Frivolt!

Ibland blir det riktigt bra. Jag blev klar med det mesta jag behövde bli klar med på jobbet innan min långledighet. Fast jag slet förstås som ett djur och det kändes banne mig i både kropp och själ igår. Idag också för all del, men jag gick ut extremt lugnt och låg kvar i sängen väldigt länge. Gjorde varma mackor till frunch, för mannen hade ju inte ätit frukost heller.

Planen var att hämta fisk och lite annat nödvändigt i lugn och ro, vilket jag har gjort. Tog en sväng runt Angered först bara, för att fiska upp en god vän som inte är frisk, för vidarebefordran till hemmet. Mår man inte bra är spårvagn och buss i detta busvädret en riktigt dålig idé, faktiskt. Jag är glad att hon bad om hjälp och att jag hade möjlighet.

Sen åkte jag till den näst bästa fiskhandlaren, det vill säga Delikatesshörnan i Sisjön. Bästa är är ju som du vet Floda Fisk & Delikatesser, eftersom jag gillar det småskaliga och personliga. Mikael är alltid glad och trevlig och har fina råvaror. Men jag är ju som sagt ledig och inte i Floda idag. Helgplanen blev inte fastställd förrän igår kväll, men nu vet vi...

En av dagarna ska vi träffa sonen och en annan ska vi bjuda barnbarnen på lunch. Det ska bli riktigt roligt! Himla bra att jag har långhelg och att mannen bestämmer över sitt eget arbete, det underlättar när man ska pussla ihop livet med stora och små. Funderar på vad våra barnbarn kan tänkas uppskatta mest. Fick veta att paprika och curry ska undvikas, men är det inte mer än så ska det nog gå bra.

Köttbullegryta är gott, men så förbaskat tråkigt att göra och tar lite tid. Något med kyckling, kanske? Fisk är ju snabbmat. Fish & Chips, till exempel. Köper dock pommes frites i sådana fall. Och så kan man ha lite olika dipsåser till, det brukar barn tycka om. Jag får nog diskutera med mannen och fundera på hur mycket man kan förbereda.

Vi har ju inga småbarn och måste upp i ottan, de åren är tack och lov förbi sedan länge. Lunchen klockan tolv blir vår frukost, liksom. Vi brukar äta ägg och bacon, äggröra och liknande så dags.
Jag är överlycklig att de kommer och vi får bjuda på mat, så vad det än blir kommer jag att laga mat med extra mycket kärlek och omtanke.

Nu börjar det bli dags att tänka på dagens middag. Valet i fiskbutiken landade på rödtunga. Den var förhållandevis billig med tanke på vädret de sista dagarna. Tog med ett kilo hem, det får ju gärna bli lunchlådor också och finnas på lut i frysen till en annan gång. Jag kan inte handla för en middag i taget. Det är inte ekonomiskt försvarbart eller praktiskt på något sätt.

Nå, filéerna ska fyllas med champinjoner, som börjar bli lite bruna i kanten, räkor och musslor. Sås gör jag på en fond av skalen och lite annat gott. Allt ska ner i en gratängform och det blir godast med pressad potatis till det hela. Ärtor eller broccoli som tillbehör, vi får se vad mannen har för önskemål.
Jag vill tipsa om ett favoritvin till fisk och skaldjur. Leth Duett är mycket gott och prisvärt, prova!

Ut i köket alltså och försöka undvika snubbla på katterna som obönhörligen kommer att svansa runt benen på mig, Dofterna av räkor, musslor och fisk är i princip det enda som får dem att lämna plädar, fårskinn och sängar så här dags på dagen när vädret är som det är. Men vi går mot ljusare tider och snart springer de in och ut som de vill.

Ha en skön fredag och start på helgen! Var rädd om dig själv och din omgivning också.

Memory Lane.

När mannen väckte mig idag hade jag ett missat samtal och ett meddelande på telefonsvaret. Först svarade jag dock på sonens meddelande, för familjen går alltid före allt annat. Därför frågade jag mannen om jag var dum som avstod från min lediga dag och ryckte in för att avlasta kollegorna på ett av "mina" apotek, när jag hört det andra meddelandet. Det gjorde han inte...

Vilket förvisso hade förvånat mig, men ändå. Det är ju trevligt när man tänker på samma sätt. Vi är tillräckligt gamla för att vara mer lojala mot arbetsgivaren än vad som egentligen kan eller bör förväntas av oss. Dessutom är omtanken om våra kollegor ständigt närvarande. Så här är det; de enda som verkligen uppskattar att man ställer upp är ens kollegor.

Arbetsgivaren vet förbaskat väl att det finns fler där ute som vill visa framfötterna och ta över stafettpinnen när de äldre och självklart, de riktigt ambitiösa yngre förmågorna bränner ut sig av plikttrogenhet i det förra fallet och av karriärlystnad i det senare fallet. Det är sällan arbetsgivaren tackar en för att man ställt upp, när man till slut brakar igenom väggen. Oftast aldrig.

Nu var det bara fråga om några timmar, innan en annan kollega kunde komma och ta över ställningarna, därför tvekade jag aldrig. Dessutom var det väldigt roligt och "på tiden" att jag fick träffa min kollega, som vänligt nog hjälpt mig att byta tjänstgöringshelg, med anledning av ett långväga besök för ett tag sedan. Tack Cecilia! Och ja, hon var lätt att känna igen...

Jag har turen att känna hennes mamma, nämligen. Vi har jobbat ihop en hel del och det är fascinerande hur yrkesvalen stannar i "familjen", många gånger. Men det är så det är. Barnen får möjlighet att praoa eller sommarjobba på föräldrarnas arbetsplatser och blir bitna. Kompisar till barnen får chansen framför andra sökande, när dessa visat sig pålitliga.

Därför förvånar det mig lite grann hur jag halkade in i apoteksvärlden och fortfarande är kvar. Den som anställde mig för mitt första apoteksjobb var min granne, men att hon jobbade på apotek hade jag ingen aning om förrän vi sågs på en "personalvårdstillställning", vilken jag oväntat och glädjande nog fick delta i, trots att jag bara var arbetstränande på ett apotek i Lysekil, i samma region.

Det måste vara femton år sedan nu. Judit är tyvärr borta, men ofta dyker hon upp i mitt minne. Hos henne var jag i fyra år under tiden jag pluggade. Jag flyttade under tiden till andra orter, men samåkte med en kollega till och från Hunnebostrand. Gjorde inhopp både på Orust och i Munkedal, samt i Tanumshede. Det senare gjorde att chefen där ringde först året därpå och saken var klar.

Fyrtio meter till jobbet är svårt att toppa. Samma intensitet på sommaren som i Hunnebo. Som i alla kustsamhällen om somrarna. Och jag älskade varje sekund av det! Du vet när man inte har tid att gå på toaletten, när kunderna är (vanligtvis) semesterloja, har gott om tid, men ändå har saker som måste åtgärdas, utan att behöva gå till doktorn, kosta för mycket, eller bara är lite oroliga för ett utslag.

Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb nästan lika mycket som min man och mina barn? Jag tror det märks i det jag skriver, åtminstone hoppas jag det. Idag åkte mannen och jag iväg tillsammans för att skaffa hem mat och annat för nyårshelgen. Sonen P kommer att anlända på nyårsafton och stanna till söndag. Oj, liksom! Tre nätter och minst lika många middagar. Då får man ladda upp, minsann!

Ändrade planer för tjänstgöringen i morgon, men det gör mig ingentingen, ty lite av varje har aldrig skadat. Börjar här, slutar där. Dessutom kommer jag hem tidigare än beräknat till köttkorven och potatismoset som mannen ska laga till. Det ser jag verkligen fram emot, för det var länge sedan vi åt det, om vi ens gjort det tillsammans. Då är det definitivt på tiden i så fall!

Idag blev det fisk. Närmare bestämt rödtunga med sparris, vitvinssås och ris. Snabbmat eftersom vi var hungriga som vargar efter dålig mathållning från början denna dag, samt planeringen av nyårssupén, vilket fick snålvattnet att rinna till. Menyn tänker jag rakt inte avslöja nu, men dagens rätt delar jag gärna med mig av här och nu. Håll till godo, ha en god afton och sov gott!

Enkelt och gott. Vitt vin, sherry, schalottenlök, selleri, fiskbuljong och grädde.