Powered By Blogger

torsdag 4 augusti 2016

Sväng!

Hemma igen efter utflykten till Malmön och mannens gig i Stallebrottet. Det var ett jäkla sväng på scenen, men tyvärr blev folk bortskrämda på grund av väderprognosen, vilken blåstes upp i själva evenemanget på FB. När man befinner sig på en ö på västkusten är oftast vädret bättre än på fastlandet och inåt land, även om det hällregnar på liknande koordinater i topografin.

Soulsting var jättebra som första band på scen och de höll humöret uppe på den fåhövdade publiken och levererade både humor och skön stämning, samt ett härligt potpurri av svängig soul med tillhörande nostalgitrippar för oss över 30. Lose Change förtjänade också större publik och jag kan tänka mig att ett stort antal av mina gamla kollegor på Abba hade gillat dem...



Det som är mest sorgligt är att på dessa små orter anordnas det så få live-gig och det klagas på bristen på evenemang och ändå kommer inte en människa när det väl görs. Arrangörens miss att annonsera ordentligt har förvisso stor betydelse, men det finns ju internet, det finns FB, det finns vänner som delar, inbjuder och tipsar.

Mannen lyckades locka dit halva publiken, varav en från Australien. Sug på den! Alla övriga från Göteborg och Borås, låt vara att en av de betalande var jag själv. Som jag sa till personalen vid insläppet; Jag vill att banden ska få sitt gage. Att jag fick "gratis" fisksoppa för att jag hängde med "The Band" tycker jag är helt i sin ordning, för jag råddade ju efteråt.

Att vinda upp kilometervis av sladdar och kablar efter giget är ungefär som att segla. Det hade underlättat med lite ljus på scenen under tiden, men "någon" lyckades koppla ur det, så jag lyste väg med mina små ledlampor jag alltid har med mig i handväskan. Jag har även en liten fällekniv, en dålig ursäkt för en schweizisk armékniv samt en andningsmask däri.

Man vet aldrig i vilken situation man hamnar eller vilka verktyg som behövs. Jag ogillar att stå handfallen eller sysslolös när andra uppenbart behöver hjälp, alternativt också vill hem i "skälli ti'" som Walle sa, när han skulle ha med sig praktiskt taget hela utrustningen från Stallebrottet. Jag gör det gärna, för vem vill stå själv mitt i natten och aldrig komma hem?



Nå, vi åkte hem idag via min absoluta favoritbutik varifrån vi tog med rostas, flintastek och grillklubbor. Som du ser var det rostas som hamnade på tallriken, tillsammans med kryddsmör av krasse och rödlök och fuskpotatis. Vi var trötta och lata, det fick bli enkelt.

I morgon ska vi till Nefertiti med goda vänner och lyssna på en, som mannen beskriver honom, överjävlig gitarrist. Staffan William-Olsson är namnet och jag har haft glädjen att träffa honom hos vår gode vän i "groupen" och underbara fru. Sjuk humor kombinerat med talang och en fantastisk musikalisk känsla gör honom till en favorit i mina ögon och öron.

Semestern går mot sitt slut och jag hade gärna haft en fjärde vecka, men det tycker alla mina kollegor i apoteksbranschen också. När jag berättar att ingen får mer än tre veckor i rad säger vänner och bekanta att vi borde ta det med facket, vilket jag tycker är hysteriskt roligt, för facket har inget att säga till om, det är bortförhandlat för länge sedan...

Jag funderar på hur jag ska få ut alla mina semesterdagar utan att det ställer till det för mina kollegor... I princip en omöjlig ekvation. Men några dagar är det kvar, och oj vad jag ska njuta av dem! Hoppas du också kommer att ha sköna dagar framför dig och tar vara på alla möjligheter att njuta, i smått och stort.

3 kommentarer:

  1. Hoppas du får njuta rejält av dina sista dagar vännen. Ha det fint och var rädd om dig! Kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag ska göra mitt bästa! Ha det gott du med! <3 Kramar

      Radera
  2. Allt kan omförhandlas, det är inte hugget i sten. Se'n är det en annan sak att fackföreningarna inte hängt med i utvecklingen utan bara tjatar lönefrågor i tid och otid.

    SvaraRadera