Powered By Blogger

fredag 11 maj 2018

Extra kol?

Hur vet man att man jobbat för mycket? Man glömmer viktiga saker, som datum för operationer, bara för att man inte hade med almanackan en dag och inte tänker på att lägga in en påminnelse i mobilen. Man orkar inte ens tänka på att planera mat, knappt ens tillaga den. Att skriva blogginlägg är inte att tänka på och man längtar bara efter att sova...

Sedan första mars har jag jobbat 50 dagar. För att du ska slippa räkna hur många dagar det gått fram till dags dato kan jag upplysa om att det är 69. Trots denna trötthet har jag väldigt roligt på jobbet, och tur är väl det, jag tror inte heller att det märks hur trött jag är. Man är väl professionell? Och lön vill jag ha, förstås. Så det är bara att bita ihop och jobba på.

Men jag ska ta det lite lugnare i fortsättningen. Jag har tackat nej till jobb idag, till exempel. Jobbar i morgon, men inte på söndag. Måndagen är också bokad och jag väntar på besked om jag anses vara mogen för ett inhopp på avdelning 1 på tisdag. Jag vet inte vilka kriterier som ska uppfyllas för det, och det gjorde inte hon som ringde mig heller, så vi får se...

Jag har överlåtit nästan all matlagning på mannen. Det är han som chefar över grillen, nämligen. Som arbetsledare har jag delegerat den till honom, nästan helt oinskränkt. (Ibland kan jag inte låta bli att lägga på ett extra kol, eller två.) Han är duktig på att grilla, läs: har tålamod att vänta på att kolen ska bli gråa och har vett på att inte elda upp maten, istället för att låta den få fin yta och smaka gott.

Grillsäsongen har börjat och vädret har verkligen inbjudit till att lite lättare matlagning i uterummet.


Exempelvis tyska goda korvar med tillbehör såsom ananas, majs och sallad. Eller varför inte grillad rödtunga? Den är förvisso urbenad och upplagd på bilden så att man knappt kan se vad det är, men gott var det i alla fall!


En bortglömd bakpotatis fick grillyta på dess snittytor och ananasen var med på ett hörn denna gång också. En gucka gjordes av mig faktiskt, det var nog det enda vettiga jag bidrog med på hemmaplan den dagen. Det var bland annat schalottenlök, ananas, gurka, kapris och inlagd gurka i den, om jag minns rätt...


Färsbiffarna höll inte ihop som det var tänkt, men de var goda ändå. Mannen stod för allt, även guckan som var väldigt fräsch och god. Idag grillar vi fiskspett, det är ju fredag!

Pollensäsongen är igång och det gör inte livet lättare, precis. Ändå märker jag att det inte är lika illa i år som de senaste åren. De friska havsvindarna blåser in pollenet över inlandet så att luften här är mer lättandad, vilket är en bonus. Men visst påverkar det mig, med trötthet framför allt, då jag medicinerar mig duktigt för att slippa kliande ögon, snuva och andra symptom.

För övrigt ska jag hjälpa sonen att beställa nya möbler, lugna svärmor som har fått panik över flytten, försöka byta ut vintergarderoben mot sommarvarianten och ja, det är alltid tusen saker man måste göra. Städa, eftersom katterna hårar ner överallt, hela tiden. Försöka få ork att boka en tid för klippning, det är en månad sedan jag konstaterade att det är hög tid för det...

Nå, i morgon jobbar jag bara 7-14, så vi kanske hinner städa då och ägna söndagen åt navelskådning och gratulera dottern som fyller år. Det känns lagom, liksom. Vi har hämtat mat på Kustcharken för resten av helgen, men vad det är kommer i ett annat inlägg, förhoppningsvis inom en relativt snar framtid.

Var rädd om dig och tänk på vätskebalansen i värmen!

4 kommentarer:

  1. Kram fina du och du det där med andningen. Var rädd om dig <3

    SvaraRadera
  2. Tyvärr vet man inte förrän efteråt att man jobbat för mycket och det är så dags då. Tro mig, jag har varit där. Se till att leva lite också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har sett till att bromsa nu. Till helgen åker vi på utflykt, till exempel!
      Tack för omtanken, kram!

      Radera