Aldrig mer.

Lika bra jag tar chansen att skriva lite idag, jag tycks aldrig veta när jag har tid och ork igen. Jag ska aldrig mer jobba nio dagar i rad, i alla fall. Mitt i detta jobbmaraton blev jag förkyld och alldeles matt i kroppen. Jag åkte runt med ett miniapotek i min väska och spritade mig noga före varje besök. På torsdagen hade jag mat-turen och det var nog bra.

Ingen var gladare än jag när klockan blev fyra i fredags och jag var "svartad" för helgen. Det vill säga att sista gången jag pratade med bemanningen och tackade ja till jobb i morgon, tisdag och torsdag, passade jag på att be dem att inte ringa under helgen. De är glada och tacksamma för alla gånger jag tackat ja, och ser ju hur mycket jag jobbat, att det aldrig varit något problem att tacka nej.

Möjligen var mannen lika glad som jag, vi har inte sett så mycket av varann de senaste dagarna. Dels på grund av mitt myckna jobbande, dels för att han varit iväg på två rep. Dessutom blev han sjuk igår, såklart. Fast han fick värk i kroppen, det fick inte jag, vilket jag är tacksam för.

Mannen skaffade hem en hel gös på fredagen och tillagade den också. Jag hade order om att vila. Inte mig emot! Jag fick dricka rosé under tiden, så jag hade inget att klaga på.

Han lagade till fisken i foliepaket, med lök, gräslök, citron och mycket smör. Jättegott blev det! Nu vill inte mina mobilbilder synkas med datorn, så någon bild på den maten kan jag inte presentera, tyvärr. Du får hålla till godo med mannens baksida...

Jag tycker inte om när saker och ting som funkat bra plötsligt inte gör det, och jag inte fattar hur jag ska ställa det tillrätta. Vi, eller först och främst mannen, brottas med en kass fiberanslutning också. Vi betalar för en hastighet som bredbandskollen inte mäter upp. Inte på långa vägar! Frustrerande är bara förnamnet. Vissa saker ska man inte behöva bråka om, eller med.

Nå, det går ju att fixa till bilder på annat sätt, här får du en bild på gårdagens middag.

Oxfilé med en sorts rödvinssås och hasselbackspotatis smakade inte så dumt. Sedan tittade vi på "Hälsningar från" och lite filmer. Varken mannen eller jag hade ork till nåt annat. Jag tog mig i kragen och hämtade lite förnödenheter tidigare på dagen, samt befriade huset från hemskt mycket katthår och annat "bös" och ungefär där tog min kraft slut.

Jag mår dock mycket bättre idag, men med mannen är det lite värre. Fast han håller i grillningen av kycklingen ute i den ganska behagliga värmen i uterummet. Jag har gjort en sallad och dukat därute. Vi har filtar och infravärme om det skulle behövas...

Infravärmen satt bra, filtar behövdes inte. Maten smakade alldeles utmärkt och det var en skön stund, förutom att tiggarkatten C satte klorna i sin manlige slavs ben hela tiden för att få en smakbit. Mig gör han inte så med särskilt ofta, för han vet att det inte lönar sig. Ja, det är jag som är den elaka slaven. En inte så bra slav, alltså.

Detta inlägg skrivs i både presens och dåtid, eftersom jag alltid tror att det inte ska ta så lång tid att skapa ett sådant. Som alltid kommer livet emellan och det är viktigare än ett blogginlägg. Sanningen att säga har jag inte brytt mig om vare sig mobil eller dator idag. Mannen och jag har lite att komma ifatt med och är ganska trötta, därför tar allt längre tid än vanligt idag. Till och med att prata.

Jag gjorde en sallad med sojabönor, tomater, fetaost och spenat och blandade med en vinägrett. Det blev jättegott och dessa bönor är numera mina favoriter. Små, trevliga och inte så mosiga.

Nu är det dags att avsluta detta något mosiga inlägg och förbereda morgondagen. Kaffemaskinen ska vara laddad. Skål, sked, müsli, smörkniv ska stå på köksbänken. Middagsmaten ska vara något sånär planerad och eventuellt ska en lunchlåda eller två tas upp ur frysen. Jag avskyr att stå upp tidigt som du vet, och ingentingen får rucka på det relativa lugnet innan det är dags att åka till jobbet.

Att arbetsdagen kan vara mer eller mindre kaotisk är däremot inget som stör mig nämnvärt. Det hör till sakens natur när man har med människor att göra. Flexibilitet är mitt andra namn, som sagt.

Ha en god natt och en fin Valborg och 1:a maj! Auf Wienerschnitzel!