Powered By Blogger

söndag 19 april 2015

Söndag gör jag ingenting. #blogg100 #bloggswe

050.
Halva utmaningen är avklarad. Det går ju bra i år med, trots om jag jobbar. Fast det är klart, det är ju mycket av det som händer på jobbet eller är jobbrelaterat, som ger uppslag till inlägg. Många känslor formuleras i ord och om vissa inte lämpar sig att uttrycka i skrift, lägger jag munkavle på mig själv många gånger. Självcensurens piska viner ofta numera...

Mannen får ta del av allt det som inte publiceras, det räcker gott. Mina systrar och andra nära och kära får också tåla att jag pratar av mig när det känns extra tungt och orättvist. För visst är det så att när man klär ett problem i ord, tappar det en del av sin till synes oöverstigliga svårighet? Att någon lyssnar och hör vad jag säger dessutom, är guld värt.

Det påstås att män alltid ska lösa ett problem när det läggs fram, medan kvinnor snarare betraktar det och begrundar flera olika alternativ till lösning. Jag blir galen när någon skriver mig på näsan hur det ska gå till. Det är inte det jag är ute efter, jag vill bara berätta, kanske få råd eller att någon ser på saken ur ett annat perspektiv och tar mig ur vinkelvolten.

Alla män är tack och lov inte sådana. Mannen är ett lysande exempel på en person som lyssnar och förstår, även om han kanske inte helt och hållet gör det. För mina känslor och reaktioner på en specifik händelse kan ju bara den som varit med om det själv förstå. Och inte ens då är det säkert att vi reagerar på samma sätt, eftersom vi ju har olika erfarenheter och personliga egenskaper.

Det är en utmaning som heter duga att verkligen lyssna på sina medmänniskor. I denna stressiga tillvaro vi lever i, är det svårt att uppfatta en annan människas behov av att bli hörd, på riktigt. Vi har så bråttom hit och dit, vi har mindre tid för reflektion och navelskådning än förr. Vad gör vi hela tiden, egentligen? Är alla måsten verkligen nödvändiga för oss?

Ibland räcker det att man gör en lista på allt man vill och måste göra, för att få mer tid att bara vara. För det som var ett måste, kanske bara är ett bör. Kanske behöver man inte dammsuga just idag? Någon annan bör kanske göra det istället? Varför är det så svårt att be om hjälp, när det hopas en massa uppgifter för en? Jag är definitivt en sån som in i det längsta ska klara allt själv.

Men varför måste just jag vara duktig? Skulle någon tycka mindre om mig för att jag inte hinner eller klarar allt? Svaret är självklart, nej. Om jag gör några saker på listan, men inte alla, är jag sämre än någon annan då? Nej! Listan kan finnas kvar till nästa dag, göra några av de punkter som är ogjorda och ser man på, jag fick tiden att räcka till att göra ingentingen, också.

Listor och planering har aldrig varit min bästa gren, men det är tydligt hur tiden räcker till annat och roligare när jag sätter mig ner och åtminstone i huvudet, skissar en strategi. En fysisk lista är bättre, för känslan när man bockar av avklarade sysslor kan ibland vara rent euforisk.

Nu ska jag ut och dammsuga min lilla bil, sen ska jag laga mat. Efter det gör jag precis vad som faller mig in och det kan vara just ingentingen.
Ha en härlig dag och ta hand om dig!




2 kommentarer:

  1. Det är viktigt att göra ingenting! Borde stå på "att göra-listan".... Man mår bättre, blir klarare i skallen och blir t o m äldre!

    SvaraRadera