Powered By Blogger

onsdag 29 oktober 2014

Namnassociationer. #bloggswe

Jag har förstått att jag inte blir tagen på allvar när jag namnger mannens och min läkare. Det är inte så att jag hittar på namn eller annat i denna min högst personliga blogg. Jag talar alltid sanning. Kanske tänjer på den en aning ibland, för att roa. Visserligen är det lite smickrande att ni tror jag har så mycket fantasi att jag skulle döpa om läkarna till Safari och Habibi, men så är faktiskt inte fallet.

Möjligen hade jag ändrat på namnen om jag på något sätt ville häckla eller hänga ut dem, men det har jag verkligen inte haft anledning till. Både jag och mannen har blivit så väl omhändertagna som man kan vänta sig på en av Sveriges bästa vårdcentraler. Även om man skulle kunna tycka att de är en aning snåla med sjukskrivningsperioder, så håller de sig till sina rekommendationer.

Fackpampen har fått ett namn som inte kan härledas till hans riktiga namn. Det krävs två synnerligen livliga hjärnor till att komma fram till det, nämligen. Sjögräs är han omdöpt till och med tanke på hur han flyter omkring och slingrar sig utan att komma med besked, är det ganska träffande, men har inte ett dugg att göra med hur min namne och jag kom fram till det.

Det verkar som om saker och ting börjar gå upp för dem som mannen jobbar för och med. Det var banne mig på tiden, skulle jag vilja säga. Eller jag skulle vilja skrika det rakt upp i ansiktet på dem, snarare. Nåja, bättre sent än aldrig, fast jag tror inte det kommer att ändra på något, egentligen. Har gått för långt för det, men det kanske hjälper några andra.

Åtminstone jag väntar spänt på att kuvertet med sjukintyget sprättas upp idag och reaktionen på det. Några telefonsamtal igår lättade upp sinnet och mannen fick tillbaka lite jävlaranamma i blicken. Då blev jag glad. Dessutom hade vi ju besök av Kluran och då kan man inte bli annat än på gott humör! Hon är dessutom det hon heter, vår Klura.

Idag blir det ett röj på altanen och inomhus. det behövs. Vi har varit för "klena" innan, men nu är vi på gång igen! Den eländiga hostan är envis, men inte värre än att jag låter hostmedicinen vara. Det är inte bra att dämpa reflexerna för mycket, då drar man lätt på sig lunginflammation och det är ju ganska onödigt.

Jag ska handla också, för nu är det inte så mycket annat än lamm och korrrv i frysen. Färskvarorna är slut också, så det börjar bli en utmaning att få till middagsmat. Men som sagt, svårigheter är till för att övervinnas, alternativt minimeras till ett nödvändigt ont. Som att åka till affären...

Ha en fin dag och var rädd om dig!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar