Mina ungar alltså.

Efter lycka kommer vemod och saknad. Ja, sonen har åkt tillbaka till sin fästmö och sitt liv, med alla truckbehörigheter man kan tänka sig. Hoppas han får den uppskattning han förtjänar både av Förlagssystem och Manpower då han bekostade både utbildningen och resan hit själv. Önskar förstås att han också får en fast anställning, jag vet ju hur otryggt och slitigt det är att inte ha det.

Jag gjorde bort mig med maten igår. Glömde bort att sonen tycker att koriander smakar schampo. Men vi hade jalapenopoppers och goda korvar på lut ändå, jag förstärkte kvällsmaten med några kycklingben dessutom och han åt inte upp alla, så han var väl mätt när han la sig. I annat fall får han skylla sig själv. Jag bakade bröd häromdagen, de är nästan slut...

Nå, det är inget problem, jag jobbar bara 8-15 i morgon och är ledig tisdag-torsdag, så jag tid att baka. Inte behöver jag städa heller för det gjorde vi i fredags. Mannen tog övervåningen och jag här nere, vi delar för det mesta på det tråkjobbet så blir det fort överstökat. Ja, du fattar. Vi tycker det är ett nödvändigt ont båda två och att det är dumt att dra ut på lidandet.

Jag har som sagt stått för markservicen med skjuts till och från kursen och mat i parti och minut denna helg. Men jag gör det så gärna. Och jag har fått presenter. Dels en Mors Dagspresent, dels en för tidig 50-årspresent av alla barnen. Jag och mannen ska se och höra "The Boss" på Ullevi i sommar, närmare bestämt exakt en månad innan jag fyller år. Snacka om lång förfest!

Om jag kan slita mannen ur Ken Folletts grepp ska vi, eller i alla fall jag, mumsa ost och sånt ikväll. Det blev ju tidig middag eftersom sonen slutade i såpass god tid före tåget gick, att vi fick en tredje gemensam matstund. Det blev kycklingklubbor, majsris, blomkål, broccoli och cf-röra. Gårdagens middag såg ut såhär:

Fylld bläckfisk med kelpsallad

I morgon blir det troligen spaghetti med köttfärssås, eller något annat lättlagat. Mannen ska iväg och repa och jag ska leta reda på någon som kan besiktiga min bil. Jag vet att jag är ute i sista minuten, men det borde finnas gott om tider, andra har nog bättre framförhållning än jag? Det finns så många ställen numera som pysslar med sånt, jag tänker att det är som med apoteken.

Kundunderlaget blir inte större för att det finns fler apotek eller besiktningsstationer, eller hur? Det är i princip bara tillgänglighet, bra bemötande och framför allt kunskap som kan konkurrera ut andra aktörer, inte sant? Det gäller alla branscher och jag tänker även på mannens nisch. Det finns inte många i Sverige med hans expertis och kundvänliga sätt.

Det finns en till och resten är pensionärer och ganska trötta vid detta laget. Jag menar inte alls att pensionärer är allmänt trötta, men företagsandan kan ta död på all arbetsglädje och -moral. Det finns ju en anledning till att mannen lämnade sin trygga anställning...

Nu ska jag avsluta detta inlägg med att återigen uttrycka min tacksamhet och kärlek till mina barn. Jag älskar er alla tre och är så glad för presenten!

Fel fil. #bloggswe

De senaste två dagarna har jag farit och flängt en hel del. Torsdag kväll fick jag ett nöd-sms om inhopp på fredagen. En annan nödutryckning var redan inplanerad på eftermiddagen, så jag kunde erbjuda hjälp till 13, vilket passade perfekt och det var väl tur för oss alla. Stämplade ut och åkte hem och packade in mannen och annat nödvändigt i bilen och körde norrut.

Målet var Kungshamn och sonens storstädning. Nu är den klar och jag är nöjd. Sonen är kanske mindre nöjd med förhållningsordern, men jag tror mitt hot om att hälsa på varje vecka annars kommer att lösa det. Ja, ibland får man hota och muta sina barn. När de är vuxna. Små barn ska få beröm när de varit duktiga, inte innan.

Att förklara varför saker och ting ska vara på ett visst sätt och tala om att man blir glad när det blir så, kan vara motivation nog. Få människor vill göra andra ledsna, nämligen. Därför har jag mycket sällan med mig något till barnbarnen när jag hälsar på, till exempel. För jag vill ju inte att de ska bli ledsna den gången jag inte har något med mig. Jag vill gärna känna att de blir glada för mig själv.

Apropå barn, så åkte vi hem idag igen för att närvara på ett dop. Mannen är tyvärr inte helt kurant, så jag fick åka själv. Verkligen otur, i dubbel bemärkelse, för jag körde fel och kom på avvägar. Du som känner mig väl vet att jag inte gillar att köra bil i stan. Jag var med på kalaset efteråt åtminstone och det var som vanligt mycket trevligt.

Fick förtroendet att passa dopbarnet medan det städades undan och diskades i köket. Är rätt nöjd med det, för städning är ju inte min passion, precis. Då är det mycket roligare med barnen och jag tror de tycker detsamma. En lagom knasig tant som dessutom är skön att vila ett trött huvud mot, när kvällen kommer och hela dagens ståhej börjar ta ut sin rätt.

Jag är också ganska trött nu och jag är glad att det bara är lördag, fast det känns som söndag. I morgon ska jag bara vila mig. Det tar på krafterna att städa och passa barn och jag känner att jag kommer ha träningsvärk i armarna när jag vaknar. Så länge jag orkar hålla morgontidningen och kaffekoppen är det okej. Och fortsätta med plankan. Det blev visst ingen igår...

Mannen tycker att jag smyger med min magträning och det har han alldeles rätt i. Jag passar på när han pratar i telefon, hämtar frisk luft eller något annat som tar cirka 90 sekunder. Det kommer bli svårare att smyga i fortsättningen, precis som utmaningen blir svårare i sig. Men jag får väl börja låsa in mig i badrummet, så jag inte blir distraherad.

Nu ska vi se på en film. Den fjärde idag för mannen. Man får roa sig så gott det går när man är sjuk och har ont. Hoppas att det går över snabbt, jag skulle kunna tänka mig en promenad i morgon, även om svamparna lyser med sin frånvaro...

Ha en fin kväll och sov så gott när det blir dags för dig!