Mina ungar alltså.

Efter lycka kommer vemod och saknad. Ja, sonen har åkt tillbaka till sin fästmö och sitt liv, med alla truckbehörigheter man kan tänka sig. Hoppas han får den uppskattning han förtjänar både av Förlagssystem och Manpower då han bekostade både utbildningen och resan hit själv. Önskar förstås att han också får en fast anställning, jag vet ju hur otryggt och slitigt det är att inte ha det.

Jag gjorde bort mig med maten igår. Glömde bort att sonen tycker att koriander smakar schampo. Men vi hade jalapenopoppers och goda korvar på lut ändå, jag förstärkte kvällsmaten med några kycklingben dessutom och han åt inte upp alla, så han var väl mätt när han la sig. I annat fall får han skylla sig själv. Jag bakade bröd häromdagen, de är nästan slut...

Nå, det är inget problem, jag jobbar bara 8-15 i morgon och är ledig tisdag-torsdag, så jag tid att baka. Inte behöver jag städa heller för det gjorde vi i fredags. Mannen tog övervåningen och jag här nere, vi delar för det mesta på det tråkjobbet så blir det fort överstökat. Ja, du fattar. Vi tycker det är ett nödvändigt ont båda två och att det är dumt att dra ut på lidandet.

Jag har som sagt stått för markservicen med skjuts till och från kursen och mat i parti och minut denna helg. Men jag gör det så gärna. Och jag har fått presenter. Dels en Mors Dagspresent, dels en för tidig 50-årspresent av alla barnen. Jag och mannen ska se och höra "The Boss" på Ullevi i sommar, närmare bestämt exakt en månad innan jag fyller år. Snacka om lång förfest!

Om jag kan slita mannen ur Ken Folletts grepp ska vi, eller i alla fall jag, mumsa ost och sånt ikväll. Det blev ju tidig middag eftersom sonen slutade i såpass god tid före tåget gick, att vi fick en tredje gemensam matstund. Det blev kycklingklubbor, majsris, blomkål, broccoli och cf-röra. Gårdagens middag såg ut såhär:

Fylld bläckfisk med kelpsallad

I morgon blir det troligen spaghetti med köttfärssås, eller något annat lättlagat. Mannen ska iväg och repa och jag ska leta reda på någon som kan besiktiga min bil. Jag vet att jag är ute i sista minuten, men det borde finnas gott om tider, andra har nog bättre framförhållning än jag? Det finns så många ställen numera som pysslar med sånt, jag tänker att det är som med apoteken.

Kundunderlaget blir inte större för att det finns fler apotek eller besiktningsstationer, eller hur? Det är i princip bara tillgänglighet, bra bemötande och framför allt kunskap som kan konkurrera ut andra aktörer, inte sant? Det gäller alla branscher och jag tänker även på mannens nisch. Det finns inte många i Sverige med hans expertis och kundvänliga sätt.

Det finns en till och resten är pensionärer och ganska trötta vid detta laget. Jag menar inte alls att pensionärer är allmänt trötta, men företagsandan kan ta död på all arbetsglädje och -moral. Det finns ju en anledning till att mannen lämnade sin trygga anställning...

Nu ska jag avsluta detta inlägg med att återigen uttrycka min tacksamhet och kärlek till mina barn. Jag älskar er alla tre och är så glad för presenten!