jag bläddrade på nätet, i sju kokböcker och förkastade allt. Min första idé var asiatiskt stuk, men eftersom dottern till gästerna är Japan-nörd tänkte jag om, för hon lagar nog mycket sådant till familjen.

Det blev nordafrikanskt för jag kom att tänka på hur mycket mynta vi har på altanen. Mynta är inget jag använt mig så värst mycket av i matlagning, men det är ju friskt och gott, så jag vet inte riktigt varför. Hur som helst, ihop med stekta citronskivor, mycket spiskummin, krossade tomater, chili och kikärter blev det riktigt mumsigt!

Marockansk? Marockanish!

Lite senare i tillagningen tillsattes edamamebönor och färska tomater från egen odling. Det är trevligt att hämta egna grönsaker och frukter när det passar. Det har jag alltid tyckt, men avskyr verkligen att sköta om grödorna. Fast nu överdrev jag lite. Jag kan rensa lite, en eller två gånger, men sen är det tråååkigt! Mannen vattnar, jag tar bort torra kvistar och döda grenar både inom- och utomhus.

Idag slog jag därför mig själv med häpnad (förmodligen mannen också), då jag rensade bort rädisorna som myrorna, sniglarna och andra otäcka djur bestämt att vi inte skulle få någon glädje av i år. Det var faktiskt jag som sådde dem, morötterna och purjolöken, så jag känner mig lite kränkt av hur fräckt varje tillstymmelse till växtlighet kvävdes i sin linda.

Jag rensade mellan jordgubbsplantorna, vilkas frukter vi däremot fått njuta av och såg till att flera utstickare fick plats längre bort i kragen. Dessutom planterade jag om de vita jordgubbarna från en ampel till kragen, minsann! Jag tänkte att den familj som bor här nästa år kan få lite olika sorter att plocka av, själva får vi kanske skaffa nya kragar och plantor.

Ja, det är helt otroligt vad duktig jag känner mig efter dessa stordåd. Så småningom kanske till och med jag tycker det är trevligt med jord under naglarna, att bli svettig och allmänt skitig. Om jag ska vara ärlig tror inte jag tänkte på en enda sak under tiden, så det ligger nog en del i att det har en viss terapeutisk funktion också. Fast det har ju böcker med och man blir inte smutsig...

Igår åt vi en enkel men god blomkål- och kasslergratäng. Inte mindre än tre sorters ost fick åka ner i såsen. Det fanns både manchego, taleggio och hemlagrad hushållsost i kylen, nämligen. Vilket påminner mig om att vi måste skaffa hem en ny hushållsost genast, som blir klar lagom till jul.

Idag hade jag tänkt göra en laddning köttfärssås och spaghetti, men hade missat att köttfärsen i frysen var slut. Så igår kväll, när jag stod där med lång näsa, fick jag ta ett snabbt beslut och fiskade fram en påse med grytbitar av lamm istället, allt för att slippa åka till affären igen.

Det blev gott det med. Mycket rotfrukter, dock inte egenodlade som du förstår, en rejäl slatt vin som blev över en annan dag, mynta (igen!), lök och många, dock hela, vitlöksklyftor. Vitlök är inte något jag klarar av i större mängder längre, men hela klyftor får en helt annan smak, nästan söt, än pressade som blir alldeles för skarp och genomträngande. Annat var det förr...

Nu ska jag ta en dusch och läsa lite mer i min bok av Hobbin Rob, förlåt, jag menar Robin Hobb. Fantasy igen alltså. Mannen slukade alla tre i serien (om ca 800 sidor vardera) om de levande skeppen på knappt en vecka, tror jag. Det kommer ta längre tid för mig, jag kan inte läsa böcker mellan mina kunder och han läser för övrigt snabbare på engelska än jag gör.

Japp, så får det bli! Om jag inte kan övertala mannen att titta på soffor i Mio-katalogen...

Ha det gott och var rädd om dig!

Pojkflicka?

Vi fick en lång sovmorgon idag, men med tanke på att vi inte kom i säng förrän halv två är det inte så konstigt. Mannen har också drabbats av den stora tröttheten och har sovit som en stock när jag stått upp klockan åtta varje dag denna vecka. Det märks att det är semester eller framför allt att det är Power Meet i Västerås, dit många av hans kunder åkt.

Mannen vill inte bli klippt idag, vad hände?! När jag för en gångs skull kommer ihåg att jag lovat att göra det, liksom. Men jag gjorde annan nytta istället och blandade till en variant på drinken Tequila Sunrise till oss. Klart att vi har gjort oss förtjänta av en sådan efter att ha planterat och sått i vår lilla pallkrage. Förhoppningsvis får vi behålla eventuell skörd själva...

Den är övertäckt med nät mot fåglar och rådjur och försedd med bleck så att inte mördarsniglarna tar sig över kanten. Vi får se hur det går, kanske får vi förstärka med koppartråd, men vi avvaktar. De stackars plantorna är måhända lite hängiga efter att ha negligerats grovt sedan de kom till vårt hem. Vatten har de fått, men inte någon annan omvårdnad.

Det tomma utrymmet är besått med rädisor, krasse och sallad. Myntan fick en egen "kuppe" för den lär sprida sig okontrollerat. Det var några ungdomar som berättade detta förra året och märkligt nog har det fastnat i min hjärna. Jag är ju inte den glada trädgårdsmästaren eller ens -amatören, som du troligen redan har förstått. Det är mannen som sköter växterna i det här hushållet.

Jag sköter tvätten. Men vi gjorde i ordning pallkragen gemensamt och jag fick rejält med skit under naglarna, vilket jag avskyr. Lite får man stå ut med och dessutom det är ju roligt att göra saker ihop. De vardagliga är viktigast, egentligen. För tristessen av att städa ensam blir så mycket värre än att snabbt och enkelt ta itu med det från två håll och ägna resten av dagen åt roligare sysslor.

Min kära svägerska kom över en stund med barnen och jag blir lika förvånad varje gång jag ser dem. D blir bara bättre och bättre på guran, A blir antagligen två meter lång innan han växt klart och N, ja han är snabbare än både blixten och Fantomen. För du känner väl till det gamla djungelordspråket? "När Fantomen rör sig står blixten stilla". Efterföljt av ett "wham", "baam"eller "ka-pow". Ja jag, eller snarare mina päron, prenumererade på Fantomen för min skull ett antal år...

Jag har aldrig varit en "tjejig" tjej, men så får man väl inte säga numera? Visst har jag pysslat med håret, målat mig mig med mammas smink långt innan jag begrep hur man skulle göra, haft perioder med rysch och pysch fast det kändes aldrig som min grej. Det enda som jag kommer på som "typiskt" tjejigt är att jag passade kusiner, syskon och andra barn ganska tidigt och gillade det.

Så det var väl typiskt att jag fastnade för Fantomen, läste Greven av Monte Christo, Den siste Mohikanen och De tre musketörerna om nätterna, fast jag inte fick. Jag gick och la mig mycket tidigare då än nu. Om det inte var hockey, vilket pappa och jag avnjöt tillsammans, hoppande och studsande i tv-fåtöljerna. antagligen så att systrarna inte kunde somna och mamma suckade...

Det var riktig kvalitetstid det. Förutom när jag frågade pappa hur saker fungerade, egentligen. Viktiga saker som hur en drake kunde flyga, hur en ångmaskin kunde få andra maskiner att gå, hur man splitsar och slår knopar. Mitt första sommarjobb var på Tappen, sedemera Statoil i Bovall. Där såldes tåg med splits efter kundönskemål och jag tillverkade ett antal sådana.

Jag efterträdde min far som kartläsare för min fille-morbror, förvisso bara en kort tid, men ändå. På helgerna när mina klasskamrater hade sovmorgon stod jag upp i ottan och for till Svenljunga eller Åmål för att komma hem mitt i natten helt färdigt efter dagens och kvällens rallytävling. Vart vill jag komma med denna beskrivning av mig själv?

Jag tror att det är för att jag vill ge en nyanserad bild av kvinnor som trots en viss "manhaftighet" ändå mycket lätt hamnar i ett fack, en roll, för att det förväntas av oss och det är fruktansvärt påfrestande att stå emot omvärldens tryck. Hamnar man i ett förhållande som dessutom maler ner den sista gnuttan av den rebell man innerst inne är, så är risken stor att man förlorar sig själv och sin själ.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar att vara lika öppna, tillåtande och uppmuntrande som mina var och är. Valla inte in dina barn i en fålla som inte passar dem, för att du eller någon annan tycker att det passar "könet". Bara för att man är född med en snopp garanterar det inte att moppar och tjejer är det mest intressanta i livet.

Eller att snippan (jag är gammal och trög och föredrar egentligen benämningen muff) innebär att det får tafsas på densamma i vilka sammanhang som helst, av vem som helst och var som helst. Bröst är inte heller allmän egendom, de tillhör också en individ och får endast röras med tillstånd. Hur svårt är det att förstå detta? Ja eller nej. Det får alla lära sig i blöjåldern.

Ja, du får som du vill i butiken alternativt, nej du får inte klubban, hur mycket du än skriker. Det handlar om uppfostran. Alla mår bra av regler och normer. Vissa mer än andra. Till exempel barn med autism. Jag har ett barn med autism och det var och är en utmaning att hantera situationer som uppstår. Men rättviseaspekten och moralen är förhållandevis lätt att förankra.

Så varför är det så många som inte förstår att nej betyder nej, och ett ja betyder ja? Tro inte att ditt barn förstår skillnaden bara för att du gör det och handen på hjärtat, lever du som du lär? Barn gör som du gör, inte som du säger. Respekterar du att andra har en annan åsikt än du har, så kommer dina barn att respektera ett nej utan att ta till våld, hur frustrerade de än blir.

Nog med allvar nu. Jag är på väg upp till sängen, men vill ändå delge Dagens rätt. Mannen lyckades få till lammracken helt perfekt. ( Och nej, det är inte för att han är mannen i huset som han får grilla, det är för att jag helst tar hand om all annan matlagning själv, i den mån jag kan utifrån mitt schema, dessutom har han den goda smaken att inte elda upp maten).

Jag gjorde en bulgursallad med blomkål, lök, majs, sparris och morot, vilken serverades ljummen tillsammans med en gucka på citron, grekisk yoghurt och mynta. Tzatzikin på vänstra sidan funkade inte alls lika bra till. Den grillade citronen var dock väldigt trevlig att klämma över salladen!

Ha en underbar söndag, jag gör ett klipp och spränger en anka i mannens sällskap!

Krage, pallar jag det? #bloggswe

Så typiskt att bussarna var försenade på grund av olycka. Jag finner det väldigt märkligt att folk fortfarande inte har lärt sig att vara försiktigare i trafiken under dessa långhelger, då alla vill fram först och till vilket pris som helst. Men är ens eget och andras liv ett lämpligt pris? Nej, knappast.
Ändå beter sig folk som om de äger vägen och alla andra ska visa hänsyn, men inte själva?

Hur som helst, sonen är hemma igen, fast senare än det var tänkt. Hoppas han tar pizza till kvällsmat, som var en tanke redan efter frukost. En stadig frukost på 200 gram bacon, tre ägg och några bitar focaccia. I vanliga fall steker jag ett paket bacon till mannen och mig själv, när Peter är här blir det tre. Han är matglad och har aptit, den killen!

Här ska det bli grillade lammkotletter, sallad med vinägrett och focaccia. Först kommer dock en favorit i repris, nämligen det sista av Nubberöran. Jag har startat grillen och förberett allt. Kände att trädgårdsarbetet tog överhanden, så jag fokuserar på väl invanda sysslor. Jag kan få en chock annars, för att inte tala om mannen...

Trädgårdsskötsel är inte min bästa gren, om man säger så och det har jag sagt förut. Jag vet hur jag vill att det ska se ut, men anser med fog att andra (mannen) har grönare fingrar än jag. Idag har jag dock nästan imponerat på mig själv. Gamla astrar och nytt gräs och annat otyg har jag flyttat på. När jag väl kommer igång är jag som en terrier, eller kanske är det en tax?

Men det finns gränser, mat är viktigare och medan mannen maniskt klipper häckar, måste någon (jag) se till att näring tillförs oss stackars hårt arbetande människor. Jag fick förresten en present av mannen igår. En pallkrage, typ. Tror han vill säga något med detta. Fattar inte vad, bara...

Ha en skön söndagskväll och ladda upp lite lagom för jobb eller semester, vilket du nu har i morgon!