Powered By Blogger

onsdag 8 april 2015

Förklaringen. #blogg100 #bloggswe

039.
God morgon på er! Jag fick sova en timme längre än vanligt idag. Mannen tyckte jag behövde sovmorgon och han hade nog rätt i det. Helgens känslomässiga bergochdalbana har tagit ut sin rätt. Arg, upprörd och stressad har jag varit, men även haft riktigt roligt, det ska icke förglömmas. Det är tur att jag är av den positiva sorten, annars hade det blivit jobbigt.

Jag lovade ju att berätta om telefonsamtalet. Brukar inte svara i min mobil när jag jobbar, men eftersom det var ett apoteksnummer, varken ville eller kunde jag trycka bort det. Hela min framtid kan stå på spel, ju. Något överdrivet såklart, människan kunde ju lämna ett meddelande, men jag hade ingen kund just då, så jag såg inget fel i att svara.

Det var en AC i Landvetter som hört att jag är tillgänglig för arbete när mitt kontrakt med nuvarande arbetsplats upphör. Från vecka 25 och framåt, men även i maj. Eftersom situationen är som den är, så blir det ingen semester för vare sig mannen eller mig i år. Det är med andra ord bara att boka upp mig för jobb där det behövs en rådgivare/tekniker. Från tredje maj är jag frilansare igen.

Nå, tillbaka till samtalet. Hon hade fått tipset av min nuvarande chef och jättefina referenser. Tack för det! Så det gäller att smida medan järnet är varmt och därför bokade vi tid för ett möte på torsdag. I morgon alltså. Jag är ledig, så det passar ju extra bra. Ingen stress på grund av tidsnöd eller trafik.
Dessutom ingen trängselskatt!

Idag står det blomkålssoppa på menyn. Ja, det är den jag gjorde förra veckan. Det blir som du förstår lunch innan jobbet och bara en macka senare ikväll. Dessa oregelbundna tider ställer till det med mathållningen, men nu är det ju bara en tidsfråga... Fast hellre en fast anställning än fasta mattider.
Om man ska vara krass är det jobbet som ger mat på bordet...

Två eller tre apotek är intresserade av mina tjänster inför sommaren, det blir att pussla ihop något som funkar för så många som möjligt. Att vara ambulerande är kanske mitt öde, vem vet?

Just nu så gläds jag åt min väns glädje över ett paket jag skickade. Skönt att det kom fram.
Vi har chattat och hon la upp en bild på sina barn där de formar hjärtan med händerna, som ett tack. Så söta och som det värmer!

Ha en fin dag och ta hand om dig och dina nära och kära, oavsett om de är i närheten eller varsomhelst i världen...


2 kommentarer:

  1. Grattis! Det är väl typiskt! Först händer ingenting och se'n ingenting och se'n bara lossnar det och sköljer över en!

    Hittar ni en lucka så kom ner och hälsa på!! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ia!
      Ja, visst är det märkligt. Ännu märkligare är det att chefen öser beröm över en och ändå ger tjänsten till någon annan, men jag väljer att se det som att de högre makterna har annat i beredskap till mig ;)
      Skulle verkligen vara roligt att hälsa på dig, men det får nog anstå tills framtiden känns lite säkrare.
      Kram!

      Radera