Powered By Blogger

tisdag 28 april 2015

Blötdjur? #blogg100 #bloggswe

059.
Idag har det varit en jobbig dag. Det känns mellan skulderbladen. Inte så att det har varit för mycket att göra, inte heller har jag möblerat om på jobbet. Ytlig andning är inte bra för hälsan oavsett om man har astma eller inte. Det spelar ingen roll att jag sänkte axlarna från öronhöjd och djupandades med jämna mellanrum, jag kommer att ha träningsvärk de närmaste dagarna.

Jag är en känslomänniska, det kan jag aldrig öva bort, fast jag önskar jag kunde. Ibland skulle jag vilja vara den som får horn i pannan på riktigt och kan dräpa vilken jäkla drake som helst med några väl valda ord, men gråten i halsen har motsatt verkan. Jag är antagligen japan, i själ och hjärta. Aldrig förlora ansiktet, aldrig avslöja vad jag verkligen känner. Det går sådär, men så är jag ju inte japan...

När man jobbat med 10-15 andra människor och trivs med dem och de med mig, så är dessa tre sista dagarna ett enda långsamt farväl. Fruktansvärt jobbigt att hålla tårarna tillbaka och inte springa därifrån och låsa in sig på toaletten tills det gått över. Som om det skulle gå över så fort... Det är märkligt att det av såpass många människor inte är en enda jag inte kommer sakna.

Skönt att komma hem till mannen och prata av sig, få en G&T och god mat. Duschen är ett bra ställe att dra sig tillbaka till också. 07.30-18.00 i morgon ska stenansiktet vara på plats. Är det möjligt? Nej. Kommer jag göra allt jag kan för att hjälpa den nya? Ja. Det är inte henne det är fel på, hon har ingen "skuld" i detta. Hon tyckte till och med att "det var märkligt", när jag sanningsenligt svarar att jag bara har ett tremånaders vikariat och slutar på torsdag för att tjänsten är tillsatt av henne...

Vad tror hon om mig nu? Hon vet inget, blir inkastad i samma veva som jag blir utkastad och uppenbarligen är den som ska lära henne hur det fungerar...
Jobbig sits för oss båda två, det är lätt att inse, eller hur? Elefant i porslinsaffär, jag kan inte komma på något mer träffande omdöme för chefen just nu, men det finns säkert.

Det är ju tur att det finns andra som vill ha mina tjänster, annars hade jag deppat ihop fullständigt. Nu ska jag inte tänka mer på detta idag. Jag ska försöka, i alla fall! Är helt slut i rutan och ska ladda om.

Maten som mannen lagade till ikväll var alldeles utmärkt, en kycklinggryta med champinjoner, chili och lök och såhär serverades den:


Ha en fin kväll och sov gott, när det blir dags.

Sången jag refererar till har du här om du vill lyssna på den.

2 kommentarer:

  1. Se där, en annan gemensam idol! Lisa är skön!!
    Bry dig inte om att hålla masken för mycket, det är bara jobbigt....
    Kram

    SvaraRadera