Powered By Blogger

söndag 26 oktober 2014

Hoppas hopp räcker. #bloggswe

Söndag igen och vi kör en repris på gårdagen. Alltså en innedag, med soffhäng och personlig omvårdnad. Med andra ord, vi ska lata oss framför tv:n eller med en bok, alternativt korsord.
Eventuellt ska jag klippa till mannen, eller snarare håret på honom.

Maten blir enklast tänkbara. En karré som rubbats med masala-kryddor och nu ligger i slöisen med lök, vitlök, morot och en skvätt vitt vin. Det är möjligt att jag gör naan-bröd att ha till denna orientaliska pulled pork-variant. Det kan också bli något helt annat, det är inte bråttom med att bestämma sig, jag inväntar inspirationen så länge.

Nu är det bestämt var och med vad svärmor ska firas nästa helg. Jag tror det kommer bli en succé för alla inblandade! Mannens systersöner är gourméer, i alla fall de två äldsta och den lille är definitivt på god väg att bli. Om man som 3-åring äskar suchi, så finns det gott hopp, tror jag. Man kan nog inte bli annat i en så matglad och -intresserad familj.

Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem som bara tycker att mat är ett nödvändigt ont och bukfylla för att magen knorrar. Mat är ju glädje, lust och fantasi. Kan man inte resa iväg och njuta av främmande och nya smaker, kan man åtminstone försöka skapa liknande rätter hemma och drömma sig bort. Tack och lov finns det ju många affärer numera där man kan få tag på rätt ingredienser!

Självklart är det lättare om man bor som vi gör, men gör man inte det, så kan man skicka efter eller handla när man ändå hälsar på någon som bor i en större stad. Kryddor, såser och många tillbehör är inte "färskvaror" på det viset att de förfars i första taget. Skulle det vara så att man köpt fel, eller inte uppskattar en viss krydda, kan man kanske ge bort till grannen och få något annat i byte?

Så länge man inte ger upp, utan provar sig fram till det som funkar, så finns ju chansen att man dels verkligen upptäcker tjusningen i att testa nya recept och dels blir riktigt duktig i köket.
Det gäller för övrigt allt i livet, att inte ge upp, hitta nya utmaningar och känna sig fram tills dess man hittar det som passar en själv bäst.

Vissa utmaningar är större än andra och kan kännas skrämmande. Dock blir tillfredsställelsen så mycket större när man lyckas. För tillfället har jag själv en svag känsla av misslyckande i mitt jobbsökande. I fredags ringde AC upp mig för att meddela att tjänsten gått till en annan sökande. Jag väljer att inte bli jättebesviken, slipper ju den långa resvägen det hade inneburit.

Håller hoppet uppe för att AC-vikariatet blir mitt eller att jag blir kallad till Östra för intervju inom en snar framtid. Hoppet sägs vara det sista som överger människan och jag "matar" mig själv med fina upplevelser, goda maträtter och härliga människor, för att orka hålla det uppe. Jag ska inte sticka under stol med att det ibland känns hopplöst, men så länge jag (för)söker finns det en chans.

Nu ska jag dra mig tillbaka till badrummet och ägna mig åt seriös kroppsvård en stund, för att pigga upp mig. Raka koben, frisera hår, smörja fötter och måla naglar. Eller ja, vi får väl se hur mycket orken räcker till, men viljan finns och det är det näst sista som överger denna människan...

Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!




2 kommentarer:

  1. Inte alla utmaningar man ska ta eller så kan dom kännas oöverstigliga. Önskar ibland att jag kunde laga mat eller i alla fall var intresserad. Njuuuter dock av mat, brukar säga att mat är det enda som aldrig sviker (visst, det finns mat som inte är god el likn, men då beror det oftast på tillagaren och inte på maten i sig). Och är nyfiken, nästan allt måste smakas.
    Tråkigt med jobbet, men det kommer fler!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, så länge man njuter av smaken och vill prova allt möjligt så är det ok! Jag har haft människor i min närhet som fullständigt struntar i vad det smakar och är skeptiska till allt som är "annorlunda" :)

      Radera